Blommig torsdag
Så får rubriken heta idag även om blommorna fotograferades igår, onsdag
Vi var bjudna på lunch till ett par goda vänner igår som bor högre upp här i periferin. På vägen dit fastnade smått och gott på kameralinsen i blommig tappning men också lite annat..
Det här är verkligen ett vårligt tecken i den här människobyn; en liten raring, klöverblomman som sätter sig ner som frö än här än där i de allra minsta små ansamlingar där det kan finnas lite jord i sprickor o.d. Sen bara finns de där och lyser upp längs vägkanterna
Vänder man blicken högre upp så får man se ett annat kännspakt vårtecken. Jakarandan!
Detta ljuvliga träd som gör hela Funchal så vackert blåskimrande..även när den vissnar färgar
den gator och trottoarer blå och vi på två ben vandrar i all detta underbara.
Så är det rosorna då...ja, det finns inte ord eller hur? Det är bara att njuta fullt ut av allt detta vackra
Apropå det där med rosor så brukar vi skämta lite grann sinsemellan Uffe och jag. I all synnerhet
när vi ser pelargoner eller rättare sagt hängpelargoner
Det var den unga flickan som bodde hos sin mormor...
En dag när hon skulle gå ut på dans hade hon inte kläder som
skylde/täckte hennes kropp särskilt mycket och mormor tyckte
förstås att hon skulle klä sig lite mera "anständigt"
-"Du visar ju dina bröst!"
-"Äh, mormor, så här ser vi alla ut, så här klär vi oss alla nu för tiden.
Vi är ju som rosenknoppar så varför inte låta knopparna synas? "
Nå, mormor hade inget att säga om den saken längre
Flickan och hennes vänner gick ut på dans
Senare när de kom hem satt mormor vid köksbordet utan kläder på
överkroppen och flickan ropade till! -"Men mormor då, så där kan du väl inte vara och se ut!"
Men det tyckte mormor förstås som påstod att hon ville visa sina hängpelargoner.
Jag tycker, som den mormor jag är, snart även farmor, att hängpelargoner är hur vackra som helst.
Det är väl så som den lilla pojken sa om sin farmors rynkor.
-"Det är ju inte att undra på att hon är rynkig, hela släkten har ju kommit ut igenom henne."
Nu kom jag lite på avvägar men så får det vara...
Jag avslutar med två av de katter vi mötte på vår väg...
Kommentarer
Det var en sedelärande historia som ledde till en del eftertanke. Alla är vi väl vackra blommor i vår herres hage.
Kram
Underbart!!!
Jakarandaträd är såååå fina. Snart får jag se dem ute i CA. Här finns de inte.
Rosor, ja de är alltid totalt rätt.
Kul historia, haha.
Kramar till dig, fina Karin!!
PS, underbara kissar
spännande minsann.
aha, du skrev inget om hängpelargoner! 😉
nu börjar vi märka av våren här också på ett annat sätt, trots att vi har blomning året om. Men våren syns.
Ja, mormor i historien var klok. Alla är vi vackra blommor, utan vidare.
Kram
ja, här börjar det verkligen blomma ordentligt igen. Det blommar ju alltid men även här ser man skillnad på årstiderna.
Jag måste nog göra en jakarandavandring om någon vecka, ta foton..visa och dela med mig av. Det är en underbar tid vi har framför oss här.
Tack Annika! 💗
Kramar!
Inte för mycket naket heller förresten.
Hu, vilken käring jag är...
Jakarandan är gudomligt vacker. Längtar till medelhavsområdet i vårtid, då jag ser den.
Kram
Jag kan ju inte annat än att älska dig, underbara käring! 😊
Rakt på, sånt gillar jag.
Hoppas att du får se jakarandan snart igen. Om inte annat så här inne hos mig för nu är vi mitt i jakarandatiden.
Kram
Vi ska till Åland i sommar på Tall ships race , det blir första gången sedan vi var och hälsade på dig ! Kramen Nette
Härliga små berättelser ... sitter här med ett stort leende!
Ha det gott Karin!
tack, ja här finns underbara blommor.
Jag förstod det på andra att ni har det kallt och snöigt i Norden igen.
Du får ge Åland kram från mig när du får dit och pussa alla björkar etc...💗
Kram
Obrigada e mais uma vez obrigada!
Boa sorte com o vosso português! Tenha uma boa noite com a nossa nova língua comum.
Abraços😊
ja, det blev så, sprak även idag.
Nu får vi börja affirmera bort den där vintern hos er i Norden. Väck med den och kung Bore.
Tack!
tack för det, så kul att kunna lyfta andra med blommor härifrån. Ni har det inte kul nu, men snart snart...
Den rosen bär min absoluta favoritfärg. Så vacker så.
ja, här prunkar det nu och snart ännu mera...
Tack, underbart att få le lite extra eller hur?
Ha det gott du med !
hejhej...testet fungerar! 😊
Fina missar också. Roligt att se (jag tror jag ser iallafall) att den trefärgade honkatten har steriliserats genom ett TNR (trap neuter release) program. Hon saknar toppen på vänsterörat. Vi har otroligt många gatukatter här och jag engagerar mig i ett par kolonier i närheten av där jag bor och vi har gjort TNR på ca 90 procent av katterna. Ett par äldre herrar som vägrar fällorna är fortfarande intakta, tyvärr har de numera slagsmålsärr, vandrar omkring mer och är i sämre skick än de andra katterna.
ja, de är oerhört vackra.
Så intressant att du berättar om detta med TNR. Vi har ju en aktiv djurskyddsförening här som steriliserar och kastrerar katter och försöker ordna hem åt dem. Katten har precis som du skriver toppen borta på vänsterörat. Nu kommer jag att betrakta katterna noggrannare än tidigare när jag lärde mig det här. Det är så fint med alla som engagerar sig i att djuren som är hemlösa får det bra och bättre. Underbart! Tack för informationen, det var fint att få ta del av den.
Bra att det finns den aktiv djurskyddsförening. Det finns många organisationer här också men eftersom problemet är så stort så måste man involvera privatpersoner också. En honkatt kan få tre till fyra kullar om året (!) och första kullen redan vid 6 månaders ålder. Ett par katter kan snabbt bli otroligt många katter... En äldre vän till mig hittade en mindre grupp katter i innerstan här och började sköta om dem, efter ett par månader ringde han mig i desperation och frågade om jag kunde hjälpa till med TNR. Vi har båda specialfällor som man kan använda vid infångandet och medan de återhämtar sig från ingreppen inomhus. Det tog oss två månader men vi fixade TNR av alla 18 katter.
I en del länder (Grekland tror jag tex) så klipper man bara ett litet jack i vänsterörat.
OK, nu ska jag sluta prata om katter och gosa med mina innekatter. Tre fd gatukatter här från Houston med öronklipp, den fjärde min svärmors katt som vi tog hem från Portugal när svärmor dog 2022.
även här är problemet stort och de som står för föreningen behöver ständig hjälp av privata personer. Pengarna räcker inte till för allt som behöver göras. Därför är det fint när vi kan se att kommunen/staden går i möte med att sponsra annonser och liknande om djur som behöver få hem. En ny sida av det hela som gör mig glad. Ibland finns det även insamlingar i de stora livsmedelsaffärerna där man kan bidra med önskvärt foder etc. Givetvis så gör vi det efter bästa förmåga.
Så fint att ni tog hand om din svärmors katt, verkligen behjärtansvärt. Som sagt, nu kommer jag att iaktta katterna lite mera än tidigare. Vi gillar djur och är först och främst kattmänniskor men har bestämt oss för att inte ha egna här där vi bor. Trafiken är tuff..
Ha det gott! 😊