Av hela mitt hjärta...

...så började en minnesvers som min svägerska Berit skrev åt mig i min minnesbok för många år sen då jag hade min nionde födelsedag. Jag fick minnesboken, som var röd och hjärtformad, av min faster Anita, tillika min gudmor.

En av de allra första som skrev i boken var alltså min svägerska Berit som då var 27 år...jag var en "skrapa-bulla" som man sade, långt efter de andra inom familjen, i ålder. Då, som nioåring, var jag redan faster till två killar och nästan till en flicka som var på väg. 

Versen och Berits kluriga brunögda blick när hon skrev den har etsat sig fast i mitt minne 💗

"Av hela mitt hjärta, jag önska dig vill, en gubbe som äter potatis och sill och har vackra vita tänder.


I den omedelbara närheten till krubban som jag ska visa er om någon dag, den som är en miniatyr av Madeira, finns en önskedamm. Många är de som har kastat en slant i dammen och förmodligen önskat sig något i tysthet. För tyst ska man vara annars går ens önskan inte i uppfyllelse, det vet ni väl? 


   Så många lycko-önskningar som ligger där och glimmar som av guld och koppar

Nu önskar jag den som tittar in här idag inte enbart den där gubben som äter potatis och sill, utan jag önskar Er alla en God hälsa, ett Lyckligt Nytt År och allt möjligt som är Bra på alla sätt och vis. 

Jag önskar att Era önskningar slår in! 



                                Tack till Er alla för år 2024!  

                                ETT GOTT NYTT ÅR 2025! 💗


                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Stefan sa…
Önskar dig ett bra avslut på 2024 och en minst lika bra inledning på 2025.
femfemman sa…
Gott Nytt År till dej!
LillaSyster sa…
Men detsamma till dig/er. Jag kanske ska gå och kasta en liten peng i fontänen idag =)
Söt liten vers. Ha det bäst fina Astrid Karin!
Znogge sa…
Önskar er ett gott slut och en fin inledning på 2025!

Kram
Önskar dig och Ulf detsamma! Kram
Anonym sa…
Vilken fin önskedamm. Ett minne dök upp då jag bodde i Göteborg och stod vid önskebrunnen på Liseberg. Den önskan blev faktiskt uppfylld. Så fint med en minnesbok, det skulle man ha skaffat sig. Fast jag hade dagböcker istället.

Vilken festlig bild på slutet

Jag och min man önskar er båda ett Gott Nytt År 2025

Kramar från Malin
Öppen Ridå
Det var väl söta ord du fick i din minnesbok som du fick av din faster med samma namn som jag. Och jag ser att även du var långt efter övriga i familjen. Sladdbarn säger vi och jag blev faster när jag var tre månader.

Tack för det här trevliga året!
Och Ett Gott Nytt År till Er båda!

Kram
Karin sa…
Vilken fin önskedamm! Ja, knäpp tyst ska man vara, vilket är lätt att missa. En midsommar gick barnen och jag ut sent på natten och plockat de sju olika blommor som man måste ha under kudden. Under tystnad gick vi hem, under tystnad såg jag till att de kom i säng. Så släckte jag lampan och sa "Godnatt!" Suck. Upp igen, ut och plocka nya blommor ...

Tack för i år och Guten Rutsch ins neue Jahr!
Stefan,
Tack så mycket och jag önskar dig och din familj detsamma!
femfemman,

detsamma även till dig! 🤩
LillaSyster,

Tack och så gör du, ni/du går och kastar en peng i fontänen idag!
Ja, lite rolig vers blev det bland alla mera smått andäktiga...Ha det bäst du med LillaSyster; idag fick jag ett nytt namn igen men jag skriver om det lite senare.
Znogge,

Tack och tack detsamma till er också, hoppeligen är du frisk igen!
Kram
Anna i Portugal,
Tack och detsamma till er båda! Kram
Malin, Öppen Ridå,

ja, just nu är den en önskedamm, kanske alltid.
Det var på modet ett tag att alla flickor skulle ha minnesböcker. Jag minns inte att pojkarna hade det men kanske? Sen såg vi till att alla skulle skriva något i den.
Den tidens FB ...
Tack detsamma till Er båda!
Kramar!
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, riktigt rara och lite roliga. Min yngsta faster var hon också, Anita. Sladdbarn säger man även på Åland men ofta blev det skrapa-bulla också. Lite skämtsamt.
Se där, du har rekordet att vara ung faster tror jag😊.Jag var ju riktigt gammal i jämförelse när jag blev faster första gången, 6 år och 11 dagar äldre än den första brorssonen föddes.
Tack själv Anita!
Detsamma önskas Er båda och lilla Lucy också!

Kram
Karin,

ja, just nu är den en önskedamm, jag vet inte om den är det hela året om.
Tyst tyst...tassade även jag när jag plockade de sju blommorna en midsommarnatt. Jag måste ha gjort något fel för när jag plockade blommorna. Jag drömde att jag dansade med en ung man i vit kavaj, han hade mörkt hår men när jag skulle se min tilltänkta i ögonen så saknade han ansikte. Så snopet...jag vaknade direkt. Jag vågade mig inte ut och plocka blommor på nytt..han kanske hade varit utan huvud i nästa dröm.
Underbar berättelse bjöd du på igen..hur gick det efter nyplockandet av blommor, kunde du vara tyst?

Danke und Ihnen auch, jetzt rutschen wir ins neue Jahr.
Jag hoppas det där blev begripligt, det är jättelänge sen jag läste tyska.
Fin historia. Oh den där önske dammen missade vi när på Madeira. Men fin var den av dina bilder att döma.
Gott slut nu på 2025 och ett gott nytt år
Kramiz
Jossu sa…
Gott nytt år! Ingen potatis- och sillätande gubbe här för mig. Men två marsvin som gärna knaprar på en paprika och hö är inte dumt det heller. Krubban blev jag nyfiken på. En miniatyr-Madeira låter som en vacker skapelse.
Herr Nilssons Fru,
tack! Den dammen fanns nog där men i normala fall tänker man kanske inte på den som en önskedamm...nu är det början till en bamsestor krubba. Jag ska ta foton och visa här på bloggen inom en vecka.
Jag önskar dig detsamma!
Ett Gott Nytt År 2025!
Nyårskram!
Jossu,

Tack!
Två marsvin som knaprar är hur bra som helst..
Jag ska visa krubban inom en vecka framöver...är på väg dit för att ta foton. Det är en otroligt fin skapelse.
Gott Nytt År Jossu!
Susjos sa…
Gott slut och ett Gott Nytt År önskar jag dej Karin! Varm Kram
Susjos,

Tack detsamma Susjos! Allt gott önskar jag dig också!
Varm kram!
BP sa…
Så du var en "skrapa-bulla", jag var ett sladdbarn jag med. Min yngsta kusin var 19 år äldre än jag, och min äldsta 30 tror jag. Men det blev ju människor av oss med, eller hur!?
Tänk att det fortfarande går att slänga mynt i dammen. Inget swish där inte;-)
Önskar dig ett gott slut och ett gott nytt!
BP,

ja, en sladdis var jag också. Det blev människor av oss också, utan minsta tvivel.
Inget swish här inte..
Tack och tack detsamma! Ses här på bloggen nästa år!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande