Hoppa på tåget/ 27/ Kyrkorgel

Lokförare Åke utmanar mig lite extra idag, för vad kan jag egentligen om kyrkorglar? Inte mycket..

Tankarna har flugit än hit, än dit under veckan som har gått. Det har snurrat på rejält där inne i mitt hjärnkontor. Vad sjuttsingen ska jag skriva om ordet kyrkorgel? 

Enklast kanske det skulle ha varit för min del att gå kyrka ut och kyrka in här i stan för att ta foton av alla kyrkorglar, för här finns det gott om kyrkor med orglar i, men jag har haft annat för mig. Inte har jag haft tid med kyrkor den här veckan och i bildarkivet ekade det, ekade det, ekade det bara, när jag frågade om det fanns någonting om kyrkorgel på någon av hyllorna...Frågan studsade ihåligt tillbaka. 

Men så kom jag ihåg Klara kyrka i Stockholm på den tiden, i slutet av nittiotalet, då jag studerade till antroposofisk småbarnspedagog på Ståthöga i Norrköping. (Rudolf Steiner) 

Jag reste av och an ungefär en gång per månad till Norrköping. Först måste jag ta mig till Stockholm. Morgonbåten från Mariehamn förde mig till Kapellskär, bussen där förde mig vidare till Cityterminalen  i Stockholm där jag alltid fick ett par timmar för mig själv i den svenska huvudstaden innan tåget från Centralstationen tog mig till Norrköping. Ståthöga syns här till vänster i bild...

Det hände flera gånger under mina tre-fyra år i Norrköping att jag gick in i Klara kyrka för att lyssna på lunchkonserten. Där satt jag och njöt fullt ut av all fin musik som erbjöds var och en som ville njuta av klassisk musik, helt gratis. Det jag också nyttjade gratis, som Klara kyrkas församling helt ovetandes blev sponsor till, var att jag samtidigt laddade min mobil. En liten räv smög sig in i kyrkan samtidigt med mig...Jag erkänner.😳 ( jag studerade i tre år men for senare till Ståthöga på uppdrag för att hålla några föreläsningar för nya elever, därav det tvekande antalet år) 

Första gången jag besökte kyrkan, var av pur och ren nyfikenhet och när jag steg in genom den öppna porten slog orgeln an Mendelssohns bröllopsmarsch. 

Jag mötte inget brudpar på väg ut och jag hade ingen brudgum med mig, jag var ensamstående på den tiden. 

"Det var tiden mellan mina äktenskap" som jag brukar kalla just den perioden av mitt liv. 

Jag trodde att man övade inför en kommande vigsel .

Men så var det inte och det var då lärde jag mig att man spelade lunchmusik där varje fredag, kanske också andra dagar, för allmänheten. För min del blev det alltid en fredag. När jag satt där och njöt av musiken, så såg jag något som senare skulle bli min lilla räddning...

Följande gång jag kom till Stockholm hade batteriet i min mobil laddat ur och jag behövde ha den laddad. Jag väntade på samtal. Vad göra? Då kom jag ihåg det jag hade sett första gången i Klara kyrka. Elkontakten på en förlängningssladd som låg  i trappan upp till koret. Så tripp trapp trull, praktiska Karin gick till Klara kyrka igen. Samtidigt som mobilen blev laddad blev jag själv fulladdad med Bach, Händel, Mozart och allt det fina i musikväg som en kyrkorgel kan bjuda på med en superbra kantor vid instrumentet. Det blev en vana, en tradition...under nästan fyra år blev det drygt 30 gånger. Ja, snudd på ett beroende till och med. 

Den förväntade kollekten gav jag aldrig till kyrkan däremot, utan åt någon av de hemlösa som stod utanför på trottoaren bredvid Nils Ferlin-statyn. Av denne någon köpte jag en tidning, som hette Situation Stockholm och som blev min lektyr på vägen till Norrköping. Jag fick riktigt bra kontakt med några av de hemlösa som fick ordning på sina liv tack vare hjälpen de fick då de sålde tidningen. Tidningen var intressant och jag brukade lämna den kvar på tåget eller på bussen hemåt igen när jag hade läst den,  så att flera kunde läsa om livet på gatan och kampen om att ta sig upp ur rännstenen. Vi kan alla hamna där..

       

       Jag brukade sitta längst fram för att bevaka min mobil, som låg på ett av trappstegen upp till koret..

       Jag bad om förlåtelse redan innan jag kopplade in mig på elnätet. Jag var ju i kyrkan så ...😉

       Lite ordning och reda ska det ju vara, även för en el-tjuv.

       På fotot av senare datum finns ingen elkontakt där. 

       Kanske det blev ebb i församlingskassan på grund av min mobilladdning? 🙄 

       Kanske det inte enbart var jag som fick första hjälpen på det sättet? 

Orgeln i Klara kyrka 

Sen var det dags för mig och min laddade mobil att sväva iväg, ja, jag var euforisk av allt det vackra som Klara Kyrka hade givit mig vad gäller orgelmusik, till Centralstationen och tåget som förde mig vidare till Norrköping. 

Alla foton, förutom räven som jag är skyldig till, har jag stulit (jag ids inte säga låna, för jag tänker inte lämna dem tillbaka) från Internet, lite här och lite där och lite var som helst.

Följande ord som tåget tar oss till ser ut så här: 

Juli  13.        Vattenkonst

         20.        Grotta

         27.        Moln 

Aug. 03.        Veteranbil

         10.        Ett annorlunda konstverk

         17.        Kapell

         24.        Tårta

         31.        Natthimmel, fenomen

I Åkes inlägg hittar ni de andra som brukar vara med och hoppa ombord på tåget. Titta gärna in där och läs vad de andra har för berättelse om ordet av idag.

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira