Hoppa på tåget/ 48/ Ljus

Så är det åter dags att hoppa ombord på tåget som Lokförare Åke kör med säker hand, än hit, än dit och också ända hit till Madeira. Hur han nu bär sig åt att ta sig över havet är en annan fråga, men det fungerar, märkligt nog.

Själv löste jag en biljett uppe i Terreiro da Luta, ändstationen i Monte.

Ja, jag är ju som jag är. En nyfiken person som alltid vill veta mera. Naturligtvis så ville jag veta varför det stod Terreiro da Lucta på biljetten men att man idag talar om Terreiro da Luta.

Luta betyder strid/kamp. Vad Lucta betyder vet jag inte, det enda jag hittar om namnet är att det republikanska partiet i slutet av adertonhundratalet hette Lucta.

I Terreiro da Luta, finns Madeiras högsta och största monument, tillägnat Vår Fru av Fred, Nossa Senhora do Paz. Monumentet restes efter att Funchal hade bombats av tyska ubåtar år 1917. Då lovade madeiraborna att om det åter blev fred så skulle de resa en staty till Vår Fru av Montes ära. Nossa Senhora do Monte.

Monumentet som är på en total höjd av fem meter ritades av arkitekten Emanuel Ribeiro

Statyn är gjord i marmor och uppförd till ära för Nossa Senhora do Monte år 1927. Ett känslomässigt arv är det helt enkelt.

De stora kedjorna som omger monumentet kommer från ankare som hörde till de allierade fartygen som sänkts i hamnen.

(Åke, att ha mig med ombord har sina risker. Jag kan bli lite långrandig😉 Du får kasta av mig på någon perrong, om det blir för mycket av det goda)

Terreiro da Luta syns högt uppe i bergen..den orangea pilen visar var min tågfärd började idag..

Där är det ungefär 600 meter över havet. Där hoppade jag ombord, tuff, tuff...

Dagens ord är Ljus. Vi går in i ljusets högtid nu, då vi tänder ljus hur många som helst och adventsstjärnorna lyser i fönstren. Fast här i Funchal är vi rätt ensamma om att ha adventsstjärnor i våra fönster. Åtminstone på vår gränd. Traditionen hör kanske mera hemma i Norden än här men även om vi båda försöker att ta till oss olika seder och traditioner á la Madeira och Portugal, så har vi bestämt oss för att det blir ingen jul i vårt hus om vi inte hänger upp våra adventsstjärnor. Vi är båda vana med den traditionen sedan vi slog upp våra gröna och blå. Lite av det gamla får hänga med...

Vi har tre adventsstjärnor som lyser upp tillvaron både ute och inne

De här tulpanljusen är ett vackert minne blott.

Det finns en tanke om att köpa några lyktor...förr hade vi mängder av dem

men vi lämnade dem alla kvar på Åland.

Nu är jag förstås efterklok och undrar varför jag inte tog med mig det

och det eller det?

Värmeljusglasen från Iittala var gamla och oerhört vackra.

Någon ville köpa dem och fick köpa dem.

När man som vi gjorde, flyttade från drygt 300 kvm med ett stort lider till,

till 74 kvm (+ 32kvm terrass)

så säger det sig självt att det inte är möjligt att ta allt med sig som man egentligen

vill. Men saker har aldrig ägt mig...tack och lov.

En dag ska jag ju ändå lämna allting ifrån mig brukar jag tänka..

De vackra glasen för ljus, fanns alltid med på bordet under den mörka tiden av året då vi åt middag...

Ser ni Madeira-kon i fönstret? Henne köpte vi år 2009 och tog med oss hem till Åland.

Så tänkte vi i alla fall men svärmor Birgit blev förtjust i henne när vi mellanlandade

hos henne på resan hemåt.. Hon ville låna kon och givetvis så fick hon det.

Så kossan bodde utanför Helsingfors några år till våren 2015, då svärmor lämnade den här världen.

Kossan flyttade till Åland.

Nu har hon kommit tillbaka till Madeira igen och har fått en kompis..

Vi har sökt med ljus och lykta efter flera kossor men de har tydligen slutat upp

med att tillverka dem. Just den här typen av kossor i alla fall.

Som ni vet vid det här laget så har jag en Snåla Manda och en Praktiska Manda på min högra axel. Vilda Matilda är på den vänstra. Praktiska Manda tar vara på stearin och smälter ner den igen till att stöpa ljus med . Så har hon alltid varit och snåla/ ekonomiska Manda gillar det. Förstås. Att ta vara på är hennes gebit också, för då sparar man pengar.

Det är så enkelt, man kokar bara upp vatten i en kastrull, lägger en konservburk med ljusstumparna i vattnet och så smälter allt hur lätt som helst. Den gamla veken tags bort och ...

gamla ljusglas återanvänds när jag stöper nya ljus av gamla ljus. Det är lätt som en plätt..Veke kan man köpa i hantverksbutiker och liknande.

Varvar man färgerna så blir ljusen riktigt fina. Uppskattade som gåvor.Jag kom på att det är lite Portugal över de där ljusen...Ett par av dem i alla fall.

Så till slut:

Hej då LillaSyster, vink vink och stort tack för ett härligt färgsprakande tema under november. Idag är det Lilla Julafton, som Karin säger att man firar på Åland. Hon ska få berätta mera om det en annan dag men nu åker hon tåg med Åke och en hel massa andra bloggvänner. Du är kanske med ombord du med LillaSyster?

Här jobbar vi på. Vi hoppade inte med ombord på tåget den här gången, Karin ville ha maten klar när hon kommer hem igen. Puss och kram! Klappa Busan och Trassel, vi har hört talas om dem.

En fin adventskväll önskas er alla! 😍

En liten uppdatering med tanke på introduktionen igår. Jag har under flera års tid gjort en julkalender här på bloggen som jag har länkat till mina barn och barnbarn, vilket jag förstås fortsätter med, men i år gör jag allt lite annorlunda. Det blir mera ett jul-äventyr med klokhet, dårskap och gudarna vet vad. Utan luckor. Luckor hittar ni hos Gunnel och förmodligen också hos Anna i Portugal. Titta in där, det tänker jag göra

Vi alla som brukar vara med ombord på tåget har jag länkat till här: