En grön, skön fredag

   ...och så en hel del regn på det. Vi lär ha fått en sväng av Spanienovädret. Lite grann kände vi av det  igår, eller egentligen väldigt mycket ett par stunder då himlen tycktes vräka ner vatten hur mycket som helst. Jag satt i sala dez (klassrum tio) tillsammans med Melissa och pratade om allt mellan himmel och jord. Från fiskar, till tobak, alkohol, lagar, restaurangbesök, vad jag äter till frukost, till lunch, till middag och om jag äter dessert...ja, man hinner verkligen med mycket portugisiskt prat på en timme. 

Nej, det flyter inte på som en strid ström, jag kör på grund, stakar av och kör på grund igen. Jag får träna språket på många olika sätt, läsa texter, blir tillrättavisad och får säga ord om och om igen. 

När en timme har gått så är min hjärna trött så in i baljan. Koncentrationen räcker inte längre än så.

 "E´ normal, é normal" får jag veta. Även Melissa ser trött ut när klockan är kväll då jag slutar. Hon har pratat med många före mig och har minst en timme kvar av lektionstid.  Vi har roliga diskussioner..och lär oss båda av varandra..Inte språket då förstås, där står M. för kunskapen men jag kan ju en hel del annat som inte hon kan och som kommer upp på tapeten. Så uppstår våra diskussioner, fångade i luften och av stundens ingivelse. 

   

Så uppstår mina hemläxor. Just det, jag har hemläxor. Alla ord jag stapplar på osv. får jag skriva upp och sedan göra små meningar av (simples frases) som M. sedan rättar när vi ses nästa gång.

Jag får lyssna på olika audion. Det är märkligt med språk. Att lyssna är en sak, att läsa en annan och att lyssna samtidigt som man läser är hur lätt som helst men att bara lyssna på samtal som går på portugisiska, att förstå vad som sägs känns ibland som en helt omöjlig grej. De pratar ju fortare än fort,  men för min del känns det som om rena rama elektriciteten går på högsta varv. 

  

Det är också sådana hemläxor jag får. Många många gånger lyssnar jag på pratet/audion och det tar ibland hur lång tid som helst innan jag har förstått allt som har sagts. Men mitt i allt så förstår jag lite och så lite mera och mera igen och till slut kan jag svara på frågorna som ställs under lektionstid. 

Jag tycker att det är roligt, intressant och så vidare. Inte en sekund ångrar jag att jag bad om att få ta privatlektioner med Melissa även om det känns som att det ligger en rejäl uppförsbacke framför mig...

 Vilket det också gör, ingenting är gratis. Det är bara att knega på...

Maracujan, passionsblomman, blommar som om den har betalt. Jag har lekt bi och duttat lite i varje blomma med en pensel och tänkt befruktande kärleksfulla tankar. Men några bin har varit behjälpliga och jag tror att det är de som är de rätta pollinerarna och inte jag som bara har pollineringen som en bisyssla. 🙄 En ny frukt har kommit till, liten ännu men en frukt ..

Citronen blommar den också, ett av de två citronträd som vi har...  

Det är november och jag var inställd på att nu tar alla paus men så fungerar det tydligen inte på Pärlan i Atlanten. 

Citronellan, dr. Westerlund har fått en egen stol att sitta på. Den är nog inte riktigt klok, sa en av våra grannar, så där växer inte den växten i vanliga fall. Men det gör den ju bevisligen..något ovanligt fall är den inte. Men med tanke på att den var ett litet ynka toppskott för några månader sedan,  så har den tagit sig rejält. 

Idag blev det grönsprakande så det förslår ...LillaSysters färgsprakande november får ett grönt inslag från mig. Ha en fin fredag alla! 

                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira