Hänt i veckan / 15- 21 april-24

Mycket har hänt under den senaste veckan. Några av händelserna har fastnat på kameralinsen och det är dem jag delar med mig av till den som vill läsa. 

Måndag den 15 april


Som ni vet så delar jag min vardag med RIM-byggnationen på andra sidan gränden. Lilla Doosan tog sig en flygtur med hjälp av Gruan/lyftkranen under morgonen. Vart hon riktigt tog vägen kan jag inte säga säkert men det såg ut som att hon landade på en av balkongerna. 
Hon kanske tänker provbo en av lägenheterna? 

Apropå det där med prov-bo ...ett roligt minne dyker upp. Jag måste anteckna det och så återkommer jag med minnet så småningom. ( Vem lider av bloggtorka? Inte jag i alla fall. Jag vet inte ens hur jag ska hinna med allt jag vill skriva om. Ibland slår mig tanken att om jag dör innan jag hinner skriva allt jag vill skriva så får jag bli en spökskrivare 😉) 

***************************

Tisdag den 16 april


Det är inte ofta kryssningsfartygen ligger nos mot nos/ för mot för. Men de här två tycktes hålla djupsinniga samtal. Till vänster i bild är det Island Princess som står för båtpratet, till höger i bild är det Aida Perla. Tjejsnack förstås..


    Vi på vår sida och RIM på sin sida pratar inte såå mycket, bara nu och då, men vi kan se på varandra 
    genom våra fönster. Nu är det elektricitet på gång...

   *************************

   Onsdag den 17 april

   

    Jag fick ett il och il ska man ta vara på. Fyra långa, tjocka kaffebrödslängder bakades och gavs bort...
    Jag glömde bort att ta foto av dem som färdiggräddade innan de vandrade vidare till mottagaren/na.

   

Vi själva gick uppför backen till Boa Nova ( ca 300 meter ö.h.) och ett par goda vänner där som bjöd oss på tapas till lunch. Det smakade gott, vi hade det gott och dagen hann bli kväll innan vi vandrade hemåt igen. 

************************

Torsdag den 18 april


De städade på RIM...intressanta saker for sin väg . Jag ser ju alltid möjligheter att göra annat av material som har gjort sitt och inte behövs längre. Fast vad vet jag, de kanske hade användning som väntade? 

   
   Cola adesiva /självhäftande lim är på väg in i byggnaden. Ingen liten limtub precis


    Jag är som vanligt imponerad över hur bra de hanterar allting, trots trångt om saligheten.


Stenar, stenar, stenar...                                    Skivor, skivor, skivor. 




Själv ägnade jag mig åt bären pitanga och jordgubbar. Jag som inte kan vara tyst alla gånger, erbjöd mig att plocka bär hos vårt värdpar i Boa Nova, när jag såg att en buske hos dem var full av pitanga-bär. Och visst fick jag plocka bär men inte åt dem visade det sig. Jag fick ta dem med mig hem istället. De ville inte ha dem alls. "Lika bra att du tar hand om dem, annars blir de fågelmat.." Jag höll med...
  
Glad blev jag förstås även om det inte var meningen att det skulle bli så som det blev. 
Ja, sen blev det några madeiragubbar också när vi hade vägarna förbi en frutaria. 
C-vitaminas, c-vitaminas..

    
   Tomater, apelsiner och äppel blev det också. 

   ****************************

    Fredag den 19 april



Plötsligt så blev dagen annorlunda än planerat. Min lärare Melissa i portugisiska annonserade att hon var sjuk och helt utan röst. Lektionerna blev inhiberade och vi drog iväg ut på stan, Uffe och jag. 
Jag fastnade till vid den här skylten för att jag tyckte om den. Körriktningen är klar, att det kan vara spelande, lekande barn på gatan och andra vandrande personer där förutom någon bil upplyste man om. Bravo! Boa boa! Kändes snudd på hemtrevligt mitt i storstan..i stadsdelen Santa Maria (gamla stan).


Efter några steg hit och några steg dit, än här, än där på stan så hoppade vi på första bästa buss för att se var vi hamnade. 
Det stod 49 på bussen men den ändrade nummer innan den startade och blev nummer 8. 
Utsikten vi hade från caféet där vi tog en liten fika, är över det nya blivande stora, stora sjukhuset som är på gång.
 
Vi har en stor fördel vi som är 65 + och är permanent boende här. Vi kan åka gratis med buss i Funchal och till viss del även till andra städer och ställen här på ön. En otroligt god service. Jodå, vi fixade alla våra papper i ordning och gick till bussbolagen Horários och Rodoeste och fick våra busskort som gäller till den 31 december. Efter det får vi göra om proceduren. 
Det är inte dyrt annars heller att ta bussen här men gratis är ju alltid gratis. 
Lite avbelastning både miljömässigt och trafikmässigt är det säkert när inte alla åker med egen bil hit och dit på ön. 
Jag vet förstås inte alls om alla 65+ are gör som vi gör men hur som helst, vi gör det. Vi tar emot erbjudandet och nyttjar det med glatt humör. Dumma vore vi ju annars. Vi sålde våra bilar innan vi flyttade hit och bestämde oss för att nyttja kommunikationerna här på ön istället. Och här är kommunikationsnätet väldigt bra! 

***********************************

  Lördag den 20 april


Så bra! Det blåa huset som är närmaste granne med RIM-bygget, har stått för fäfot en längre tid, åtminstone deras trädgård. Nu  händer det äntligen saker.
Nu tas allt ogräs bort. Tack och lov, för även om jag inte har med det att göra alls, så bryr sig inte ricinväxterna om att hålla sig på sin kant. De förökar sig ymnigt och landar med sina frön överallt runt omkring sig, också hos oss. Nu är bättring på gång. Halleluja! 


    Vi hade goda vänner på middag, så fint att få träffas igen! Så kul att de pratar portugisiska..
    fastän samtalen går på engelska och svenska också. Här blandar vi friskt och glatt...
    Så portugiser/madeirenser de är hade ingen av dem ätit pitanga-efterrätt tidigare. 
    Tänk att det ska till en åländska för att lära portugiser äta det de har utanför sina knutar! 😁
    Deras egen buske har haft bär men nästa gång får jag plocka dem, ta vara på dem! Boa boa! 
    Det blev alltså en pitanga-kräm med vaniljglass till efterrätt. Jättegott! 

    Vi åt grisgryta med basmatiris+ batata doce-gratäng..det var också något helt nytt detta med
    sötpotatisgratängen för den infödda portugisen och hans svenska fru sedan drygt trettio år tillbaka.
    Mycket grönsaker som alltid till...( vi är som kaniner här hos oss, äter massor av grönt och frukt) 



   Vi fick en fin liten rosmarin-planta. Något som jag redan hade tänkt att jag skulle köpa åt oss. 
   Nu behöver jag inte det. 
   Nu har vi "alecrim" som rosmarin heter på portugisiska. 💗

   ************************

   Söndag den 21 april

   

    Vi tog en liten runda ner på stan för att få se allt detta underbara blåa som blommar just nu överallt. 
    Jakarandan levererar...
    

Väl hemma igen såg vi att man nu kan se trädgården utanför det blåa, ej bebodda, huset snett mittemot oss. Vilket bamsejobb de har utfört. Hoppas att någon flyttar in där så småningom. Hus ska inte stå tomma. Det mår inte hus bra av. 
Ricinplantorna är borta! Toppen!  👍

Trevlig måndag önskas er alla! 

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Dessa underbara jakarandaträd. Och vilka fina bär och frukter. De gulaktiga... de ser ut som våra hjortron. Gissar att smaken är långt därifrån.
Du behöver då inga extra pass träning.vJag kommer ju ihåg era branta backar. Men nästan lika jobbigt att gå nerför!
Du har varit så flitig med portugisiska, så där nästan värd lite "lov".
Ha det fint!
En härlig vecka med mycket socialt umgänge och kökstjänst! Här är det lov från portugisiska kursen denna veckan pga 25/4. Jakarande är så underbar, och alecrim har jag två stora buskar av i trädgården. Äter det inte så mycket, men doften är ju fantastiskt växten älskar vårt klimat. Kram
Alltid roligt att följa dina veckor. Pitangabär hade jag inte hört talas om. Desserten ser god ut. Och så blommande jakarandaträd! Något av det vackraste som finns.
femfemman,

det är makalöst vackra jakandraträden. Blåsippsträden som vi brukar kalla dem ibland.
Pitangan ser ut som hjortron, ja, men smakar förstås annorlunda. Nästa gång jag har färska pitanga-bär hemma och tar bort kärnorna ur dem så kan jag visa hur stora de verkligen är de där kärnorna. Men pitanga-bäret som så är ett syrligt, helt i min smak.
På sätt och vis så är man i ständig träning här när man rör på sig, men likväl så behöver jag lite extra på det i alla fall för att hålla kroppen i skick. Jag ror och jag går...bra för min del.
Det var faktiskt extra skönt att få ledigt helt plötsligt, det medges...Vet inte när det blir ett längre lov ..får se vad som händer. Jag anpassar mig efter de andra som är med på kursen.

Ha det fint du med!😊
Anna i Portugal,

ja, en riktigt härlig vecka har det varit. Här är det inget lov, märkligt nog. Men madeirenserna har sina egna huvuden har jag märkt redan tidigare. De är lite som vi ålänningar är, smått holmtokiga, haha...Varför lyda fastlandet när man kan göra som man själv vill. Det där känner jag igen från mitt Åland visavi Finland.
Alecrim, bara doften räcker ibland, men vi äter ju gärna lammkött så då vill jag gärna ha lite alecrim till. Jag brukar nypa några kvistar när vi går förbi rosmarinplantor på stan, men givetvis är det bästa att ha en egen planta att ta till. Till kyckling passar det också bra med alecrim.
Kram
Anita , de fyra blomsterhaven,

tack! Pitanga växer det hur mycket som helst här..ofta ser man buskar som bara står fulla med bär som får ramla till marken, tyvärr...Ett nyttigt bär som man kan göra så mycket gott av. Jakarandaträden är absolut något av de vackraste som finns. Jag kan bara hålla med dig om det!
BP sa…
Älskar bilden med båtarna, den med ett härligt överflöd av byggkranar samt rosmarinbusken (som är riktigt stor med svenska mått mätt) i den fina krukan och jakarandan. Såååå vackert!
Ja, det är service till pensionärer på Madeira. Så var det ju i Torrevieja också, fast där fick ju alla som bodde där, inte bara pensionärer utnyttja de lokala bussnätet. Så är det INTE här kan jag berätta, men jag överlever;-)
BP,

Tack, tjejsnack eller hur?
Byggkranarna måste förstås med...jag tänkte på dig som alltid. Det går inte på annat sätt när jag ser en byggkran, haha..

Ja, vi har riktigt bra service här, kan absolut inte klaga.
Jodå, givetvis så överlever du och så har du ju Frans! 😊
Stefan sa…
Tapas har jag lärt mig uppskatta. Inte bara på det två tapasrestauranger vi har i Nyköping, utan också som fredagsmys.

Jag var nere i Europa under veckan och där har man hunnit längre med våren. Rapsfälten lyste gula, hägg och syrén blommade och bjöd på sin fantastiska doft.

Det är på G
Stefan,

så har jag också lärt mig under senare tid. Ofta bjuds man på tapas här...det är så enkelt att sätta sig ner och bara plocka vad man vill äta.
Ja, nu är våren på gång hos er i Norden, helt säkert...tröskeln Valborg/ Första maj och sen händer det..😀.
Paula sa…
Jag blev totalförälskad, i jakarandan! Vilken färg, kan inte minnas att jag sett en blommand jakarande förut! Först är jag avis på körsbärsträden som blommar här i landet nu, när jag bodde i Stockholm fanns inga träd i Kungsan, fusk säger jag! Ja nog får ni veckorna att gå, jag har nyss ätit grillad kyckling, men tapasen hade nog ändå slunkit ner...mums
Efterrätter är inte min gebit,men lät spännande.Mina dagar är inte mycket att rapportera om, jag går mina rundor, ensamma som sjutton, samtidigt slipper jag tänka på var det är hundvänligt. Idag två månader, saknaden är enorm....Men, jag håller mig sysselsatt, idag har jag skådat vårfloden som dansade fram genom Falun, en yster lek minsann. Kramen
Paula,

man kan inte annat än att bli totalförälskad i jakarandan. Så härlig så man nästan tror att man har hamnat i paradiset...
På något märkligt sätt så fylls dagarna med både dittan och dattan, trots att vi försöker hålla oss stilla här hemma så mycket som möjligt. Men livet är intensivt just nu, bara att konstatera och bra är det när det är intensivt på rätt sätt.
Jag förstår dig så väl Paula, att bära sorg och saknad är jobbigt. Redan två månader, tänk så tiden rinner iväg...
Du hittar på annat bara tiden får jobba lite. Allt har sin tid, även om man stundvis undrar hur länge man ska sakna och sörja.

Kram till dig med Paula!💗
Karin sa…
Det var en båt som sa till en annan;
”va du va stilig. Vi borde borda varann
Gjorda för varann och köla lite grann
Som bara båtar kan.”
(Robban Brobergs Båtlåt)

Och jacarandan! Den får mig att längta "hem" till Tanzania, till exempel till Iringa där hela staden är en explosion av blå jacarandablommor. Ni kanske kan ordna jacarandablomsfestivaler, på samma sätt som Japan har körsbärsblomfetivaler.
Karin sa…
Och här kommer "the missing letter": s
Karin,

exakt, så kanske de sjöng där nere i hamnen..Robban var genial.

Jag förstår fullständigt din längtan till Tanzania och jakarandan..
Här ordnas det men inte enbart för jakarandans skull utan för alla blommors skull. Det blir Blomsterfestival med parad den 2 maj, sen festivalas det till slutet av maj. Här tar man ut svängarna så det förslår.

Karin igen,

? Antagligen förstår jag inte men missing är det onekligen, the letter.

Karin igen!
LillaSyster sa…
Jag tycker att jag är effektiv, men du är ta mig sjutton 10 gånger vassare på att hinna med. Bra jobbat med dokumentationen, busskort, stadsbesök och trevligt umgänge med vänner. Denna veckan ligger nog min blogg på vila.....det straffar dig att vara ledig- det blir mycket att jobba igen.... men det är det värt. Det är bara att prioritera bort det som inte är nödvändigt. Sen blir jag lite lack då det inte går smidigt att lägga upp bilder och blogga fr telefonen. Ja, ja, nu är det fokus på jobb till kl 17 igår kväll tömde jag lokalen jag jobbat i säkert över 10 år. Så nu är det ett bombnedslag hemma till jag får tillträde nästa fredag. Kram på dig!
LillaSyster,

men jag är inte särskilt effektiv för tillfället, det är bara mina fingrar som är det..de skriver och har sig när jag tar paus från det portugisiska språket. Jag måste nästa slå mig själv på fingrarna för att de ska låta bli att skriva...de flyr märker jag. Inte bra alls.
Du har så mycket mera att göra än vad jag har när det kommer till kritan..låt bloggen ligga och vila, du behöver din tid, prioritera det som är allra viktigast nu. Bra jobbat LillaSyster, låt bombnedslaget vara i fred, tids nog.
Kram till dig och heja dit också!
Annika sa…
Äkta tjejsnack i hamnen mellan de två vackra fartygen från olika rederier. De hade nog mkt kul att avhandla sinsemellan. Jag menar, de får ju se ett och annat.
HIHI!!

HUR smakar bären? Tror aldrig jag sett dem förr. Spännande ju. OCH du fick ta hem dem allihopa. Inte dumt, Karin.

Jakarandan är UNDERBAR!!! Älskar de träden.
Här finns de icke. Inte ens tillstymmelse tyvärr.
MEN jag åker till LA imorgon och där finns de!!
De träden är bara sååååå otroligt vackra. Lyllos dig som har dem i samma stad du bor i.

En bra vecka, Karin!! Och kul med goda vänner och god mat + blandspråken, hehe.

KRAMAR till dig på den vackra ön!!!
Annika,

ja, de får se ett och annat, helt säkert 😁
Bären är rätt så syrliga, men som röda, mogna är det riktigt goda rakt av, annars med lite socker ...Jag gillar dem och tar vara på alla bär jag kan ta vara på. Många bara låter dem falla till marken här.
Jakarandan är en höjdpunkt när den blommar. Fröställningarna är också fina, måste visa längre fram. Jag brukar plocka dem för att ha dem till prydnad.

Här är det blandade karameller, absolut och ändå försöker jag få till det på enbart portugisiska. Vi talade om det på kursen idag...rätt kul att jämföra

Ha det innerligen bra i LA, förstår att du längtar efter ungen din! 💗

KRAMAR till dig med Annika!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande