Ett brev från 1907, skrivet i Monte



Ett brev kommer postat brukade vi säga när jag var barn. Det fanns en lek som hette så? Eller hur? Uppdatering, rättelse; det heter att ett brev kommer lastat, men ett skepp kommer lastat var det nog som jag var med och lekte för många år sedan.😊 

Så kanske det sades då brevet som skrevs år 1907 här på Madeira kom fram till Sverige..

I början av det här året gick Uffe och jag längs Rua da Carreira, den äldsta gatan här i Funchal, på väg någonstans. Vi mötte Kristina från Geta, Åland ( vi har nästan varit grannar, åtminstone fågelvägen, mera eller mindre, via landsvägen var det 6 km emellan oss)  som gick på motsatta sidan och naturligtvis så hejade vi på varandra, stannade upp och sade några ord men plötsligt så tände en glimt till i Kristinas ögon...-"men du, jag har ett brev som du ska få se" och så drog vi iväg in i en liten gränd...



  Vi drog in där den röda tröjmannen syns på fotot. Fotot har jag "lånat" från Internet. 











"Du kanske kan göra något av det här på din blogg?" fortsatte hon...



Det här fotot tog jag av Kristina år 2012, då vi hälsade på hos henne en kväll här i Funchal. Hon höll sig lite bakom sin kant kan man säga..😊

Kristina bor halvårsvis här, halvårsvis på Åland.




Sen vi träffades på Rua da Carreira har jag funderat lite hit och dit medan jag har väntat på inspiration och lite mera tid än tidigare. Jag vet inte just nu i skrivande stund hur jag lägger upp det.  Brevet blir delat i några inlägg men desto mera än så har jag inte planlagt något. För min egen del brukar det vara bäst att ta det som det kommer...

Över hundra år har gått sedan Jenny skrev brevet hem till sin mor och bror. Jag tänker inte nämna desto mera om Jennys släktskap, vem som har givit kopior av brevet till någon och så vidare. Det här brevet har delats ut till rätt många personer redan, de flesta av dem har liksom jag inte särskilt stor kunskap om bakgrunden annat än att en kopia av brevet som skrevs, har delats vidare till ett par som fanns i Funchal i början av 2000 talet. Och det är inte det som är viktigt nu, det viktiga är Jennys ord från en svunnen tid. 

Ett gammalt vykort från den tiden detta begav sig. 

Jenny emigrerade till Amerika i slutet av 1800-talet, där hon arbetade som hushållerska i flera amerikanska hem innan hon gifte sig. År 1907 fick hon följa med sin arbetsgivare till Madeira och i brevet beskriver hon hur livet var här för drygt hundra år sen. Åtminstone kan hon beskriva hur det var i Monte där hon befann sig med andra utlänningar på Monte Palace Hotel som inte finns längre.

Den 11 januari 1907 skriver Jenny..

"Kära Moder och Broder!  

Tack för Ditt så oändligt kärkomna brev. Det första jag har fått sedan jag kom hit. Ledsen att du ej returnerade de andra breven, då du borde veta hur jag måste längtat efter att få höra ifrån alla. Så om Du är snäll och sänder dem med detsamma. Ävenså om Du har något gammalt tyskt lexikon skulle jag vara tacksam att få men vill inte på något villkor att Du skall köpa något nytt. Tänkte kanske att Du har något gammalt som jag kunde få. Här talas mycket tyska och jag känner mig så bortkommen. 

Kanske att det var på den här verandan de satt i solgasset? 

Vi sitter nu alla på verandan i solgasset, en del med sina handarbeten och andra med sin skrivning. Kan ej påminna mig vad jag slutade med i mitt förra brev. Undrar om jag har skrivit om nyårsvakan? 

Som Du vet så ligger staden nedom oss. 

Ett vykort över nyårsfirandet i hamnen

Strax efter mörkrets inbrott  började raketer att sändas upp i oändlighet. Och innan det nya året inbröt hade närmare en million mark blivit förbrända i raketer. Det var en syn hela kvällen och natten så härlig, så jag ska aldrig kunna glömma den. Desslikes ett härligt månsken, så det vi väntade att timmarna skulle glida till midnatt promenerade vi i parken under kameliaträd och myrten och då det blev kyligt gingo vi in och värmde oss med att "låna eld", dricka madeiravin och äta kakor. ( Inte jag drack dock) 

Vykort från en sommarrestaurang i Funchal. 

Klockan 12 på natten precis dracks champagne och buljong med märkvärdiga småbröd, jag ska säga att det bullades upp riktigt ordentligt då, ty det bjöds och det var det gamla årets sista timme och det nya årets första gryning. Han skakade hand, hälsade gott nytt år på alla möjliga språk, man skålade, neg och bockade och från staden var det ett buller, som är svårt att beskriva, raketer, skott, klockringning, visslor, pipor och skrik, bedövande i sanning. Ja, så var det gamla året slut och ett nytt inne och månget beslut fattat att vara stark, att vara storsint, överseende och fördragsam. Ja, må den allsmäktige leda oss alla och allt till det bästa. "

Madeira Monte Palace Hotel.


Så här långt idag. Jag återkommer med fortsättningen på brevet om några dagar.

*********

Ett tidsenligt fotografi. Kanske det kunde se ut så här på hotellets veranda någon gång. Fotograf var Joaquim Augusto de Sousa och fotot är taget på Quinta dos Saltos i Funchal. Jag tog foto av fotot på Museu de Fotografia da Madeira. Tillåtet bara man inte använder blixt. 

Mina egna noteringar. På den tiden var de väldigt artiga, även mot familjemedlemmar. Moder och Broder skrivs med stor bokstav i början av orden, Hon titulerar dem som Du eller så är det brodern hon skriver/pratar med i Du-form.  På den tiden var tyska det stora internationella språket och tydligen även här på Madeira i turistsammanhang. Min egen far född 1914, fick namnet Wilhelm som tredje namn för att Tyskland och dess kejsare Wilhelm var i ropet. Alla tider har sina trender...

Intressant är det att hon skriver om en million mark. Antagligen tyska mark. Här gällde ju escudos. Han som skakade hand var troligen hotellets direktör/ägare  

Nyårsfirandet här på Madeira har hur som helst inte blivit mindre sen dess, utan tvärtom. Jag håller med Jenny om att man aldrig glömmer det när man har varit med om det. I övrigt så gäller bullret och allt oljud hon beskriver än i denna dag..och är med all säkerhet väldigt mycket högre, värre..

Fotografierna är av gamla vykort från den tiden det begav sig. Jag har dels varit till Museu de Fotografia da Madeira och sökt foton från den här tiden, för att få allt så tidsenligt som möjligt. Sen har vi en bok i vår egen bokhylla som har skrivits av José Manuel Melin Mendes. Memórias do Funchal. O Bilhete-Postal Ilustrado até à Primeira Metade do Sèculo XX. ( Minnen om Funchal med illustrerade, målade vykort fram till första hälften av 1900-talet) En fantastisk bok för en som är nyfiken av sig, som vill lära känna historien om Funchal. 

                                                                

Som sagt, fortsättning följer snart! 


                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Vad roligt att du fått en kopia av brevet och vad fint att du delar med dig till oss. Vackra vykort också! Tack! Kram
Znogge sa…
Vilket fint och välformulerat brev och vilken artighet. Annat än dagens snabba sms. Så intressant att läsa och fint med dina bilder till.
Kram
Lena i Wales sa…
Härligt med dessa gamla kort och så vackert man skrev.
Ha det bra!
Lena i Wales sa…
Jag tror uttrycket var "Ett brev kommer lastat"!?
Anna,

ja, det är roligt att se hur det var då i jämförelse med nu. Tack och kram!
Znogge,
Jenny skrev fint med visad artighet och respekt. Ja, något helt annat än dagens sms. Tack!
Kram
Lena,

ja, visst är det fint med gamla kort och brev. Klenoder i dagens läge.
Ha det bra du med!
Lena,
helt rätt, visst var det så. Tack! 😊
Anonym sa…
Ett skepp kommer lastat sa dom på min tid. Intressant du förmedlar och såna fina gamla vykort. Verkligen fint brev.

Ha nu en skön onsdag
Kram från Malin
Jossu sa…
Vilket fint brev. Tänk att dom förr satt med handarbeten och skriverier på verandan. Idag hade gästerna suttit och stirrat ner i sina mobiler.
Wiper,
Det var nog så man sade i min barndom också..jag har funderat hela huvudet runt som man brukar säga på Åland och visst är det skepp vi använde, men jag vet att det också finns ett uttryck som heter att ett brev kommer lastat. Ja, det är ett fint brev.
Ha detsamma du med även om det är kväll vid det här laget redan, men njut ..
Kram från Karin
Jossu,

ja, brevet är fint, riktigt fint och det är ju särskilt roligt och intressant att det handlar om Funchal för drygt hundra år sedan. Nu ser man ingen som sitter med handarbeten eller som skriver för hand..annat än brodöserna här då förstås. Mobilerna har tagit över.
BP sa…
Det första jag tänkte på är Mobergs Utvandrarserie. Breven tog evigheter att komma fram och stilen var ungefär densamma som i "ditt brev".
BP,
du har rätt, även jag tänkte så när jag läste hennes text...😊
Anonym sa…
Brev i posten - kommer lastat med mycket spännande om människans vägar från sitt land till ett annat med språket och allt det andra: ... "ej returnerade breven ... Inte drack jag dock. Märkvärdiga små bröd".
Desslikes vilket underbart ord!
En fröjd att läsa!
Kristinas textil och hennes huvud som sticker upp.
Vykorten är underbara!
Bravo för detta inlägg, Karin och så kommer det mera vad det lider när så är klart hur och när👌👏
Kram 💖
ps. kommentarskrångel, så det fick bli anonym vilket ju inte är med sanningen överensstämmande 🌞den samma Tove
Tove
Jennys språk är en fröjd, att läsa..poesi i mina ögon. Tack Tove, det kommer mera snart. Ja, det har varit en del krångel med kommenterandet åt flera håll och kanter ett tag.
Så roligt att få några ord från dig min vän!
Kram!💗

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande