Fyra pling på rad...

Det första plinget kom två timmar före tentan..."Nej, jag kan inte komma, jag kan inte skriva provet idag, jag kan ingenting, det har gått för fort, det är för intensivt osv. osv. "

Det andra plinget kom ett par minuter senare.."ja, jag har ett barn som jag behöver ta hand om..."

Det tredje plinget kom en minut efter det  "jag kan inte komma idag jag heller, jag känner att jag inte kan tillräckligt, det är så svårt"

En liten epidemi av något slag hade tydligen brutit ut...

Så plingade Melissa, vår lärare och berättade att en av oss sex redan hade meddelat henne av mycket legala skäl att han inte kunde komma, så vi var fem som skulle ha tenta idag. 

"Kan vi ta tentan på fredag var nästa fråga? eller kan ni komma någon annan dag innan dess? Jag försöker plocka in er nu och då så ni kan göra provet innan sommarledigheten." 

Så kom det fjärde plinget, en till som inte ville ta tentan idag, hon hade en födelsedag att vara med om.

Vi har en chattgrupp på Whats-up alla vi som är med i språkgruppen och det är där det plingade...

Till slut var det bara jag som kunde komma idag på den rätta dagen, men efter diskussion med M. beslöt jag att jag tar den på fredag.

Jag har varit frustrerad men märkligt lugn för att vara jag. 😉 Jag hade redan sagt åt Uffe att snart börjar det plinga och mycket riktigt.. 

Jag börjar känna igen mönstret, det har varit så här till de senaste två tentorna och redan i fredags var vi bara tre på lektionerna. Då hörde tre andra av sig en halvtimme innan att de inte kunde komma på olika grunder. Givetvis så förstod vi som var på plats, vad det handlade om. De andra hade inte läst på. Det hade börjat brinna i baken...

Faktum är att jag gillar det inte alls, för var är självdisciplinen?

Vi är vuxna människor, vi har själva valt att gå den här utbildningen, vi har själva valt antalet timmar i veckan och vi betalar rätt så mycket pengar för att göra det. 

30 timmar gånger 8 € blir 240 euro. 

Billigt i och för sig men likväl en hel del slantar...

Vi har vetat om datumet länge redan och visst, det är tuffa puckar men likväl att höra av sig just innan klockslaget som gäller?? 

Tänker man inte alls på de andra som är med på kursen? 

Nej, absolut inte!

Nå, jag gruffade lite grann ett tag men tog det som en hel karl, läs kvinna! 

Jag bestämde mig för att det här är till min fördel. 

Nu ska jag finslipa allt jag har läst in ännu mera och så tar jag tentan på fredag, förhoppningsvis tillsammans med de andra. 

Om inte så gör jag den ensam tillsammans med Melissa.  

Så har vi bestämt hon och jag. Sen blir det sommarledigt för hennes del.

Troligen kommer även den enda mannen då också med, som är med i gruppen.

Han blev pappa idag och jag har fått se en söt liten flicka på bild. 

Ja, just det , våra unga ukrainska vänner har utökat familjen med en liten  portuguesa. 

Kan man säga att hon tog en smit-fil in i Portugal? 💗

Underbart är det hur som helst och jag önskar dem all tänkbar lycka! 

Så småningom får vi träffa hela familjen igen. 

Tills nu har jag bara klappat magen den lilla tösen har bott i och önskat henne välkommen till världen! Nu är hon här! 

Jag tycker synd om M. som är lärare och har funderat på hur jag själv skulle ha gjort i hennes ställe men kommit underfund med att hon inte kunde göra så mycket mera än så här den här gången. Att sätta ner foten ordentligt nu, är lite sent..men inför nästa kurstillfälle så måste det bli lite ordning i leden, om inte annat så kan inte jag vara tyst. Jag vill att vi ska prata ut om hur vi ska ha det, visa varandra tillbörlig respekt. Vi har ju alla våra dagar, våra planeringar. Kan man inte komma på föreläsningarna så stanna hemma men håll lektionerna i vilket fall som helst, och håll tentan när det är bestämt att den ska hållas. Ordning och reda efterlyses! 

Vi gick till apoteket i Plaza Shopping, för att hämta den medicin som väntade på Uffe istället..

Där fanns en trevlig utställning som jag visar foton av i inlägget idag

På svenska blir utställningens namn ungefär

Havsvargens rop! 

Låt oss skydda haven! 

Skolbarnen har med lärares hjälp skapat sälar och annat fint av sopor som har kastats i havet. 

De är bra på att fixa till konstfulla saker av sopor och returvaror här, att lära barnen att ta vara på, att skapa och att lära ut miljö samtidigt. Boa boa! 

Nu tänker jag också på julkrubborna som har blivit ett måste för min del att gå och titta på varje december här i Funchal och som jag har delat med mig av åt mina bloggläsare några gånger tidigare.

När jag ingående studerade den runda fina fisken här till höger i bild, så kom en ung vaktman fram till mig och frågade vad jag pratade för språk. Jisses, tänkte jag, får man inte fotografera ? men sen berättade han på engelska utan att jag hade hunnit säga att jag gärna försöker prata portugisiska, att det var hans syster som hade gjort fisken. En stolt storebror stod framför mig!  Med all rätt ska han vara stolt. Hela han var ett enda stort leende. En glad vaktman! 

Konstverket till höger i bild tror jag att är tänkt att visa att ur havet kommer det mycket sopor. 

Genialt beskrivet!

Tusen tack alla ni som hejar på mig och håller tummarna! Ta lite paus nu så ni inte får kramp! 

Jag tar till mig alla hållna tummar och vet att de finns där.💗

Så här blev det idag...det kanske blir riktigt bra när det kommer till kritan trots att jag nästan börjar känna mig som en omvänd klagomur i Jeriko.😉🙄

                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

                                              

                                           En god vän träffade en jordekorre när hon och hennes man 

                                           var till Fuerteventura för en vecka sedan.