Vardag på gränden
Innan fotona hopar sig i arkivet igen så visar jag vad som har hänt de senaste dagarna här på gränden.
Eftersom "vår Lill-Ronaldo" har förmågan att panga fotbollar på löpande band och sen blir aningen rastlös mellan förnyandet av desamma så gick jag över till honom i måndags. Småbarnspedagogen vaknade till liv. Så där kan ju killen inte ha det! Ensam är han och inte vet han vad han ska göra...
Jag ropade åt honom att "jag tänker komma över till dig" och när jag kom stod han redan utanför deras grind och väntade. Vi gav honom ett pussel där han samtidigt kan lära sig portugisiska. Snabbt som ögat satte han sig genast ner på gränden och började pussla. Vi pratar två språk tillsammans, det tredje, hans modersmål kan jag inte, troligen är det nepalesiska? Vi mixar engelska och portugisiska..
Jag tyckte att han skulle ta pusslet med sig upp på sin terrass och fortsätta pussla där och inte på gränden/gatan, "bilarna ska ju fram här." "Det blir farligt för dig här!" "Varför pratar du inte portugisiska med mig?" fick jag till svar. "Ja, säg det", sade jag. "Du pratar ju engelska med mig!" Ok, nu har vi kommit överens om att vi ska prata portugisiska tillsammans den där lilla charmknutten och jag. Få se hur det går. Sen försvann han och var borta en timme si så där, alla små pusselbitar satt där de skulle sitta. Jag vet inte om han kan läsa ännu men snart så lär han sig, snabbtänkt som han är. Nu funderar jag på nästa drag. Vad ska jag hitta på för honom nästa gång när han får tråkigt? Ska vi baka bullar tillsammans? Fast å andra sidan så är det bra att ha lite tråkigt..då brukar kreativiteten få vingar.
in mot land för motor.
Nu är det fikontider och jag äter fikon så att jag snart blir ett fikon själv, tror jag😉
På andra sidan hos RIM händer det saker. På taket står två män som sakta sänker ner skivor/panel av techlam till männen som står nedanför och tar emot dem och klistrar fast dem...
Titta så fint det blir! Här händer det saker hur mycket som helst just nu...
Självklart så har jag funderat på hur skivorna sitter fast. Bostik är ordet. Inget vanligt Karlssons Klister precis. Panelen ska ju sitta som hälleberget när orkanvindar och regn drar in över ön. I stora huset händer saker hur mycket som helst, mängder av skivor dras in och sätts upp, el-dragningar görs. Få se om min känsla är rätt,nämgligen att husen står klara lagom tills nyårsfyrverkeriet går av stapeln. Det skulle inte förvåna mig alls. Optimist som jag är...
Något större fel på vår utsikt har vi inte, nu mera omgärdad av hus men så är det med det. Det är på terrassen framför oss som Lill-Ronaldo sparkar fotboll.
Självklart så har jag funderat på hur skivorna sitter fast. Bostik är ordet. Inget vanligt Karlssons Klister precis. Panelen ska ju sitta som hälleberget när orkanvindar och regn drar in över ön. I stora huset händer saker hur mycket som helst, mängder av skivor dras in och sätts upp, el-dragningar görs. Få se om min känsla är rätt,nämgligen att husen står klara lagom tills nyårsfyrverkeriet går av stapeln. Det skulle inte förvåna mig alls. Optimist som jag är...
Plötsligt så händer det mitt under mitt skrivande av det här inlägget. De fina RIM-killarna klättrade ner i ribeiran och upp kom "Lill-Ronaldos futebol" Själv var Lill-Ronaldo mitt inne i ett spel på sin telefon så han hörde inte RIM-killens rop på honom, så jag hjälpte till med att "väcka" L-R. med att ropa hans rätta namn och berätta att han hade sin fotboll på kommande och så damp den ner framför fötterna på honom. Ni skulle ha sett hans lyckliga min när han insåg att han fick sin fotboll tillbaka. Vi som såg allt detta var nog alla lika lyckliga just då, det såg man lätt på alla leenden.
Som vanligt blir de flesta suddiga i ansiktet på mina foton men det är Lill-Ronaldo som
sparkar in sin pånyttfödda fotboll i huset för att visa den för dem som är hemma...
Jag får nästan lust att säga som min granne Z ovanför oss.
Ceus! och sträcka upp armen. Ceus hade mänsklig hjälp den här gången,
vilket Ceus nog har för det mesta. Ceus: Himlen.
En stund senare satt Lill-Ronaldo på terrassen som i begrundan. Undrens tid är inte förbi.
På tisdagen såg vi, Uffe och jag, när en RIM-kille kom nerför motsatta backen i anknytning till gränden, till den backe vi gick uppför. RIM-killen dribblade den vita fotbollen glatt framför sig, den som jag kände igen som Lill-Ronaldos, en av de allra första. RIM-killen hade hittat den någonstans! Mitt i allt så har det varit mycket Ceus" för vår lilla fina granne! Plötsligt så hade den ljusa bollen också ramlat ner från himlen. Med RIM-lig hjälp så kan vad som helst hända tycks det som för en liten härlig fotbollskille.
Och utanför mitt fönster hör jag de välkända kickarna igen...underbart är ljudet!
Bull-bakandet får vänta, det kan vi ta längre fram och ha som reserv utifall att ...! Kanske att lilla D också har tid att komma över och baka..hon med pappan som försöker lära henne att säga pai men som hon envist kallar Daddy. Men det tar sig. Härom dagen hörde jag hur hon presenterade sin pappa för Lill-Ronaldo. Hon pekade på sin pappa och sade minha Daddy! Det tar sig, snart kan hon säkert säga meu pai ockå. Ljuvliga ungar!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Skönt att nybygget inte begränsar er vy helt för det ser ju ändå okej ut. Men så är det. I städer byggs det och det kan man inte påverka.
Trevlig torsdag!
Schysst av dig att tillhandahålla ett pedagogiskt pussel.
Ha nu en fin torsdag, jag ska fortsätta jobba.
så är det absolut, när man har tråkigt så hittar man på . I bästa fall. Dagens barn har sina spel och det är kanske inte fel det heller men lite bekväma blir de med att få allt serverat.
Nybygget är egentligen väldigt bra för vår del, vår utsikt som vi hade tidigare var inte den bästa. Nu skymmer det nya det som inte var särskilt vackert alls. Det är å andra sidan bara att ta det som det är och göra det bästa av det för egen del.
Tack detsamma!
ja, både gammal och ung mår bra av att ha lite tråkigt nu och då. Ungarna är så härliga, omedelbara. En tid till, sen brukar även sånt ändra.
Väggen är en inramning, helt rätt!
Kram
ja, de som han inte har pangat hittar hem igen. Härligt är det och lycklig är killen. Nu är han de facto mera försiktig när man sparkar...
Ha detsamma du med och tack!
Smaku, minns jag och dina plommon minns jag. Härliga tider, fruktbara tider...och du ska sova gott i skogen i natt igen. Hoppeligen så kan du göra det lite längre än.
jag är själv inne på den köpta degen..tänkte gå den vägen. Tack! Det är så mycket enklare också och bra blir det.
Heja dig!
han är så härlig den där lilla fotbollsspelaren. Det blir säkert en fortsättning..om det gäller min del i det hela ja.
Tack snälla du!
Annars är det ju "bara" köpa hem ett par fotbollar för framtida behov;-) Och någon måste ha pumpat upp bollarna åt honom också.
me too. Killen är härlig.
Jodå, han har helt Ronaldomunderingen i flera olika uppsättningar.
Han var faktiskt lite tagen den lille fotbollsspelaren. RIM-killarna gjorde hans dag, helt säkert. Och mycket riktigt, han spelar lite försiktigare redan.
det är nyttigt, absolut. Då brukar man komma på saker att göra och kanske också att inte alls göra. Att bara vara är riktigt bra det också.
Ja, han hade lite tur, fick två bollar tillbaka så gott som på studsen. Tack Hanna!
Fasaden blir ju riktigt snygg och ni har ju fortfarande riktigt fin utsikt. Och då får vi se om det så småningom blir bullbak ...
Det kändes bra att ge honom ett litet pussel och han tog emot det med glädje.
Lite tråkigt är nog bra men ibland upplever jag att han är så ensam..de vuxna är borta på dagarna, på jobb, långa dagar..och att kicka boll har också sin tid.
RIM-killarna har hjärtan av guld, de bryr sig om Lill-Ronaldo.
Ja, vi får se hur det blir med tiden med bullbaket..mitt i allt så får vi till det, Lill-Ronaldo och jag.