RIM, länge sen sist....

Givetvis så följer jag med vad de  håller på med på andra sidan gränden, men de är rätt duktiga på att hålla sig undan nu just, de där killarna. De jobbar allra mest på insidorna och jag gör det ju jag också på mitt sätt, när jag försöker få alla verbformer och konjugationer som det portugisiska språket bjuder till  med att fastna någonstans bland alla mina små grå eller om de bara är två? Min hulde make har visst sagt det någon gång (med glimten i ögat.😉, tja, han påstod t.om att det bara var en grå men jag kom själv underfund med att det fanns en till. Vi är rätt tuffa mot varandra här ibland, haha )

Vackra byggställningar har kommit på plats, ton i ton med lyftkranen. 

Jag är stolt över dem båda, de små grå då, alltså. Jag kunde ju ha varit helt utan om det hade velat sig och jag är tacksam för det lilla.😊 Nå hur som helst, de där två har utrymme kvar i sina hårddiskar. Jag matar in kunskap medan jag sitter med ryggen mot RIMs byggnation, bara för att jag inte ska bli alltför distraherad. Jag känner mig själv alltför väl, jag är ju mycket intresserad och är fortfarande väldigt glad över för att jag får vara med om ett hantverk av det här slaget 

Mycket ordning och reda, imponerande faktiskt. Undrar om de vill komma över och få lite ordning här hos oss? 


Jag brukar tänka på bröderna Royce nu och då, Rulle och Rulte...de kunde väl komma upp och hålla lite ordning på RIM och på vad som händer där? Jag saknar dem rent av och har börjat undra om jag ska knacka på kappsäcken där de ligger och sover; fråga lite försiktigt om de inte behöver kissa någon gång? Kanske ta lite paus i sovandet?  De kunde hjälpa mig att hålla lite utkik över gränden när jag sitter här med mina läxor. Å andra sidan så skulle de kanske försöka hjälpa mig med läxorna istället🤔 Risken är rätt uppenbar. Bäst är det nog att låta dem sova sin skönhetssömn 😴tills det närmar sig jul igen. 

De var faktiskt uppe en natt och tog för sig ett litet natt-mål ur kylskåpet. ( de gillar min tsatsiki)  Då berättade de att de har funderat lite på inkommande julkalender. De har planer, sade de...Nå, det är långt till jul, vi får se vad de hittar på de där två och om jag tänker vara med på deras idéer.  Nej, jag tänker inte väcka dem, har jag bestämt mig för just nu. De kommer nog bara att krångla till tillvaron , den är krånglig tillräckligt ändå.  De må höra till RIM på sitt sätt vad gäller rapportering men just nu är det lugnast att de ligger där de ligger. Sussa vidare raringar! 



Jag får försöka sköta rapporteringen själv efter bästa förmåga. Jag har haft de här bilderna i en RIM-mapp som jag kallar till "förflyttning och rörelse." För det är så jag upplever det hela just nu. Det är en ständig rörelse på gång. Stenar flyttas, baracker flyttas, materiel och material förflyttas...


                      Murar muras och intressanta mojänger används...


                      Här är mojängerna borta och kvar är en väldigt fin kant och mur. Skickligt.  
                      


            Ett trådligt (armering) arbete är utfört. Här ska det förstås gjutas så småningom...

           

                     På ett av taken landade det något som heter Soprema...

                     

                En liten galen bild får hänga med. Som solskydd kan man använda resterna av en cementsäck
                Dum får man inte vara...solen tar på. 

               

Ännu en mur. De älskar att mura in sig här på Madeira, eller mura andra utanför ( så kan man förstås också se på det hela).  Det ska bli intressant att få se det färdiga arbetet. 


I morse blev det extra intressant för min del. Gruakillen (lyftkranskillen)  vinschade i väg någonting riktigt stort och tungt, fråga mig inte vad saken heter men man använder den när man ska gjuta. Gjutform kanske?  

  
Det är det här jag blir så imponerad av. Att han, däruppe i hytten kan forsla tunga don till rätt plats utan att se vad han egentligen gör. Det borde han inte kunna, allt det här som skedde var bortom knuten så att säga.



De där killarna på andra sidan gränden pratar sitt eget språk med handrörelser, fingerrörelser och så sätter sig allt där det ska, så där bara...lätt som en plätt, ungefär. En man skötte kranarbetet på marknivå, (kan man säga så?) Samarbete är det hur som helst när det är som allra bäst. De KAN det där! 💪👍

I början av allt detta för drygt två år sedan var jag storligen förundrad över allas hand/finger-språk. Nu förstår jag det mycket bättre. Det är något de bara måste behärska tillsammans med olika tillrop som bara rullar fram ur djupet av dem allihopa, den ena rösten kraftigare än den andra. Jag är säker på att de alla mera eller mindre kunde vara fadosångare om så skulle behövas. På en arbetsplats som denna är det av stor betydelse. Det inser jag nu mera än någonsin. Ingen tycks använda telefon sinsemellan.

Så här långt blir det RIM denna gång. Som ni ser, de är på gång och mitt i allt så börjar det synas mycket mera än vad som syns just nu. De jobbar mera i det fördolda nu än på utsidan..
Hit kommer det intressenter, även kvällstid. Senast i går kväll.  Vi ser dem  och gissar att de redan har en lägenhet på lut när de vill visa sitt framtida boende från utsidan,  för vänner som är på besök.  
All lycka på vägen önskas för både RIM och för dem som tänker bosätta sig här i våra kvarter. 

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

 

Kommentarer

znogge sa…
Spännande att följa ett bygge på så nära håll och se det växa fram. Sedan kommer den fasen när det jobbas mest inomhus och då är det svårt att se vad som händer. Ni får boka in er på en visning när du har rast i ditt flitiga pluggandet.

Önskar en god kväll!

Kram
BP sa…
Som du skriver - det där RIM-bygget är ett äkta hantverk, nåt man gjorde här för sisådär 50-60 år sedan. Snacka om kvalitet i ditt grannhus. Tyckte lägenheterna var svindyra när du visade annonser för lägenheterna, men med tanke på lur länge RIM har hållit på med bygget och vilken bra kvalitet det är så är priset ju nästan försumbart - ja, nästan då;-)
znogge,

ja, det hör till det här bygget nu och det är fint att få följa byggnationen på så nära håll som vi kan göra. Första parkett ungefär.
Om det blir någon öppen visning för många samtidigt så kanske men det känns lite falskt, vi tänker ju inte flytta från vårt eget..men man vet aldrig vad livet har i beredskap för en.

Önskar dig detsamma!

Kram
BP,
ja, det är verkligen ett hantverk. Ett äkta hantverk.
Ja, kvalitet blir det helt säkert.
Visst tycker vi grannar att lägenheterna är dyra vi också men i jämförelse med mycket annat som byggs här på ön så är de rimliga i priset. Sju lägenheter tycks vara sålda nu...

Kul att få se läget i bygget. Spännande med dina tankar på en julkalender, det är ju ett ganska intensivt jobb att göra så bra du redan är igång :) Kram
Anna i Portugal,

tack, det blir troligen ett inlägg i månaden med tanke på hur lite jag egentligen ser...tillsvidare.
Ja, vi får se vad vi tre hittar på😉, och om vi gör det. Men något är på gång och det behövs som sagt arbete bakom..
Kram
Annika sa…
Kul med bygget, roligt att du kan följa det från första parkett. Sen får du bli kompis med någon där och se hur lgh ser ut, hihi.
Eller så får du gå på så många visningar du kan, kul det med.

Karin tänker på julen allaredan, haha. Tidigare än denna julgalning på denna sida pölen :-D

Du är så flitig med pluggandet.

Förresten, havsörn går under namnet bald eagle här. De är större än de havörnar som finns i Norden. Bald eagle är symbolen för USA också. De är sååå mäktiga.
Men det är den nordiska sorten också. Varje gång jag ser dem vid sommarstugan blir jag helt och hållet tagen av dem. Älskar rovfåglar.

Kramar till dig!!
Annika,

Ja, det är faktiskt roligt med bygget, även om jag försöker att inte titta ditåt så ofta längre av förekommen anledning. Jag är trött på pluggandet, faktiskt men det gäller att hålla i det nu..
Jag frågade Uffe om havsörnen och han kunde berätta det du bekräftar nu. Tack Annika, jag är också en människa som älskar rovfåglar. De är så fina. Och jag hade ju min fina Örnie tidigare när vi bodde på Åland.
Kramar!
LillaSyster sa…
Nej, för jössenamn väck inte de som sover sin sommarsömn=)
Tack för uppdateringen av bygget, snart inflyttningsklart. Ha en bra kväll!
LillaSyster,

jag kom på det själv ja. Man ska inte väcka småbjörnar, förlåt renar när de sover sin sommarsömn.
Nja, om några dagar så, kanske, haha..
Ha en bra kväll själv!
Paula sa…
Jag skäms lite och ber om ursäkt. Jag är inte lika förtjust i nybyggnationer som en del andra, bilderna berör mig inte såsom de gör hos BP eller hos dig! Man håller på att bygga massor av nya bostadshus bara några stenkast från mig, jag som tyckte det var så fint när det fanns lite träd och natur mellan kvarteren. Vi har ju massor av mark här i landet, varför ska man klämma ihop allt så tajt att man kikar direkt in till grannen när man sitter vid köksbordet? Jag fattar inte...Jaja, dom får smälla upp hur många hus de vill, men det är långt ifrån säkert att man lyckas få köpare eller hyresgäster till alla nybyggen. De är svindyra, dubbel hyra mot nuvarande, helt utom mina möjligheter, om jag nu så önskade. Traggla på du, bit ihop, jo det vet jag att du gör, envis som synden, det behövs när man ger sig in på dylika utmaningar som du har gjort. Kämpa!
Paula,

jag förstår inte alls att du känner skam överhuvudtaget. Och att du ber om ursäkt. Varför det? Helt onödigt..jag skulle själv aldrig någonsin tidigare ha lagt märke till ett nybygge tidigare men nu bor jag så gott som i det, väldigt nära och det finns här i vår vardag med allt vad det innebär. För min del är det väldigt intressant att se detta hantverk.
Jag har förstått att priserna är sjuhöga i Sverige just nu, lika här..och man undrar när det ska ta en ände. Nu har man reglerat hyreshöjningarna här har jag förstått men de är alltför höga. Många kan inte bo kvar sina bostäder, med tanke på inkomstnivån.
Ja, jag får nog vara envis som synden. Kämpar gör jag och otroligt nog så tycker jag att det är roligt att lära mig portugisiska, fastän jag svär högt ibland. På portugisiska! 😉

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio