Hoppa på tåget / 34 / Tårta

Lokförare Åke har bestämt att ordet för dagen är Tårta! 

Även om jag har många tårtor på mitt samvete som jag själv har tillverkat/bakat, så är jag ändå lite tveksam till vad jag ska skriva om tårta så jag trevar mig fram som vanligt. Det brukar dyka upp ett och annat under tiden medan pennan blir varm

Alla ni som har följt mig genom åren minns kanske att jag har berättat om att jag började min tårtkarriär som brudnäbb när Titti, gifte sig. Titti var min fars arbetsgivares dotter. Under själva bröllopsfesten föråt jag mig på det gröna marsipantäcket som täckte tårtan. På något märkligt sätt så fick vi brudnäbbar tillgång till en tårta rakt framför våra ögon och tårtan som så var inte alls lockande, det var det goda söta marsipantäcket som gällde för min del. Tillsammans med min brudnäbbspartner Jan så diskuterade vi oss fram till att tårtan nog måste vara ämnad för oss, bara för oss, för vi hade ju "jobbat" för att få äta upp den. Jag var inte svår att övertala eller om det var jag som övertalade Jan? Vi hjälptes nog åt skulle jag tro. Vi var bra på det..

Jag skalade tårtan. Jag åt upp skalet kan ni tänka er? (och lämnade innehållet). Mitt enda försvar är att jag var 5- 6 år, grönögd, naiv och älskade marsipan. Jag hann nästan äta upp hela marsipantäcket innan jag upptäcktes. Jan hade gått upp i rök, så där bara som när man knäpper med fingrarna. 😀

Det var ett stort bröllop med många, många gäster, som hölls på det anrika Nautical Club i Mariehamn. Jag brukar inte bli magsjuk men den gången lyckades jag fixa till det ordentligt. Jag måste lämna festen. Så hemskt det var, själv kände jag att jag nog skulle ha klarat den biffen också bara jag fick kräkas lite grann först. Jag ville ju också vara med och dansa. Men min mor var obeveklig. Hem åkte marsipan-äterskan så det bara sjöng om det!! Antagligen var jag helt enkelt en pinsam varelse för henne just då. Synd, för hon missade ju festen hon också..

Jag vidhåller fortfarande att tårtan var Jans och min. De andra fick ju gå loss på den eleganta fina tårtan med många våningar med ett brudpar högst upp och som stod ute i matsalen bredvid flygeln. När jag tittar på fotot på oss båda, så ler jag lika stort nu som då. Vi hade "kanintänder" båda två. Två stora framtänder som hade ploppat upp bland alla små mjölktänder. Tänder som hur lätt som helst kunde tugga  marsipan. 

Min klänning i siden och tyll var ljusblå, mitt diadem var rosa och näbb-buketten bestod av luktärter. Jan hade en nejlika som bröstblomma. Jag vill minnas att Tittis brudbukett bestod av vita kallor? Hennes klänning hade ett lååångt släp. Jan frågade henne om (Titti är faster åt Jan) vi kunde åka på det fram till altaret. Mitt hår permanentades för just det tillfället. Det var inget som jag själv ville men bruden ville det och då blev det så. Det var bara att lyda även om jag fick brännblåsor bakom båda mina öron. Ska man bli fin så får man lida pin. Permanentvätskorna var inte milda precis och fråga mig inte men jag upplevde att de skulle brännas fast mera eller mindre. Jag hade hett om huvudet..usch!  Efter det har jag aldrig permanentat mitt hår igen. Skrämt barn/bränt barn skyr elden. Framför altaret kliade prästen mig under hakan? Märklig typ. Jag kände mig som en hundvalp.. 

Det var inte bara brännblåsorna som skrämde mig. Det tog många år innan jag åter kunde äta marsipan utan att få märkliga déjà-vu-känslor av bröllopet då jag var brudnäbb. 

***************

Några bilder på tårtor som jag har hjälpt barnbarnet Wilhelm att baka måste ju bara till.

Han har alltid haft speciella önskemål om hur hans födelsedagstårta ska se ut och mormor är följsam, lyder/hjälper honom så gott hon kan men killen har fått väldigt fria händer! 

Det här var Timothys tårta vill jag minnas..

Det finns flera tårtor i arkivet. Den ena är hemskare än den andra, precis så blev det ibland, men fyller man år så fyller man år. Nu bakar Wilhelm sina egna tårtor nästan helt utan min hjälp när han eller de andra i familjen fyller år. Ibland ringer han upp och så bakar vi tillsammans den vägen. Vi har jätteroliga samtal..det finns humor i den unga bagaren.  

De, båda knattarna, har fått vara tillsammans med mig i bageri och i köksregionerna medan de har vuxit upp och det har satt sina spår. Timothy är den som älskar att laga mat och är en hejare på att baka pizza, lillebror står för det söta livet i sin tur. En bra kombination. De kommer båda hit i slutet av oktober. Då tar jag husmorssemester och sätter mig vid bordet tillsammans med Uffe och så väntar vi på att bli serverade.🙄Vi kanske får äta tårta rent av? 

       ***********************

En extra stor energifylld tårta, den allra vackraste tänkbara som tänkas kan, vill jag förära alla brandmän här på Madeira samt alla andra, skogsvårdare m.fl. ja precis alla som hjälper och har hjälpt till i den brand som nu har härjat här på ön i över en veckas tid alltsedan den 14 augusti. 

Ni är mera än guld värda allihopa! Det finns inte ord.💖 

Det bör också nämnas att sändningen av flygresurser till Madeira genomfördes inom ramen för aktiveringen av EU:s civilskyddsmekanism. Tack EU som sände hit de nödvändiga Canadiar-planen den 22 augusti från Spanien. 💗 Bravissimo! Stora tårtbitar till er också! 

  

    Titta in till Åke för att se vilka andra som deltar i Hoppa på tåget

    En lördag är kvar av augusti och då är ordet Natthimmel, fenomen

   

   

                                                     En bra lördag önskas !

                                              Karin Eklund, Funchal, Madeira