RIM-tisdag ( Terça-feira)

På sätt och vis så har jag blivit inrutad i mitt liv och leverne här på bloggen.

Fåglar på måndag, RIM (ofta) på tisdagar, onsdagar lite vad som helst, torsdagar mina jobb , färgsprakande fredagar, lördagar Hoppa på tåget och söndagar skyltar. Så tänkte jag det förstås inte alls, mina planer var helt annorlunda men nu ser det ut så här och då gör det så tills jag har fått ändan ur vagnen och gör förändringar.  Så den smått ostrukturerade, impulsiva, spontana Karin har fått någon slags ordning i livet eller åtminstone här på bloggen. Så länge det varar....😉

Idag får ni följa med mig på en RIM-runda. Så kanske man kan kalla det, för det är längesen jag har "rundat" bygget . Jag har dessutom inte visat mycket av de andra sidorna av bygget åt er tidigare, de flesta foton jag tog,  gav jag bort helt sonika, åt byggmästaren som fanns här tidigare.  Efter det så har jag nästan inte tagit några foton alls av RIM-bygget. Bara ett fåtal och dem har ni redan sett.   

Men för någon dag sedan fick jag plötsligt ett il och tog kameran med mig för att föreviga ställningarna så att säga, hur läget är för tillfället. Det här gör jag förstås mest för min egen skull men om någon vill haka på, så välkommen med! 

                                  
                                   Jag började på terrassen i tidig timme. 
                                   Jag sade "hej" åt månen, gick in och lade mig igen och somnade om.

                                   

                     




När jag vaknade så hade det redan 
blivit ljust utanför. 
Jag satte mig i sedvanlig
ordning på roddbåten
för att dra mina dagliga 100-150 drag 
och tittade samtidigt ut ....

                    
                                
                                " Men oj, kranförarkillen är ute på vift! Tänk vilken utsikt han har!" 
                                Strået vassare än min faktiskt! Även om jag tycker att jag har 
                                en bra utsikt från min roddbåt. RIMbygget syns i alla fönster. 

                                " Där skulle jag vilja stå men här sitter jag" sade jag högt
                                Uffe hörde knappast vad jag sade, han är så van att jag babblar på ...
                                Han har hörapparater som han kan stänga av när det blir för mycket...😉
                                Jag håller mig med selektiv hörsel istället.

                                

                        Grua-killen ser inte ut så där förstås, jag har bara suddat ut hans ansikte för han har 
                        faktiskt inte bett om att bli fotograferad, så med största respekt ...
                        Han kan ju inte veta om att jag sitter här och ror och har 
                        kameran i min närhet.
                        Eller kanske han kan det mitt i allt? Vad vet jag egentligen?
                        Han har ju bättre utsikt än vad jag har. 

                        Ni skulle bara veta hur skicklig den där killen är. Det är ett stort nöje att se 
                        på hur han " vinschar iväg " både smått och stort och ställer det så gott
                        som på centimetern där det ska vara.
                        Jag blir alltid lika imponerad. 

                        De är alla "grymma" på den andra sidan och då i positiv bemärkelse. Proffs! 

                        Nå, så tog jag mig äntligen ut igen på terrassen ....
                        

    En mur ut mot gränden är på gång att bli till. 
    Så här ser den skapelsen ut lite snett ovanifrån från vårt håll.

    

    Så här ser det ut på mycket närmare håll. De har fixat till det bra för att kunna gå ovanför ribeiran..
    Intressant i mina ögon, fiffigt också. Akrobater är de ju så jag blir inte ens skakig av att titta på dem 
    längre när de skuttar på som bergsgetter över plankorna.  

     

    Sen fick jag gå ner till stora vägen, ta nästa lilla väg upp till höger för att ta mig in på en gård för att 
    kunna ta den här bilden av höga huset...ungefär så..

    

                     Sen vred jag lite grann på mig själv och nu ser ni lyftkranen och rakt fram
                     mellan byggnaderna känner jag igen en terrass. Den ser bekant ut

                     

      Zoomar jag in den så ser jag fönstret där Rulle o Rulte Royce brukar stå och hålla koll på RIM...
      En dyna är ute på tork. Ett par krukor med maracuja-plantor, (passion) står på bordet framför
      Älghornsbräken håller till vid väggen och de två cedrar som grannen ovanför har förärat oss, 
      tittar nyfikna upp över kanten mot RIM-bygget till...
      De små kossorna syns på fönsterbrädet. Gardiner? Nej, inte ännu i alla fall...

      

    I det "lägre huset" har mycket hänt på insidan. Väggar har murats..Snyggt ser det ut att vara därinne.

    

    Jag gick vidare och högre upp längs en av Funchals längsta gator,  rua Conde Carvalhal. 
    Vet ni, carvalhal betyder ek-lund. 😉Vi borde kanske ha bott på den gatan istället? Den är 
    ju mera eller mindre vår gata namnmässigt.
    Uffe tycker att jag ska kalla honom conde (greve) 
    Pyttsan heller, jag vill inte bo med en greve. 
    Där tar jag till min selektiva hörsel, jag hör ingenting alls. Nada! 

    Jag stod på tå för att överhuvudtaget få en bild av bygget från den sidan. 
    Ja, jag lade armarna så högt jag kunde över huvudet och vinklade till kameran efter bästa förmåga...
    RIMbygget har helt klart vuxit mig över huvudet sedan länge redan, men den här kvinnan ger sig inte
    i första taget.


    Riktigt inflyttningsklart är det inte ännu. Det kan bara konstateras...

    

En sak har jag lärt mig under de här två åren som har gått. 
Mitt i allt så har det hänt hur mycket som helst. 
Det händer nämligen när det händer här. 

Den senaste tiden har de mest hållit till inomhus bakom väggarna 
Jag har mera eller mindre bara hört att de är på G.

Jag vet inte om ni förstår vad jag försöker säga...
Det ser ut som om det är långt kvar ännu men jag skulle inte vara så himla säker på det

Jag har fått lära mig att tänka annorlunda. 
Plötsligt så händer det så det syns och det med besked.
Ungefär som ett jordskred , så där bara....
Portugiser, jag säger bara portugiser. De kan de! 😊


   Ja, sen var det bara att gå samma väg tillbaka igen för att komma hem till gränden...
   Helt och hållet klarar jag inte av att runda RIM-byggnaderna. 
   I så fall måste jag ta mig över murar och genom trädgårdar, hoppa ner för murar igen..
   Det är lugnast att ta den vanliga vägen.
   
                        
                       Innan solen gick ner igår kom betongbilen hit..
                       Det var full fart ett tag innan alla gick hem för dagen. 
                       

   Så här långt den här gången, det kommer säkert rapport snart igen. 
   Jag har ju lovat Rulle o Rulte Royce att sköta om den saken. 😉


   
                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira 

Kommentarer

wiper sa…
Det är ju så omväxlande här så det känns aldrig tråkigt. Du skriver ju om allt möjligt och har en superfin blogg som är intressanta att besöka.

Härligt att få se lite mer byggbilder och ur en annan vinkel. Vilken in balkong, så mysigt.

Vad modiga byggnadsarbetare är. Jag får svindel av bilden med brädorna som sticker ut ;). Hisnande bild på byggaren från kranen. Jättebra tänkt att ta bort ansikten. Det brukar jag göra också utom på offentliga platser, nöjesställen och då har jag frågat folk om jag får fota


Nu har jag njutit av fina bilder och informativ och härlig text

Ha nu en skön tisdag
Kram från Malin
Malin,
Tack!

Det ären liten bit av vår terrass som syns ur den vinkeln. Vi är glada för genomsynen mellan byggnaderna . Från vårt håll får vi en bra utsikt över stadsdelen på andra sidan samtidigt. Om allt blir som det ser ut att bli. Man vet aldrig....
Naturligtvis försöker jag att inte visa ansikten på andra människor. Respekt är viktigt.
Jag vill ju själv bli respekterad.

Tack detsamma!
Karin-kram

Tove sa…
Se där ja, det växer RIM ser till det och du fotar vinklar och vrår - denna vår!
Ordning, struktur och nästan schema, jag tänk så det blir fast en inte tänkt så alls. Spontan och impulsiv ger möjligheterna möjliga 😊
Skrivet ÄR!
Kram

Tove,

ja, så kan det bli mitt i allt. Ordningen, åtminstone ett tag, håller redan på att ändra om i mitt hjärnkontor, haha...det varar aldrig länge. Har så mycket jag vill skriva och livet är ju hela tiden, händer hela tiden. Men RIM blir det så länge RIM finns kvar här på gränden.
Tack, ja skrivet ÄR!
Kram!
LillaSyster sa…
Den grabben är inte höjdrädd och schysst att sudda =)
Ibland är det ju skönt att ha ett bloggschema...... när det inte händer så mycket annat så vet man ju vad man ska blogga om. Du ha en bra tisdag, här är det mot jobbet som gäller nu.
Annika sa…
Jo jag kör ju samma rutiner på min, dock helt utan allmänna teman ;-)
Men struktur har jag för den fyra dagars bloggvecka jag har. Tycker om det.
Det är bra med rutiner där, hihi!

Skulle inte klara av att jobba på bygge. Svindlande höjder och allt det där ...
TUR att vi alla är OLIKA, tack och LOV!!

Stor kram från mig!!
LillaSyster,

nej, höjdrädsla finns nog inte men helt säkert hur mycket respekt som helst för höjderna ändå.
Ja, det är en viss skön känsla i det hela men jag är som jag är, blir lite otålig efter ett tag och tar gärna ut svängarna, vilket jag förstås kan göra.
Ha det fint på jobbet, här skiner solen, vinden är hård men skönt är det.
Tack!
Annika,

på något sätt så behöver jag struktur, åtminstone för någon vecka framöver.
Jag jobbar, eller min hjärna gör det, med blogginläggen och plötsligt så är det bara att skriva ner allting. Ungefär. Ja, du vet!
De är tuffingar de som jobbar på byggena, jisses amalia...jag har lugnat ner mig nu för tiden, men visst har jag hållit andan emellanåt när det ena konststycket efter det andra har skett på hög höjd i stort sett med ingenting under fötterna. Puh, ..
Jag tror att man lär sig detta med höjder...men man måste kanske falla ner några gånger först, hahaa...😂😉

Stor kram till dig också!
znogge sa…
Det händer en hel del framför ögonen på er och det ska bli intressant att se när det är helt klart!
Jag är mycket tacksam för att det inte är jag som är där uppe i luften. Hade förmodligen varit antingen likblek eller helt grön i ansiktet. Höjder är inget för mig :D

God tisdagskväll!
Znogge,

ja, det gör det, även om det är lugnt nu mot tidigare. Troligen sätter det fart snart igen när fasaden ska sättas på plats.
Det krävs med säkerhet en viss vana att vara på höjder.
Det är inte bara ett..jag visste inte om jag klarade höjder alls innan jag kom hit första gången år 2007. Jag gjorde det men det är förstås en helt annan sak att klättra på husväggar och liknande som lyftkranar.

De lever ett spännande liv på sitt sätt även om jag tror att de inte upplever det så själv.

Tack detsamma! 😊
Roligt att se hur det framskrider där på andra sidan gränden! Och att se er terass från Eklundsgatan :) Hälsa Uffe och kram till er båda!
Geddfish ♥ sa…
Jag vet inte vad RIM står för. En del använder EFIT (ett foto i timmen) men det är ju inte så du gör, vad jag förstår.
Har sett med tiden att du gärna förevigar byggen och häftiga grejer därtill. Blir liksom levande bilder när arbetarna får vara med.

Jag hade som du förut. Jag hade teman varenda dag och nu har jag inget alls. Spontanbloggar ibland, så är det.

Kram, ljus och kärlek 🙏🏻
Anna i Portugal,

ja, för dig är det säkert lite extra roligt, du som har varit med på riktigt här på gränden.
Eklundsgatan, tänk så har jag inte tänkt själv ens...nu smyger jag dit och lägger upp en ny skylt, bara för att...
Uffe säger tack och hälsar tillbaka och kram kommer från oss båda till er båda.
Geddfish,

Gerd, jag borde ju ha länkat till RIM precis som jag har gjort många gånger redan i mina inlägg om bygget på andra sidan. Men jag har blivit lite hemmablind tror jag så tack för frågan. RIM är ett stort byggföretag här på Madeira. Engenharia e construcoes : ingenjörskonst( teknik) och konstruktioner, helt enkelt.

Det är ju helt okej att spontanblogga, jag är själv inne på den linjen inom mig själv men tydligen gör jag annorlunda på utsidan av jaget för tillfället 😉

Kram, ljus och kärlek även till dig! 🥰
BP sa…
Visst blir det ett antal teman varje vecka. Jag gillar det, för ofta är det då någon annan som har tänkt till. Det enda jag behöver göra är att skriva ett inlägg som passar. Glad måndag med Selfie (som du borde fundera på att hänga på), tisdag, onsdag nåt eget. Tråktorsdag, "Fem en fredag", Hoppa på tåget, Skyltsöndag. Så jag behöver bara tänka själv på tisdagar och onsdagar. Passar mig perfekt!

Rim-byggnaden är verkligen en byggnad byggt med kärlek. Den nedre delen ser ut som ett garage, men lär blir ett hotell antar jag eller.

Första, tredje, fjärde och sista bilden är helt underbara. Vilken dokumentation du har gjort och gör av bygget. Fantastiskt! Kul att du gav många bilder till byggmästaren. Han har säkert inte tagit ett enda kort och var rätt så tacksam antar jag. Minns lite svagt att du fick någon present av honom någon gång:-)
BP,

Vi hittar våra vägar att vandra på bloggen. Fåglar blir det ett tag framöver för min del varje måndag..sen vet man aldrig 😊

Garaget finns i låga huset...två våningar om jag inte har helt fel. I höga huset inget garage, inget hotell utan lägenheter som är till salu, några redan "tingade" har jag förstått om jag tittar in på hemsidan till Re-Max som säljer.
Kärlek, ja, absolut och mycket ömma muskler med ibland skulle jag tro.

Tack BP, ja, det har blivit flera tusen foton under de två åren som redan har gått. Förhoppningsvis så har några kommit till glädje. Jag vet ju inte alls egentligen. Givet är givet.. Jodå, han tog nog foton själv också, på närmare håll. Det såg jag. Detaljerna förstås..
Frukt och grönsaker fick vi lite nu och då, ja.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande