RIM, länge sen sist....

Givetvis så följer jag med vad de  håller på med på andra sidan gränden, men de är rätt duktiga på att hålla sig undan nu just, de där killarna. De jobbar allra mest på insidorna och jag gör det ju jag också på mitt sätt, när jag försöker få alla verbformer och konjugationer som det portugisiska språket bjuder till  med att fastna någonstans bland alla mina små grå eller om de bara är två? Min hulde make har visst sagt det någon gång (med glimten i ögat.😉, tja, han påstod t.om att det bara var en grå men jag kom själv underfund med att det fanns en till. Vi är rätt tuffa mot varandra här ibland, haha )

Vackra byggställningar har kommit på plats, ton i ton med lyftkranen. 

Jag är stolt över dem båda, de små grå då, alltså. Jag kunde ju ha varit helt utan om det hade velat sig och jag är tacksam för det lilla.😊 Nå hur som helst, de där två har utrymme kvar i sina hårddiskar. Jag matar in kunskap medan jag sitter med ryggen mot RIMs byggnation, bara för att jag inte ska bli alltför distraherad. Jag känner mig själv alltför väl, jag är ju mycket intresserad och är fortfarande väldigt glad över för att jag får vara med om ett hantverk av det här slaget 

Mycket ordning och reda, imponerande faktiskt. Undrar om de vill komma över och få lite ordning här hos oss? 

Jag brukar tänka på bröderna Royce nu och då, Rulle och Rulte...de kunde väl komma upp och hålla lite ordning på RIM och på vad som händer där? Jag saknar dem rent av och har börjat undra om jag ska knacka på kappsäcken där de ligger och sover; fråga lite försiktigt om de inte behöver kissa någon gång? Kanske ta lite paus i sovandet?  De kunde hjälpa mig att hålla lite utkik över gränden när jag sitter här med mina läxor. Å andra sidan så skulle de kanske försöka hjälpa mig med läxorna istället🤔 Risken är rätt uppenbar. Bäst är det nog att låta dem sova sin skönhetssömn 😴tills det närmar sig jul igen. 

De var faktiskt uppe en natt och tog för sig ett litet natt-mål ur kylskåpet. ( de gillar min tsatsiki)  Då berättade de att de har funderat lite på inkommande julkalender. De har planer, sade de...Nå, det är långt till jul, vi får se vad de hittar på de där två och om jag tänker vara med på deras idéer.  Nej, jag tänker inte väcka dem, har jag bestämt mig för just nu. De kommer nog bara att krångla till tillvaron , den är krånglig tillräckligt ändå.  De må höra till RIM på sitt sätt vad gäller rapportering men just nu är det lugnast att de ligger där de ligger. Sussa vidare raringar! 

Jag får försöka sköta rapporteringen själv efter bästa förmåga. Jag har haft de här bilderna i en RIM-mapp som jag kallar till "förflyttning och rörelse." För det är så jag upplever det hela just nu. Det är en ständig rörelse på gång. Stenar flyttas, baracker flyttas, materiel och material förflyttas...

                      Murar muras och intressanta mojänger används...

                      Här är mojängerna borta och kvar är en väldigt fin kant och mur. Skickligt.  

                      

            Ett trådligt (armering) arbete är utfört. Här ska det förstås gjutas så småningom...

           

                     På ett av taken landade det något som heter Soprema...

                     

                En liten galen bild får hänga med. Som solskydd kan man använda resterna av en cementsäck

                Dum får man inte vara...solen tar på. 

               

Ännu en mur. De älskar att mura in sig här på Madeira, eller mura andra utanför ( så kan man förstås också se på det hela).  Det ska bli intressant att få se det färdiga arbetet. 

I morse blev det extra intressant för min del. Gruakillen (lyftkranskillen)  vinschade i väg någonting riktigt stort och tungt, fråga mig inte vad saken heter men man använder den när man ska gjuta. Gjutform kanske?  

  

Det är det här jag blir så imponerad av. Att han, däruppe i hytten kan forsla tunga don till rätt plats utan att se vad han egentligen gör. Det borde han inte kunna, allt det här som skedde var bortom knuten så att säga.

De där killarna på andra sidan gränden pratar sitt eget språk med handrörelser, fingerrörelser och så sätter sig allt där det ska, så där bara...lätt som en plätt, ungefär. En man skötte kranarbetet på marknivå, (kan man säga så?) Samarbete är det hur som helst när det är som allra bäst. De KAN det där! 💪👍

I början av allt detta för drygt två år sedan var jag storligen förundrad över allas hand/finger-språk. Nu förstår jag det mycket bättre. Det är något de bara måste behärska tillsammans med olika tillrop som bara rullar fram ur djupet av dem allihopa, den ena rösten kraftigare än den andra. Jag är säker på att de alla mera eller mindre kunde vara fadosångare om så skulle behövas. På en arbetsplats som denna är det av stor betydelse. Det inser jag nu mera än någonsin. Ingen tycks använda telefon sinsemellan.

Så här långt blir det RIM denna gång. Som ni ser, de är på gång och mitt i allt så börjar det synas mycket mera än vad som syns just nu. De jobbar mera i det fördolda nu än på utsidan..

Hit kommer det intressenter, även kvällstid. Senast i går kväll.  Vi ser dem  och gissar att de redan har en lägenhet på lut när de vill visa sitt framtida boende från utsidan,  för vänner som är på besök.  

All lycka på vägen önskas för både RIM och för dem som tänker bosätta sig här i våra kvarter. 

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira