Hoppa på tåget/ 22/ Fiska

Lokförare Åke har dragit igång tåget idag igen. Jisses så veckorna går, det är nästan som om de åkte tåg rentav, snabbtåg. Idag ska vi ut och fiska har Åke tänkt eller skriva något om ordet fiska.


Jag älskar att fiska och har gjort det sedan jag var en liten jänta. Till att börja med fick jag allra mest vara med och plocka bort spånakärringar ur näten som min mormor och morfar hängde upp på väggen där de bodde vid vattnet i Färjsundet på Åland. Fångsten togs bort och näten skulle rengöras och torka innan de togs ner igen. 



 Det doftade fisk, tång och hav om näten. 
Jag stod ju med näsan mitt i allt detta så liten jag var och under mina fötter knastrade de torra spånakärringarna innan morfar krattade ihop dem och slängde dem tillbaka i sundet. 

 Jag kan när som helst frammana de här doftminnena, känslan av sommarvärmen i   ryggen, det torra gräset som smekte mina bara ben, morfars skjorta av flanell,   hans kala hjässa, abborrarna och gäddorna i en balja, braxen
 och skabbflundra i en annan, mormor som surrade på som en liten humla...


Den unkna källarlukten dit vi bar fisken gillade jag inte alls, jag kunde aldrig förlika mig med den. När det var högvatten sipprade sjövatten in över tröskeln. 

Fotot av Färjsundsbron är inte mitt eget, utan jag har lånat det via Internet. Fotografen heter Anna Damm och fotot är taget -21. I det röda huset till vänster i bild bodde mina morföräldrar Frida och Frans. Morfar byggde huset själv ( han glömde bort garderoberna) och i min barndom var huset gult. Senare blev min äldsta bror Fred ägare till det och han lade plåt på träväggarna och målade huset rött. 


Min far i snurrebåten

Där i Färjsundet lärde min far mig att ro för att han behövde en fiskarkompis. Han var en rätt så bestämd läromästare, vilket jag har varit väldigt tacksam för längre fram i livet. Jag KAN ro. Att stanna båten med årornas hjälp, på exakt rätt ställe var viktigt. Än i denna dag minns jag hur jag skulle svänga in till "gropen", hur jag skulle hantera årorna, bromsa och stanna på stället, för att han skulle bli nöjd innan träkobben slängdes bakom den rätta stenen i strandkanten innan de två nät, ibland tre, som vi hade med oss, drogs ut. Där var nämligen abborrgropen där de stora och fina fiskarna fastnade på näten. Ibland fick jag göra hans jobb när det blåste lite mera och min armstyrka inte räckte till. Då rodde han och jag fick ta hand om kobben och näten istället. Jag trivdes som fisken i vattnet😊

Fotot till vänster är från mitten av sjuttiotalet. Då var roddbåten uppdaterad till snurrebåt och fiskevattnet var betydligt större. Ålands hav är namnet. 


Jag var inte gammal alls när jag fick vara med och hjälpa pappa. Jag hade inte börjat skolan än men senare var jag ofta med honom på sjön, då han rodde drag som det heter, även om det var jag som rodde och han som skötte draget. 
Jag har så fina minnen av allt detta med mig i bagaget. 
Vi metade ofta från piren i Färjsundet. Det var där jag fick lära mig att agna kroken med levande daggmask. Första gången gjorde pappa det men sen var det mitt jobb. Det fanns inte ens på kartan att tro att jag fick hjälp med det jobbet igen när han väl hade lärt mig. 
Vi använde löjor ibland och lade ut löjnät för att ha småfisk till agn. 
Märkligt nog minns jag inte att mina bröder var med alls. Jag var mycket yngre än dem men de var nog helt enkelt inte lika intresserade som jag var eller så hade de annat för sig. Flickor, bilar och annat lockade kanske mera än att vara med oss och fiska ? 
Det handlade säkert om intresse också. Jag tyckte ju om att vara med och fiska.
 " Jag är en fiskareflicka jag", sjöng jag ofta när vi lade ut näten. Pappa visslade melodin och jag sjöng. 


Som vuxen har jag haft den stora glädjen att få fiska med sköte, häckla, kastspö, olika typer av nät både sommartid och vintertid (då under isen). Jag är fortfarande en fiskareflicka i själ och hjärta men nu för tiden går jag till affären och ser ut vilken fisk jag vill tillreda. 
Jag är en liten utmaning för försäljarna, för att jag vill ha hela fiskar, de får ta ur dem men de får inte fjälla dem, de får inte filea dem etc...jag vill göra det själv och jag kollar noga upp hur ögon, gälar osv. ser ut innan jag är nöjd och bestämmer mig för vilken av fiskarna i disken som ska komma med mig hem. 
Nu börjar de, bakom fiskdiskarna, bli vana med mig och ta det som de män de ofta är. En kvinna har jag träffat på och hon är urskicklig i att hantera fisk. 
Senast den här veckan tog jag i en robalo, lyfte den och visade att den här vill jag köpa. Killen bakom disken fick nästan spunk. Sånt ska/brukar inte kunden göra, fick jag veta när han gav mig ett riktigt stort leende tillsammans med den inslagna fisken. Jag slog dövörat till som vanligt och tvättade mina händer i isen som ligger i fiskdisken.


Jag visar några foton av koi-fisk som jag tog när jag var till Monte Palace Tropical Garden för en månad sedan. Symboliskt betyder den lycka, uthållighet, överflöd, andlighet, styrka, mod, passion, fred, lugn, framgång och rikedom läste jag någonstans. Jag har klappat flera av dem, inte bara där utan även på andra ställen här på Madeira. Koi-fisken är tam och vänlig nog att hålla huvudet över vattnet och då brukar jag passa på, ibland slinker de undan, ibland inte. De är lyckliga fiskar, ingen fiskar dem, ingen äter upp dem...


Nu i efterhand, så har jag läst att om man kan röra vid en koi-fisk så kommer det att ge en goda tider. Det visste jag inte tidigare.  Nu ler jag glatt för jag har rört vid många koi-fiskar. De gillar det ju..😊 Jag får ta det här med koi-fiskar och symbolik en annan gång. Det är rätt roligt att läsa om det. 




Om du tittar in till Åke så kan du se vilka andra som är med ombord på tåget. 





Följande resmål: 

Juni  
         08.        Flagga
         15.        Fotboll
         22.        Vad händer dagens datum, sill, nubbe eller vadå? 
         29.        Båt

Juli   06.        Kyrkorgel
         13.        Vattenkonst
         20.        Grotta
         27.        Moln 

Aug. 03.        Veteranbil
         10.        Ett annorlunda konstverk
         17.        Kapell
         24.        Tårta
         31.        Natthimmel, fenomen

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeir

Kommentarer

Åke sa…
WOW vilket inlägg du beskriver om närheten till havet och fisket. Jag nickar med i din beskrivning med att ro och lägga nät. På annan plats tog man fram spön, ibland letade man upp platser med båten ja. Jag och kompisen Sven vi metade först mört sedan agnade vi på djupet i holjor och vi kunde få abborre typ på 0,5 kilo på kastspöna då som latmete typ. Jag mins Svens far var med en gång och hans spö stod som en båge när en gädda högg, det var en 15-20 tals meter djupt så han fick kämpa bra innan den 6 kg gäddan var i håven :) Vi cyklade som 10 åringar iväg tidigt på mornarna och kom hem på kvällarna... Trevligt att du klev ombord och tog med dina storys och tack för länken och ditt fina upplägg. Upplevelsen på havet går aldrig ur en. Vi skulle nog kunna sitta i veckor och berätta fiskehistorier för varandra :)
LillaSyster sa…
Det är som att kliva in i en sagobok då du berättar - så många fina minnen du bjuder oss på ♡ Instämmer med dig att det är bra att ha en "sträng" läromästare som barn- för det har du glädje av hela livet. Och så fint se bodde där med havet som närmast granne, kanske inte lika kul då grannen klev över tröskeln =) Gillar ditt sätt att handla fisk. Ha nu en fantastisk lördag!
Åke,

tack! 😊
Jag förstår att du förstår, du om någon som är fiskare i själ och hjärta du med! Din rubrik idag triggade igång mig. Kanske vi ska skriva en fiskeminnenas bok tillsammans. Säkert finns det material tillräckligt för det. Jag har massor jag vill skriva om, berätta men det går ju inte att göra inläggen till tjocka böcker.😉
Tack för dina minnen som du bjuder på i din tur!
Att kämpa upp en 6 kg gädda! Det kräver sin man/kvinna och tålmodighet. Det är wow, verkligen wow.
Exakt, upplevelserna vid havet, på havet, går aldrig ur en..de skvalpar på därinne i all evighet.Absolut, det skulle ta veckor och många kalla öl skulle gå åt.

Ha en fin dag!
LillaSyster,

tack!😊
Fint nog så är det en sannsaga dessutom.
Sådana finns ju också, i all synnerhet när Rulle och Rulte sover.
Jag är min far väldigt tacksam för att han inte hade skillnad på kön vad gäller oss barn. Jag fick samma "behandling" som mina bröder fick. Jag skulle lära mig på samma sätt som de hade lärt sig. Han lärde mig massor som jag fortfarande känner att jag har nytta av.
De bodde fint, idag är stället värt mycket pengar, på den tiden då morfar köpte marken var det värt en spottstyver..en av mina släktingar äger det nu.
Tack igen och ha en lika fantastisk lördag du med!
BP sa…
Skrattade gott här! Vi är raka motsatser till varandra. Det värsta jag vet är att bevittna fiskrensning - med eller utan handskar. Det är bara "magstarkt", vilket är ett diplomatiskt ord för "äckligt".
Däremot har vi nåt gemensamt. Lärde mig faktiskt av ICA:s fiskexpert hur man känner igen en färsk fisk, och hur en färsk makrill ska "bete" sig när man hålla upp den vid "svansen".
Men annars vill jag ha mina fiskar rensade och ätklara, eller stekpanne-/grillklara.

Som alltid his dig ett toppen bidrag denna lördag:-)
Märtha sa…
Jag är inte fiskare alls, den här tågresan passar inte OrdOdlaren! Hantera en roddbåt kunde jag rätt så bra i unga år, rodde över ån i mitt förra liv (först när jag fått en träbåt) - bara för att plocka bär eller svamp. Men huj, så kort sommaren blir när man ser den där listan! Att städa i trädgården är verkligt tungt nu, men det går framåt, lite i taget. Nu, klockan 22, är det 21 plusgrader, oc hett åskväder är på väg från Estland, några droppar kan komma här, men klockan 02 skall det vara förbi. Presenning över skogssängen, väntar...
Skrattade gott här! Vi är raka motsatser till varandra.
BP,
du är inte ensam om det. Jag har vänner som inte klarar av det alls, så jag får stå ensam och ta hand om fisken...äter gör de gärna däremot och det är jag riktigt glad för.
Jag får nästan aldrig så färsk fisk här som jag är van med från Åland då jag fiskade själv...men jag har förstås lärt mig hur en färsk fisk ska vara, så färsk som möjligt blir det här...Helst vill jag ta fisken av daga själv. Snabbt med vass kniv.
Vi skulle nog klara av att vara tillsammans trots våra olikheter. Du kunde sitta ute på balkongen medan jag fixar fisken. Sen skulle vi äta upp den tillsammans.
Tack BP! 🍤(friterad räka)
Märtha,

tågresorna kan ju inte passa alla gånger...för mig var det precis tvärtom idag.
Ja, sommaren blir kort om man ser listan. Jag håller med!
Du hinner ju inte ens fiska, du har ju ditt rabattkrypande...så skönt det låter med skogssängen och presenning över...smattrande regn är sövande.
.
znogge sa…
Mitt fiskande kommer inte att gå till historien men det var kul ändå. Numera håller vi oss till ICA eller fiskhandlaren i hamnen ;-)

God kväll!
Znogge,

ja, det kommer knappast mitt heller annat än här via bloggen. Vi håller oss till fiskhandlarna vi också nu för tiden och bra går det också.
God kväll och sov sött i husvagnen!
Paula sa…
var tvungen att googla på spånakärring, alltid lär man sig något nytt. Vackra är de nte, men tack o lov små.
Snacka om hus med strandtomt hördu, vilket läge de hade dina morföräldrar. De behövde inte lämna huset för att fiska, kunde kasta ut nät och fiskespö genom fönstret....
Denna veckas tema var verkligen som klippt och skuret för dig fiskartjejen. Min förra granne var dotter till fiskare i Stockholms skärgård och hon berättade att deras godis som barn var innehållet i de salta silltunnorna. Jag försökte att inte visa vad jag kände...
Härligt att läsa din berättelse. Kram från pörtet
Paula,

spånakärringarna är små kräftdjur...oätliga för människan. Kanske man kan koka buljong på dem?
De hade ett ypperligt fint ställe. Exakt, en halv meter stod mellan huset och vattnet på den ena sidan.
Så mycket fiskartjej är jag inte att jag skrapar innehåll i de salta silltunnorna, även om jag tycker om sill. 😉
Tack Paula, kram från gränden!
christian sa…
Fint skrivet.....det märks att du gillar hav å fiske å inte minst att du har koll på hur det går till.
Sen älskar jag speciellt far din i "snurrebåten", ett så vackert minne!
christian,

tack! Ja, det är mitt elixir det...fast jag har rätt många sådana.
Fotot av min far i snurrebåten är allt annat än rent såg jag. I filmrullen måste det ha smugit sig in hundhår...vi framkallade våra foton själv ett tag.
Ja, för min del är det ett härligt minne. Han var också en som älskade att vara på sjön som vi brukar säga på Åland även om det är Ålandshav.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio