Hoppa på tåget/ 8 / Is
Lokförare Åke har startat upp tåget idag igen och idag ska vi dra vidare mot ordet Is.
Isvidder och is var min nästan dagliga tillvaro under flera vintrar då isläget var perfekt för fiske med nät under isen eller för pilkfiske. Det är många timmar som jag har tillbringat på isbelagda fjärdar och så många fina stunder jag har haft under vintrig himmel i en nästan helt tyst värld tillsammans med Uffe men också utan Uffe, beroende på hans arbetssituation. Många gånger vandrade jag ensam ut på vidderna för att vittja näten. Jag hade mera flextid än vad han hade...
Jag antecknade vårt vinterfiskande under några år. Några tillfällen ska jag dela tillsammans med dig som tittar in här, bara för att ev. kunna ge en liten förståelse för hur det är att vara ute på isen och att fiska med nät under densamma, varvat med foton från is-färder men också lite annat smått och gott. Det är svårt att förmedla den där speciella känslan man bär inom sig då man är i allt detta kalla, vita och fullständigt underbara. Bara den som delar den här tjusningen vet vad jag skriver om.
Trots att det blir lite längre det här inlägget är det ändå det korta formuläret som gäller trots allt. Det är många, många timmar jag har varit ute på isvidderna, nu berättar jag om några korta stunder bara.
En isbelagd fjärd i närheten av Norrhavet. Jag vet att ni alla i Norden är så in i vassen trötta på snö, is och vinter just nu att ni knappast orkar med mera, men så här kunde det se ut under december-januari-februari-mars när det var isvintrar på Åland och vikarna låg under sitt kalla lock. Jag njööööööt! Njööööööt! Verkligen njöööööööööt så jag nästan tjöt ungefär som en viss Ronja Rövardotter gjorde när hon hade sitt vårskrik. Jag hade mitt is-skrik. Så nu vet ni det 😉.
Jag som älskar värme. Men det ena förtar som sagt inte det andra och jag har fått en stor beskärd del av isvintrar med allt det fina de gav mig. Vilket jag är oerhört glad och tacksam över. Jag suger på dessa minneskarameller och är glad för att jag har fått vara med om allt detta fina. Eller som det heter, det jag har varit med om kan jag aldrig förlora. Så är det ju både vad gäller personer och stunder man har varit med om.
Det var ingen ovanlig syn alls att jag fick se det såta paret i en av de högsta granarna på tomten.
**********
"Den 27 januari-01. Vi lade ut 2 st 30 mm nät under isen på Bonäsfjärden, rakt utanför "glashuset".
Den 28 januari, fick vi 4 lakar (rom) + 1 simpa ( som Örnie fick)
Den 29 januari, fick vi 1 öring, 1 abborre, 3 lakar (rom)...
... och så där har jag antecknat allting vi fick på våra nät under isen, varje dag ända fram till den 2 april då vi tog upp näten. Att vi lade ut våra nät just på det stället var för att vi visste att där gick lakarna till och vi ville ha lake men givetvis annat också.
Den 4 april gick isen...havet svallade fritt. Inte en isbit syntes annat än vid strandkanterna. Magiskt är ordet, två dagar innan hade vi gått där på isen och dragit fram näten. Det var dags, absolut, det syntes bra på isens beskaffenhet.
Mellan den 27 januari till den 2 april fick vi 49 lakar, 3 öringar, 9 abborrar, 4 gäddor, 9 mörtar,
2 sikar, 1 flundra, 3 simpor. Allt som allt 80 fiskar.
Vad vi gjorde med all fisk? Vi åt upp den förstås, fiskälskare som vi är, precis som våra kattflickor var och simporna gav vi åt Örnie. Örnie fick också allt fiskrens.
Varje dag som jag gick ut för att vittja näten hade jag gårdagens fiskrens med mig åt honom.
Han brukade komma i möte med mig redan på vägen ner mot isen, då jag kom vandrande på vägen som gick genom skogen. Många gånger fick jag vada i snö ända ner till stranden. Pulsa på..
Örnie lärde sig när jag var på väg. Det kändes stort när han kom svävandes med sina utbredda vingar rakt ovanför mig och sen sänkte sig en aning bara för att kolla om jag hade hinken med fiskrenset i med mig.
Vi blev bekanta med varandra...
Ofta när jag stod på isen vid hålen där jag drog upp näten så satte han sig ner bredvid mig, men på några meters avstånd. Jag lärde mig snabbt att det var med ögonen vi skulle prata och att jag skulle vara lugn i mina rörelser.
Första gången sade jag hej åt honom men det gillades inte. Då lyfte den vackra fågeln på direkten...Med två meters spännvidd mellan vingspetsarna så kändes det mäktigt när jag kände vinddraget av honom. Jag lovar.
När han väl hade fått mig fostrad på det sättet som han ville ha mig så gick det hur bra som helst.
Örnie och jag var ofta ensamma därute i Alltet. När jag gick därifrån lade jag fiskrenset på isen. Innan jag nådde land så hade han redan landat vid maten....
Ibland kunde jag se fiskarbröderna Bergman och fiskaren Raul längre ut mot Dånöbron. Ibland visslade Raul till och då visste jag att han hade fått sik på nätet. Ibland kom de över till mig , yrkesfiskarna och tittade på vad jag hade fått för fångst att ta med mig hem. Trevliga minnen
På helgerna kom alltid Uffe med mig då han var ledig.
På fotot har Örnie sällskap, troligen med sin fru. De var på inflygning till ett av träden på vår tomt i Finnö, där de brukade sitta en stund innan de lättade och flög vidare ut mot Lökö där boet fanns.
Från mitt skrivbord där jag brukade sköta företagets bokföring såg jag dem rätt så bra.
Jadå, det finns många bilder men det får räcka med den här..
 |
| Uffe ute på Kalvfjärden i början av mars- 16. Det är faktiskt den sista isbilden med Uffe på. Några veckor senare fick han en stor stroke och allt förändrades. Några isfärder blev det aldrig mera.... Däremot andra fiskefärder under sommartid men nu handlar inlägget om is .... |
Ljudet av isborren är som ljuv musik..
Ploppet när vattnet väller ut på isen är också fint att minnas.
Vilka dagar vi hade, så fina, så sköna, så stilla...
Ibland ropade "Sjöberg" till vid stränderna om att våren var på väg, ibland sprack isen med
en knall 💥 så det ekade bland bergen.
Färsk fisk hade vi alltid tillgång till när vi bodde i Geta, vid havet. Lyxvara inser vi nu när vi nästan aldrig får färsk fisk längre, färsk nog men inte så färsk som då när vi fiskade själva och genast rensade den ..
******
5 januari- 02, skrev jag så här: Vi lade ut 3 st 50 mm nät, 1,80 m djupa, utanför glashuset med 90 graders vinkel mot "stacken". Högt vatten. Isen = kärnis, ca 20 cm tjock, ca 10 cm snömodd ovanpå. 0 grader, lugnt och fint väder, solsken.
Alla dagar var jag ut och vittjade näten men jag skriver inte ner allting här i bloggen. Jag vill ju att du som läser ska hålla dig vaken 😉
11 januari, jag ensam ut, 1 gädda/pojke, 1 simpa. Tappade det andra nätet, som sjönk till botten..fick upp det och tog hem det. Nu endast två av tre nät ute.
12 januari, 2 foreller, 2 öringar HURRA! lade ut det andra nätet, gick bra! Strålande solsken, minus 1 grader. Vi gick med forellerna till Jarl och Carita, så vidare över isen till Tällskär för att se till våra vänners sommarstuga. Såg 5 havsörnar, hittade färsk bortkastad nors på isen, tog tre kilo...Fiskarbröderna ville inte ha dem. Vi vittjade näten på hemvägen, 1 st gädda/flicka, 5 simpor.
19 januari, lade vi ut strömmingsnätet, vid Notvarpsberget + 1 abborrnät väster om "Stacken"..
Varje dag gick jag , ibland vi båda ut för att vittja näten ända fram t.om. 8 februari då vi tog upp dem alla på grund av tidsbrist. Jag följde med Uffe på hans arbetsresa till Honkajoki där han köpte en truck åt företaget han jobbade i och för.
Vi lade ut linor mellan korsen under isen, senare lade vi ut näten igen när vi hade tid den14 februari.
( jag är medveten om att det här är rena hebreiskan för den som inte har fiskat med nät under isen)
Nätfisket under isen tog slut det året för vår del den 8 mars...jag skrev Tog upp näten! Sorgligt Buuu.
Allt som allt för den säsongen fick vi 3 st id, 17 simpa, 70 olika kattfisk, 7 abborrar, 7 braxen, 64 lakar varav 37 med rom, 85 foreller, 10 gäddor, 1 öring, 1 sik, vilket gav oss 265 fiskar, minus katt -Örniefiskar. Allt som allt 195 matfiskar. Alla 85 foreller delade vi ut till dem som ville ha och det var många som ville ha. Så för egen del blev det 110 matfiskar...Vi levde gott och flott.
Nu ska jag inte ta mera tid av den som läser det här annat än att jag lärde mig att känna igen vilka fiskar som fanns på näten under isen, innan jag ens såg dem. Alla har de olika rörelser, knyckar. Det kändes bra när man tog tag i nätstickan.. Aha, idag är det mest med lake på, idag är det en gädda på och hujedamej det är en öring på och en sik t.om...och så hände det förstås att jag hade en säl på också en gång, men den historien får jag ta en annan gång..
Jag avslutar is-inlägget med vackra istappar...
Vackert men lite oroväckande. Vi skruvade ner värmen på övre våningen av vårt hus vintertid för att spara på elkostnader. Men ibland när barnen kom på besök skruvade vi upp värmen för att de skulle ha det skönt när de sov i min ateljé. Jodå, vi eldade för kråkorna ibland, det medges. Istapparna är ett tydligt bevis på den saken. Men det var det värt, hur som helst. Ett gammalt otätt stenhus är ett gammalt otätt stenhus. Åtminstone i den övre delen av stenhuset var det så.
De andra som brukar hoppa på tåget har jag länkat till här:
Angelgirl, Anki, Betraktarministern, BP, Carita ,En vanlig man, Hannas krypin, LillaSyster, Livet efter 80, Nalta i Norrland, Paula, Stefan, Susjos, Znogge, Åke, Äventyret framtiden.
Följande ord :
För mars 2 Din egen skugga
9 Stolthet
16 Automat
23 Spegling
30 Ingen rök utan eld
........................................................................
För april 6 Barn
13 Blommor
20 Husdjur
27 Picknick
.........................................................................
En trevlig lördag önskas er alla!💗
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Trevlig lördag!
Såvitt jag förstår är pilka och pimpla olika fiskemetoder. Själv har jag bara hängt med några gånger på pimpelturer. Trevliga minnen även om fångsten blev mager (=ingen alls). Det fina var ju färden över sjön så att det sjöng om sparkmedarna och matsäcken: varm choklad och ostsmörgås.
Att du har fiskat på alla möjliga sätt och vis under året om har jag förstått. 😊 Jag förstår mycket väl att du känner igen dig på alla sätt i det här.
Så är det med all konst, när man kan den så är det ingen som helst konst. Tack Åke!
Tack så mycket, fint att du gillar min tolkning av Is.
Tack detsamma!
Ja, jag njuter av mina isminnen.
Örnie, finaste Örnie..de flesta djur kan man få en fin vänskap med om de bara får ett förtroende för en. Och prata med dem ska man absolut inte göra med annat än ögon och sina sinnen. Tänker på våra rådjur också nu.
Nej, det är inte olika fiskemetoder, det heter bara olika i våra länder. I Svensk-Finland och på Åland säger man pilka medan svenskarna säger pimpla.
Sparkmedar över isen, bara ljudet/sången..och så varm choklad och ostsmörgås. Det behövs inte ens en fisk sådana gånger😊
Första bilden tar nästan andan ur mig- så vackert. Fin tolkning du gjort. Ha nu en fin lördag! Kram
Ha en fin lördag!
Tack för stunden på isen 🎣
/åsa
ja, det kanske är det.
Det var nog först och främst Örnie..💗
Ja, jag tycker mycket om den vyn själv..norra Åland är oerhört vackert.
Tack!
Ha detsamma du med!
Kram
Tack!
ja, fotona kom med i bagaget så att säga. Kommer väl till pass idag.
Det fina är ju att vi har våra fascinationer, naturen är min, med hull och hår och att kunna leva på den dessutom är ju bara wow.
Ha en fin lördag du med!
Anita,
Tack!💗
Vägen till mannens hjärta går via magen som det heter.
Örnie ville ha mat och jag gav honom mat.😉
Många fina minnen bär jag med mig, bara att ta fram och suga på när känslan är sådan. Rikedom. Visst är det kontraster mot vårt nuvarande liv, det också väldigt fint. Tack själv!
tack, jag kunde nästan tro det vad gäller dig! 🥰Njut,njut!
Men nån gång så kanske ändå. ;)
Ha nu en fin lördagskväll.
ja, absolut så är det en lisa för själen som man brukar kalla det. Det gäller att vara rätt klädd, helt enkelt. Ha bra vinterstövlar på sig, fodrade gummistövlar, bra underställ etc..och en pälshalare. Sen blir man varm av att jobba med nät och att pilka. Hoppas att du prövar på det någon gång.
Tack detsamma!
tack, jag var just inne hos dig i min tur. Man behöver nog ha lite isvett för att veta när och inte när man ska ta stegen ut på isen. Onödigt att chansa..
Tack för att du delar med dig!
Kram!
tack! 😊
Man blir lite bortskämd när man själv fiskar och kan ta hand om fisken direkt. Färskare än så kan man inte få den.
Tack Susjos!
Kram!
Själv har jag aldrig fiskat/rensat en fisk i hela mitt liv, men gärna ätit nyfångad fisk som min kompis rensade och lagade. Hon la ut nät på kvällen utanför ön, och så håvade hon in fångsten lagom till lunch dagen därpå.
Jag var alltid den som frivilligt anmälde sig att diska, vilket var väldigt uppskattad:-)
faktum är att jag inte gör det alls. Jag har allt detta inom mig for ever..den tiden var underbar men jag måste inte äga den. Nu är jag här och lever fullt ut i detta nuet. Det var den tiden....
Jag kan ju rensa fisk även här men att gå ut på någon is blir det nog inte längre. Tittar nog ibland på Atlanten och funderar men någon is får jag nog inte vara med om här, helt säkert.😉 Jag håller mig till isbitarna i frysen nu för tiden.
Fint att vara diskare också...för den som var fiskare kändes det säkert lite extra lyxigt. 😊
Is var ämnet och det har du talat om, men jag bara mal på om firrar. jag blev så fascinerad! Läste idag att nya fimatiseringen av Stormskärs Maja blivit en publikraket. Den klart populäraste filmen någonsin, och många går och ser den två gånger! Nu ska jag ge utrymme här åt någon annan också, tack för ditt fina inlägg och kram från pörtet
Men en härlig tolkning och trevlig läsning och jätte härliga bilder!
Önskar dig en fin helg! :) Kram
långt ifrån alla fiskar även om man bor på en ö i havet. Men jag har mera eller mindre alltid gjort det sedan barnsben. Mina morföräldrar var fiskare och jag fick vara med dem nu och då, men även tillsammans med min pappa. Sen har jag i båda mina äktenskap haft män som älskar att fiska..kaka söker maka kanske?
Har man nät under isen så behöver man gå ut till dem och vittja dem regelbundet. Jag klarade inte av att vänta längre än ett dygn, annat än när det blev snöstorm o.d.
Djurvän som jag är så vill jag inte att fiskarna ska må dåligt någon längre tid.
Vi åt väldigt mycket fisk Uffe och jag när vi bodde i Geta. Säkert fyra dagar av sju i veckan. Vi var mera eller mindre självförsörjande med fisket, jakten, svampplockningen och grönsaksodlingen.
Vi fortsatte ju fiska sen när isen hade gått. Hela året om -fiskare var vi.
Bra att någon håller grepp om protokollet när de andra hänger sig åt sina lustar😉 Bra jobbat Paula!
Haha, ja om det har med fiskätandet att göra så..klok och klok, nog tusan spårar jag ur ibland så det bara sjunger om det men så bra att du sade det där Paula, nu förstår jag varför jag har varit så vettlös emellanåt sen jag kom till Madeira. Vi har ätit väldigt lite fisk sen vi kom hit i jämförelse med vad vi åt på Åland. Nu ska här ske bot och bättring och en klokare Karin ska tas fram igen. Mera fisk på matbordet!
Jag gillade inte strömming alls när jag var barn, hade samma problem som du hade med de små benen, men så kom min pappas farbror Hugo Sommarström hem till oss när jag satt vid bordet och kinkade.."men vet du Karin, om man äter hela fisken så blir man väldigt klok. Du får fosfor i dig och då blir man jätteklok" sade Hugo . Och jag gick på det! Jag åt upp hela strömmingen med ben, huvud och allt. Lättlurad , haha..men gott är det med fisk.
Med god tro och stora fötter (nåja, 36- 37 or) når man långt.
Ja, den nya filmatiseringen av Stormskärs-Maja lär vara väldigt bra!
Tack själv Paula, kram från gränden.
tack! Jag gör faktiskt inte det alls, längtar. Som jag skrev redan här ovan åt BP, så bär jag de fina minnena inom mig men jag behöver inte äga den tiden längre, den är förbi. Nu är det en annan tid i mitt liv som gäller.
Det var en jobbig tid då det hände när Uffe blev sjuk och det är en av orsakerna till att vi flyttade hit. Han klarar inte av vinterkylan längre utan att få kramper. Det har gått bra så det finns inget att klaga på, det kunde ha blivit så mycket värre. Vi ändrade på livet, vi sålde allt och flyttade hit. Vi ångrar det inte en sekund ens.
Underbart att du har fått naturen till dig du också. Fjällen, jag blir lyrisk nu. Det är så fint i fjällen.
Tack igen Åsa. Jag önskar dig detsamma! Kram
Inte minst får riktiga vinterdagar mig att längta till våren och den period som nu väntar skulle jag för allt i världen inte vilja gå miste om. Härligt!
Fina bilder i inlägget.
Riktiga vinterdagar är fina, slask och blask kan man vara förutan, där är vi överens.
Våren är den bästa årstiden i Norden, jag förstår dig fullständigt.
Tack!