"Upphittat"

Nåja,..kanske inte riktigt så men likväl så visar jag vad jag har "hittat". Trädgårdskonst kanske man kan kalla det? Jag befinner mig fortfarande i bildarkivet. Det är en så passlig paussyssla när jag behöver vila lite grann från portugisiskan 




Alla djuren "hittade" jag på en gräsmatta i Faial. 
Där finns de fortfarande kvar...



   Jag fick lust att klippa bandet och låta griskultingen 
   rymma sin kos...

                      Sen förstår jag inte alls varför jag tog foto av bara baken...och inte av framsidan.


                     Vad jag minns, så är det här den enda ekorren jag har sett på Madeira...någon levande
                     tror jag inte att det finns ens. 
                     

                            En stor stenblomma...
 
                           Nu vidare till konjugationerna...

                           Ha det bra alla!
                         
                                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira

                            

Kommentarer

LillaSyster sa…
Ja, fram med saxen så att den kan rymma och slippa att bli till julskinka =) Ekorren är ju så fin, brukar ha det här på baksidan i vår lilla skog, men i år vet i sjutton om de bor här.....har ingen sett.
Godnatt, nu ska jag börja i del 5 i serien jag läser - det går undan nu.
4 juni 2024 kl. 21:53
Äventyret framtiden sa…
LillaSyster,

ja, får nog ta till betongsaxen men det ska nog gå det också..
Ekorrar hade vi så många fina när vi bodde i Geta. Måste nog glutta i arkivet igen lite längre fram..
Läs och njut av del fem...😊
4 juni 2024 kl. 22:04
femfemman sa…
Ser naturliga ut! Snyggt! Faaast... nä..inte i min trädgård. Är inte mycket för trädgårdskonst..God kväll!
4 juni 2024 kl. 22:44
Äventyret framtiden sa…
femfemman,

ja, de är välgjorda och de passar bra där de finns.
Den här trädgården i sig själv är rena konstrundan. Skönt att vi kan ha det som vi själva vill. Jag har inget emot lite konst i trädgården om jag nu skulle ha en men på den tiden jag hade så var det roligt att pynta till det på något sätt. Men jag varierade mig..
God kväll önskar jag dig också!
4 juni 2024 kl. 22:50
BP sa…
Hahaha! Dessa "utsmyckningar" är helt i min smak. Och min favo är mopsen, den bakifrån alltså:-)
4 juni 2024 kl. 23:39
Äventyret framtiden sa…
BP,

visst är den ju gullig den lite korviga bakdelen😉
5 juni 2024 kl. 00:04
Anki sa…
Jag förstår precis varför du fotade den dar bakdelen! Den är underbar!
Ha en fin fortsättning på veckan!
5 juni 2024 kl. 09:04
Äventyret framtiden sa…
Anki,

den är ju det, bedårande!
Ha detsamma du med! 😊
5 juni 2024 kl. 10:56
Gunnel sa…
Å, du har hittat min lille silkyterrier Milou....fast han var mer svart/brun och satt aldrig så stilla. Ha en fin onsdag
5 juni 2024 kl. 13:54
Annika sa…
Njaee ... inte riktigt min grej. FAST om det vore en uggla, DÅ... HAHA!
Coolast är stenblomman, den skulle jag kunna ha.
Kul att se bilderna!
Kramar!
5 juni 2024 kl. 14:52
Guldkryckan sa…
Fin ekorre där även om det inte finns en på riktigt, gulligt ju.

Fina skulpturer där, toppen.

Ha nu en fin kväll.
5 juni 2024 kl. 16:37
Äventyret framtiden sa…
Gunnel,

lilla Milou minns jag bra. Men han var gulligare..
Ha detsamma du med!😊
5 juni 2024 kl. 18:11
Äventyret framtiden sa…
Annika,

stenblomman ja, resten får vara även för min del.😊
Tack!
Kramar!
5 juni 2024 kl. 18:12
Äventyret framtiden sa…
Guldkryckan,

javisst är ekorren fin, fast jag helst ser den som levande.
Tack!

Ha det fint du med!
5 juni 2024 kl. 18:12
Anita, de fyra blomsterhaven sa…
Fina djur. Hunden ser nästan verklig ut. Tycker baken var rätt snygg, troligen tyckte du det också. Skulle också velat kapa bandet så griskultingen kunde rymma.
5 juni 2024 kl. 19:45
Äventyret framtiden sa…
Anita,

ja, fina små trädgårdssmycken. Charmig tänkte jag nog om baken. Griskultingen, nej, inte med nosring och band, absolut inte.
5 juni 2024 kl. 19:46
Jossu sa…
Vad fina dom var. Och så söt bak du fick syn på. Hudvecken var underbara.
5 juni 2024 kl. 21:39
Äventyret framtiden sa…
Jossu,

javisst är ju baken bedårande, charmig rent av😊
5 juni 2024 kl. 22:35
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer