Livet är inte bara pumpor...
Det ringde på porttelefonen för någon dag sedan. Jag gick som vanligt ut till terrassräcket och tittade ner mot grinden och där stod två av våra grannar, ja egentligen tre, den allra yngsta ( 2 år) i huset var också med. Där stod de båda vuxna med varsin plastkasse...Oj, tänkte jag, nu får vi mera abóbora, lite väl mättad för tillfället men ändå tacksam. Pumpor kan man lagra länge...
 |
| Lilja som blommar hos grannen just nu. I bakgrunden flamingoblommor |
Men så var det inte alls utan i en kasse för vår del, låg det fisk, några stycken, både stora och små. Grannen med två-åringen hade också fått en kasse med fisk.
Z, givaren såg smått förlägen ut. -"Vill ni ha fisk"? Så brukar hon se ut när hon kommer med en kasse chuchu också. Vilket jag också är väldigt glad för...
"Oj, vad vi vill" svarade jag, "vi är fiskälskare, så tack, väldigt gärna !" Vi stod där alla fyra och pratade en stund när Z. försiktigt frågade om vi ville ha ännu mera fisk. "Jadå, gärna", svarade jag och trodde att det handlade om framtiden. "Vänta, vänta" ropade hon och sprang uppför trappan till dem...Oj, redan nu? Då sprang jag upp till oss i min tur och tog ut några burkar chutney ur kylen och fångade upp ett stort ost- och vitlöksbröd och sprang ner igen. Vi springer i trappor i det här huset, vi som har trappor. 😉 Då kom Z. rusande, glad i hågen och hade en kasse med mera fisk åt oss.
Grannen E. ville inte ha mera än det han redan hade fått och jag hade ju redan sagt att ja, tack gärna, i tron att det gällde längre fram.
E. ville däremot ha chutney, så mycket han kunde få och det fick han. Hans fru berättade senare för mig att han äter chutneyn ungefär som när man äter soppa. Han dricker chutneyn rakt ur burken!
Alla burkar han fick tidigare var redan slut, haha..."bär hit abóbora bara, jag tillverkar mera", svarade jag. Jag får räkna det som gott betyg. Nu finns det bara två burkar abóbora-chutney kvar. Snart är de borta de också, helt säkert. De blir säkert uppdruckna...😉
Z. ville ha det stora brödet och en liten burk chutney. Vi idkar utbyteshandel, ungefär...Lilla D. fick en flamingoblomma som hon försökte plocka men den ville inte gå av hur mycket hon än ryckte och rev i den. Jag hjälpte henne. Lycklig såg hon ut när hon i pappas famn gick hemåt med blomman viftandes framför näsan på honom.
Den röda fisken till vänster i bild, har vi inget säkert namn på ännu , så den får bli namnlös. Den var god, riktigt god och påminner en hel del om abborre. Den i foliepaket till höger är troligen en facaio. Den blev god den också men vi upplevde den inte riktigt lika god som de två röda..Men fullt god likväl. Det finns inget kvar av varken de röda eller de vita. Vi har flera facaios i frysen och nästa gång ska jag tillreda dem lite annorlunda, få till lite mera smak på det hela.
Z.:s son är fritidsfiskare och kastar efter fisk så fort han har en möjlighet. Nu var hans frysar proppfulla och Z.: s frys detsamma. Tack och lov så var inte vår helt full. Men den blev det när jag lade tio fiskar i olika storlek i den...
Ni skulle ha sett Z:s underbara kroppsspråk, (numera pratar hon enbart portugisiska med mig och inte bara kroppsspråk) , när hon visade hur sonen kastar och kastar och tar upp fisk..."suck och stön nu vill vi inte ha mera fisk men det kommer mera fisk hela tiden", småklagade hon med ett stort glatt leende över hela ansiktet. "Han är så här" sade hon och visade att han är fullständigt snurrig och snurrade med hela armen runt huvudet på sig själv.
E. och jag skrattade högt och länge, hon såg så härligt spontan ut
Så fint att få madeirafiskad vildfisk. Ingen fisk som kommer långt ifrån alls. Ingen flygfisk. Sen är det en annan sak att veta vad det är för sorts fiskar vi äter? För fiskarna här ser inte ut som de fiskar vi fiskade på Åland. varken på insidan eller utsidan. Här gäller det att lära sig hur benen ligger. Alla fiskar har sina egna skelett-system, vilket är spännande för min del. Fiskare-flicka som jag är i själ och hjärta.
Mycket riktigt, kroken hittades så småningom.
Fisken är minsann hårdfjällad, den gick inte att fjälla. Nu har jag lärt mig det. Nästa gång, ( vi har två grisfiskar till i frysen) ska jag flå fisken. För övrigt så är grisfisken en tuffing att rensa. en "hårdkokt typ", ungefär. Men jag är lite likadan så det ordnade sig fast jag måste vässa fiskkniven ett par gånger under "operationen." Fiskens tänder var rena krossverket...det finns fiskar och fiskar...
Idag åker grisfisken in i ugnen med fjällen på och det kommer helt säkert att bli gott. Det har jag bestämt mig för.
Nu har vi testat ett par olika fisksorter och den tredje sorten, grisfisken, är alltså på gång. Kloka människor äter fisk heter det men lite farligt är det att bli för klok också, så måtta med allt. Vi varierar kosten för säkerhets skull och varvar varannan dag fisk, varannan dag något annat.
Tycker ni att livet är tråkigt så flytta hit. Här händer det saker titt som tätt och alltid lär åtminstone jag mig någonting nytt samtidigt. Nää, ni får inte bo hos oss men på andra sidan gränden bygger RIM bostäder. Vi kan bli grannar!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Ha nu en skön onsdag
Kram från Malin Öppen Ridå
Era fiskar ser lite annorlunda ut, men tror att de kan vara riktigt goda.
God onsdag!
Kram och god onsdag!
ja, vi har fina grannar..känner oss ödmjuka!
Porco Peixe betyder grisfisk, Burro som den också kallas betyder åsna.
Ja, vi äter ju väldigt gärna fisk och då blir det naturligt att äta den fisk som simmar runt den här ön. Tack Malin!
Ha detsamma du med!
Karin-kram!
ja, visst är det smart. Vi hjälper varandra...delar med oss av överflödet.
De är hur goda som helst de vi har smakat på. Det finns många andra sorter att lära sig mera om ännu.
God onsdag till dig med!
ja, vi har det och är jätteglada för att vi bor bland trevligt folk. För mig känns det naturligt, jag har alltid alltsen barndomen varit med om det här men jag vet precis som du att det inte alls är en självklarhet i dagens läge.
Ja, det är ju det som är det charmiga...att få äta något man inte har ätit tidigare, att upptäcka omvärlden även under vattenytan.
Kram och god onsdag till dig med!
ja, säg inte annat. Det är fint när det fungerar så här.
Att dricka chutney, haha...första gången jag har hört att någon gör det. Han såg lite skuldmedveten ut men glad. Drick på du sade jag och skrattade. Ja, så snart det ramlar ner abóbora från himlen igen så blir det fram med stora grytan. Det kan du lita på. Bra att ha godis som andra gillar.
Ha en bra onsdag du med!
Önskar dig en fortsatt bra onsdag!
ja, det är jättefint att det fungerar så här chosefritt.
Tack Anki,jag önskar dig detsamma förstås och så Muffin också. Ha det bra tillsammans ni båda!
ja, det är ju det, härligt med gammaldags byteshandel.
Haha...fisk är fisk, sällan är det som den ser god ut men du skulle bara veta hur GOOD den var! 😉
Jag kände nästan Jo yes jag flyttar‼️ men så tänkte jag en gång till och blir nog kvar här i mitt sapmi 😅
Vädret är jäkligt osamarbetsvilligt, regn nästan dagligen.
Fiskarna ser skumma ut 🙄 men skakar de gott spelar utseendet ingen roll.
/åsa
ja, absolut och mycket härliga grannar.
Vet du, jag förstår dig Åsa. Sapmi skulle nog inte jag lämna så där bara, jag heller.
Fiskarna är ovanliga till utseendet i jämförelse med fisken i norr men mycket goda.
Ha det gott!
härligt! Alla nöjda, helt enkelt och citroner tackar man inte nej till. Byteshandel är melodin!
Kram
Är rädd för att jag nog inte skulle passa in som granne hos dig. För om man inte är husligt lagd vad gör man då? Okej, när min granne kommer med spanska piroger då köper jag en bakelse eller en flaska vin som tack. Är dock tacksam, att hon sällan kommer med gåvor.
Dina grannar kan vara glada att de har dig som granne och vice versa.
på sätt och vis så är det ju så. Vi delar med varandra det vi har överlopps av.
Jag brukar säga åt de grannar som också får men inget har att ge/eller vill ge, att de inte behöver göra det. Jag delar inte med mig för att få något igen. Samma sak är det med de två grannfamiljerna som vi delar mycket med. Det är inget tvång, en sån känsla ska helst inte uppstå alls men vi fungerar så, det har blivit så. Det vi har för mycket av delar vi med oss av till varandra. Vi är glada över varandra, i varandra. Absolut! Det är ingen självklarhet alls att det är så här, långt ifrån.