En detaljrik promenad


Bara ett par kvarter från oss ner mot havet till så finns en gata där många tomma hus med gamla fina balkonger, fönster och dörrar radar upp sig. Vad jag har förstått efter att ha pratat lite runt med folk här så är allt gjutarbete, smidesarbete etc.  från det portugisiska fastlandet. 


Varje gång jag går förbi där sänder jag en bön rakt upp i atmosfären och hoppas på att den 
faller i god jord. Ta vara på klenoderna, låt de inte gå om intet, låt dem inte rosta sönder, försvinna i någon bråteshög..



Ingen går ut eller in genom de vackra, vackra dörrarna...


Nytt och gammalt möts. Fyrkantigt och ovalt.              
En neddragen rullgardin rullar upp sig själv eller ner, jag får ingen ordning på det hela..troligen inte rullgardinen heller. 
Det nya ser modernt ut men ändå hoppfullt, någon bor där, bravo! 




Här ser man lutningen på gatan ..tröskeln är rak. 


Lite högre upp på samma gata innan den byter riktning och namn, så hörsammade någon min bön..Nej, så snabbt går det förstås inte men någon har tänkt till och renoverat i den stil som fanns. Jag vet att det finns områden där hus som renoveras måste renoveras i samma gamla stil som de byggdes i för kanske ett sekel sedan, åtminstone utvändigt, här i Funchal. 
Mycket bra, jag gillar det. K-märkning handlar det förmodligen om. All skönhet försvinner inte. Märk väl jag har full förståelse för att det nya som byggs blir fyrkantigt och betong-betonat, allt här är av sten och betong, det är sällan man ser någonting i trä, men låt det gamla vackra finnas kvar om inte annat än för kulturhistorien.   


    Den här balkongen kom med bara för att jag råkade gå förbi 
    Den finns på en annan liten sidogata
    Folk pyntar och skapar sina egna små balkongparadis. 
    Jag sjöng små grodorna högt...men fick inget gensvar, inget koack ack ack..
    Hos mig finns det ett par kossor och en krokodil. Vi har våra böjelser😉

`

På motsatta sidan sitter en anka och tittar sig omkring, kanske på mangofrukterna hos grannen mittemot


    En liten paus togs på en bänk under ett stort fikonträd. Vad hängde det där?  Här får man vara med
    om både det ena och det andra men så kom jag ihåg att jag någon gång, för flera år sedan, har sett en
    fågelbur hänga i samma träd. Buren är borta men den gedigna upphängningen är kvar.
 

    Vägen gick förbi São Tiago, fortet. Så skönt folk har det i vattnet och på land


    I bukten låg det folk och guppade i vattnet, på stranden låg de på knöliga stenar..


   Så småningom bar stegen hemåt igen...och några balkonger, nyrenoverade i gammal stil sågs..


 Samma fromma bön sändes rakt upp eller om det var ner...ta vara på! De gamla klenoderna är gjutna i sand..


    Och längs denna gata är det ett måste att bevara det som finns på utsidan. Det har jag läst..


Visst är det väldigt vackert med smide eller hur? Vad jag har förstått så är de äldsta balongräcken gjutna i sand, de lite modernare är smidesarbete och de allra nyaste svetsade. Allt detta sagt med ett frågetecken, det kan vara lite annorlunda. 
Karin är Karin, hon vill ta reda på mera. Sån är jag..nyfiken på. Jag återkommer säkert med flera liknande inlägg. 

                   En skön onsdag önskas! 

                                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Stefan sa…
Visst är det tråkigt att spatsera runt i områden som Gud glömt och ingen vill bo i. Så mycket tid som förr lades ned på vackra hantverk när det byggdes, tillskillnad mot de moduler som ofta utgör dagens moderna byggnader.
Jag vet inte om Madeira brottas med samma fantasilösa byggnadsteknik med moduler som köps färdiga från Malaysia och sätts ihop som lego?
Znogge sa…
Så många vackra detaljer och jag hoppas också att man har vett nog att bevara det som bevaras kan. Risken finns väl att tidens tand gnager för mycket på en del. Om man vill går det att bygga mycket vackert fortfarande. I Sverige byggs det inte så numera men det går mode även i byggnadskonsten.

Kram och god tisdag!
Karin sa…
Åh, så mycket vackert. Så många arbetstimmar för att skapa vackra dörrar, räcken och smidesdetaljer av olika slag! Jag vill alltid adoptera sådana där hus och i Île Rousse, på Korsika finns ett gammalt förfallet tullhus (tror jag det var en gång i tiden) som jag ville förbarma mig över, hur orealistiskt det än var. Men nu när jag var i Korsika förra veckan var det renoverat och hur fräscht som helst. Det mesta av törnrosahäcken som omgav det var borta och den vackra fasaden var synlig. Jag blev glad, förstås, men det tog en stund. Min första reaktion var: "Men vad har dom GJORT! Det där är ju mitt hus!" Överhuvudtaget var det svårt att hitta de akvarellmotiv som jag är van att se där. Flagande husfasader är mycket lätt och tacksamt att måla med akvarellfärger. Nu börjar "min" lilla stad bli så uppsnyggad att jag får leta länge efter motiv. Positivt förstås för stan och dess invånare, så jag klagar inte, utan slår mig på att rita av folk i stället. De är inte alltid så välrenoverade ...
Stefan,

ja, det känns inte alls bra. Det är verkligen sorgligt att så mycket av det gamla inte tas tillvara. Vad jag vet och känner till så finns ingen modulfabrik här på ön. Om någon använder sådana så torde de komma från fastlandet men jag har aldrig sett, läst eller hört om det. Här handlar mycket om hantverk, med hjälp av lyftkran som är ett måste för att få till det. Många av de nya byggnationerna är , fyrkantiga och fantasilösa. Men det finns undantag som alltid, även nya hus kan vara stiliga, snygga . På rätt plats är de en fröjd för ögat, men mitt i allt det gamla genuina känns de bara ...usch.
Nej, inte lego här ännu, tack och lov.
Znogge,
ja, många väldigt vackra detaljer, hantverk. Det lär finnas ett ställe i Cancela( tror jag) där man tar vara på gamla räcken, grindar och liknande av gjutjärn och smide...har jag hört nu.
Det går helt säkert mode i byggnadskonsten, det ser man bra här också. Så har det egentligen alltid varit så.
Kram och god tisdag till dig också!
Karin
ja, nog är det ju ett sätt det där också att ta över det som egentligen var ditt! 🤣Sånt händer mig stup i kvarten...men bra är det om tullhuset är fint renoverat. Då är det bara att gratulera. Bravo.
Jag tycker att det är bra att folket du ritar inte är så välrenoverade, då blir de spännande, äkta och verkliga. Lycka till med förevigandet.
LillaSyster sa…
Tack för en alldeles underbar detaljrik, villhöver promenad =)
LillaSyster,
Kul att du kom med och villhöver! Här finns det utifall att! 😊
Guldkryckan sa…
Oerhört vackra bilder, tackar för denna rundvandring som du dokumenterat så väl. :)
Ha det bäst.
Guldkryckan,
tack! 😊 Roligt att du kom med på min lilla vandring.
Ha det bäst du med!
Susjos sa…
Tjusiga bilder du bjuder på, vi tackar och tar emot! Härligt att se lite sol också, här är det vääääldigt grått och regnet öser ner!
Kram
Susjos,
tack!
Här har vi fortfarande sommar fastän vi märker att temperaturen går lite neråt och att vindarna tar i mera igen. Den 22 sept. blir det höst här. Här har de bestämda datum😊 Krya på dig !
Kram
Så fina smidesarbeten! Vi har en faktiskt en dörr till vårt förråd som vi ska göra iordning, den är delvis i smide, ska bli roligt att se hur den ser ut så småningom när den är omhändertagen. Kram
BP sa…
Det var otippat att gjutarbete, smidesarbete etc. är från det portugisiska fastlandet. Det var helt otippat. Trodde att det var Madeiras stolthet liksom broderade och knypplade dukar.
Du ser, nu har jag återigen lärt mig nått nytt. Jättekul att se att man fortfarande smider nya balkongräcken i samma still som de gamla. Eloge.
Anna i Portugal,

ja, det är oerhört välgjorda och vackra. Så kul att ni har en liknande till ert förråd. Skönt att ni tar vara på..givetvis det skulle nog inte vara ni annars. Du får visa den på bloggen, före och efter.
Kram
BP,
Här finns inget sådant hantverkande, det kom från fastlandet och kommer ännu.
Jag är inte säker på att man smider och tillverkar nytt utan jag tror att man renoverar gammalt. Skriver tror nu för säkerhets skull.
Broderiet är en helt annan sak, det är något som Madeira har kommit igång med tack vare en engelsk kvinna. Men inte att förglömma, broderiet är stort även på fastlandet. Vi ser ofta på portugisisk tv och från olika ställen på fastlandet, i synnerhet den norra delen runt Porto. Portugal är rena skattkistan vad gäller kultur och hantverk och mycket mera. Här är det sockerrör, bananer och broderier som gäller i första hand.
Men jag är bara barnet, jag vet långtifrån allt...

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande