Förbaskade Astrid
Den där Astrid tar knäcken på mig, tillika som hon berikar mitt liv enormt mycket på ett annat sätt.😉
Om ni minns så var U. och jag till Povo för att beställa busskort för ett tag sedan (den 24 oktober) Madeira är generöst och låter alla pensionärer åka buss gratis men man måste förstås visa upp vem man är och att man har rätt till gratisfavören, samt att man har ett skattenummer. Vi hade vägarna förbi Povo den 15 november då korten skulle vara klara, så vi gick in och redan vid ingången vinkade damen som betjänar alla att "kom hit!" "Ni får komma igen en annan vecka, ingenting är klart ännu. Men ring!", sade hon och strök under ett telefonnummer på vårt medhavda kvitto
Sagt och gjort, igår så ringde jag, nästan två veckor senare.
Jag pratade portugisiska, berättade att jag var Karin Eklund och att jag och min man U. E. undrade om busskorten var färdiga att hämta.
-Skattenummern? fick jag till svar, med ett stort frågetecken efter.
Jag radade upp alla mina siffror på portugisiska, en gång, två gånger och jag hörde att något inte stämde alls. Damen pratar endast portugisiska men jag vet att det där med siffrorna kan jag, så jag drog på en gång till med mitt skattenummer.
Nähä, det var inte ok, det hördes. 🙄 Så hörde jag "Oh my God !" i andra änden. Jag hörde att hon pratade med sin manliga kollega i närheten, att hon samtidigt pratade med en annan kund och själv visste jag inte om hon överhuvudtaget pratade med mig längre ända tills hon högt, nästan skrikande sade att "vad är ditt skattenummer?"
Jag i min tur fattade inte att människan hade det så svårt med siffror, så jag drog åter ett varv av mitt skattenummer på portugisiska. My God! kom på tapeten igen och jag suckade jag också i min tur och sade Bom Deus!. Det var samma "kille" vi åkallade, men på olika språk.😇 Det fåniga var att jag gjorde det på portugisiska och hon på engelska, hon som inte kan engelska alls, inte ett ord! (hon har berättat det tidigare). Plötsligt så talade vi i tungor...ungefär. 😃
Så bad hon mig på portugisiska att säga siffrorna på engelska och jag fattade inte ett jota utan sade att jag kan ju säga dem på portugisiska, men åter fick jag veta att jag skulle upprepa dem på engelska. "Men du kan ju inte engelska!" svarade jag och hon ropade My God! igen! 😏
Sen gick det upp för mig vad det handlade om. De ville kontrollera skattenumret på två språk utifall att jag sade fel på portugisiska för det fanns ingen person som började med namnet Karin i deras rullor enligt skattenumret.
Det skulle ju vara Astrid!
Så fort jag sade Astrid Karin Margareta, så föll polletten ner hos damen, den intensiva, "Men du, här finns ingen Margareta alls, men både Astrid och Karin är här!" och så började hon skratta högt, lite småhysteriskt, sen började jag också att skratta, jag lika småhysteriskt. Då fick jag veta att det inte fanns några kort klara för vår del ännu.
"Jag ringer om en vecka igen då", svarade jag och så önskade vi varandra en bra dag och så skrattade vi glatt och högt båda två innan vi knäppte av. Det kändes som att vi två kunde ha hur roligt som helst tillsammans på kalas.
Att lära sig portugisiska är kul, men tålamodsprövande. Så är det när man ska få sitt gratis busskort också..
Nu måste jag lära mig att jag heter Astrid på den här ön vad gäller byråkratin och ingenting annat än Astrid. Nästa gång presenterar jag mig som Astrid E. Tandläkaren och familjedoktorn säger också Astrid. Det räcker med det fick jag veta av henne, läkaren.
Det känns nästan som att ha flera identiteter mitt i allt. Hoppas att Margareta håller sig lugn nästa gång jag ringer. Det räcker gott och väl att försöka hålla ordning på Astrid och Karin för min del. Vilken lycka att de har samma skattenummer i alla fall. 😉
***************
Stenbumlingarna hör förstås till RIM här på andra sidan gränden. Ni skulle bara veta hur snyggt de får till det..
Jodå, jag ska visa, naturligtvis, men någon dag längre fram.
De ska få jobba på lite till..
LillaSysters färgsprakande november måste få lite färger förstås. Nu i dagarna finns det trädtomater att köpa i de små fruktaffärerna. Den ovanstående bilden tog jag på en levadavandring någonstans högre upp i periferin här på ön. Jag vet var men det är ingen vits att jag berättar det för ni vet ändå inte..
Kommentarer
Kram
Tro om det tidigare var nån trend att inte ge barn tilltalsnamn först 🤔
Tur det ordnade upp sig ☺️ även om det fortfarande strular så är busskortet snart i Er hand 😜
Finfint sprakande denna kyliga torsdag.
Ha en trevlig torsdag 👋 åsa
Inte lätt alls, men å andra sidan så öppnar det dörrar mellan människor. Vi fick roligt som bara den, tjänstekvinnan och jag. Jag vet inte varför man inte lade tilltalsnamnet först åt barn på den tiden jag var barn. Utav mina syskon så var det bara två ( vi var fem) som hade tilltalsnamnet först i raden av namn. Det ställer till det...men jag måste själv komma ihåg att jag heter Astrid här i offentliga sammanhang.
Vi hade en fin trädgård på den tiden, blomstrande och grönskande, stor...Getabocken är tillverkad av en konstnär som heter Juha Pykäläinen.
Tack Anita,
Kram
Godmorgon, ja, det blir lite rörigt ibland men tar man det med glimten i ögat så fungerar det förr eller senare. Busskorten blir säkert klara, det gäller att ha tålamod..många har ansökt om dem, flera än de räknade med. Allt jobbar på i sin särskilda takt här..
Tack själv!
Ha detsamma!
Kram
full vinter hos dig! Brrr...här är det molnigt men troligen är det nattmoln som är på väg ut på havet. Varmt har vi.
Kör försiktigt till sjukstugan med din mor. Lycka till!
Det var nog troligen trendigt att göra så, väldigt opraktiskt har det visat sig vara. Tur att jag reagerar på Astrid, skulle någon säga Margareta så gick det nog förbi utan större åthävor. Jag skulle inte ens fatta att det var jag.
Egentligen är det inte alls stora problem, det handlar om att förstå varandra...att förstå hur det fungerar. Jag börjar lära mig och jag lär mig tålamod, något jag behöver lära mig.
Tack och ha en trevlig torsdag du med! 🥰
Önskar en fin torsdag!
Kram
ja, egentligen är det inte särskilt svårt, det handlar förstås mycket om språket men också om att veta hur det fungerar här. Sakta mak sätter sig allting men mina namn och ordningsföljden av dem ställer till det för mig och för andra. Bara jag lär mig att jag ska börja med Astrid så fixar det sig.
Exakt, på RIM får de fint..jag ska ta foton när de har nått lite längre på sitt murbyggande. Det blir så fint, så fint.
Tack och ha detsamma du med!
Kram!
det blev ju mest festligt och även om det kanske låter krångligt så krånglade vi oss ur det hela med humor. De använder namn på ett helt annat sätt här, även släktnamnen. En intressant företeelse i sig.
Det enklaste är tilltalsnamnet först, utan minsta tvekan.
Önskar dig detsamma!
Kram
Astrid?
Ja det går ju det med. 🙏👋
du har en poäng där! Jag vet hur du tänker...Hoppas att busskorten blir alltför små..men nu har vi varit där två gånger och ringt en..få se hur det går😉
Det är skillnad på, det har jag märkt också. Splittrad är ordet..
Ha detsamma du med!
Märtha är ett vackert namn, lite prinsessa finns det över dig också. Lilian också, jestanes då, en prinsessa till. 😉
Märkligt med det spanska Leppañen, tycker det borde vara Leppãnen. Nu blir betoningen på n-et ...Leppannen. Säkert helt rätt. Jag kan inte spanska alls, bara några få ord.
jag har konstaterat det redan i vissa sammanhang, men som du säger, jag behöver få det inpräntat...😊. Här reder allt upp sig, är lite cirkus först bara.
egentligen inte alls, det handlar mycket om att jag ska lära mig förstå vad som menas. Hon pratade snabbt som ett expresståg..är livlig, intensiv, har många bollar i luften samtidigt och så blir det som det blir. Nu vet jag bättre till nästa gång. Hon med! Det fina är att jag lär mig mera portugisiska för varje gång sånt här händer..
Ja, Astrid går det med! säger Karin😊
Stenbumlingarna är nästan lika fina som dina blommor. Det enda som saknas på dom är färg;-)
Javisst ja, Ama hade också sina erfarenheter ...nu blev jag påmind om det. Vi kan åka gratis över hela ön, kors och tvärs och även om det inte kostar mycket annars så varför inte, när man har fördelen av att vara 65 + ? Det är så enkelt att stiga ombord och visa kortet ...
Damen var helt ok, riktigt trevlig, men jag förstod inte orsaken till alla My God , först. Det blir helt säkert raka spåret nästa gång.
Stenbumlingarna är fina och det kommer flera sådana hit med lastbil hela tiden. ...
Färgen saknas, ja..kanske jag måste gå dit med en burk orangefärg och en pensel ? hmmm...
Är det vanligt med flera förnamn i Portugal? I så fall, är då alltid det första namnet tilltalsnamn? När man tänker efter, så räcker det ju med ett namn. Tolltalsnsmnet. Jag blircalltid luja frågande när nån ropar Britt. För även om detbär mitt dundra namn, som står framför mitt tilltalsnamn i myndigheternas rullar, så HETER jag inte fBritt! Gillar inte alls det namnet. Men lite för sent att göra sig av med det... God helg önska Anna-Lena!!
Vilken fin getabock, och alla vackra blommor där på Åland!
Kram till dig Astrid Karin Margareta!
Bilderna från Geta gav mig vibbar av minnen från mitt besök där 2019 hälsar Tove Elisabeth som en gång använde Elisabeth då en kvinna på boendet jag jobbade inte rodde hem Tove. När jag var ledig så frågade hon efter Elisabeth, men nej säger personalen vi har ingen som heter det. När jag återkom så fick kvinnan lugn och ro, det fanns ju en Elisabeth ändå.
Kram💖
tack! Det är väldigt vanligt med många namn här, både förnamn och efternamn.
Troligen är det så, jag är inte hundra procent säker, måste ta reda på mera. Jag tror att det är det första namnet som gäller eftersom Astrid är det namn jag kallas..
Ja, man blir ju ställd, man är ju van att kallas det man kallas.
Det har sina sidor detta man namnen man har fått.
Tack detsamma Anna-Lena! 😊
nej, det är egentligen inte alls frustrerande för min del. Så här är det bara..och snart så har jag lärt mig hur det är också. Språket och seder och bruk är annorlunda här i jämförelse med hur det är i Norden, nu anpassar jag mig och jag känner ingen frustration men är ju inte van att kallas Astrid och här blir jag Astrid i många sammanhang. Nej, ingen smäll i örat här...😉Hon var helt ok, som sagt språket och byråkratiska vanor stannar upp hjulen ibland, en stund. Vi redde ut det och vi fick roligt.
Jag har inte själv valt att kallas Karin, det är mina föräldrar som har gjort det ...Det var vanligt och att det första namnet inte behövde vara tilltalsnamnet.
Jag heter Astrid Karin Margareta, Astrid efter min moster, Karin efter min syster Rut Anna-Karin, som kallades Anna och Margareta efter min faster. Själv ville jag heta Matilde...men nu är jag förstås mina tre namn och är glad över dem alla tre. Men Astrid ställer till det i de byråkratiska rullorna...
Tack detsamma säger Astrid Karin M.😊
ja, det kan bli lite cirkus ibland..och vi fick båda roligt åt allt detta, både tjänstekvinnan och jag. Isen smalt ...
Jag tror att det är vanligt för de flesta av oss att få heta det första namnet.
Ja, getabocken är fin, blommorna med!
Tack och kram till dig Birgitta Susanne !😍
Ja, det kan bli lite cirkus för ingenting alls egentligen men givetvis så måste de ha koll på vem som egentligen har skattenumret det och det och så blev namnet "fel": Sen ställer språkkunskaperna till det lite grann. Oj, var det 2019, så tiden går...sen kom pandemin och så sålde vi 2021. Känns som hundra år sen.
Kram till dig Tove Elisabeth! 😍
Han har också sitt tilltalsnamn i mitten...Det är första namnet som gäller här, tror jag i alla fall. Det är min egen erfarenhet. Det är spännande med namnsättningarna här...också med efternamnet. Ska fråga Melissa om hur det fungerar.
Kram
Vad kul att få träffa fina Getabocken igen! Den har jag faktiskt klappat i sitt naturliga färgsprakande habitat.
Madeira fostrar mig! Jag som inte har haft något tålamod att tala om har lärt mig tålamod...fastän det är prövande😊
Ja, du har träffat Getabocken, Juhas fina..
Ja, du har ju klappat den i verkliga livet. Fina minnen!