Ett brev skrivet i Monte år 1907, del 4

Jag fortsätter att skriva ur Jennys brev idag igen. Som vanligt skriver hon i svart och jag skriver mina egna reflektioner till det skrivna i blått.

De tidigare inläggen från brevet kan man läsa om här:

Del 1

Del 2.

Del 3. 

Fotografierna har jag hämtat dels från Museu de Fotografia da Madeira och från José Manuel Melin Mendes´ bok Memórias do Funchal. Några få foton är mina egna.

Jenny skriver:

"Små bin flyger och surrar runt huvudena på oss, både ute och inne. Det kommer sig därav att en av gästerna på hotellet har bi-vurm. Till hans rum hör en veranda och där har han en mängd skåp för bina, men nu håller han dock på att bygga kuror åt dem inne i skogen, så snart bli vi av med de små svärmarna."

Tänk att man kunde ha bin med sig på hotellet. Säkert var det inte så trevligt för de andra gästerna men killen var tydligen en passionerad biodlare, han hade ju bi-vurm. Ett annorlunda ord för mani, passion etc..

Jag antar att han hade samlat på sig bina uppe i Monte, att han tog vara på små svärmar som var ute med sin drottning på sök efter ett nytt boende. Han hade nog knappast bina med sig därifrån han kom. Kuror har jag aldrig hört talas om tidigare så biodlare jag har varit själv, men språket och de olika kulturerna länder emellan har säkert sitt eget fackspråk. Jag har dock aldrig hört talas om kuror från de kurser i bi-odling jag gick i bl.a. Örebro i Sverige. Vi talade alltid om bikupor/bisamhällen och ingenting annat. Men för drygt hundra år sen och framåt så kan språket ha förändrats en del. 


Bikupor som räddades undan elden för en dryg vecka sedan här på Madeira

Jenny: 

"Vi ha nu blivit mest fyra i familjen här, de andra som finns här skulle jag nästan kunna säga äro original. Tre av dem, enkla gamla damer tyckes vara från landsbygden i det gamla goda Tyskland och en herre, som är stor och nästan talar i falsett så man kan bli rent av olycklig utav skrattlust, stackars man. Så en ny kypare, en gammal vithårig soldat, som eljest brukar "vikariera" , förtjänar 1000 (oläsligt) om dagen, dvs fyra kronor. En vanlig grovarbetare tjänar omkring 2 kr om dagen med 10-12 timmars dag. 

Den oläsliga valutan var troligen Réis..den (svaga) reala valutan som fanns här på Madeira fram till år 1911 när escudos tog över. Jag är inte säker på att Jenny skriver om den svenska kronan, det fanns nämligen kronor i Portugal också, men för att inte veckla in mig i mera valuta så låter jag Jenny ta hand om pennan igen. 😉


Jenny: "Igår reste de "Svenske Patraske" till staden och jag fick , som fröken L. särskilt ömt yttrade " a holyday". 

Kanske det var så här de "Svenske Patraske" tog sig till staden? Med hästar och kärra/landå? Nej så var det nog inte. Hästvagnen som kallades "americano" körde passagerare från Funchals pir till järnvägsterminalen i Pombal eller till olika hotell i staden. 





Det var möjligt att de blev burna eller åkte Tobogga men mycket mera troligt är att de tog tåget.


Caminho de Ferro do Monte, Monte Train eller Monte Elevator, kunde man åka tur och retur Monte -Pombal i Funchal från augusti 1894. Det var en enkelspårig kugghjulsjärnväg. Hela linjen stod klar först år 1912, då man kunde åka tåg ända upp till Terreiro da Luta i Monte ca 850 meter över havet, en längd av 3911 meter från Pombal. "De Svenske Patraske" tog sig troligen ombord på tåget i Atalhinho, 577 meter över havet, i närheten av hotellet de bodde på och där Jenny fanns med dem. Tåglinjen togs ur drift i april 1943 . Jag har också en uppgift om att den togs ur drift år 1939 när kriget bröt ut..Ja, det finns valmöjligheter😉

Atalhinho, Monte


Jenny: 
"Jag tog min vandringsstav och mr Teje i huset  ( namnet otydligt- kanske fel) gick för en lång promenad bland blommor och träd. Upp och ner på de vackra vägarna ända ner i den djupa dalen där vattnet låg och glittrande vällde fram och upp igen, där solen sken och förgyllde topparna på de höga tallarna. Vi mötte många vandrare, somliga bärande på stora bördor av ris, andra bördor av grönsaker, som skulle till staden att säljas, alla av dem hälsande sitt "bon diö, signora"." 



Det var kanske inte kyrkovärden med sin tobogga som är tecknad på vykortet, men man vet ju aldrig...


Så här såg det kanske ut där Jenny och mr Teje vandrade? 
Det lät säkert som Bon diö signora, när de mötande madeirenses sade bom dia senhora, godmorgon frun! 
Tallarna? lägger jag ett stort frågetecken efter. Troligen trodde Jenny att det var sådana men nästan säkert var det Araucaria av något slag. Vad jag känner till så finns det inte tall här, inte den tall vi har i Norden, men släktingar finns det gott om. 

"Och runt omkring de små boningshusen sutto kvinnor, alla broderande så fort och flitigt på sitt arbete, som sedan också skulle till staden för att säljas. De kunna få omkring 10 öre metern för sitt breda broderi och de går till en stor butik i staden, där det sedan säljes för mycket dyra pris." 





Broderiet här på Madeira behöver ett helt eget inlägg. Det är makalöst välgjort men finns inte i samma omfattning nu som då. Men det finns och jag tappar andan varje gång jag ser det utsökta arbetet som kvinnor fortfarande gör för hand. De är så skickliga så att det inte finns ord för det.


"Här finns också en katolsk skola för fader-och moderlösa barn, som under en tid har hört till en del av det svenska konungahuset, sades det."


Jag tror att Jenny eller det som "sades" avser Hospício da Princesa Dona Maria Amélia, som ligger i Funchal, vilket inte alls är eller var en skola på den tiden, vad jag har läst mig till.  Däremot finns det ett ålderdomshem, en förskola och en grundskola där idag. På den tiden var det ett sjukhus

Den skola som fanns och finns i Monte i närheten till hotellet där de Svenska Patraske bodde hette/heter O Vintém das Escolas. Laical Escola.  Den skolan har så vitt jag har kunnat läsa mig till inte någonting med Sverige att göra alls, utan enbart med Portugal/ med Porto på fastlandet. Jag hittade mycket intressant att läsa om den också men informationen är diger och nu handlar inlägget om Jennys brev. Vad gäller skolan så handlade det  först och främst om att hjälpa barn som var analfabeter. Ingenstans står det att de var blinda eller döva. Det ena ger det andra när man försöker ta reda på. Alltid poppar någonting nytt upp som jag vill ta del av och lära mig mera om. Däremot finns det en skola, Instituto de Surdos do Funchal här i Santa Maria Maior, på rua Doutor Juvenil 20 för dövstumma. Men den bildades under 1960-talet. 


Det Sverige har att göra med är det redan nämnda Hospício da Princesa Dona Maria Amélia...
Bakgrunden till det är också mycket intressant men alltför lång för mera information om i det här inlägget. Men klicka på länken så får du som är intresserad läsa mera...
Jag har själv redan tänkt göra ett inlägg om den saken tidigare, men jag skyller på tiden som jag behöver lägga på mina portugisiska studier just nu. Tids nog så...
Jag kan ha fel, helt fel i mina funderingar om det svenska intresset i någon skola i Monte för blinda och döva...mitt i allt så uppenbarar sig någonting som jag inte känner till alls. Jag håller mina sinnen öppna och lägger upp mina tentakler. Plötsligt så händer det! 



"En söndag voro vi i den i lilla kyrkan här under gudstjänsten. De ville ej låta oss gå in utan att göra korstecknet, eller åtminstone doppa fingrarna i vigvattnet. Där inne stod alla framför altare med små vita broderade dukar. Allt var tyst och stilla, man hörde ej ens ljudet av radbanden. Endast då och då ett sakta mummel av präst och korgossar, men vackert då solen lyste igenom de färgade fönstren och kastade sitt mystiska ljus över församlingen och den mängd av blommor som funnes överallt. 

Luften därinne blev dock snart outhärdlig för mig, ty jag kom att stå framför några som visst ätit löp till frukost och jag måste skynda ut och satte mig istället på stentrappan och betraktade det härliga leende landskapet. Men plötsligt så hade jag halta, blinda, lama och barn omkring mig med hattarna i hand och händerna utsträckta för allmosa. Idyllen var slut, jag hade inga pengar." 

Förmodligen var det i Nossa Senhora da Conceição som de var. Det lilla kapellet i Babosas. Det finns ingen liten kyrka i Monte, men i Babosas fanns kapellet som jag tror att Jenny besökte, här ovan i bild. Det byggdes år 1906 och försvann ner i dalen då stora ras uppstod efter översvämningarna den ödesdigra dagen 20 februari 2010. När man är i Monte är det enbart några steg till Babosas.I och för sig så är jag kanske ute och cyklar...Babosas kanske hör till Monte. Jag måste "forska" lite mera.

Naturligtvis så funderar jag förstås på vad uttrycket ätit löp betyder. Löpe har man till ostlagning. Jag har googlat men inte hittat någonting som man åt till frukost som hette löp. Om jag nu ska ha  en fundering så kanske de som stod bakom Jenny helt enkelt hade ätit frukost som de fes av..och stanken blev outhärdlig för henne. Sånt händer... 

Nu har man åter byggt upp ett nytt kapell som stod färdigt den 9 december - 22. Babosas kapell heter det i folkmun. 


Det nya är mer eller mindre identiskt med det tidigare kapellet...



    Jag avslutar Jennys brev med de foton jag tog själv när jag var dit i augusti för ett år sedan..

    Fortsättning följer.... 
   
   Det är inte bara jag som är skrivglad, Jenny var det också.


   Trevlig måndag önskas!

                                                   
                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Znogge sa…
Det är verkligen intressant att läsa Jennys brev när du förtydligar det med dina tankar och bilder.
Tallar tror jag inte heller växte där.

Önskar en glad måndag nu!
Znogge,

tack! Det är mycket intressant också för min del och jag har lärt mig och lär mig väldigt mycket om min nya hemort i och med det. Det kulturella som en gång var har ju ett band till nutiden.
Tack detsamma!😊
Önskar det fanns många bi-vurmare i nutid med! Kan tänka mig det är otroligt intressant för dig att tolka Jennys ord. Roligt att du delar med dig av det! HA en fin måndag. Är det dags för portugisiska kurs snart igen? Kram
Anna i Portugal,

så önskar jag också men det är svårt att hålla bin när det inte tycks finnas vett vad gäller gift och andra utsläpp från så många andra i omgivningen. I år har vi dock haft mera bin än tidigare här på vår terrass, bin som inte har fallit döda ner och jag är glad åt varje litet bi som klarar livhanken. Bina är känsliga för växtgifter och liknande. Här har vi biodlare lite högre upp i periferin med den allra godaste honung man kan tänka sig.
Ja, det är intressant att läsa Jennys brev, mera intressant än jag själv trodde från början. Att jämföra det jag själv vet och vad hon skrev är intressant och samtidigt lär jag mig massor om Madeira och om Portugal. Många aha uppstår. Jag gissar dock att Jenny inte tänkte riktigt så som jag gör men det är värdefullt att få läsa vad hon upplevde och var med om.
Kursen börjar den 20 september igen men jag läser in lite grann av det redan lästa för att hålla de små grå igång. Ha detsamma du med!
Kram!
Intressant. En historielektion med förklaring. Jag tänker löpe = vassle om personerna ätit 🤔💭❓ typ som välling?
Okey en killgissning 😅
Sedan kanske löpe kan översättas till något annat på portugisiska?
Ha en fortsatt fin måndag - vi har +10 och regn
/åsa
Anonym sa…
Tackar, bockar och njuter av ännu ett härligt brev från "vännen" Jenny! Hennes skrivande med hennes upplevelser och uppfattningar varvade med dina blå eftertankar och reflektioner!
Bravo Karin👏👌🤗
Från anonym Tove ❣️
Nalta Norrland,
det är intressant detta löp--som Jenny kallar det. Jag tror inte att hon har använt ett portugisiskt ord för något annat som påminner om ordet löp. Det finns varken å,ä eller ö i portugisiskan. Ska se om jag får något ord för det på portugisiska.
Tack detsamma Åsa! Här har vi betydligt varmare men så är vi mitt i högsommaren just nu. Regn önskas...
Tove,
ja, hon blir bara mera spännande Jenny med tiden tycker jag...men snart når jag slutet på hennes brev, ett inlägg till tror jag
Tack Tove för att du tittar in och läser Jennys brev! 💗
BP sa…
Som alltid riktigt rolig läsning! När jag läser löp tänker jag osökt på hundar, kvinnliga sådana alltså. Att googla löp är dödsdömd, då resultaten antingen refererar till hundar eller löpningar - suck!
Jag trodde att löp hade nåt med mjölk/ost att göra...
BP,
tack! Så tänker jag också när man läser enbart löp, jag tänker på tikar. Löpe har med osttillverkning att göra, så du har helt rätt. 😊
Nu har jag läst igenom den intressanta del 4 av brevet skrivet i Monte.
Förvånades över att en hotellgäst hade egna bin med sig på sin veranda. Men det var andra tider.
Den långa promenaden bland blommor och träd lät som en fin vandring. När jag var i Funchal så var vi och tittade på helt ljuvliga broderier.
Mystiskt med lukten hon upplevde i kyrkan och ordet hon använder. Löp, jag tänker på löpe och ost för just ost kan ju ge väldigt dålig andedräkt. Annars så är nog din teori mer riktig, de stod nog där och fes :)
Anita,
ja, varken förr eller senare har jag hört att man kan ha bin med sig på hotell. Troligen samlade han in små svärmar uppe i Monte. Det är ju lättgjort att göra så.
Jag tror som du, de stod nog där och fes.
Tack Anita för titten in!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande