Mobila minnen






















Anna i Portugal inspirerade mig till att tömma mobilkameran på bilder. 
Jag har varit inne på det tidigare men mera eller mindre glömt bort att städa i det arkivet. 
Idag är det fredag så fram med kvasten !

Utanför Stadshuset här i Funchal står det fyra ganska så fylliga blommiga kvinnor och pratar, till synes med varandra. En bit ifrån står det ett par blommiga kvinnor till förutom de två på bilden.
Jag tror att de heter Petunia alla fyra. 
Vad de pratar om ? Kanske de diskuterar tankarna som vissa politiker har.. 
Det finns planer på att göra parkeringsplats under torget framför dem. Jag tyckte att Petuniorna skakade bekymrat på sig så kronbladen vajade till ordentligt när jag gick förbi och jag förstår dem mycket väl.
 
Vilka galenpannor det finns inom politiken! Hoppas innerligen på att de goda krafterna kan stoppa dessa knäppgökar. Vissa politiker har väldigt korta näsor, om ens några alls, så undra på att tanken blir som den blir, den når inte långt alls, den stannar mera eller mindre i den egna sfären/plånboken.  
Lite framförsikt sitter inte helt fel. Nej, jag ska inte blanda mig i politiken här men åsikter det har jag. Förstör inte mera nu än vad som redan är förstört för ortsbefolkningen m.fl. Bilar är inte framtiden för Madeira. Turisterna söker sig inte hit för den sakens skull. Var rädda om vårt Madeira! 
Antagligen blir det ett inlägg om det här också. Förr eller senare, jag kan förmodligen inte låta bli...



 
Även de här två fotografierna hittade jag i min mobil. Min dotter Nann ringde för en vecka sedan: " Mamma, vet du vad?" Du är med i det åländska folkets historia! En hel sidas bild!" Naturligtvis så kände mamman till att hon är historia😉 fastän dottern kom på det just nu. Det var på hösten år1987 då jag blev invald i Ålands Lagting (på den tiden hette det Landsting, det åländska parlamentet) tillsammans med veterinär Christina Hedman-Jaakkola, Tant Grön kallad. Fotot tog någon av tidningarna på Åland av oss båda under valkvällen. 
Vem jag är? Varsågod och gissa!
Gröna på Åland hette partiet. 
Bananskalet, det berömda för min del, hade ett "finger" med i spelet. Jag bara åkte med in i självstyrelseborgen. Svisch, så där bara. Fyra år i den politiska hetluften väntade tillika som jag var företagare, båda mina föräldrar dog mycket nära varandra i tid, alltför unga kändes det som. Ja, det var mycket just då. Mycket, mycket mera än så här... 
Det hade sitt pris men det du inte dör av blir du stark av som det heter.

Det lustiga med de numera vuxna barnen är att de aldrig upplevde mig som politiker. Vilket jag är glad för. Jag var deras mamma och därmed jämnt. Jon hade prov i samhällslära i lågstadiet och fick frågan om han kände till någon politiker på Åland. Han hade rätt på alla andra frågor men på den frågan gick han bet. Läraren hade väldigt roligt. Själv såg Jon väldigt förvånad ut när han fick veta att hans mamma var det. -"Va, hon?" ( senare sade han "att mamma du låg ju med mig i soffan på kvällarna och läste Tolkiens sagor för mig så att jag skulle somna. Såna mammor kan väl inte vara politiker?")

Ni båda ! 💖💖


Här sitter Marianne A. och Monica M. i en av sofforna i vårt café på övre våningen. Marianne stickar på en halsduk som statyn av Julius Sundblom senare blev klädd i. Julius står i mitten av männen på omslaget till Det åländska folkets historia. Det var Skördefesttider och en av utställarna bestämde sig för att Julius, Ålandskungen, skulle få en varm halsduk. Alla som ville stickade några varv. Jag minns inte hur lång, många meter,  halsduken blev men Julius-statyn i Mariehamn blev iklädd halsduken senare med några varv runt halsen. Man måste vara rädd om "kungarna " och deras hälsa. Jag har för mig att poliserna tog ner den ganska snart..och att tidningen var framme😂

                                   
En äldre dörr. Jag tyckte synd om den på något sätt. Så där ska inte dörrar ha det, de ska öppnas och stängas av människor som bor i huset. Förmodligen är det bara ödlor som slinker in där nu. 



    Jag gillar Jacarandans fröställningar








    En blyg liten ros ....

   
                      
                        En mindre blyg ros i två färger på samma stjälk...
                        
                        Som vanligt så var det inte bara mobilarkivet som blev lättare. 
                        Min egen minnesbank förtunnades den också. 

                       
                       En skön fredag önskas!

                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Stefan sa…
Fantastiskt fina bilder på blommorna.
Jag försöker förmå min fru att tömma sin mobil på bilder, men det är som att samtala med en vägg. Hon avstår ibland att ta bilder för att minneskortet är fullt och jag försöker säga att bilderna ändå finns i molnet och att hon kan föra över dem på en extern hårddisk, men... :)
Stefan,

tack! 😊
Väggar brukar så småningom ge med sig...så ge inte upp! Det tog lång tid för min del också. Extern hårddisk, japp! Molnet äger också..så är fotograferandet nu för tiden. Egentligen otroligt!
Znogge sa…
Smart att tömma arkivet för bilderna finns ju oftast sparade på annan plats. Fastän jag vet det så gör jag ändå inte det dumt nog...
Så roligt att du är med i "Det åländska folkets historia". Min spontana gissning är att du är överst i bild. På något vis så tycker jag att politiker var ärligare förr. Nu är det så mycket makthunger och det blir en hel del feltänk. Jag hoppas att ni slipper parkeringsplatser vid dem blommande damerna.

Önskar en fin fredag!
Kram
Kul du också tömde mobilen! Älskar också jakarandans fröställningar, så stora, robusta och dessutom vackra i formen. Söta rosor och en fantastisk dörr! Vackra dubbeldörrar är inte vanligt jag ser här. Kram
Znogge,
din spontana känsla är helt rätt 😊
Uppriktigt sagt så upplever jag det på samma sätt. Då kunde vi argumentera, diskutera, vara upprörda, genomleva hela känsloregistret, men vi tog alltid varandra i hand efteråt trots olika åsiktsyttringar, förblev vänliga och gick vidare till det närliggande kaféet, satte oss ner och diskuterade vidare igenom de ev. "problemen". Ofta löste vi mera över kaffekoppen än från talarstolen. Nästa gång vi stod i den så hade vi nästan löst det som skulle lösas. Vi skrev historia på annat sätt då. Sen ändrade det när maktfullkomligheten och parlamentarismen tog över alltmera. Det är en skrämmande väg som banas.

Jag hoppas det verkligen jag också. Gamla stadsdelar med allt vad de betyder ska inte förstöras av underjordiska parkeringsplatser. Inte...men vi får se..
Tack detsamma till dig !
Kram!
Anna i Portugal,
ja, tack för inspirationen!
Jakarandans fröställningar brukar jag samla på mig och dekorera med till julen...
Vackra dubbeldörrar finns det både här och där i Funchal, många i uruselt skick tyvärr men fortfarande vackra i sitt förfall.
Kram
LillaSyster sa…
Kan du inte gå och rädda dörrarna....De skulle ju kunna få ett nytt liv=) Är ju ledsamt när så fint hantverk inte tas tillvara. Själv har jag en gammal spegeldörr till sänggavel
.Den är i originalskick från mammas och pappas sommarstuga.
LillaSyster,

det känns ju så att jag bara måste rädda dörrarna. Får nog polisbesök per omgående men jag kan ju ta dörrarna med mig dit jag blir förd. Allt för gamla dörrar! Ja, de är så vackra. Vi hade många fina gamla dörrar på Åland, en del i rätt dåligt skick men som trädgårdsprydnader var de väldigt vackra med karmar och allt..Ska se om jag har några foton kvar från den tiden.
Spegeldörrar till sänggavel är toppen! Bravo! Tummen upp!
Anonym sa…
Stopp och belägg Du går inte i väg och hämtar de fina gamla dörrarna ✋ fast jag har lite den känslan att de borde räddas…
Finfina bilder och härlig text som vanligt 👏
Att tömma mobilen på bilder och radera är en märklig känsla… trots jag har de flesta foton sparade är jag på nått vis rädd att HJÄLP nu försvann allt 😅
Ha en fin fortsättning på denna fredag❣️vi ses väl i morgon 🤔❓ jag tar med både tårta och lite annat gott 😋 /åsa
Åsa, Nalta Norrland,
mitt i allt så händer det! Man kan aldrig veta med mig...😉
För min del är det inte alls märkligt att radera osv...Jag är så oerhört medveten om att jag själv ska raderas och då behöver jag ju inte alla foton jag har på lager. Men att lägga ut dem här på bloggen känns helt ok..andra kan njuta av dem eller förfäras. Jag bjuder på hela registret🙄Ingenting försvinner..allt finns kvar men i annan form. Så tänker jag.
Ha detsamma Åsa och så kul, då syns vi imorgon. Tar du marsipantårta med dig?
🤗. Jag gör det och så några andra sorter också. Imorgon blir det tårtkalas!
BP sa…
För att vara ärlig så tycker jag nog att Madeira och specifikt Funchal inte är ett dugg bilvänliga. Minns med fasa rödljusen i de branta backarna och "ångesten" att rulla bakåt och krocka med bilen bakom. Jag älskar åka bil, för den ger frihet att kunna göra nåt när man vill, men jag skulle frivilligt avstå från en bil i Funchal.
Staden skulle dessutom må betydligt bättre utan bilavgaserna och de illaluktande kopplingar vid rödljusen.
Att föreställa mig dig om politiker - jo då! Det har jag inte svårt för - alls;-) Gillar din Sons resonemang - hahaha:-)
Karin sa…
Härligt med petuniadamerna! Petunia är ju en av Sveriges mest mobbade blommor, så i år har jag anlagt en extrarabatt för petunia och andra mobboffer.

Vad underbart med sonens kommentar! Men sådana mammor kan visst vara politiker! Eller kunde? Jag undrar om det inte blivit lite svårare nu än till exempel på 1970-talet då man de flesta sammanhang såg till att inte lägga möten så att det skulle vara svårt småbarnsföräldrar att vara med. Alternativt ordnades det med barnstuga om det handlade om möten över veckoslut. Ungarna följde med och hade kul med andra politikerungar! (Många tror att jag hittar på när jag berättar om detta sjuttiotal!)
BP,

du har helt rätt, trafiken här är inte alls trevlig, även om fotgängare i gemen har det bra med bilarna som så. För det mesta så stannar de genast när man är på väg över gatan via ett övergångsställe. Det finns undantag, dessvärre oftast kvinnor. Ja, sen är det backarna här förstås...de kräver nog sitt extra lilla av chaufförerna.
Det är längesen jag var politiker nu men visst stod jag på barrikaderna och stred för miljön och mycket annat.
Jag gillar hans resonemang jag också...haha..
Karin,
här använder man rätt mycket petunia i olika formationer för plantor och dekorationer. Folk själ plantor ur petuniakvinnorna men stan lägger dit nya..som om ingenting har hänt.

Ja, sådana mammor kan visst vara politiker, men att vara mamma är en sak och att vara politiker en annan. Skilda roller. Jag älskade att läsa Tolkien för Jon som kunde läsa själv men som ville att jag skulle läsa högt för honom med löftet om att om han somnade så fick jag inte läsa ett endaste litet ord efter det. Vi skulle vara på samma nivå när vi fortsatte kvällen efter. Gissa vems mamma som försökte hålla ungen vaken med alla knep och finter. Jag höll löftet, jag läste inte vidare utan honom men visst var det svårt att låta bli. Jag lät bli och när vi kom till Konungens återkomst så började han läsa själv. Då hade han vuxit ifrån sin mamma helt plötsligt. Jag saknade våra stunder.
Underbart att läsa om politikerungarna. Jodå, jag tror dig Karin..

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande