Fågelkåseri en måndag

Måndagen ägnas åt falken som ett litet kåseri eller vad man vill kalla det...

Våra ständiga grannar som svävar runt och ovanför våra huvuden är de härliga falkarna...




Igår tog jag den här bilden av en av falkarna , då den satte sig ner på RIMs stora skylt mitt emot oss. 

De flyger av och an här hela tiden och även om jag tycker lite synd om dem nu när de inte har sitt stora fina träd kvar att sitta i, så har de ändå många sittplatser till sitt förfogande

De har helt kallt tagit över de båda stora byggnaderna. 


I höstas när jag tog mina rundor lite oftare runt kvarteret än vad jag har gjort den senaste tiden så fick jag ofta sällskap när jag tog foton av RIMs bygge från rua Conde Carvalhal-hållet. Jag har många foton av falkarna som jag inte har visat ännu och jag antar att det blir flera inlägg vad gäller min mera eller mindre favoritfågel. OM jag nu kan säga att jag har en favorit så hör i alla fall falken dit på toppen av listan. 

År 2016 bestämde vi, på mitt förslag, att vi skulle pröva på att resa någon annanstans när vi hade semester, bara för att känna på om vi ville stanna här eller inte i framtiden, den som är nuet för oss idag.
Idag vet vi men då visste vi inte helt säkert trots att jag upplevde det så starkt att jag hade hittat hem
i och med min första upplevelse av Madeira år 2007.
Vi hade ju inte givit någon annan plats en chans ens, tänk om Madeira inte var det ultimata ändå? 
Så gick våra tankar då...Vi ville pröva våra vingar. 


Utsikten till höger från vår balkong..


    Utsikten mot vänster...






Uffe är den som "luskar" fram resmålen åt oss, jag gör annat under tiden. Han gör det stora jobbet, jag hänger på om jag känner för det och är en bortskämd "flicka" vad gäller den delen. Han sökte och sökte sig fram på Teneriffa, vi hade tankarna åt det hållet, där vi aldrig hade varit tidigare varken han eller jag. Fast jag var svårflirtad, det medges, men så hittade han ett italienskt par där som hyrde ut en lägenhet som fann min nåd, tack vare att de berättade om Steve. 
De hade en falk som hette Steve. "Japp, vi far," tyckte jag och så for vi. 
Det var Steve som avgjorde mitt val. Ja, så galen är jag.🙃 

Theresa och Salvatore, mycket trevliga

 Redan när vi anlände till Teneriffa och vår
 värd Salvatore hämtade oss på flygplatsen så visste jag
 att jag hade kommit fel. 
 Teneriffa var inte min plats, inte Uffes heller. Men vi   var där och då gör man förstås det bästa av det mesta   och öppnar sina sinnen, tar för sig av vad som bjuds 
 Vi upplevde mångt och mycket, riktigt trevliga saker,   vandringar i bergen, bekanta som blev vänner och 
  som är det fortfarande än i denna dag. 
  Vi bodde på femtonde våningen i ett hus som skulle
  ha blivit ett hotell men så kom en finanskris, 
  folk gick i konkurs och fick sälja. 






Vårt italienska par köpte ett par lägenheter för att få lite inkomster och i en av dem bodde vi. Vi hade det bra, även om huset var oerhört lyhört och hissarna gick bara om de ville gå vilket de inte ville alla gånger. Men det fanns trappor. 15-de våningen kändes högt upp sådana gånger, jag lovar. I all synnerhet om vi hade varit och handlat mat. Det fanns tre hissar, varav en fungerade rätt så bra...och då ville förstås alla åka upp i den. 


Vi såg Steve nu och då men inte så nära som jag hade hoppats på. 




Däremot hörde jag någonting konstigt i vårt lilla köksfönster varje morgon, högt uppe mot lägenhetens tak men kom inte underfund med vad ljudet kom sig av.  Inte förrän en av de allra sista dagarna, då jag råkade vara ute på balkongen och fick se Steve sitta där tillsammans med en Steva!

  
Då fick jag fart under galoscherna och sprang in efter kameran, bara för att konstatera att Steve hade flugit iväg och att Steva satt kvar där och tycktes sova när jag kom ut igen. Men jag var lycklig..
Jisses, det hade mera eller mindre bott i vårt köksfönster, väldigt nära balkongen eller om det var tvärtom att det var vi som bodde nära dem, hos dem. 

Än i denna dag när jag hör ordet Teneriffa så tänker jag på Steve och Steva allra först. 

Tornfalken, Falco tinnunculus,   är en medelstor rovfågel som ofta ses ryttla över fält och öppna ytor, som kalhyggen och myrar. Tornfalken är en av Europas talrikaste rovfåglar. Allt detta kan man läsa om den vackra fågeln i Wikipedia...finns intresse så klicka på länken. 

                                   
Som sagt, det blir nog flera inlägg med foton av tornfalken, kanske ett och annat kåseri samtidigt. 

                                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Paula sa…
Tornfalkarna som bodde i det höga tornet på gamla pappersfabriken i Fredriksberg glömmer jag aldrig,så fina fåglar.
Jag har inga problem med att förstå att Madeira känns rätt medan Teneriffa kändes fel. Alltså för att bosätta sig permanent. Jag har inte besökt något av ställena, men nog känns Madeira mer genuint även om det finns mängder av turister på bägge håll. Det behöver ju inte vara av ondo.
Huvudsaken är ju att man följer hjärtat när det har något viktigt att säga, och så skönt nu när ni tittar i backspegeln att ni sluppit ångra ert beslut.
Ser fram emot flera falkar i närbild!
Vilket härligt minne och jag förstår du gillar falken! Kollade nu och den ska finnas här på våra öppna fält också, så kanske jag också får se den en vacker dag. Kram
BP sa…
Måste medge att jag faktiskt aldrig sett en falk, däremot har jag en kompis som heter Steve;-)
Du berättade ju om att man tog ned det fina trädet, falkarnas hem. Trots att jag är asfaltbonde så hatar jag när man skövlar skog eller flyttar på ett friskt träd för att bygga hus/hotell. Så nu hoppas jag att falkfamiljen skiter ned bygget rejält. Så elak är jag!

Kul med berättelsen om Steve och Steva på Teneriffa. Jag gillade Teneriffa, men skulle inte vilja bo där. Alldeles för turistiskt. Det gäller alla Kanarieöar egentligen. Funchal kändes betydligt mera "genuint", åtminstone vintertid när vi besökte Madeira.
Paula,
Jag minns dina inlägg och dina foton om falkarna i det höga tornet...💗
Direkt upplevde jag att Teneriffa var helt fel för mig. Vi hann bara köra en liten bit ifrån flygfältet när jag insåg det . Inte ens som turist vill jag vara där flera gånger än de två gånger jag har varit där allt som allt. Det blev en gång till av särskilda orsaker..vi hade det bra, hur bra som helst men jag hör inte hemma på den ön.
Turister är inte av ondo, de är behövliga för allas överlevnad utan det var mera känslan, atmosfären, det genuina som jag saknade på Teneriffa och så är det mycket mera ökenaktigt. Madeira är helt annorlunda.
Det kommer flera falkar, absolut.😊
Anna i Portugal,

ja, jag gillar falken och här är vi dagligen omgivna av falkar.
Titta efter höga träd så får du kanske se dem sitta i ett av dem. Hoppas du får se dem där också. Kram
BP,

se där, vi har en gemensam nämnare. Steve. 😊

Trädet som togs ner var inte friskt längre, det var snudd på dött så det måste tas ner. Däremot har falkarna ett annat högt träd i närheten..ska visa foto på det nästa falkinlägg.
Jag kan tänka mig att lägenhetshusen ändå får påhälsning nu och då. Det är rätt vanligt att få besök av falkarna om man bor högt och har balkong så du får kanske det precis som du önskar😉 I övrigt så har de samma kärlek till lyftkranen som både du och jag har.

Teneriffa är alltför turistiskt även för min del. Vi har turister här men här finns också ursprunget kvar. Där kände vi inte igen oss från ett år till ett par år senare...skrämmande hur de byggde hotell överallt. Vi hade ärende dit två år senare igen av andra skäl.

Madeira är mera genuint tillsvidare även om man bygger bort miljön så gott man kan och hinner för att dra turister hit. Så fel i mitt tycke..så fel. Får nog skriva ett inlägg enbart om den saken någon gång .
Karin sa…
Åh, lyllos dig! Du kanske ska bli falkenerare, rentav? Det verkar ju som om falkar är rätt sällskapliga av sig. Riktigt vad det innebär att vara falkenerare vet jag ju inte, men nåt med jakt är det. Kanske inte riktigt din grej, men i så fall kan du säkert hitta på något annat. Be falken flyga och plocka några fina blommor uppe i bergen, kanske?
Karin,

ja, visst är jag en lycklig en som får leva bland falkar. Jag kan tänka mig att vara falkenerare. Ingen främmande tanke alls. Här finns det falkenerare som går från hotell till hotell och har en stor falk med sig som är drillad till att jaga bort duvor..
Jodå, det är nog min grej, det också. Jag har ju varit jägare, har tagit jaktexamen, haft licens och vapen samt ingick i jaktlaget i Finnö, Geta men jag föredrar ändå att jaga med kameran.Det där är historia nu men jakt och vad det innebär är inte främmande alls för min del.
Men jag vill gärna bli lite närmare vän med falkarna här men de är tack och lov rätt så självständiga och tar för sig av ödlor och möss utan min hjälp.😊
Karin sa…
Jamenvisstja, nu minns jag ju att du berättat om jaktlaget i Geta! Är "Mångsidig" månne ditt mellannamn?
Tänk att du inte bara fick se Steve utan även hans Steva. Falkar är vackra men jag har aldrig sett någon i verkligheten. Hoppas falkarna hos er hittar nya sittplatser, vilket dom ju verkar göra. Dom verkar ju ta för sig.
Karin,

exakt, nyfiken och mångsidig är mellannamnen, haha...Det ena ger det andra, ungefär.
Anita, de fyra blomsterhaven,

det roliga var att vårt värdpar inte kände till att det också fanns en Steva, så de blev ju jätteglada.
De hittar nog platser, jag är inte orolig alls över den saken...och som sagt de har sitt träd en bit härifrån och längre upp...De tar för sig, de äger stället.
Susjos sa…
Wow, jag har inte sett en falk i det verkliga livet, så fina de är! Kul berättelse om Teneriffa-besöket!
Ha en fin kväll!
Kram
Susjos,

ja, de är jättefina.
Tack !
Ha detsamma du med!
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio