Ibland tvättar jag köksgolvet i champagne...

I fredags när jag var till Academia för att prata portugisiska med Melissa, så fick jag inte veta mitt resultat efter tentan...Jag undlät mig en suck, jag hade väntat på att få det när lektionen var slut. Men icke, sá Nicke. 

Innan jag gick på lektion diskuterade vi här hemma att jag skulle gå via Continente och köpa gurka på burk åt U. Han kan nästan inte andas om inte han får inlagd gurka ( lite överdrift nu förstås) "lagret " hemma var på upphällningen och så lovade jag att köpa en flaska champagne om resultatet var godkänt

När jag kom hem och gick uppför gränden mot oss stod U. på terrassen och såg förväntansfull ut. Uppgivet sade jag att det fanns inget resultat ännu, inte gurkkonserver på Continente heller och så köpte jag ingen champagne...jag hade ju ingen orsak. Inget av det förväntade infriades. Väl uppe på terrassen berättade jag att jag får resultatet först nästa vecka..

Jag såg att U. såg lite klurig ut i blicken när han bad mig komma in och sade att nu dricker vi kaffe. Han öppnade kylskåpsdörren och visade att han hade varit och köpt champagne 🥂och på bänken stod några burkar gurka. På Pingo fanns det gurka..😊🥒🥒

Sen kokade jag potatis, tog fram sill. Vi har sill hemma nu efter att barnbarnspojkarnas pappa sände ett antal paket åt oss med dem, jag gjorde det enkelt men gott. Jag var lite "urlakad" och besviken  men det var som det var.."tålamod, tålamod, Karin! Värre saker händer "

Jag ringde till våra vänner/grannar och berättade att jag inte hade fått något resultat ännu. De ville veta och måste få veta. Naturligtvis. 

Märkligt! blev svaret...

Mitt i ätandet plingade telefonen till, ett meddelande syntes på skärmen: Parabéns!!! Melissa hade sänt resultatet som berättade att jag var godkänd. Plötsligt så var allt klappat och klart. 🍀

Uffe blev nästan tårögd, han om någon vet hur jag har kämpat, själv kände jag mig tom..det var över, jag behövde inte ta om tentan, jag var godkänd och jag hade mitt certifikat, det efterlängtade. En overklig känsla. Det gick vägen!

Jag sände ett mess åt våra goda vänner/grannar, som gratulerade mig hejvilt från sitt håll och kallade mig krutgumma. 

Vi fortsatte äta och så plingade det igen, men nu på porttelefonen. Vem kommer nu? undrade jag förstås.

E och R. våra vänner/grannar kom uppför trappan med en flaska champagne🍾 och en ask choklad. Du måste ju firas! Jag själv började landa i att jag hade klarat tentan vid det här laget..sakta, sakta gick det in.

Naturligtvis så måste vi fira. 

U. gick efter champagneglas medan jag öppnade flaskan. Ni skulle bara veta hur många gånger jag har öppnat champagneflaskor i mitt yrkesliv men den här gången blev det inte som det brukar bli. Trots att jag med min högra hand höll ett stadigt, stadigt grepp över korken på flaskan så drog korken iväg med en enorm kraft när jag tog bort trådarna som höll den på plats. Den drog iväg via mitt ena ögonbryn och sen  rakt upp i taket med en rejäl smäll. 

Samtidigt drog flaskan iväg åt andra hållet, rakt ner i golvet...PANG, krasch...Där rök den champagnen. Flaskan gick i minst hundra bitar och delarna lade sig lite överallt i vårt lilla kök. Det var totalt kaos helt plötsligt. Där stod jubilaren mitt i splittret och blev våt om fötterna.

 Gissa om vi skrattade! Men oj, sade E. synd att jag inte hann ta foto av dig, en sån min har du aldrig någonsin haft förut. Det tror jag det och visst är det synd att jag inte kan visa den minen åt er alla. Jag skulle gärna ha sett den själv.

Jag tog hand om köksgolvet, fixade till det så gott det gick, nekade de andra att komma in utan skor. Sen skurade jag golvet med champagne..den låg ju där redan, synd att inte använda den (dagen efter blev det storstädning och tvätt.)

Vilken tur sade U. att jag köpte skumpa och så öppnade han kylskåpsdörren och sträckte flaskan åt mig men då bestämde jag mig för att jag öppnar den inte...nu får R. göra det. Ok, vi öppnade den tillsammans. R. höll i flaskan och jag öppnade. Korken drog iväg samma väg som den förra korken gjorde, rakt upp i taket. Pang! Men shit, R, skakade om den innan, jag såg glimten i hans busiga ögon. Skumpan här är explosiv minst sagt eller vem det nu är .

Men vi kunde fylla glasen och vi kunde skåla. Krutgumman fick många grattis. Barn och barnbarn hörde också av sig, Du är grym, mormor/farmor/mamma, bravo, applåder och så vidare, en liten ljuvlig bild av Freja landade också här mitt i allt. U. sade åt mig, att du är liten men naggande god. 

14 månaders intensivkurs var över. 

Så uppvaktad jag kände mig, jag kan inte minnas när jag blev så spontant uppvaktad tidigare. Den kvällen lever jag länge på. 

Och nu är den intensiva tiden över. Jag som är urusel på att dricka alkoholhaltiga drycker klarade knappt av att dricka champagnen i mitt glas men fick veta av de andra att nu får du börja träna lite mera på den saken när du inte behöver träna portugisisk grammatik längre. Jag drack glaset tomt men sen blev det vatten för min del...och jag sov som en liten gris 🐖 hela natten lång, jag hörde inte ens om köksgolvet fnittrade, yr på örat som det troligen var av champagnen.

Inget kalas utan kras heter det som sagt! 

Nu lämnar jag den här delen av mitt liv bakom mig, nu tar allt en annan vändning. Portugisiska blir det absolut men mera kravlöst och spontant än på länge. 

Alla foton i inlägget har inget som helst med kursandet att göra, men däremot med mina/våra vandringar att göra. 

LillaSysters färgsprakande november måste också få sitt med i inlägget, givetvis

   En glad måndag önskas er alla som tittar in här!

                                                      Karin Eklund, Funchal, Madeira