I repris/ Hos bildoktorn/ Drivhus, packhus och argspik.

Som sagt eller som skrivet, jag städar i mina sparade dokument och idag när jag ändå inte har tid att skriva någonting nytt så får det bli en repris...

Orsaken till icke-hinnandet återkommer jag till ...om en vecka eller så.😊😎

Drivknut, packhus och argspik... Så kallade jag inlägget som jag skrev för snart tio år sedan, nu borttaget ur dokumentmappen men fortfarande vid liv här på bloggen från o med idag. 

Jag steg upp  vid halvsju-tiden en morgon för att föra min bil på reparation till kl. 08.00. Det var något med drivknuten som skulle fixas. Det fick jag veta redan i september året innan ( det här var i mars året därpå) när den då var till doktorn men det var inte särskilt akut, bara något som behövde åtgärdas under vårkanten. 

Nu hade det blivit vårkanten och patienten fördes in för behandling efter förhandlingar mellan chefsdoktorn och Uffe. 

Virtanen, vår Toyota Corolla 

Sagt och gjort, Virtanen (bilen) blev omhändertagen. 

Under tiden gick jag ut på stan. Jag hade några ärenden att göra medan jag väntade på samtalet som hade utlovats så snart allt var fixat och klart. 

Det skulle inte ta länge hade jag fått veta. Timmarna tickade på och det började kännas smått långtråkigt. Jag ville hem och få undan beställningsarbetet som väntade. Jag fördrev min ofrivilliga lediga tid på biblioteket, hälsade på bekanta, gick på konstutställning och gick många kilometer i solskenet. Det gick absolut ingen nöd på mig men ändå...När sex timmar hade gått så gick jag till bilverkstaden och tänkte att jag kan vänta där istället.

Väl framme så såg jag att Virtanen stod utanför verkstaden. Tydligen klar. Smått förvånad över att jag inte hade fått samtal om hämtning gick jag in till doktor (nr 2) som såg väldigt förvånad ut i sin tur, när jag frågade om bilen var klar.  " Vilken bil"?" - Den jag kom hit med i morse och som du tog emot - " Men vilken är det då? Vad hade den för fel då?" ( han hade säkert ett bra minne fastän väldigt kort) Efter en liten diskussion och registernummerkoll föll polletten slutligen ner. 

- Men vi kunde inte göra någonting åt den! - ????-  Det är inget fel på drivknuten utan på packhuset som läcker lite olja. För att fixa det så krävs mycket längre tid än några timmar idag" - "Men varför har du inte ringt? Jag kunde ju ha farit hem redan efter en timme! Nu har jag vandrat på stan i sex timmar och väntat på samtal från dig! "

Inget svar...

Så kom doktor nr 3 in i samtalet. Inte ens han förstod vad doktor nr 2 menade...- Vadå packhus? Nu förstår jag inte alls? ( och så räknade man med att jag skulle förstå som inte alls förstod. Det enda packhus jag förstod mig på ligger i Västerhamn. 

Slutligen kom de fram till vad som felades. Tror jag...Det var nog inte packhuset som hade fel, man måste bara ta sig förbi det. Riktigt säkra var de nog inte för chefen, doktor nr 1, som troligen visste ,var på rymmen. 

- " Han kanske har beställt en drivknut också?"

- Jaha, vad ska jag göra åt det? Det var ju han som sade att det var fel på drivknuten! Jag har inte sagt att det är fel på drivknuten, jag vet ju inte ens vad en drivknut är . Jag började känna mig irriterad..

-"Men nu är det inte fel på drivknuten, utan man måste går förbi packhuset och rakt in!" Han viftade med armen och visade hur man skulle gå in i någonting. "Du måste nog prata med chefen och jag vet inte om han har beställt en drivknut ens" ( förbenade drivknut tänkte jag i min tur, det var ju inte fel på den) 

Men varför ringde du inte ? frågade jag säkert för fjärde gången. -"Jag hade mycket att göra, jag hann inte", viftade han bort mig med "men vi har i alla fall fixat pisspojken...nu fungerar den!" Han log med hela munnen.  ( i mitt stilla sinne, nåja, det gungade rejält, tänkte jag att det nog inte var så viktigt med kundens tid om man inte orkar ringa ett kort samtal) 

Det var för väl att spolpojken fungerar, svarade jag som inte ens visste om att den inte hade gjort det. Jag kände att jag måste gå ut från verkstaden innan jag själv slog en drivknut på doktor nr 2. -"Ja, det ordnar sig nog" sade doktor nr 2. -"Ring chefen så får du en ny tid.".Han får ringa själv och berätta vad som felas Virtanen. 

En förvånad uppsyn mötte mig men jag brydde mig inte om att förklara vem Virtanen var, annat än att det var han som inte hade något fel på drivknuten.

Det var på vippen att den utmaning som jag hade givit mig själv om att inte gnälla på en månad, höll på att gå om intet. Jag var själv helt säker på att jag inte var en gnällspik när jag susade hemåt längs landsvägarna. Jag var en ARGspik..riktigt länge också. Jag kokade..

Tala om kommunikation! Ett ynka litet samtal? Troligtvis så blir det så att det är jag som får ringa chefen. Nu går det bra, jag är ingen argspik längre. Nu kan jag skratta gott åt alla drivknutar och packhus. 

Fortsättning följer på torsdag den 1 februari i år. 

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira