Jag kopplar av ...
när jag skriver blogg. Under hela min tid alltsedan år 2007 som bloggskrivare så har bloggen från och till varit som en liten livlina/ett andrum för min egen del. Jag sätter mig ner och försvinner i orden, i fotona. Jag får distans.
***************
******************
Jag vilar..skriver...varvar upp igen men med ett lugnare tempo inom mig själv. Jag får kraft av att tömma mig på ord, på tankar..Men jag får också energi av att lära mig mera om allt som ramlar ner på min skrivarstig i sökandet av fakta. Ni vet, den där spännande dominoeffekten! 😊
Chilipepparn levererar så jag kan dela med mig. Maracujan tar sig friheter och drar iväg än hit än dit..
Vännerna skrattar, Uffe stönar.."vi sade ju bara tre krukor!" "Nej, fem!" kontrar jag och konstaterar att krukorna också lever sitt eget liv. De har förökat sig till över tjugo nu. Vilka typer! 😉
****************
Det tog inte lång tid för Uffe att inse att det var i den skrivande världen jag skulle vara, för att jag skulle varva ner och försvinna från stressen. När vi var som allra hetast på gång i vårt företagande med långa arbetsdagar alla dagar i veckan, vissa säsonger upp till 19 timmar i dygnet, dagar när jag jobbade så jag blev stirrig och nära bristningsgränsen, då puffade Uffe mig till datorn. Jag såg det inte själv men han lärde sig hur jag fungerade. "Sitt här nu så jag vet var jag har dig, typ!". Sen fick jag en stor mugg kaffe bredvid mig..som jag oftast glömde bort. Men jag fungerar så, bloggen varvar ner mig.
 |
Det är därför jag skriver mera blogg just nu trots att jag har så mycket att ta in på annat sätt, eller just därför. Jag lämnar "portugisiskan" i vilken jag snart har "teste" igen. Vi närmar oss det femte "testet", det är svårt och mycket att ta in, tempot är högt, intensivt, vi ska klara den här delen av nivå två innan det blir sommarpaus, vilket vi alla i kursen ser framemot. Pausen
Paus, paus, paus... ( sen funderar jag "vad håller jag på med egentligen?) 😁 Det tar på att bli portugis, pust, pust...
Jag träffade en ung studerande i söndags (17 år) som har två tentor framför sig i det portugisiska språket innan månaden är slut. Skolan är slut för terminen men hon uppgraderar sitt betyg i portugisiska. Hon konstaterade att hennes språk är svårt, svårare än hon själv hade trott. Hon är ju född här, talar portugisiska, har en portugisisk pappa, men ack och ve att skriva det korrekt. Vi förstod varandra ."Du kan nog grammatiken bättre än vad jag kan", trodde hon. Det tror jag förstås inte men vi konstaterade att det skulle vara bra om vi kunde dela med oss åt varandra. Hon, det talande språket och jag det skrivna. Men vi får nog kämpa på var för sig i alla fall..
***************
Jag har tur, för jag slipper skaffa gardiner till köksfönstret. Grannens tvätt räcker gott och väl och att ha hortensiagardiner piggar upp, åtminstone så länge tvätten torkar.
Jag är lite sämre på att kommentera hos er andra just nu men jag läser...jag är sämre just nu på att svara på kommentarerna jag får, men jag läser dem och jag kommer igen. Jag gissar att ni alla mera eller mindre förstår, vi är alla med om det här, vi som följer varandras bloggar.
Personligen funderar jag en hel del på hur jag ska lösa kommenterandet på ett bra sätt i framtiden, hur jag ska lägga upp det hela men jag är inte särskilt strukturerad just nu, det får bli som det blir. Jag orkar inte ens tänka ordet struktur för tillfället..
Och om det blir för mycket ord, då åker brödbakningen fram...det är också en bra terapiform för min del. Grannen Z. som är en av dem i vår omgivning som får ta del av det jag bakar, brukar bara säga "terapia" och le ...hon vet hon också vad det handlar om. Att skapa med händerna är bra .
Ja, vi har våra sätt, var och en av oss. Vad gör du för att göra ditt liv mindre stressat, som gör dig lugn och ger dig harmoni?
En skön onsdag-torsdag önskas!
ps.
Jag har tömt kameraminnet och lägger in några foton här utan desto större mening bakom dem..de visar lite grann om vad som har hänt de senaste dagarna.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
ja, vi har en fin grannsämja😊
Här knakar det i krukorna och i rabatten...vet inte om det är mina gröna fingrar. Kan vara vulkanismen också😊
Tack detsamma!
Har aldrig bloggat under stress, alltså för att "stressa av". Hu har jag inte suttit på en skolbänk sedan 1994, och aldrig haft ett så intensivt jobb som du i ett café, så vi kan nog inte jämföra vår stress.
Bloggen kan skingra tankar för mig, vilket den har gjort vid flera tillfällen.
De flesta bloggare kommenterar kommentarer, något jag aldrig gjort, då jag inte ser poängen. Undantag: om någon har ställt en direkt fråga, men då svarar jag på dennes blogg istället. Ja, jag vet det ser bättre ut med 14 än med "bara" 7 kommentarer, men jag ser inte poängen i att gå tillbaka till min kommentar och kolla om du har kommenterat den. Alltför stor tidsåtgång i min ögon. För jag har faktiskt annat att göra under dagen än att blogga.
Detta sagt av en pensionär som borde ha all tid i världen för att blogga - hahaha:-)
ja, vi har schyssta grannar.
För min del hjälper skrivandet mig att varva ner och egentligen så förstår jag det bra själv, för man tänker på annat...kan man inte det så då är det bäst för mig att baka istället eller bara vara någonstans med en bok.
Skingra tankar är ett bra ord, det är ju det jag håller på med när jag bloggar
Du har en poäng i det du skriver. Att kommentera för kommenterandets skull kan bli ganska själslöst ...ett måste som i sin tur stressar. Därför har jag tänkt en del på det hela och har också börjat att kommentera när jag går in till någon annan, svarar där. Jag funderar på det här , vill få till något vettigt. Tror jag börjar se konturerna. Det har ju inget som helst med om man är pensionär eller inte, det handlar mycket om vad man prioriterar också. Antalet kommentarer är inte det viktigaste.
Blogga för att stressa ner? Nej, det funkar inte så. Jag bloggar när jag Jag tid över och då jag tycker att jag fått till några tankar som jag vill spara i den offentliga dagboken. Vilket ju bloggen är. Gillar att gå tillbaka och kolla på tankar och de foton som var aktuella när inlägget skrevs.
Så det där med gamla foton funkar inte för mej! Ej heller teman. Vissa teman är i mina ögon så ointressanta, så jag inte kan kommentera. Har ett tema som jag gillar, egoist dom jag är, nämligen selfie.
Gillar när man skriver om något man tänker på, något som ligger i tiden. Som du gör i detta inlägg.
Sen var det kommentarer. Jag ser det som så att jag tycker att det är lite "artigt"/"hyfs" att svara dem som kommenterar. Utifall att den personen går tillbaka och kollar. Vilket en del gör. Och fortsätter kommentera. Jag går sällan tillbaka och kollar ev. svar. Så det är lite dubbelt... hyfs eller bortkastad tid. Ofta svarar jag kort... Kanske bara med en emoji, på en kommentar. Bekräftar...
Stressa ner? Är ju en som gillar att ha mycket omkring mej. Så jag går på tills jag är klar. Men en promenad, helst ensam, är bra för att såväl rensa hjärnan som att få igång nya tankebanor.
Ha det gott!
jag vet inte om jag har gröna fingrar vad gäller hortensia..är osäker. De växer ju gärna på lite högre höjder här än där vi bor men jag ska göra mitt bästa för att den ska överleva och bli stor och fin.
Kanske det inte funkar för dig, jag skriver bara om hur det funkar för mig. Bloggen kan vara så mycket, vi väljer ju själva om vi vill använda den till dagbok eller till något annat. Det är ju det som är spännande med bloggskrivandet. Var och en på sitt sätt och det är ju det som är det fina, charmiga. Jag bryr mig inte mycket om det jag skrev för ett år sedan, är mera mitt i hela tiden men visst tittar jag bakåt nu och då men de flesta inläggen jag har skrivit sedan 2007 har jag tagit bort, vissa har jag sparat, de flesta är raderade eller bortgivna till någon som ville ha dem. .
Selfies-temat är rätt kul men jag är inte intresserad av att berätta om mig själv på det sättet. Tycker att det är rätt ointressant...
Jag gillar det själv, att skriva om något man tänker på, något som ligger i tiden just nu..tack!
Så tycker jag också, att det hör till vanligt hyfs men för min del måste jag välja mellan att sitta här och svara på kommentarer när jag har fullt upp med mina studier..bloggen tar tid och jag behöver välja min tid.
Mot julen får jag mera tid ...
Tack för tipset om en emoji..jag funderar, planerar och får se vad det blir om det blir. Man kan ju bekräfta på kommentatorns sida också, samtidig som man tittar in.
Även jag stressar ner med att promenera, det finns många olika sätt..
Ha det gott du med!
Fin grannsämja Ni har där på Madeira.
Mycket blomster.
Språk är inte alltid lätt.
Men det sägs att svenska och finska är svårast.
Hur Du än gör med kommentarer så är det Ditt val, gör det som känns bäst för Dig.
Jag har varit kraschad sedan tisdagkvällen och tar det mycket lugnt. Sover och vilar. Klappar katt och hund.
Ha en fortsatt fin torsdag 👋 /åsa
Jag vet ju att ni hade tusen järn i elden under säsong, men du körde ändå.
Uffe visste vad du behövde, och det är ju toppen.
Karin, du är en god bloggvän sedan lång tid tillbaka. Jag har all förståelse i världen för det där med att kommentarerna blir färre under en period. Det är noll och inga problem alls. OCH du har ju fullt upp med plugget nu. Så NO WORRIES!!
Men, ja ...
Jag vill absolut svara på alla kommentarer jag får, tycker det ger en skön dialog i fältet. Dessutom, artigt. Tycker den som skriver ska få svar.
Lite tråkigt tycker jag nog det är med bloggvänner som inte svarar i sitt fält. MEN å andra sidan, det funkar ju ändå (vi har flera gemensamma vänner som kör fältet så, och det är fine). Men ja Karin, det är du som känner bäst och du ska göra som DU vill!
Men visst tar det tid att svara på kommentarer, det gör det.
Teman är däremot sånt som inte intressar mig direkt. Somliga kan vara kul, men ja ...
Du vet, tror jag blev utbränd då vi körde fredagstemat och Galleri Fredag under alla de där åren. Ja du minns ju.
Sen dess tycker jag det är måttligt kul att läsa tema hos andra. Fast återigen, tur att vi alla är olika i blogglandia.
Följ din magkänsla och gör precis som du vill!!
OCH hotensiorna hos mig i år slår ALLA rekord i skönhet.
KRAM till KlokKarin :-*
Grannens tvätt.hahaha ....annan kultur hos dig, men ändå lite charmigt kan jag tycka. Imponerande hur du kämpar med dina språkstudier, du har all min beundran. Jag känner igen det här med att de som studerar språket mer teoretiskt ofta är mer hemma i grammatiken än vad en infödd är, det gäller mig med! Tysk grammatik har jag varit tvungen att lära mig de gånger mina elever har frågat något. Själv har jag aldrig haft svårt med engelsk grammatik heller, har bara "känt" vad som är rätt och tror att det kommer av min tvåspråkighet, lärde mig ju även svenska som ett modersmål å har aldrig gått i svensk skola.
Avkoppling å avstressning för mig är mycket att röra på mig, jogga först å främst, men även gå, cykla, simma.......sen läser jag mkt å ser en del på tv....samt älskar musik! Till syvende å sist har vi då skrivandet/bloggandet, det är såååå roligt att leka med ord å formulera sig språkligt, inte minst att experimentera med språkliga uttryck å former.....i love it!
Tycker du har en mycket bra granne som håller både med hortensiagardiner och en riktig hortensia. Och nu blev det en kruka till :) Din chiliplanta ser fin ut och ger rikligt med skörd. Mina är frodiga men har hittills bara ett fåtal frukter på gång. Övriga kommer senare under sommaren.
Ha det så bra nu och lycka till med kommande tenta och kommande sommarpaus.
jag har förstått att det är ett försomrigt aprilväder i Sveriges avlånga land idag.
De flesta djur gillar inte bullrande åska. Skönt att Frost har kunna ligga bakom ryggen på dig. Trygghet bakom matte, det är fint det.
Ja, vi har det i vårt hus..sen vet jag inte hur det är annars här på Madeira men jag gissar att det är som i de flesta länder.
Ja, jag kan ju svenska och jag kan finska rätt bra och jag tycker att de båda är lätta språk i jämförelse med portugisiskan..men allting är relativt.
Visst är det så, valet är mitt, jag hittar säkert en medelväg, skulle jag tro. Nu just när jag studerar så ska jag försöka få till det på ett bra sätt.
Ta det lugnt,mycket lugnt. Du kan säkert inte annat än det heller. Fint att ha katt och hund att klappa, en lisa för själen för er alla tre.
Ha detsamma Åsa, mina tankar finns hos dig!
Kram!
ja, då "vilade" jag 😊
Jag kopplar av med skrivandet, jag fungerar så.
Det ska inte vara långtifrån 18 år vid det här laget? Tror jag. Jag vet att du har förståelse Annika 🥰 Det handlar om min återstående studietid...den är så viktig för min del och det blir ju paus snart men sen sätter den allra sista viktiga perioden in. När jag har mitt viktiga certifikat kan jag andas ut, sen kan jag fortsätta studera men ändå inte känna att jag har elden i baken. Sen har jag tid igen.
Jag fungerar ju så jag också, jag tycker också att en kommentar ska få svar.
Exakt, var och en på sitt sätt och det fungerar det med.
Jag hittar min väg, jag vet det...just nu är jag lite svävande hit och dit.
Teman kan vara riktigt roliga men även jag känner att jag står över snart, låter året gå ut kanske, är inte lika trogen ...står över ibland. Det blir mera mitt eget som återstår.
Teman kan lätt kännas som ett måste, vilket det förstås inte är men känslan uppstår.
Magkänslan får bestämma, absolut.
Jag tänkte på dig när jag fick hortensian...nu har jag en utmaning. De trivs bäst på högre höjd här...
KRAM till dig från Tok-Karin😉
TACK!
vi har en annan kultur och jag trivs bra med den , i den..känner mig väldigt hemma.
Tack, ibland känns det som om jag vill hoppa i Atlanten när det gäller språket, haha..men jag måste tänka på högvattnet som uppstår, svallet..
Visst är det intressant det där att vara lärare. Man lär sig väldigt mycket själv. Jag har, som elev, hjälpt mina klasskamrater i den svenska grammatiken och då lärde jag mig mycket mera än vad jag kunde innan.
Jag kopplar också av att röra på mig, att gå ut och gå..men skrivandet är min melodi. Det finns perioder i mitt liv då jag har läst böcker som en galning...hur många som helst. Härligt är det att försvinna på det sättet också. Ja, musik ja, det är som rena himlen det. Går rakt in och rör om.
Exakt, bloggen är precis så, den är I love it!
det finns sådana stunder även för mig, då är jag överstressad helt enkelt, kan inte tänka en enda tanke som den ska tänkas. Då är det bara att lägga sig ner och vänta på bättre tider😉
Jag har en helt underbar granne, vi trivs så bra och hon hejar på mig så att jag ska bli bättre på portugisiska så vi kan prata på "riktigt" .
Min chiliplanta har fått mycket kärlek, jag gav nästan upp den vid jultiden men Uffe pushade mig att inte göra det. Det är vinter här också fick jag veta och nu är den jättefin och ger massor av peppar. Idag har jag sått några plantor till av den. Många vill ha...
Tack detsamma Anita och tusen tack för lyckönskningarna, jag tar dem till mig med öppen famn.
För min del är det inte omöjligt att svara på kommentarer. Det hör till god ton tycker jag. När någon pratar med mig så svarar jag. Men jag vet ju att många inte gör så och det är upp till var och en. Kan faktiskt säga att relationen påverkas, jag har mycket bättre känsla och i mitt tycke relation med de som tar sig tiden att svara.
Teman hänger jag på ibland, som du vet. Men jag väljer noga och jag läser inte ens dina eller andras inlägg med Skyltsöndag och Hoppa på tåget, för är jag inte med själv så finner jag inte någon stor glädje i att läsa dem heller, de är i alla fall lätt att välja bort när tiden inte räcker tid.
Jag hoppas och tror du finner din väg. Varm kram från fastlandet!
don efter person och eget ansvar gäller för min del. Man ska anamma det man mår bra av. Ibland behövs en knuff av någon som känner en väl. 😊
Det är ju inte omöjligt för min del heller, att svara på kommentarer, det har jag i stort sett alltid gjort under alla dessa år. Jag vill gärna kommentera hos andra också i mån av tid, men jag känner att i och med mina studier som kräver alltmera så vill jag hitta en balans, kommenterandet tar mycket tid om man ska kommentera med själ och hjärta, det ska kännas äkta, jag vill inte kommentera bara för att...Visst påverkas relationen, givetvis, när responsen uteblir, så är det med det mesta i de flesta sammanhang. Men tillika förstår jag det inte, för en blogg är en blogg och egentligen inte ett chattrum som på Instagram, FB etc. Många bloggare har inte ens ett kommentarsfält utan bloggar ändå och har ändå många som följare. Men att bara få eller ge en kommentar för att det blir som ett måste, ett dåligt samvete, känns inte heller rätt. När engagemanget inte är där, blir det bara ord som måste skrivas. Så kan jag uppleva det ibland.
För min del börjar jag se en lösning på mina funderingar...men om det blir så får jag se när studierna börjar på nytt efter sommarpausen. Jag har i alla fall börjat göra något åt mina funderingar...jag börjar hitta en struktur.
Sen är det upp till var och en att delta i det de deltar i..teman eller inte teman eller både ock, sånt bryr jag mig inte i, bara i det jag själv är med i. Man kan ju inte vara med i och om allt. Jag skulle gärna följa dig mera vad gäller kamera-lärdomarna du lär ut, men det insåg jag snudd på genast att det kan jag inte just nu. Engagemanget måste gå till portugisiskan. En nödvändig prioritering. Vad man väljer att läsa är en sak, mina funderingar ligger i kommenterandet just nu och hur jag ska lösa den biten på ett bra sätt, men som sagt jag börjar hitta en tråd jag ska följa längre fram i höst under ett par månaders tid.
Sen har jag mera tid igen ...
Jodå, Anna, jag hittar min väg, även om den kanske bara blir tillfällig.
Varm kram från ön i havet!
Det var länge sedan jag satte några spår efter mig här. Men jag har läst ganska ofta, i alla fall ett par gånger i veckan, men inte kommenterat. Känner att jag inte vill skriva slentrianmässiga kommentarer och då har jag nöjt mig med trevlig läsning. Kanske borde jag skriva en hälsning när jag läst.
Trots att jag inte längre själv skriver någon blogg vill jag fortfarande följa en del bloggar och det gör jag med glädje.
Jag har kommit allt längre från bloggvärlden, gjorde ju ett uppehåll på drygt ett år. Och jag hoppades nog att lusten att blogga skulle komma tillbaka, men icke. Så jag valde sent under våren att inte förlänga mitt abonnemang. Tankar om innehåll finns det många, saknar inte alls bloggfoder. Men lusten saknar jag. Och skriver gör jag men numer på helt andra sätt.
Jag tycker ni jobbat på så bra med portugisiskan och visst är språket den stora nyckeln som kan öppna många dörrar i ett nytt land. Önskar lycka till med resten av det som är kvar denna termin.
Är fascinerad över allt du skriver på bloggen och att tiden räcker till. Men vill man så kan man. I alla fall oftast.
Ha det gott.
Varm kram
hej på dig också!
Jag har förstått på dina kommentarer hos andra att du har legat på sjukhus och att du håller på att rehabiliterar dig. Så känner jag också, jag kommenterar gärna men vill inte att det bara ska bli ett kommenterande för kommenterandets skull. Inte är det nödvändigt att alltid synas ens i kommentarsfältet, det är bättre att dyka ner hos den man vill dyka ner hos när det känns rätt. Det är min tanke och åsikt.
Det är ju det som är fint, man kan följa med utan att känna ett tvång att kommentera. Måsten känns aldrig bra för min del.
Det kan jag tänka mig att du har tankar om innehåll, givetvis efter så många långa år vid bloggen. Man producerar ju inom sig själv hela tiden. Ibland vaknar jag med ett nästan färdigt skrivet koncept/inlägg, då är det bara att stiga upp och plita ner det som hjärnan har jobbat med under nattskiftet.
Tusen tack Ditte. Tiden på bloggen handlar om vila för min del, jag varvar ner..jag fungerar så. Det är en nödvändighet, när jag inte kan skriva då är jag tröttare än trött och då måste det till något helt annat mera tankelöst.
Ha det gott du med och god bättring!
Hälsa Bosse!
Varm kram!