En liten julstädning / 18.12-24
Vem är hon då?
Hon härstammar från den grekiska mytologin och hennes namn är Leda.
Statyns namn är Leda och svanen.
Ja, så blir det som det alltid blir här inne hos mig på min blogg...det ena ger det andra och jag far än hit, än dit..
Det här är rena sagan och det passar ju jättebra här inne hos mig i december eller hur?
Leda var drottning och gift med kung Tyndaros i Sparta.
Guden Zeus blev hals-över-huvudet-kär i Leda och uppfylldes av erotiska begär.
Till och med gudar kan falla ibland.
Han ville, han måste ha henne.
Så han förvandlade sig till en vacker svan. Vips så där bara. Afrodite, kärlekens gudinna hjälpte honom, (även på den tiden hade de kontakter som var bra att ha).
Hon förvandlade sig till en örn och sen satte guden
och gudinna igång sitt skumma illdåd.
Afrodite/örnen låtsades jaga den stackars svanen som sökte skydd hos Leda, precis just då när hon badade i en flod, spritt språngandes "au naturel".
Vete gudarna hur det gick till, ja de inblandade visste det säkert förstås, men nio månader senare så lade Leda två ägg. Tydligen var det ingenting konstigt med det. Det kläcktes två avkommor. Från det ena ägget kom den gudomliga avkomman, från det andra den mänskliga avkomman.
Snipp snapp snut, där tog sagan slut och det var nog bra det för hur skulle Leda förklara för sin man Tyndaros att hon hade varit otrogen med en svan och blivit med ägg? Tala om att ha en omöjlig sits.
Fotot av sångsvanarna tog jag den 23 mars -18 på åkern nedanför oss i Geta.
Tänk om en av dem var Zeus?
Fotot av örnarna tog jag samma dag.
Jag är säker på att den undre svanen är Örnie men kanske Afrodite är den som svävar ovanför.😉
 |
| Över ingången till Stadshuset |
Skulle jag själv ha varit Leda så hade jag nog gjort omelett på äggen 🙄 Den otroliga historien med Zeus hade försvunnit i ett huj, inget som helst bevis hade funnits. Ibland måste man ju vara praktisk.
Svan-ägg är goda men mycket kraftiga i smaken. Det vet jag.
Det här är sant och ingen saga. Jag fick ett svan-ägg av min exmake några år på rad lagom till morsdag i början av på nittiotalet.
Det var nästan helt "lagligt". Det fanns alltför många svanar (faktiskt till "förbannelse") i Torpfjärden på Åland. Torpfjärden ligger i direkt anknytning till flygplatsen i Mariehamn och svanarna blev en direkt livsfara, både för sig själva och för andra.
De flög in i flygmotorerna så fjädrarna yrde och så får ju inte svanar hålla på, det förstår ju vem som helst.
Var och en på sin plats som det heter.
Så Landskapsregeringen lät punktera många av äggen som fanns i svanarnas bon för att minimera deras bestånd och flygplanens säkerhet.
Råkade man ha vägarna förbi just då och hade goda kontakter (även på den tiden) så kunde man få ett ägg. På det sättet kunde jag under ca 3-4 års tid bjuda på morsdagstårta bakad på ett enda svan-ägg per år (motsvarande ca 6 vanliga hönsägg)
Tårtan blev stor, väldigt gul och mycket god. ( med grädde, jordgubbar etc...blir allting gott) Äggskalet var starkt som attan, så det sågade jag itu med en liten lövsåg för att få ut innehållet ur ägget.
Skalhalvorna gjorde jag små prydnader av.
Invärtes täckte jag dem med blå eller grön sammet, lite bladguld lades på skalet, någon pärla kom till osv. små gångjärn lade jag mellan halvorna och så blev ägget nästan helt igen när man vek ihop det. Dem gav jag bort som presenter. De användes som smyckeskrin..
Fotot både på ägget och på tårtan är jag oskyldig till; jag har "lånat" dem från Internet
Så blev det den här gången när jag städade men så mycket försvann inte ur bildarkivet trots allt. Men i hjärnkontoret blev det lite mindre dammigt. Alltid något att glädja sig åt.
Leda och svanen fick igång mig.
Och nu har vi fått våra gratis busskort. Igår kunde vi hämta ut dem. Nästa gång vi behöver förnya dem är om fem år. Otroligt vilken service Madeira ger sina +65 are. Toppenfint!
Åkes färgsprakande december, ett tema som LillaSyster är "mamma" till men som Åke har tagit hand om tillfälligt har nu fått ett lite bidrag till från mitt håll. Åter en vacker julstjärna (Manhãs de Páscoa). Fotot tog jag i Estreito Câmara de Lobos i början av februari år 2013, på en av våra levadavandringar. Som ni märker så går jag på djupet i bildakivet nu. Är det julstädning så är det.
Dagens citat:
En människa borde aldrig skämmas över att behöva erkänna att hon haft fel. Det är ju bara att med andra ord säga att man är klokare idag än igår.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
som varvar verklighet med sagolikhet
under denna magiska december.
Kommentarer
Kram