Hoppa på tåget/ 41/Garage
Lokförare Åke har dragit igång tåget igen och stannat upp här i Funchal för att ta mig med ombord, vilket jag givetvis är väldigt tacksam för.
Jag hoppade ombord från Monte Station...😉 (som vanligt vill jag visa gamla fotografier)
*****************
Där hängde vi, Carl-Hugo, Pontus, Jan, Kurre och jag, ungefär som ett gäng fladdermöss på rad.
Ibland var Kalle med och det hände även att Lennart hängde där han också. Fladdermössen och antalet av dem varierade. Det kunde bli riktigt trångt på hängningsplatsen ibland, men ofta var vi bara två som dinglade där. Kurre och jag. Vi hängde i våra knäveck över räcket med huvudena neråt i den sluttande infarten till garaget på Köpmansgatan 10. Det fladdrade lite extra i håret när någon av bilarna i garaget for antingen ut eller in.
Tur att våra mammor inte såg våra vågade lekar. Nedanför oss låg betongen som vi helt koncist kallade till cementen. Jag minns att jag föll ner en gång men var snabbt uppe igen och på räcket. Vi var vana med skrapor som blödde och sårskorpor som vi åt upp. Dö inte nu, men precis så gjorde vi. Gör dagens ungar så?
Starka ben fick vi. Att se världen upp och ner har sin tjusning. Att hänga där med kompisarna och diskutera än det ena än det andra var givande medan vi höll lite koll på männen i garaget.
Killar pratar annorlunda än tjejer, för den delen..🤔
I garaget var vi sällan, där var det full fart med reparationer av företagets bilar. En stor smörjgrop fanns mitt i ..Jodå, jag var nog där också men bara en kort stund innan jag fick/måste klättra upp igen
Det var enklare att hänga på räcket upp och ner..(apropå företaget; det var där min far var anställd och därför vi bodde (bostad ingick i lönen) på Köpmansgatan 12 som hade ett tvillinghus på samma gårdsplan, alltså nummer 10 där vi hängde upp och ner)
 |
| Tolvan ligger närmast i bild, tian lite längre bort och mittemot husvagnen så fanns garaget i källarvåningen. Dessvärre har jag inte några bättre bilder, men ni vet ungefär var hela raden med "fladdermöss" höll till |
På andra sidan staketet västerut mot Woivalins till fanns också ett garage. Woivalin var polismästare i stan och hade en fin A-Ford. Kanske han var den enda i stan som hade en sådan dyrgrip kvar. Varje gång han kom hem från jobbet på polisstationen som då låg i Stadshuset, så stannade han till en bit utan för sitt garage, för att sen gå nerför den lilla sluttningen och öppna garagedörrarna. Han gick medvetet lååångsamt så att vi ungar skulle ha möjlighet att hoppa in i bilen under tiden och om vi inte hade rum i den så fick vi stå på sidorna.
Stadshuset i Mariehamn
Världens raraste och snällaste polismästare var vår granne. Sen satte han sig i bilen och sakta, sakta åkte bilen in i garaget, han med kvarterets ungar högt ljublande och skrattande runt sig. Vi tyckte att det var ett äventyr som hette duga. På den tiden var vi inte direkt bortskämda. Hade vi tur och farbror Woivalins dag hade varit bra så backade han upp igen och så tog vi om resan igen ett par, tre gånger. På balkongen stod hans fru och skrattade åt honom och oss ungar. Bilen till vänster var förstås inte polismästarens bil, men det är en A-Ford. Hans bil var svart...
Det var fint att vara unge på Köpmansgatan...
Det här blir mitt bidrag till Garage, ett garage som inte syns på övre bilden men som kan anas, men desto mera har jag skrivit om garage. Jag har otroligt fina garage runt omkring mig i min närhet men jag har bara inte givit mig tid för att fotografera dem. De får vänta till ett senare tillfälle, och när jag har språkkursen över för denna gång. Fotot till vänster har jag lånat från Bombeiros hemsida. (Bombeiros är brandkåren och en hel del till)
19 oktober: Höstens nyanser, 26 oktober: Grill minne 2024
1 november: Vilt djur, 9 november: President, 16 november: Tändsticka, 23 november: Marilyn Monroe
30 november: Ljus, 7 december: Julbak, 14 december: Lucia, 21 december: Julbock. 28 december: Tomte
Kommentarer
Ja, det är nog ingenting jag tänker pröva på att göra i dagsläget..
Ja, vi hade verkligen en skatt i vår granne bästa polismästaren. Sådana mänskliga mästare går aldrig ur heller, de sitter för eviga tider.
Tack själv!
Kram!
Vilken härlig polismästare! Det skulle garanterat inte hända i dag.
Kram och god lördag!
tack! Ja, man hängde ju mera eller mindre överallt där det fanns ett räcke, en stång av något slag. Exakt, så gjorde vi ju, försökte vara modiga där det gick att vara det , handstående. Så "hälsosamma" vi var på den tiden, blev små akrobater med god koordination.
Världens bästa polismästare, han var så go med oss ungar.
Kram och god lördag även till dig!
Barndomen var enklare förr. Denna utmaning passade Dig och Lillasyster på Skogsliden perfekt 🤩 Hs en fin fortsättning på denna dag/åsa
Tack!
Ja, det var ju så man växte upp. Upp och ner ungefär😊
Idén har jag nog men vettet finns kvar..det skulle nog bli platt fall tror jag, haha...pladask.
Barndomen var mycket enklare förr, närmare det levande på något sätt. Nu är allt så annorlunda.
Tack Åsa, ha det fint du med! 😍
Ja att hänga i knävecken gjordes ofta här med, men inte över något garage utan i en sådan tripp trapp ställning i en lekpark där vi mer eller mindre tävlade om vem som vågade vara på den högsta och göra konster med att snurra varv på varv och snabbt skulle det gå.. Det ena sättet var att snurra i ett knäveck och det andra med båda och med båda armvecken mellan benen och krypa ihop och snurra som bara den.. ack vilka minnen som kommer av din berättelse =) Kul var det på den tiden. Precis som du beskriver så var vi barn inte direkt bortskämda på den tiden.
Men åter till garage - vilket du har fångat jättebra och vad kul att se brandbils garaget!
Ja jag må ju säga att eran granne Polismästaren var en mycket snäll man, som lät alla kvarters barnen att få åka med i sin fina bil! Hade varit en syn att se er alla inpackade som sillar och med att stå på tröskeln där på sidorna - Förstår att han körde så sakta..
Tack för denna fina berättelse och jag önskar dig en fin helg!
Kram
den där tripp-trappställningen hade vi på skolgården när vi gick i småskolan.Och visst var vi som små akrobater, små apor och du beskriver verkligen rörelserna perfekt, för precis så där var det ju, ibland måste ett knä till medan det andra var på väg...det var kul, riktigt kul!
Polismästaren var väldigt snäll och gillade oss barn väldigt mycket. Han var som jultomte fast hela året om.
Tack själv Åsa! Ha en fin helg!
Kram !
ja, det var lätt som en plätt en gång i tiden...jag ids inte ens försöka. Jag försökte hänga i armarna i en ställning här i stan där man ska hänga i armarna. Jag gjorde det en sekund ungefär😉
Ja, det gjorde han men inte länge som jag minns...men det kan ha med att han dog rätt så snart efter våra små garagefärder. Vart bilen tog vägen har jag ingen som helst aning om.
se där, då har vi löst den saken...Forden finns i dina knutar och egentligen så är det ingen omöjlighet om det vill sig. Skicklig kompis har du! Tack!
Att leka fladdermus gjorde jag och kompisarna också, dock inte på en betongplatta utan på torkställningen för tvätt i trädgården, där underlaget var gräs.
Och japp, visst ramlade man och slog sig. Det hörde ju till. För på vår tid lekte man ute med det som stod till buds. Sårskorpor pillade jag gärna bort, så att såret började blöda igen. Kan dock inte minnas att jag åt upp dom;-)
tack!
Ja, jag tror att vi har gjort det alla mera eller mindre, lekt fladdermöss. Vi hade ingen tvättställning alls, utan linor mellan träden, så det var räcket vid garage-infarten som gällde.
Det hörde till man slog sig ...föll och skrapade upp sina knän på "cementen" stup i kvarten. Vill nog inte påstå att vi alltid åt upp skorporna men det hände i all synnerhet när vi hade mycket att diskutera, men då i sittande läge...
Ja, jisses ja...😊För övrigt var de inte någon delikatess i sig, smakade mest salt.
det låter mycket mera säkert än det jag höll på med. Så ska det vara också, säkert..😊