Mitt första bil-inköp
Ja, egentligen är jag ju inte riktigt riktig, som tänker berätta den här historien för hela världen eller för alla er som tittar in här ( det är nästan hela världen. Jag kan se det bakom ridån, vilka länder som gör sina nedslag hos mig, tack för det alla!🤍 Jag är jätteglad för det! ) Jag varvar min egen berättelse med fotografier av Renault-bilar som inte längre finns i mitt bildgarage utan här på bloggen.
Jag var nyförlovad med G. som senare blev min man, vi hade flyttat ihop och bodde i en vinterbonad sommarstuga på landsbygden på Åland. Vi behövde en bil och jag var den som hade tiden att leta upp den...
Vad har man bröder till om inte till hjälp när man ska köpa en bil för en väldigt liten slant? "Du/vi kan gå till Berrolfs", sade Krister åt mig och så gick vi dit. På den tiden huserade företaget i Böndernas hus i Mariehamn. Krister fanns med endast som ett moraliskt stöd i bakgrunden, lillsyrran, 9 år yngre, skulle lära sig själv. (De försökte alltid att fostra mig💗 mina bröder) . Jag diskuterade och köpslog och litade fullständigt på allt som sades. Själv hade jag inget körkort då ännu men G. hade och hur allt egentligen gick till minns jag inte rakt av längre men att det gick till är säkert som amen i kyrkan.
******************
Vi blev med en Renault 4 L. Jag minns knappt färgen på bilen. Någonting åt det rödbruna hållet var det. Jag minns inte årsmodellen heller men det jag minns är att vi körde hemåt och ut från Mariehamn, att vi kom över bron till Svibybacken när någon frenetiskt tutade på oss bakifrån. "Nej men titta det är Kenneth!" (barndomsvännen från Köpmansgatan), sade jag glatt! "Vad vill han?"
Han körde om oss och gjorde nästan så där som man ser när det är biljakt i tv-filmerna. Han prejade oss helt enkelt. "Bakhjulet håller på att lossa!", ropade han när vi steg ut ur nyförvärvet. Tja, så sant så, hjulet var på väg åt andra hållet än vad bilen var. Undra på att jag upplevde att färden hade varit lite vinglig. 🙄
Händelseförloppet sedan minns jag inte i detalj, annat än att min bror K och jag tågade till Berrolfs igen och då var det jag som stod i bakgrunden och lyssnade medan han dundrade på. Bilen togs om hand, blev grejad och så körde vi, G. och jag hemåt igen efter att den var fix och färdig någon dag senare.
Renault Francia 1930, 8 cyl. 100 hp, 4200 cc.Modelo TG Nervastella
En surrealistisk bil inspirerad av Salvador Dali
Den här modellen var beställd som en jaktbil av Mr. Astor, ägare av det mytomspunna Hotel Waldorf Astoria i New York. Utan tvivel blev den här bilen en trend. De surrealistiska detaljerna är inspirerade av den berömda spanska konstnären Salvador Dali.
********************
Renault 4 L-n, blev inte långvarig hos oss. Varje morgon när vi skulle fara på jobb, fick jag springa och knuffa igång den medan G. satt vid ratten med handen på nyckeln. Tala om morgongympa! Det var inte enbart batteriet som var dåligt...det fanns även annat. Det var en skräphög jag hade köpt. En annan bil inhandlade G. utan min hjälp, (kan ni tänka er?) men den bilen berättar jag mera om nästa gång jag städar i "garaget".
Jag har letat upp alla Renault-bilar jag har i mitt bildliga garage. De är inte många men ack så mycket bättre, vackrare och mycket dyrare, än den Renault jag köpte som nittonåring. Jag lärde mig massor av det misstaget.
Det är ju av dem man lär sig..eller hur?
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Det är lätt att göra små misstag men man lär sig av dem. Vårt största misstag var när vi köpte en helt ny Reanault. Sämre bil har vi aldrig haft. När vi ganska så snabbt tröttnade på den var det bara Bilia som ville ta den som inbyte. Man brukar ju säga "Renault en bil för två - en sitter i och en skjuter på". Aldrig mer en Renault för vår del!
Kram och god torsdag!
Tack för en härlig berättelse
Kramar från Malin
Öppen Ridå
Då förstår jag ännu bättre detta med att Renault en bil för två, en sitter i och en skjuter på, för precis så var det för vår del, även om det handlade om en begagnad bil då och inte en ny. Det har inte blivit någon Renault efter det heller i mitt liv.
En bra torsdag med kram!
ja, det är oftast den vägen man får vandra för att bli lite klokare mellan öronen. Bara att konstatera.
tack! Bilarna i inlägget är oerhört fina, eleganta, härliga att se på. Vill dock inte ha en sådan själv, trots allt. Kanske för att sälja då förstås.
Att skuffa igång en bil är ett rejält gympapass...
Kram !
ja, det ska du absolut göra, ett inlägg om dina fiatar och annat med. Paraplyväxel och Renault, exakt! 😊
Lycka till med etiketterandet och försäljningen i helgen!
Min första bil var en volvo 140, körde med den tills den skulle besiktigas och lät morsan göra det, hade själv inget körkort just då, ehum...korkat jag vet men det var som det var.
22 st tvåor blev det och det fick bli skroten, fick körkortet och köpte en Volvo 343, ja, många volvo blev det sedan, arbetade ju där i nästan 20 år.
Men bilar var snyggare förr, dagens sanning.
Ha en fin kväll nu.
Tack! Haha, du är för härligt ärlig men så ska vi vara. Nu är allt preskriberat...Givetvis så måste det vara en Volvo om du jobbade där. Vi har haft en Volvo vi också, Uffe och jag. En riktig bensinslukare...men bra var den.
Ha detsamma du med!
/åsa
ja, exakt, ibland lär man sig aldrig...men en så skräpig bil köpte jag aldrig igen. Den gången lärde jag mig en läxa. 😊
Ja, man lär sig av sina misstag sägs det , tur du hade brorsan med dig i alla fall , när du köpte bil första gången ;-)
Fina bilder bjuder du påockså!
Ha det gott!
Kram
ja, tack och lov så är det många Renaultar som rullar på vägarna friktionsfritt..Jag var bara oerfaren bilköpare..Ja, brorsan var en klippa för mig då.
Tack !
Ha det gott du med!
Kram
Skrattade gott åt din roliga historia. Så det kan gå... Men Renault 4l är ju till viss mån ändå kult. Visst hade den modellen "pistolkoppling", alltså "kopplingspedalen" vid ratten?!
Ja, så kan det gå, nästan helt åt skogen. Jag måste helt ärligt säga att jag inte vet hur det var med Renaulten i det avseendet. Det var G. som körde och jag som sköt på, hoppade in och så fort som bara den till jobbet. Ungefär.