Det var en sån dag..
Senaste onsdag kändes så där som man brukar säga att måndagar är. "Det är måndagmorgon" och mitt huvud känns så tungt".
Vi har haft val här och resultatet blev det väntade för min del ( jag har inte röstat, jag kan inte rösta här ännu, men jag följer intresserat med). Stämningen på stan kändes smått resignerad, tillika lite upprorisk just den dagen då det första resultatet tillkännagavs. Sonderingar var på gång till ny regeringsbildning. Folk var stingsliga, kanske av helt andra orsaker men det passade bra in på dagen efter.
Fast man kanske inte bryr sig ett skvatt här i alla fall? Man kanske bara väntar på att lönen ska komma in på kontot? Vad vet jag? Inte ett jota, men jag kände hur som helst att det var obekvämt att vara inflyttad, att se lite annorlunda ut. Redan på väg till det val vi själva kunde delta i, Europavalet, så mötte vi människor i vår närmaste närhet som såg ut som små tidsinställda bomber, som inte bevärdigade oss med en blick ens när vi sade bom dia, trots att vi vanligtvis brukar "bom dia" varandra.
Ja, det var helt enkelt en sån dag..
"Det är något med planeterna", brukade vi kolleger säga på den tiden när jag jobbade med barn på det antroposofiska daghemmet Ringblomman. Jag som har rätt långa känselspröt känner av sånt här. Det kändes som att ett tryckande grytlock låg över hela Funchal.
Väl hos den finländska honorärkonsuln här på Madeira, en portugis, som vi aldrig har träffat, fick vi så gott som genast smaka på en annan märklighet.
En man framför oss, ( vi var bara fyra där just då) en finländsk landsman, var mycket otrevlig och gav "order" på finska åt Uffe att gå åt sidan där han själv skulle fram. Hårt och ohyfsat i bästa kulsprutestil. Skitstil, perkele ( svordom på finska och det är jag som svär). Uffe tog det lugnt, filbunke som han är. Tur att jag stod en liten bit ifrån för annars vete gudarna vad jag skulle ha sagt åt honom. Jag är ganska liten men blir jag arg så tror jag själv att jag kan lyfta tunga stora karlar, fast kanske ändå inte just den mannen, han vägde sina modiga kilon. Ett finländskt inbördeskrig kunde ha brutit ut..😤( i och för sig så har jag aldrig lyft på karlar, det är bara en mental tanke och önskan jag kan få ibland, precis som nu senast då jag bara ville svinga iväg den där mannen rakt ut i rymden)
 |
| Detalj från en åländsk midsommarstång ( så där kände jag mig ungefär) |
Han, finnen, hörde förstås att vi pratade svenska så finländare vi är och det märktes väldigt tydligt redan innan vi hade röstat att han inte gillade svenskspråkiga finländare alls. Jag som är rakt på och öppen sade högt åt Uffe vem jag tänkte rösta på, att valet stod mellan två bra kvinnor (Biaudet och Henriksson) för min del och att jag hade bestämt mig för Henriksson. Karln hörde förstås, haha...Han bredde liksom ut sig och blev som en uppblåst ballong, som tycktes bli bara större och större. Han blev rödare och rödare i sitt redan röda ansikte där jag stod bredvid honom. Lite komiskt blev det hur som helst, för i min inre syn såg jag honom spricka och flyga ut genom det öppna fönstret där Finlands flagga vajade. Tänk om han hade fastnat i den och blivit hängande där över rua de Janeiro? Jag kom på mig själv att stå där och le.
Sagotanten vaknade till liv och hade en drömsyn i dubbel bemärkelse. Sen funderade jag på om han hade hjärtfel. Jag har ju varit verksamhetsledare i en hjärtförening en gång i tiden och vet att folk med hjärtfel kan bli precis så som mannen var. Nå, det var som det var men visst kändes hans utspel lite märkligt.
 |
| Stålmormor hade alltid en tegelsten i handväskan utifall att... Tala om att vara utlänning även i det egna hemlandet som vi inte bor i längre. Inte han heller för den delen. Nästa gång det blir val planerar jag att jag ska ta en handväska med mig och ha en tegelsten i den utifall att han och jag möts igen. Ni minns väl Stålmormor? Uppriktigt sagt så blir jag glad av att bara tänka tanken. Tjong i medaljongen! Funchal Noticias får något att skriva om. "En bamsestor man golvades av en liten kvinna hos den finländska honorärkonsuln i Funchal."😂 |
De övriga på konsulatet var hur trevliga som helst men ingen regel utan undantag, som det heter. Och mitt eget lilla krig märkte de nog inte särskilt mycket av. Vem skulle kunna tro något sådant för övrigt om en åländska som kommer från Fredens öar?
När vi hade gjort vår medborgerliga plikt, frågade vi om detta med dubbelt medborgarskap och visst kan vi ha det. Vi kan ha en fot i Finland och en i Portugal, fastän vi har alla våra fötter här. Sedan år 2003 har det varit så. Bravo! Så vi måste inte välja bort något av våra länder, vi kan ha båda två på en och samma gång. Hurra! Fast jag tillstår att jag tyckte att Finland kunde sprätta just då men det gick snabbt om. Finland kan ju inte hjälpa att det finns karlar som borde lära sig veta hut. Väl nere på gatan var jag madeirense-åländska Karin igen. Eller Astrid som många kallar mig här.
Efter det gick vi till Continente för att köpa mjölk. Jag kände plötsligt för att baka bullar. Att baka är bra terapi för min del
Terapibrödet delas däremot ut åt andra. Bostonliknande, med björnbär och jordgubbssmak. Torde räcka åt drygt trettio personer, beroende på hur stora bitar som skärs.
Men i kassakön på Continente fortsatte det . Mitt i allt så öppnade en kassa bredvid den kassan jag köade till och naturligtvis så gick jag till den nyöppnade, men se det skulle jag nog inte ha gjort för då kom en portugisiska direkt efter mig och knuffade till mig, sade något som jag inte tänker nämna annat än att hon nog borde äta tvål. Så kom nästa portugisiska efter henne och smög sig tyst förbi bakom mig uppmanad av kvinnan som borde äta tvål.
Jag lät det bero, då rätt utpumpad av alla märkliga turer som dagen hade bjudit på redan känslomässigt, bara inom en dryg timme. Det var något med planeterna, helt säkert.
Men lite revansch fick jag där jag stod med mitt Continente-kort och mitt Millennium-kort i handen samt kunde svara på portugisiska på frågor som kassörskan ställde mig.
Jag log "milt och rart" åt de båda kvinnorna som fortfarande stod där framför mig i kassan och plockade varor i sina kassar. Den första som knuffade mig försökte sig på ett leende, bad lite om ursäkt på sitt sätt. Sökte ögonkontakt. Oj, du bor här? Jag log tillbaka..men man gör inte så mot människor var än de kommer ifrån bästa kvinnor! Man gör inte så! Ni har ingen större rätt till att komma före någon annan i kön bara för att ni är födda här. Jag bor här!
Sen tänkte jag en snabb tanke, jag borde bjuda dem på kaffe; röka en fredspipa tillsammans med dem. Jag är ju från Fredens öar. Men det blev bara en tanke...
Jag har varit med om det förut men den gången sade jag till ordentligt. Sen är det en annan femma att det här händer överallt i världen. Madeira är inget undantag, överallt sker liknande. Jag är inte ute för att generalisera, jag bara berättar hur det kan vara en vanlig dag som blir en sån dag.
Jag tar inte åt mig, men jag blir lite ledsen för att de personer som beter sig så här gör illa åt sitt eget land, oberoende vilket land det är i världen.
Å andra sidan så är det här egentligen toppen, det är så här jag lär mig prata portugisiska i vardagslivet.😊
Ja, där ja, nu har jag "terapeutat mig", skrivit av mig, vänt på steken, synat mig själv från olika håll och kanter, sett mig själv i spegeln, vad är min egen roll i sammanhanget, hur bär jag mig själv åt?
Nu är jag fit for fight igen.
Alla foton på statyer, statyetter är från Monte Palace Tropical Garden.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
ja, inte ens på en dag, bara en dryg timme. Sen var allt som det skulle igen. Ja, så kan man tycka att det ska vara, att bete sig hyfsat åt mot andra men den saken är inte hemma alla gånger.
Kram
...kvinnorna i kön som går före...varför beter de sig så, om man är turist så är det ju inget vidare att bli bemött sådär heller, ack ja...galet är bara förnamnet!
Tur att du inte är långsint!
Kram till Dig!! <3
ja, varför beter man sig som man gör..jag tror att det har med vanligt hyfs och bildning att göra helt enkelt. Det är inte bra för något land var än man är i världen att som utlänning, turist bli bemött på det sättet. Men jag kan ta det med ro och med humor, men i stunden blir jag rejält "Het", för det mesta.
Nej, långsint är jag inte, tack och lov. Jag är glad för det själv. Tyvärr händer sånt här överallt i världen, det är inget typiskt för varken det ena eller andra samhället...
Kram till dig med! 💗
Snyggt ändå att du att du lät omgivningen veta vad du röstade på, det måste rimligtvis ha retat upp din antagonist. Själv kampanjar jag hårt här hemma inför EU-valet. Låter vänner, bekanta och det röstmogna barnbarnet veta att de har tre partier att välja på, enligt mig, och om de inte röstar på ett av dessa tre säger jag upp bekantskapen!
Önskar en sen god kväll!
Ja, det är sorgligt att man ser så ensidigt på det tvåspråkiga Finland. Sorgligt. Visst puttrar det inom mig också.
Jag har röstat på Anna-Maja för att hon känner till Åland bra. Hon var Ålandsminister ett tag. Men det är säkert som du skriver, hon är trött.
Nå, snart vet vi hur det går.
okej då..jag lovar, ingen tegelsten i väskan men nog frestar det lite lite i alla fall. Men jag hittar väl på något som golvar honom mentalt. Jag får väl sjunga Ålänningens sång, alla verserna för honom nästa gång 😉Fast då kanske han kolar vippen rakt av...
Det där är rätta tag det, upp till kamp och om inte så tar bekantskapen slut. Heja dig Karin!
Znogge,
så är det i min värld också. Egentligen låg ingen av de här bra till alls. Men att svara med samma mynt tror jag inte att är det rätta sådana här gånger.
För mig är snällhet och empati guld värt. Så är det för mig också det går till en viss gräns sen kommer temperamentet fram. Du berättar detta så målande och bra. Bilden var verkligen passande till ämnet ;)
Stålmormor har jag hört talas om ;). Fina bilder och bra skrivet
Ha en härlig fredag
Kramar från Malin
Önskar dig en fin helg!
jag måste titta till själv när du skrev så och visst har du en poäng i det hela. Emil i snickerboa har nog varit framme😉
ja, jag tänkte så själv. Roligt att du ser det Malin!
Vi måste förhandsrösta här för att röstsedlarna ska hinna i tid till Finland.
Så är det för min del också, empati mellan människor, förståelse för våra olikheter är viktigt. Vi är ju dem vi är och kan inte vara något annat än det. Och alla bor vi på samma planet, helt oberoende av språk och färg. Hjärtat har samma färg inom oss alla.
Tack snälla du!
Ha en härlig fredag du med!
Kramar från Karin
ja, vilken dag eller rättare sagt vilken dryg timme. Den tog priset för halva året minst...i vanliga fall är allt annorlunda och mycket vänligt.
Tack, det känns bra att läsa att du tycker att det var ett underhållande inlägg; det var så jag tänkte det själv. Allt är skrivet med glimten i ögonvrån, vi är ju som vi är vi människor. Jag vet var jag själv står i liknande sammanhang men ibland blir jag lite mera het än ibland 😊
och måste få ut det på pränt.
Önskar dig en fin helg!
ja, så är det. Du lägger fingret på en sak som jag också har funderat på. Jag är ju positiv av födsel och ohejdad vana, har svårt att vara långarg etc...det är troligtvis som du skriver. En klok människa sade åt mig att det är inte helt lätt att vara positiv för man triggar igång något hos andra som de inte kan hantera. Nå, det är som det är, nu är allt lugnt och fridfullt igen.
Ha detsamma du med!
Och en Sannfinländare (förmodligen tillhörde han det partiet, hehe) fick du också träffa. Ja herregud, jag vet ju vad du menar ...
Bufflig som fan. Been there, seen them, heard them ... allt. Känner til den sortens man från mitt sommarland ...
För ngn sommar sedan hade jag problem med mitt portabla Wifi som jag köpt på R-Kiosken i Närpes. Åkte dit igen för att de kanske skulle kunna hjälpa mig med dosan eftersom den strulade på skären.
Den trevliga Närpesbon bakom disken sa att hon skulle ringa till Saunalahti å mina vägnar. Hon sa till mig, jag kommer att prata finska för då får jag mycket bättre service än då jag pratar svenska.
HOn ringde, pratade finska och jag fick hjälp. Frågade henne sen om det ofta är så att hon pratar finska med företag istället för svenska. Hon sa att det nästan alltid är bäst om man behärskar finska. Det även fast de SKA kunna ge service på svenska också.
Du vet, jag är ju en som verkligen brinner för mitt finlandssvenska arv.
Jag känner till typen du träffade på, om man säger så ...
Karin, vissa dagar är som körda i djupet ... trösten är att andra är bättre.
Och ja, att vara inflyttade i nytt land är verkligen inte alltid lätt.
Kramar och ha en fin helg!!
ja, det var egentligen bara en dryg timme det pågick, sen höll jag mig hemma med min portugisiska, haha..bäst så.
Helt säkert var det en Sannfinländare, ingen annan skulle bete sig så som han gjorde. Sen finns de bra sådana också inte att förglömma men den politik som de för är inte bra för Finland alls. Jag skulle inte dra mig för att kalla dem för rasister i eget land.
Det där känns väl igen som du berättar om ditt Wifi-köp. Jag är ju den som inte ger mig när jag har rätt att prata svenska, för ger man sig så ger man upp sitt språk, så upplever jag det men det är annat att bo på fastlandet än vad det är att bo på Åland, förstås.
Ja, egentligen är det ingen större fara, det värsta är att de som är så där förstör för sig själva egentligen, först och främst.
Kramar till dig med Annika och ha detsamma!
Nu ska jag inte bli långrandig. Jag har också förtidsröstat,jag gick ifrån partiet jag senaste gångerna röstat på i inhemska valen för jag tycker andra gör bättre ifrån sig inom Europapolitiken.
Nu hoppas jag att denna dag blev bottenskrapet för i år, och att du vänliga glada åländska med skinn på näsan får njuta av fred och samförstånd resten av året...eller nåt....Sänder en kram från hon som kom till Sverige som båtflykting med Silja Line.
ja, det rykte nog...både ur näsan och ur öronen. Jag är ju född i oxens tecken, haha...men jag kan se på det hela med glimten i ögat och jag kan förstå att det blir som det blir också. Tänk att likna en vacker påfågel. De är så vackra afrikanerna.
Tack, vi går in för det Paula, du får samma lyckönskningar från mitt håll. Silja Line..De vita båtarna.