Ett brev från år 1907, skrivet i Monte, fortsättning....

Den första delen av Jennys brev kan ni läsa här.... 7 augusti-24

Jenny skriver:

Ur José Manuel Melim Mendes bok, Memórias do Funchal..

"Vi voro upp till kyrkan, som ligger här intill ca 20 minuters väg uppåt. Dit upp till själva kyrkan leda 52 trappsteg huggna i sten. Under en högtid samlas här hela befolkningen i tre dagar. De sova då under bar himmel mycket och fasta. De måste på knä uppför alla dessa trappsteg. Jag tänker på de gamla, många 100 år och över, som måste så krypa in i kyrkan, efter att kanske gått i flera dagar för att komma över bergen hit. Men allt gör de för sin tro och offra det sista de äger. Det säges att de flesta här på ön bli mycket gamla, en vanlig ålder är 100-125 år och ändå leva de i sådana hårda omständigheter. "

Ett vykort från samma bok jag nämnde här ovan

"Dock de bekymrar sig ej om något, hava de ej  mat för nästa dag, så lägga de sig och sova under det att barnen få gå ut och tigga. 

I juli månad ha katolikerna här också en sorts högtid, då allmogen går ner till havs mitt i natten kl. 12 och bada, troende att den "onde anden" då är borta och St Pedro är där istället för att välsigna dem. "



"Ja, så kommo vi in i  den halvdunkla kyrkan. Vi tittade igenom alla vinklar och vrår, uppå altaret, in i sakristian, i biktstolarna i vinrummet och upp i tornet, där vi hade den mest förtjusande utsikt åt bergen, åt staden och havet, den blå himlen, där de smulto samman. Det var en bedårande syn och vi stodo länge stilla i beundran."



Interiörsfotona, båda två har jag "hittat" på Internet. Jag har varit många gånger om till kyrkan,
men märkligt nog så har jag inte tagit egna fotografier inifrån.Ibland förvånar jag mig själv.
Ja, egentligen väldigt ofta.. 🙄

Det var ungefär det här som Jenny såg. Förmodligen inte ett Funchal med så stor bebyggelse då som nu

" I sakristian fingo vi se en del gamla mässhakar broderade i silver och guld, gamla spetsar och en massa smycken. Härliga filigranarbeten hängde omkring Mariabilden i ett skåp. Så var där en del gamla målningar, värdefulla av åldern men ej av verklig stor konst. I ett stort skåp funnos stöpta ljus av stearin, en massa fötter, ben, armar, huvuden t.om. små barn. Kyrkovaktaren förklarade att detta vore tacksamhetsbevis från människor som blivit krya igen efter att ha brutit armar och ben utav, eller haft något annat ont och blivit friska igen. Vid högtidliga tillfällen stöptes dessa bilder upp till långa ljus, som sedan tändes vid altaret i kyrkan till tack och ära. Ja, det var alltsammans mycket intressant att se och höra, i synnerhet att iaktta vår kyrkovärds rörliga ansikte. "

**************

Idag slutar jag Jennys brev här...
Mina egna funderingar är subjektiva liksom även Jennys var. 
Jag reagerade på att de som var fattiga lät barnen gå ut och tigga när de själva lade sig ner för att sova under tiden. Jag tror vad jag vill tro, nämligen att det inte var så, men att det fanns undantag som bekräftade regeln. Som alltid.
Blev folk verkligen ända upp till 125 år gamla? Det går säkert att ta reda på via nedteckningar som har gjorts, men jag lägger min kraft på att lära mig portugisiska för tillfället.
Min egen fråga räknar jag med att få svar på om jag ska få svar på den. Det finns ett museum som jag/vi vill besöka och när det blir av så kanske, kanske jag får veta mera om detta med åldern. Hårt arbete har inte enbart nackdelar, en tröst i sig. Man blir, om inte annat så, seg som bara den...

Att man mår "yngre" här är ett faktum däremot. 
När vi hade köpt vår lägenhet här i Funchal och den var stadd i stor renovering, hade vi inget att sitta på. Uffe som alltid har varit om sig och kring sig, som man säger på Åland, köpte ett begagnat trämöblemang via en sida på FB. De som kom hit med det önskade oss välkomna till Madeira och i samma veva berättade de unga personerna att man blir allra minst 10 år yngre när man flyttar till Madeira.  
Gott att veta att jag har "sparat" minst tio år i och med flytten till Madeira. En bra investering eller hur? 😉


Möblemanget. Lådan på golvet minns jag inte ens vad den var ämnad till från början. Någonting i lägenhetens kök som inte vi ville ha. Nu är den hur som helst i någon annans ägo, omgjord till något annat. Här tar man vara på trä. 
Den huvudlösa mannen ville bli utsuddad. Så kan det gå. Synd nog för han är ju hur snygg som helst, säger jag som har varit gift med honom redan i många år. Men vill han vara utan huvud så vill han..😉

Fortsättning följer, brevet är långt...



                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira



Kommentarer

Jag tänker som du kring hennes brev, fakta var nog inte så lätt att få tag i heller, utan hon skrev väl om vad hon hört. Vilken fin kyrka, den missade vi att besöka :) Å andra sidan så hinns ju inte allt så det gör inget. Önskar både dig och mannen uta. huvud en fin start på veckan.
Anna i Portugal,

Jenny skrev helt säkert det som hon hade hört. Djungeltrumman fungerade säkert då precis som nu..pratet går och förändras under tiden, en sanning kan bli en annan sanning.
Det finns några kyrkor här att besöka...Monte är en av de riktigt fina.
Mannen utan huvud och jag önskar er båda detsamma! Tack Anna!
Znogge sa…
I dag är det extremt lätt att söka detaljerad fakta men då byggde en hel del på hörsägen. En del stämde säkert men kanske inte alls. Hur som helst så är kyrkan väldigt vackert belägen. Synd att den huvudlöse ville vara just så ;-)

Kram och glad måndag!
Znogge,
så var det ju på den tiden. Det mesta gick på hörsägen och det får man ha förståelse för.
Kyrkan är väldigt vackert belägen och är vacker i sig själv också.
Ja, så där kan huvudlösa personer vara ibland. 😉

Kram och glad måndag till dig med!
Intressanta inlägg. Var också tvungen att först läsa del 1 av brevet. Mycket byggde säkert på hörsägen då det inte var lätt att få fram fakta på den tiden. Men att folk skulle bli 100-125 år lät ju lite väl mycket. Kyrkan är vacker både exteriört och interiört. Men att ta sig uppför trappans 52 steg på knä ...
Synd att mannen ville vara huvudlös :)
Anita, de fyra blomsterhaven,

tack, det är intressant med gamla brev i all synnerhet som man känner till hur det är idag, så man har lite jämförelsematerial. Det låter väl mycket vad gäller åldern. Jag vet ju att det nu och då har tagits fram i tidningar om världens äldsta etc...men att så många skulle vara det på ett och samma ställe. Tror mera på att man inte hade ordning på hur gammal man var. Sånt har jag varit med om på Åland, där folk inte visste när de vara födda eller vilket år..Nå, vi får, jag ska se om jag får veta mera, så pass nyfiken är jag av mig.
Borde kanske testa hur det är att ta sig upp de där 52 trappstegen på knä?
Ja, den här gången var han helt på det klara med att han skulle vara huvudlös. Även män får sina nycker, inte bara kvinnor 🤣
Guldkryckan sa…
Tror heller inte att man skickade ut barnen för att tigga medan de själva lade sig på soffan, men vad vet väl jag om det?
Tack för ett fint blogginlägg, intressant att få läsa.

Ha en fin kväll nu.
Guldkryckan,
jag vet att barn inte hade det sååå bra alla gånger förr, men jag har ändå svårt att de blev utsända för att tigga i gemen, fastän det säkert fanns undantag.
Tack själv bästa du!
Ha detsamma du med!
femfemman sa…
Tack för ett intressant inlägg. Ja, vad ska man tro på?
Blir lite långt mellan kommentarerna nu... använder mobilen mest... och från den går det just nu inte att kommentera dej... Märkligt!
femfemman,

tack själv!
det är problem lite varstans vad gäller kommenterandet just nu har jag märkt. Vet inte vad det handlar om, det handlar inte enbart om mig, många har det likadant. Förhoppningsvis så ordnar det sig snart.
Ha det bra!
BP sa…
Typiskt jag så tänkte jag spontant att skrivspråket då liknar faktiskt det "moderna" svenska språket. Det leder blir till leda osv. Väldigt inne bland folka mellan 13-50 ungefär.

Sedan tänkte jag också på att "barnarbete" är väldigt vanligt än idag i Asien och Afrika. Spontant tänker jag på barn som knyter mattor till exempel.
BP,

Jag tänkte likadant som du vad gäller det moderna svenska språket. Ingen större skillnad alls. Synen på barn är så olika...alla har det inte bra alls. Tyvärr. Många måste bidra till familjeförsörjningen.
Jossu sa…
Jag besökte också kyrkan när jag var i Monte, och som tur var slapp jag gå på knäna uppför trapporna.
Jag tänker att vissa barn kanske skickades ut för att tigga eftersom det väckte mer sympati med ett hungrigt barn än en hungrig vuxen?
Jossu,

ja lyckligtvis så slipper vi krypa på knä uppför trappan..det är frivilligt tack och lov!
Du har absolut en bra poäng i din tanke, förmodligen var det så..nu för tiden har tiggarna hundar med sig för att få mera uppmärksamhet och flera slantar. Djur och barn talar till människors
hjärtan på ett helt annat sätt än en vuxen gör.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande