Vad är det här?

Om jag ville nu så kunde jag hålla frågesport eller en gissningslek och få er som tittar in här att bry de små grå...

Men så roligt blir det inte utan det blir lite grann läpparnas bekännelse istället. Om ni minns så berättade jag tidigare här inne på bloggen att jag skulle slipa, måla och renovera vårt utemöblemang under sommaren. Jag t.om. skrev en uppsats om det kommande projektet på portugisiska i den senaste tentan.

Det sket sig! Rent ut sagt! Men uppsatsen blev i alla fall godkänd.😉

Fru E. o herr R.

Har man goda grannar/vänner så kan vad som helst hända. Mitt i allt en dag så stegade herr R. och fru E. upp till oss på terrassen och herr R. hade planer. Han är som en Uppfinnar-Jocke ungefär. Man vet aldrig vad som kan hända. 

Han ville slipa och måla stolarna åt oss om han fick?

Med förvåningens finger i häpnadens mun så .."Naturligtvis så får du det! " Ibland faller det manna från himlen så där bara.

Fram med färg, pensel, sliptrissa och vad som behövdes.

Ja, så gick det med mitt projekt efter att språkstudierna tog sommarpaus, men bra så, jag har städat och fejat, latat mig och läst portugisiska. Um pouco todos os dias ( lite varje dag) istället.

Stolarna är slipade, målade och redan i full användning igen. Snygga blev de och rosten flög sin kos. Givetvis så är det en process som måste ske igen när behovet syns. Vi lever i ett örike med stor luftfuktighet. Järn och fukt hör inte ihop.

Ibland tittar jag upp från alla verb och verbformer och ser att de har det skönt där ute i luften över havet, och jag ser att RIM-killarna har gjort ett ypperligt arbete på kort tid. Boa boa!  Så snyggt det blir där bakom växthusskyddet, tänker jag spontant. Det växer verkligen på insidan...

Ja, förstås, stolarna.... Jodå, stål mot klinkers är inte riktigt bra, så nu har ett "korkat" projekt genomförts av herr R. efter att vi alla har lagt våra pannor i djupa veck. 

Kork finns det gott om i det här landet och bra är det med återvinning, det tycker vi alla. Men i solhettan ville det starka limmet inte härda så som herr R. ville, så buntband skulle användas för att hålla de formtäljda korkarna på plats men det gick inte. Buntbanden som Uffe hade, var för korta. 

Då kommer förstås en praktiskt lagd kvinna in i bilden. Hon som tar vara på, ni vet...😉Stolsdynorna är nämligen också under utveckling. Jag byter tyg och syr nytt och inte kan man kasta sånt som man kanske kan ha nytta av någon gång. De turkosa avklippta bomullsbanden kom till användning nästan genast. Och nu har jag förstås tagit bort dem från stoltassarna igen och lagt undan dem till något annat de kan behövas till. T.ex att knyta ihop sopsäckar med. 

Fru E. som är stadd med en vidunderligt rolig fantasi såg tydligt att det fanns en massa små kvinnor i huckle på stolsbenen. Ni vet ett sånt där huckle som man knyter lite fel väg och med knuten uppe på huvudet, med lite babushka-stuk över det hela.

Så där, nu är klinkersgolvet på riktigt bra humör

Stolarna trivs bra med lite studs i benen och våra rumpor gör detsamma.

Herr R. har lagt en annan typ av kork under en av stolarna. Han påstod att den stolen är för drottningen. Vete gudarna vad han menar med det? Här finns det väl ingen drottning? Eller har jag missat något? 

Men under tiden som jag funderar på vem och var hon är så kan jag ju själv använda stolen som är ett par millimeter högre än de andra, lite som en tron ungefär.

      Fem stolar har vinkorkar men drottningens har rom-korkar. 

     Tänk hur det kan råka sig, för jag tycker om Madeira-rom 970 i små fingerborgsmängder nu och då.

      Ibland händer det att jag tar en liten en innan jag lägger mig och sen sover jag som en prinsessa.

       

Medan vi i människokroppar roar oss kungligt på olika sätt så blommar rosen och passionen  i kapp. 

                                                      Karin Eklund, Funchal, Madeira