Radband

Som redan är sagt många gånger om ; jag har ett stort fotoarkiv och jag ger mig någon gång nu och då en stund för att titta igenom det för att ta bort sånt som bara ligger där och "skräpar". Jag dammar av helt enkelt men tillika gräver jag ner mig i det jag har tagit foton av tidigare. Ibland mera, ibland mindre

En tidig morgon för ett tag sedan när jag inte kunde sova så uppehöll jag mig i arkivet igen, där jag hittade foton av radband som jag tog när vi var på Kreta under tidig höst -17. 

Utanför en affär i Rethymnon, stod innehavaren på utsidan med sitt radband i handen. 
Jag gick förbi och blev fascinerad, intresserad och praktiskt tänkande.
Vad händer egentligen inom mannen som tycks räkna pärlor i en mycket snabb takt.
 Han kan väl inte hinna be i den takten? Så gick mina tankar då när jag hörde rasslet från pärlorna.
  
Radbandet såg ut att vara av bärnsten, men kunde likväl ha varit av plast eller glas. Rav betyder bärnsten på fornnordiska- ett material som var vanligt i just radband. Så pass betydande var användningen, att de brandenburgska kurfurstarna som dominerade bärnstenshandeln i Europa fick stora problem under Reformationen. Bärnsten blev högvaluta, svår att få tag på till rimliga priser när efterfrågan blev så stor.
Tydligen var det trendigt att använda bärnsten på den tiden. 

Givetvis så har radbanden fastnat i minnet för att jag är intresserad av att förstå mera om dem, hur man använder dem och varför, inte endast för att jag tycker att de är vackra . Jag är nyfiken och vill gärna veta mera om det mesta som jag inte har varit med om själv. Jag måste inte ens vara med om det själv, jag vill bara veta, jag vill förstå

De är ju inte vanliga i den värld där jag har levt hela mitt liv innan flytten hit. Nu bor jag i ett katolskt land där jag ofta ser radband med ett kors hängandes i spegeln på insidan av bilars vindrutor. Det är en mycket vanlig syn och jag ser det, blir nyfiken på och vill veta mera.  Det händer att jag stannar till vid någons bil och studerar bandet noga, räknar pärlor, ser de olika storlekarna på pärlorna osv.

    
Nyfikenheten gör världen större och fördomarna färre

Mera man kan och vet så öppnar man upp sina sinnen och sin förståelse för andra människor och kulturer. 
Och inte bara det, man lär sig mera om sig själv och sin egen kultur samtidigt, får större insikt i sina egna fördomar, varför man har dem och också hur man kan hantera dem. 
Jadå, jag har fördomar precis som de allra flesta har.
Många gånger tror jag att jag är fördomsfri men ack vad jag kan bedra mig.  Hur som helst, livet berikas med att ta reda på...


   



 

   Jag har bara sett män använda radband. 
   Har jag varit blind, 
   som aldrig har sett en kvinna göra det? 

   Eller gör inte kvinnor det? 
   Frågor som ville ha svar..

   Naturligtvis så dök jag ner i all möjlig litteratur i 
   ämnet radband för att få veta. 







Jag lärde mig massor av sånt jag kanske borde ha lärt mig redan tidigare i livet men nu har jag inte gjort det och utifall att någon är lika ovetande som jag har varit så delar jag med mig av min nyfunna kunskap om radband. Om intresse finns förstås...

Pärlor hör intimt ihop med religionsutövning och heliga ritualer. Egentligen visste jag det redan tidigare, jag har sett de ljuvligaste radbandspärlor man kan tänka sig på Rhodos men då tänkte jag inte alls på det. Jag bara njöt av skönheten. De vackra pärlorna i sig var rena bönen för min del. Givetvis har jag vetskap om att radband finns och används, men jag har aldrig tänkt särskilt mycket på den saken överhuvudtaget. Nu har jag en annan tid att ta till mig; att reflektera. 

Jag lärde mig att jag själv hör till en minoritet vad gäller användning av radband. En stor del av världens befolkning tillhör religioner där pärlor används som stöd för bön i form av radband. Av de stora världsreligionerna är det faktiskt bara judendomen som inte begagnar sig av bönepärlor. 

Att använda småstenar, riskorn, kulor, pärlor och liknande för att räkna böner anses lika gammalt som ritualen att be dem. Bruket att räkna med pärlor på ett snöre kommer ursprungligen från hinduismen och spreds sedan västerut via islam till de kristna européerna under senmedeltiden. 


Inom kristendomen är det romerska katolska radbandet- kallad rosenkransen -det mest kända, det jag oftast får se här i bilarna. Rosenkransens namn kommer från latinets rosarium som betyder rosengård. Rosor är viktiga symboler inom kristendomen och kan symbolisera Maria, den oskyldiga rena rosen eller psalmen "Det är en ros utsprungen".Vanligen har de här rosenkransarna även ett krucifix eller en madonnabild. Det finns flera olika förklaringar till den här typen av radband, det här är en av dem. 

Det finns hur mycket som helst att skriva om radbandet, så mycket att det kan bli en mindre bok. Intressant som bara den är det också men det här är en blogg och inte en bok. Jag kanske återkommer längre fram om pärlorna och bönerna. Hur som helst, så är radbandet ett andaktsredskap, de olika pärlorna markerar de olika bönerna och jag har blivit lite, lite, pyttelite klokare igen.
 
Men fortfarande är jag nyfiken på det här med hastigheten och hanteringen.  Pärlorna bara rinner som en strid ström genom fingrarna på böneutövarna. Stor pärla står för en speciell bön, liten pärla för en annan, antalet bönor för olika saker. 33 pärlor för att Jesus blev 33 år etc. Ett radband kan bestå av många flera pärlor än 33 st, ända upp till 150 stycken läste jag;  även av ett mindre antal pärlor. Bara antalet pärlor i sig är intressant att läsa mera om. 
Praktiskt egentligen, man vet hur bönerna är och så får pärlorna symbolisera dem. Om det nu är så? Vet någon så ge mig gärna svar. Jag är idel ädel öra... 

Hur i all världen jag hamnade i det här begriper jag inte riktigt själv men så här är det med mig. 
Jag blev snudd på inlåst i kyrkan i Estreito Cámara de Lobos för inte alltför längesen när jag beundrade taket och all konst på väggarna. Kvinnan som skötte om stängandet hade riktigt roligt när jag kastade mig ut genom en sidodörr och så visade hon mig att nej, nej, stanna kvar du...med en mycket road blick.



Jag hamnade i en liten fb-filmatisering när jag stod i en predikstol i Faial där jag försökte läsa och översätta texten i en uppslagen bibel. Jag berättade med glimten i ögat för min dotter att jag troligen hade varit Madeiras första kvinnliga präst en liten stund och hon ropade i andra änden av telefonen att "nej mamma vad har du gjort? " Det är inte lätt för vuxna barn att hålla ordning på sina föräldrar alla gånger 😄
  


Jag gick på julkonsert och blev oväntat deltagande i en katolsk gudstjänst bara för att jag kom lite för tidigt till konserten . Så där är det mera eller mindre hela tiden på grund av min nyfikenhet om än det ena än det andra, inte enbart i sakrala fall.  
Jag är säker på att det händer för de flesta av er.  

Tråkigt blir det aldrig, jag lovar, jag som inte hör till någon kyrka alls utan brukar säga att jag är universell, allomfattande.  Jag tror på den universella kärleken inom oss alla.

Jag har också en bön som jag läser för mig själv ibland, kallad Tillitsbönen. Ibland gör jag några eurytmiska steg och rörelser för att få tag på mig själv och få balans i min inre tillvaro. Kanske man kan kalla den här kombinationen till mitt eget lilla radband med två pärlor? 
Det spelar ingen roll vad man vill kalla det men jag mår själv bra av det. 

Så slår det mig  plötsligt vad katolicism*  betyder🙂  

Livet, det livet. Vi cirklar på runt varandra vi människor. Var och en på sitt sätt. 

Det jag egentligen ville veta hittade jag till slut. 
Kvinnor använder också radband. Så nu vet jag det. Det finns hur mycket intressant som helst att läsa om det också. Jodå, jag tänker dyka ner i den litterära delen av kvinnors användning av radband. Bara för att jag vill veta..

Så här kan det gå när jag hittar några foton i bildarkivet och  "pratar" högt för mig själv😊
Vill man inte "lyssna/läsa" så låter man bli, så enkelt är det. Men jag diskuterar gärna...om någon vill. 
                                             





Den som är nyfiken hittar alltid nya äventyr.

    



* Katolicism (från latinets catholicus och grekiskans καθολικισμός/katholikismos, "universell", "allmän")


                                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Jag har också ett stort bildarkiv men säkert inte lika stort som ditt då du har rest mer än mig och sett så mycket annat. Jag går också igenom mitt just nu för att se om jag har nåt annat att visa upp än det gamla vanliga ;)

Jag har också funderat på vad som händer när dom står med sitt radband. Vad mycket nytt du får ta del av och det är ju intressant och lärorikt. Fint skrivet av dig gällande fördomar

När jag gick på AMU i Göteborg så såg jag bara invandrade män som höll på med radband fast det fanns kvinnor där också. Så jag tror att det bara är männen som använder radband

Jag har en sten som är en månadssten som jag fick av ett medium en gång och den ligger i en liten hjärtformad ask. Den håller jag i handen emellanåt för att känna hur det känns.

Kul att läsa om dina tankar och att man får lära sig lite hos dig. Dessutom har du humor också ;)

Då fick jag också reda på detta att kvinnor använder radband men jag har aldrig sett det offentligt

Jag är verkligen intresserad av dina äventyr, det är spännande

Ha nu en skön onsdag
Kram från Malin
Guldkryckan sa…
Har sett en del på vagnen med sådana radband och vid andra tillfällen men mest på vagnen underligt nog.
Är ju inte så insatt i användningen men jag vet att det har med bön att göra iallafall.
Har också en hög med bilder i arkivet men längesedan jag kollade in där, kanske hög tid när jag tänker efter.

Ha de gött. 🙏
Wiper,

ja, jag gissar att vi nog alla har det, flitiga fotografer som vi är. ..
Från sidan om så blir man lätt fundersam och vill veta mera eller hur?
Tack! 🤍 Vi har nog alla fördomar skulle jag tro.

Det är förståeligt att det är invandrare som använder radband, det är ju inget vi har använt i våra kristna sammanhang, de lutherska.

Så fint med din månadssten som du håller i ibland. Vilken är din månadssten?

Jag är glad att du vill läsa om mina tankar som vandrar än hit än dit..rakt upp och ner.

Det är intressant detta med kvinnor och radband, få se om jag gör ett inlägg längre fram om det...det finns mycket att ta del av.

Tack Malin, ha en fin Alla Hjärtansdag!💗

Karinkram!
Guldkryckan,

ja, jag antar att du får se mera av det än vad jag har får göra, med tanke på alla brokighet invandringen i Sverige bjuder på.
Det är rätt spännande att städa i arkivet..man glömmer ju bort en del och så vips så minns man.

ha det gött du med, livet ska vara gött att leva!
🙏
femfemman sa…
Intressant! Informativt! Rörelserna intresserar mej.
Fick en rosenkrans av dottern för ett antal år sedan. Väldigt vacker. Har inte använt på länge. Måste plocka fram den igen och kolla vad de olika pärlorna betyder.
Tack för inspiration. Kram
Znogge sa…
Vilket intressant inlägg det blev tack vare din nyfikenhet och det fick vi ta del av. Man lär sig genom bloggarna helt enkelt. Vår son var i många år tillsammans med en tjej vars mamma var grekiska. Hennes äldre manliga släktingar hade dessa radband och berättade för oss om dem.

Önskar en fin alla hjärtans dag <3
Jag har också mycket foton, tittar ibland, vardaglig, resor, barnbarn. Det har blivit lite av dagbok. Det var väl drygt tjugo år med min första digitalkamera, kostade förmögenhet. På en trädgårdsresa med drygt timme per trädgård kom jag på snabbt fota några växtetiketter som jag var intresserad av, skulle aldrig hunnit skriva. Och sedan har jag snabbt fotat olika saker jag ville komma ihåg (rätt att radera vid behov).

Intressant med kvinnor och radband... kvinnor har väl inte tid?
femfemman,

javisst är det intressant. Rörelserna ja, nu börjar jag förstås tänka på dem också. 😊
Tack själv, du inspirerade mig du också.
Kram och ha en fin Alla Hjärtansdag!💗
Znogge,

tack! Man lär sig i blogglandia, det har jag också konstaterat flera gånger om.
Men så kul, då kan du säkert en hel del om radbanden.


Önskar dig detsamma ! 💗
Hanneles bokparadis,

vi är nog var till mans, till kvinns, belagda med fotografier skulle jag tro. Det är behändigt och praktiskt att ta till kameran när man är på olika rundor, där man vill dokumentera och ha som "minneslappar".

En poäng är det säkert detta med att kvinnor inte har tid😊

Anonym sa…
Jag har aldrig varit i direktkontakt med radband eller rosenkransen utan bara sett radband hänga i bilars backspegel.
Vi har ju haft flyktingar från olika länder och en del har blivit kvar.
När den stora flyktingströmmarna kom 2015 så hade vi asylboende på Wärdshuset då ägaren hyrde ut till Bert Karlssons företag. Då blev det ett uppsving i vår lilla glesbygd 😅

Funderar fortfarande på kackerlackor och tänker att det kan ju blivit nån missuppfattning då min man inte kan ryska och de han jobbade med - han jobbade åt ett skogsbolag och skulle fixa logistiken med transport - ryssarna kunde inte mycket engelska. Han var i Ryssland nån månad, men det blev stopp pga företaget han jobbade åt fick inte riktigt allt godkänt av de som bestämde.

Ha en fin fortsättning på Alla ❤️ dag / åsa
Åsa,

du har haft det ungefär som jag vad gäller radband. Hängande i bilar ( i och för sig antagligen typ maskot och beskydd) och förstås någon gång i handen på någon man.

Det där med kackerlackorna i Ryssland får bli ett frågetecken. Såna uppstår. Vilket intressant jobb din man har, hade...

Ha detsamma du med! 💗
BP sa…
Tänk att ett radband kan leda till ett så långt inlägg. Vill inte säga att jag fyllt hjärnkontoret med en massa onödigt vetande nu, men nästan;-)
Trodde alltid att jag var nyfiken, men jämfört med din nyfikenhet är min pytteliten;-)
BP,

ja, så kan det bli. Jag gillar att vara lite allmänbildad och vill gärna förstå vad jag ser och har runt omkring mig. Men vi är olika, tack och lov. Det är ändå hedervärt att du läste mitt inlägg, trots allt BP!🙂 Tack för det!
Stefan sa…
Lite komplext det här.
Jag tillhör de som anser att religion ligger bakom mycket elände på jorden. Har gjort och gör fortfarande. Därav har jag vänt religionen ryggen, men samtidigt uppskattar jag besök i kyrkor och på kyrkogårdar som jag finner är både intressanta och vackra platser.
Stefan,

ja, det är inte bara lite komplext, det håller jag med dig om till fullo. Men det finns en hel del intressant rent kulturellt som jag inte vänder mig emot, som faktiskt intresserar mig. Däremot gillar jag inte heller religion när den används som ett vapen och som en förklaring till varför man anser sig ha rätt att döda och förstöra. Människor är grymma när de blir fanatiska.
Tove sa…
Skickar dig pärlor på rad i band för detta inlägg Karin!
Nyfiken på upptäcktsfärden livet är över de gränser vi setter upp - och som andra setter upp💝
Möter vi oss själva möter vi andra på annat vis
🤗
Märtha sa…
Rosenkransen - som vi lite slarvigt kallar radband - har en lång historia, nästan 2000 år. Läs på t.ex. katolsk-horisont.net. Bönen är en viktig katolsk tradition, något som vi sekulariserade människor i Norden inte riktigt begriper, andligheten har gått förlorad. Jag har vandrat upp till berget i Medjugorje (nära Mostar, Bosnien-Herzegovina) där stenar är utplacerade för att begrunda mysterier, läsa böner... Visserligen blev jag inombords fnittrig, när jag reste med finska religionslärare och inte kan Fader Vår på finska, och Ave Maria kan jag endast på latin... Vad jag har förstått består en fullständig traditionell rosenkrans av 15 x 10 mindre pärlor, åtskiljda av en större. Rosenkransbönen är 150 Ave Maria och efter var tionde ett Fader Vår... Sen finns det också förkortade "turistvarianter" idag. Den starkaste rosenkransen har jag sett vid fader Popieluszkos kyrka i Polen, där man byggt upp en rosenkrans av stora stenar för att hedra honom, han som slogs ihjäl för att han var engagerad i Solidaritet 1984... Kanske jag hittar några gamla bilder...
Tove,

tack för pärlorna! 💗
Jag är väldigt nyfiken på livet och fortsätter så..
Jag vill nog helst vara gränslös vad gäller den biten men till det behöver jag jobba på fördomarna jag har lagt mig till med. Så är det nog med de flesta av oss skulle jag tro.
Så är det utgår vi från att möta oss själva så ...exakt så är det. Där tänker vi väldigt lika.
Kram
Märtha,

tusen tack! Jag är glad att du tittade in här och kommenterar för jag vet ju att du kan väldigt mycket om det mina frågor vill ha svar på. Tack för länken, jag ska absolut ta mig in där och läsa mera.
Du borde nog skriva en bok, inser jag när jag läser om dina fina minnen med humoristiska inslag. Ave Maria på latin, inte illa alls. Jag kan inte heller Fader vår på finska.
Tack, nu har jag lärt mig väldigt mycket tack vare dina kunskaper och jag tänker vandra vidare på länken och ta reda på mera bara för att jag vill veta.
Turistvarianterna läste jag om.
Jag minns den förfärliga händelsen då man slog ihjäl fader Popieluszkos...Hoppas du hittar bilderna.
Tack än en gång Märtha! D

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio