Hänt i veckan / 1 - t.om 7 april-24

 Så är det åter dags att se mig om lite grann på veckan som gick...

1 april-23 kl. 09.08 såg jag att "madrassen" uppe på RIM-s höga byggnad plötsligt fick "vingar". Det var tid att få veta var den skulle vara, användas. Äntligen skulle jag få veta! 😀Tydligen var det ingen solmadrass för jobb-killarna som jag spekulerade om tidigare (skämtsamt förstås). 

Det här är en del av utsikten jag har när jag sitter på roddbåten Kettler. Bäst är det att ha kameran inom räckhåll. Mitt i allt, så hittar de på saker, som jag vill föreviga.


   

Det är aningen gastkramande att se på de där höjdarkillarna...😳 Puuuh...
Fastän jag har vant mig så vänjer jag mig nog aldrig helt och hållet. Lite hisnar det till lite grann i magen på mig som håller mig på en betydligt lägre nivå. Jag imponeras varje dag. Vem behöver gå på cirkus och se på akrobater? Inte jag. Jag har gratis föreställningar mitt framför ögonen. Många gånger adrenalinförhöjande sådana


Två "solmadrasser" tog vägen via luften över den lägre byggnaden ner till mur-bygget vid ribeiran...
De blev faktiskt mattor på sitt sätt. Senare ( kl. 16.20)  kom betongbilen och pumpade betong över dem där de låg. Grundarbetet var på gång för murbyggnationen som går framåt. Jag konstaterade att de är stenrika på andra sidan gränden när jag såg alla stenar som låg där
Jadå, jag hade lämnat roddbåten för längesen då när betongbilen kom.😉Jag har annat att göra också än att hålla koll på RIM-bygget. 

************************
Tisdag den 2 april-24 kl. 11.43

"- Karin, var är Helge?"  Uffe frågade mig. 

BP-Helge hängde inte på fönstret som han brukar ? Inte låg han på terrass-golvet heller, som han också brukar göra ibland.
Det har blåst/stormat rejält här, regnat och haft sig och tydligen var Helge i maskopi med vinden för 
vi hittade honom i en kruka med den unga älghornsbräken vi har . Där stod han och såg glad och nöjd ut.
Självklart så ska en älg vara i en älghornsbräken tycktes budskapet vara. Vi älgar emellan ungefär...

Vi skrattade gott, det förstår väl vem som helst. Om hans termometer fungerar längre vete gudarna med tanke på alla fall från höga höjder och flygfärder som älgkillen har gjort så... men det spelar mindre roll...huvudsaken är att Helge finns.  

Helge är hittad...

Mamayan, har fortfarande inte fått en papaya och då blir det inte barn/frukter

   Vi har haft ett häftigt lågtrycksväder rätt länge nu. Stackars alla turister som kommer hit..
   Tillika blir jag arg på dem som går ut och vandrar levada trots stängningar av desamma.
   Varningsskyltar och hinder ignoreras. Många tycks tänka som så att har vi kommit hit så får 
   vi ändå gå ut och vandra där vi vill, vi har betalat för det. 
   Så fungerar det inte...Tänk till lite ! 

   Många onödiga olyckor händer när folk inte förstår hur farligt det är. Utryckningspersonal och 
   fordon, helikoptrar, sökhundar och så vidare har sökt folk än här än där
   i den vilda terrängen som finns på ön.
   Folk viker av från levada-lederna, går runt avstängningar, hittar inte tillbaka,
   faller, slår sig och dör ibland också. Det är ingen söndagsskola det här. Det är livets hårda skola.
   Det är blodigt allvar att vara ute i oväder och även i annat väder om man har tappat bort sig och 
   inte håller sig till de rekommenderade rutterna. 

   Sitt hemma på hotellen, simma i bassängerna, gå på muséer, på restaurang, caféer, vandra i stan...
   det finns hur mycket som helst att göra istället.
   Sjuttsingen! Var rädda om er, anpassa er och framför allt lyssna
   på dem som vet och kan och som har levat här sedan de knappt ens var påtänkta.
   Varningar ska tas på djupaste allvar.  

   Ja, jag blir så här ibland och jag kommer att bli det igen. 
   Visa respekt !
   Räddningspersonalen riskerar sina egna liv för att rädda liv. 
   Oj, nu gick jag igång märker jag men Låt stå ! som det stod på skolans gröna tavla
  


*************************************

Onsdag den 3 april-24 kl. 12.30


    Vi träffade bekanta vänliga/ vänliga bekanta. Vad säger man när man inte är vänner men ändå 
    goda bekanta med varandra, men inte umgås mera än över en lunch eller middag
    någon gång nu och då under året? 
    Hur som helst, vi var till Tipografia och åt lunch med C o B (Schweiz), E. ( Kiel) 
    och T. ( Nova Scotia). Alla bor här permanent på Madeira, är residenta så att säga, 
    men är rörliga världsmedborgare. Rör på sig...
    Det är nog bara vi som inte gör det längre, vi vill inte ens göra det, vi vill grotta ner oss här i vår 
    nya hembygd, upptäcka den, bli mera ett med Pärlan i Atlanten. 

    Vi, Uffe och jag, åt en mycket god purjolökssoppa. Stället kan varmt rekommenderas. 
    De andra åt förrätt, varmrätt och efterrätt. Vi som aldrig äter något tungt under dagen
    vid lunchtid var mera än nöjda med den goda soppan. 
    

Vi var fortfarande mätta när vi närmade oss middagstid. Efter en kort liten konferens så bestämde vi oss. Det blir jordgubbar från Madeira med en stor kula glass till middag ...och så var vi bamsemätta igen.
"C-vitamina, c-vitamina" som de säger i vårt hål i väggen när de vill sälja morangas /jordgubbar åt oss.  Okej, då, glassen innehåller knappast c-vitaminer, men man kan ändå inte äta för mycket c-vitaminer, de rinner rakt igenom en. Kroppen tar vad kroppen vill ha och våra kroppar vill ha glass ibland.  

******************************
Torsdag den 4 april-24 kl. 08.05


Solvik heter cementbåten som ligger här utanför på redden. Hon väntar förmodligen på att få gå till Camara de Lobos och lossa lasten som ska bli betong. Betong går det nämligen åt på den här ön..
Solvik har varit här redan under några dagar. Hon lyser upp i hamnen. Uffe som är mera påläst än vad jag är berättade för mig om att snart tar cementen slut på Gotland, något år till bara...-"Men tar de cement från Gotland hit?"-" Ja, det händer. Det kan mycket väl vara gotländsk cement som finns ombord på Solvik". Så gick diskussionerna vid frukostbordet denna dag. "Tänk om", tänkte jag förstås..vi kanske har en del av Gotland på andra sidan gränden. Outgrundliga äro Herrans vägar som det brukar stå på gamla broderier i Norden. 


kl. 08.11 . En fotboll lyser upp hos grannen i huset nedanför oss. En syn som gör mig lycklig. Det finns barn i närheten.💗Åtminstone en kille finns det där. Jag bara måste ta en bild av honom när han stod där ute på ett ben och borstade sina tänder medan han tittade på vad som hände på RIM-bygget. Ja han borstar sina tänder men jag tog foto när han tittade bort...


 Jag förstår lill-killen. Det händer någonting hela tiden nu på andra sidan vår gemensamma gränd.
 Det kom "fuktspärrs-tapeter"  och det kom nya gasflaskor. Han tittade precis som jag gjorde på allt som anlände ungefär 15 minuter över åtta.

Vi elvatiden kom mäklaren från ReMax dit med tre gula hjälmförsedda intresserade personer.
Rulle och Rulte skulle absolut ha kallat dem till kantareller. Kantarellerna blir kanske mina nya grannar med tiden i det lägre huset, för dit försvann de..och där var de länge. Jag håller tummarna för att de gillade det de såg och att de halar fram plånboken.

************************************
Fredag den 5 april-24   

Nu börjar det ta sig, muren har blivit armerad och det är formar på gång. Kl. 08.47 tog jag fotot. Tre minuter senare tog jag foto av alla trådarna i luften. I bakgrunden ligger kryssningsfartyget Vista 
och lilla färjan Lobo Marinho. 


    Kl. 20.40 blev himlen magisk...just innan solen gick ner.

   

    Så brann den till lite till och så blev det mörkt. 

   *****************************************

   Lördag den 6 april kl. 18.30


  Vi gick till Thai Dippin tillsammans med vår goda vän P för att äta thailändskt.
  Restaurangen ligger en bit härifrån oss, på rua das Dificuldades. 
  Jag älskar alla gatunamn här. 
  Rua das dificuldades betyder ungefär Svårighetsgatan. Hur som helst så var det ingen som helst 
  svårighet att äta det vi beställde. 
  Det är längesen jag har njutit så fullt ut av dofter och smaker och då njuter jag ändå nästan jämnt. 
 Jodå, det var starkt, men utblandat med nudlar så satte sig allting perfekt, snudd som bomull 
 runt hjärtat eller kanske magen när det kommer till kritan. 

Jag åt Pad Med Mammuang Himmaparn med kyckling. Man kan välja mellan vegetariskt, kött, kyckling och räkor. Jag känner inte till den thailändska maten som så, även om jag tycker om Thai. (vad är det jag inte tycker om egentligen? 😉) Som vanligt lät jag mitt pekfinger avgöra, tittade bort och lät fingret ramla ner någonstans på menyn. Namnet mammuang passade bra in på mig, jag är ju en mamma, fastän jag förstås vet att ordet betyder något helt annat. Vad vet jag inte däremot. 


Dit går vi gärna igen, billigt blev det också. Om man bokade bord via FORK så fick man 30 % rabatt. Självklart så blev det så. 20 € kostade kalaset för Uffe och mig. Perfekt, passar som hand i handske. 
Gott och billigt gillas! Trevligt ställe, trevlig personal. 

På vägen ut, såg jag en älghornsbräken på andra sidan gatan, som heter duga vad gäller storleken. Det är lika så bra att Helge inte får se den för då kanske han går i ännu djupare och allvarligare maskopi med vindarna när de blåser hårt nästa gång. ( jodå, sagotanten vaknade till liv igen en liten stund. Lika så bra är att ni vänjer er ni som läser min blogg. ) 


***********************

söndag den 7 april-24


En av grannarna högre upp längs ribeiran har en välskött trädgård och jobbar ihärdigt på att ha den i skick. Idag fick ogräset sig en giftig kick och jag gillar det inte men jag försöker förstå .Det är svårt att hålla efter, men här ramlar det bin och humlor ner på vår terrass och dör. Nu menar jag inte att det är mannen på bilden som är den enda orsaken, det finns många orsaker..men gift och miljö hör inte hemma i min värld alls fast jag har fått lära mig annat även inom det området sen jag kom hit till Madeira. Jag har inget som helst dåligt samvete när det gäller kackerlackor och giftigt pulver, råttor och råttgift. Även jag är en Brutus på mitt sätt.  


När våra goda vänner E. och P. är på resande fot så är vi "barnvakter/växtvakter/ . "Peter gräslök" är tillbaka igen och har fått sällskap av en ...

                       
                        en mycket vacker orkidé. Förhoppningsvis så ska vi lyckas hålla liv i dem båda
                        tills vännerna återvänder i mitten av maj. 

                       Sen blev det middag igår kväll tillsammans med våra vänner från Ukraina. 
                       T. har haft födelsedag och vi firade förstås av honom. Några bilder blev det inte
                        men kvällen blev fin. 
                       
                  
                        Det händer mycket på en vecka, mycket mera än vad jag har skrivit här och ändå har 
                        pennan gått som bara den med en glödande fart som alltid. Mitt dilemma...men 
                        så är det nu en gång för alla. 

                         
                                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Men du.. är det inte en frukt där på papayan? Ser i alla fall ut så tycker jag. På vänster sida av stammen högst upp. Min kropp vill också ha glass emellanåt, men jag har blivit kräsen och väljer glassen med omsorg numera. Så gott med jordgubbar, har letat efter jordgubbar från Madeira här, men ni äter väl upp alla så de inte levereras till fastlandet kan jag tänka. Underbara solnedgångbilder!
En intensiv vecka och jag håller med ang. gift!
Måndagskram!
Znogge sa…
Tack för rapporten över den gångna veckan. Det går verkligen framåt med bygget men samtidigt känns det ändå som om det tar lång tid.

Önskar en bra start på den nya veckan!

Kram
Anna i Portugal,

ja, sådana små fruktämnen har den fått hur många som helst, men i och med att de inte är befruktade så ramlar de av. Har jag fått lära mig men jag kan ha fel. Det blir i alla fall inte mera än de där småsmå..
Kräsen är jag också vad gäller glass, köper en viss sort som vi tycker allra mest om. Inte alls den dyraste men i vår smak den godaste, inte så söt alls..Egentligen borde man göra sin egen glass, vi hade en glassmaskin i caféet men vi tog den aldrig med oss hit.
Ja antar att vi äter upp gubbarna själva här, för ibland r det svårt att få tag på dem här också och man erbjuder portugisiska och spanska åt oss istället. De smakar inte alls lika gott som de som växer här på ön. De luras också har jag kommit underfund med i vissa hortor, säger att de är madeiranska men så är de inte alls, det känns på smaken. Men vi vet vart vi går för att få de äkta..

Måndagskram över havet!
Znogge,

tack själv. Ja, framåt går det men inte i den takt som vi är vana med längre norrut ifrån. Här är allt hantverk och det får ta den tid som krävs. Ändå tycker jag att det går undan med tanke på att de har byggt i bara drygt ett år. Innan dess så gjordes grunden.
Tack detsamma!

Kram
femfemman sa…
Folk har inget vettigt, tycks det. Kommer ihåg att just när vi besökte ön, och gick med guide på vår långa levadavandring, så var det två danska damer som omkommit. De hade vandrat rnsamma och gått förbi en avspärrning. Slog i hjäl sig.
Alltid tråkigt när det är dåligt väder, då man kommer som turist. Men som du skriver; det finns mycket annat att göra. Förhoppningsvis så är det iaf lite varmare än hemmavid.
God kväll!
Mycket på en vecka. Här ska grannen bygga, spränga och lyftkranar.
femfemman,

ibland saknas vettet...Ja, jag minns de där damerna, de hade gått förbi avspärrningen och den enda föll och den andra försökte tydligen rädda henne och föll med. Antar man, en vanlig orsak. Det hände bara för några veckor igen, ett franskt par ..
Nu har vädret vänt och börjar visa ett vänligare ansikte igen. Här är det skön värme, drygt 20 grader..

God kväll önskar jag dig också!
Hanneles bokparadis,

ja, det blir mycket man har varit med om när man ser sig bakom...och ändå är det bara en bråkdel av allt som händer. Spännande tider hos dig nu också.
Susjos sa…
Wow, så mycket som händer hos dej! Vilken vacker solnedgång!
Skönt att ni hittade Helge :-)
Å såklart ska turisterna ta det varligt!
Ha det gott!
Kram
Susjos,

hela tiden, stup i kvarten ungefär. Skönt med lite vila emellanåt. Ja, den kvällen bjöd himlen på ett väldigt vackert skådespel.
Ja, Helge är där han ska vara nu, på fönstret igen och termometern fungerar.
Ha det gott du med!
Kram
BP sa…
Det är helt underbart att se att du/ni inte har tråkigt - alls. Det händer ju alltid nåt i ert liv, oavsett om du leker mammarazzi på din roddmaskin eller om ni är ute och har kul. Precis så ska det vara när man är pensionär. Ja, även om man inte är pensionär.
Fredagens himlar är verkligen magiska - WOW.
Och din Mammuang betyder wokad kyckling med cashewnötter, och rätten är ursprungligen från Kina - oooops, det var nytt för mig. "Testa Pad Thai" nästa gång du besöker den krogen och välj varianten med scampi:-)
BP,

ja, tråkigt har vi inte. Vi försöker faktiskt att ha det lite tråkigt men lyckas inte och bra är ju det.
Se där, då fick jag veta det. Det lustiga är att man kunde välja mellan vegetariskt, kyckling, kött och räkor till Mammuangen...ja, alla rätter gav chans till olika alternativ efter tycke och smak. Smakade gott gjorde det. Tack för tipset BP, jag ska testa Pad Thai med scampi. Helt säkert går vi dit igen. Tack!
BP sa…
Me again: Glömde ju kommentera BP-älgen. Jag har ju en kaktus som termometer på balkongen. Och den hade samma problem som din älg när det blåste eller i mitt fall blev för kallt. Så den hamnade - precis som din älg- i en skål/kruka, där den trivs alldeles förträffligt. Och det lär din älg också göra - på säker mark om man säger så;-)
BP,

Så kul. Flygande älgar, termometrar. Helges termometer fungerar utmärkt, vi testade den igår. Älgar vill vara på säker mark, i skogsliknande terräng. Det är bara att konstatera. Tack BP!
wiper sa…
Jag förstår inte heller att dom klarar av att befinna sig på såna höjder och även hissas upp i luften. Dom har både bra balans och verkar orädda. Jag får själv ett streck i magen så fort jag står på en höjd även om det är räcken framför mig ;)

Kul med Helge prydnaden i krukan. Tråkigt att turisterna inte håller sig till reglerna men man ser ju hur folk beter sig här också. Vilken fin inredning på den restaurangen. Efterrätten såg så god ut så man vill hugga in

Vilken mäktig båt också. Jättegullig bild på pojken och bollen. Jag tar själv bilder ute och då kan man inte undvika folk men ser man deras ansikten så döljer jag det

Massor av härliga byggbilder och annat man får ta del av hos dig

Ha nu en skön tisdag
Kram från Malin
Wiper,

jag kan förstå i min tur; jag klarar höjder bra själv, men inte under de former som de här killarna utövar. Det är gastkramande att titta på dem ibland, även om jag vet att det är vardagsmat för dem. Det är ju deras yrke och många har många års erfarenhet av att vara på höjderna och utsätta sig men ändå med förstånd.
Ja, folk är som folk är, var än man är i världen, helt rätt.
Efterrätten blev vår middag, haha..gott var det.
Jag försöker undvika att ta foton av ansikten om jag kan .

Tack Malin, ha en fin tisdag du med!
Kram från Karin
Stefan sa…
Mycket vackra solnedgångar.

Det här med att alltid ha kameran till hands känner jag igen. Man vet aldrig vad man stöter på eller får se. Jag har själv en bra förklaring till varför min kamera är med på alla vandringar, promenader och resor. Hoppas kunna återkomma med den berättelsen på min blogg.
Stefan,

ja, en kväll bjöd solen och himlen till särskilt vackert.

Man borde ha en kamera i pannan..bara att dra i örat så skulle bilden sitta och senare kunna tas ut. Berätta gärna din förklaring, det är alltid roligt att läsa.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio