I backspegeln...

Det är kanske så att man ser sig om i backspegeln lite mera när man blir äldre? Jag vet inte men mycket poppar upp så där bara mitt i allt i min vardag. Kanske för att jag har mera tid nu än tidigare, då jag jobbade som en "galning"?

Jag bestämmer mig för att det är så. Jag är mindre galen nu för tiden 😉😜Jag har tid att minnas....

                                            

                                                             Var rädd om ditt lilla knäppa jag! 

Vi har goda vänner i medelåldern som ska bli föräldrar och det är förstås väldigt roligt. De blev själva mycket överraskade över att de ska få en liten portugis fastän de båda är från Ukraina. Så kan det gå mitt i allt fastän man har bestämt sig för att det inte ska bli några barn alls. Men som alla vet så är grogrunden vulkanisk på denna ö, allt växer som bara den här och ett litet portugisbarn ser chansen att komma till jorden under år 2024. "Yes, nu passar jag på, nu  kommer jag!  "Sim, agora estou aproveitando a oportunidade, agora estou chegando!

Ja, så är det faktiskt, två utländska föräldrar som har varit här ett tag och får barn här får en portugis. Barnet får portugisiskt pass direkt. Excellent tycker jag. 

Den blivande mamman mår skit, så där som blivande mammor kan göra i början av graviditeten, men snart är den där första illamående-tiden förbi, förhoppningsvis. När vi satt och pratade om den saken, hon och jag, så kunde jag berätta hur jag mådde när jag var gravid med min dotter. Med sonen som kom tre år senare, mådde jag bra hela tiden. 

Läkarna påstod att jag var hysteriskt illamående då jag väntade min dotter. Det lär finnas något sådant också. Det enda jag kunde behålla i matväg var naturell yoghurt och tomater utan att maten kom tillbaka upp igen. Oj, så många blomsterrabatter jag gödslade den där första tiden. Så lätt man hade kunnat spåra mig på väg till jobbet, då jag åkte bil till stan med barnafadern vid ratten. Jag hängde ut genom bilfönstret på passagerarsidan och spydde hela vägen mot jobbet. På jobbet blev de vana med att jag bara rusade iväg från min plats och förbi alla ut för att ge tulpanerna lite extra gödning. Till toaletten hann jag nästan aldrig. Min direktör brukade komma ut och hålla mig sällskap, klappa mig lite tröstande på ryggen där jag stod och mådde tjyvtjockt, han med en yoghurtburk i handen. Han var en toppen-chef! Tack för det Helge! 

Jag blev svag förstås när jag inte kunde äta som man borde kunna äta och risken blev stor för missfall. Jag hade redan haft en blödning som jag inte skulle ha.  Min gynekolog ordinerade mig att dricka cognac! En bra sort, tyckte han. Man trodde att blodomloppet i livmodern skulle må bra av intaget vilket bidrog till att hålla barnet där det skulle vara.  Något sånt förklarades för mig. Om inte det hjälper så är det bara att komma till sjukhuset så skrapar vi bort fostret. 

Jag stod i spagat, jag ville ha mitt barn!! Här skulle inget skrapas bort! 

En flaska cognac, trestjärnig inköptes ( Inte Napoleon utan Jaloviina)  och jag tog den första ordinerade mängden. Med den påföljd att jag spydde ännu mera..Ja, det gick helt enkelt inte för mig att ta den typen av medicinering i min mun. Jag trodde att jag skulle dö rakt av.

Men barnafadern och hans goda vän, som sedermera blev en av dotterns gudfäder, förbarmade sig över mig. De drack upp hela flaskan tillsammans och påstod att nu skulle barnet hållas på plats, inget missfall skulle ske. De skulle fixa det. Det var ju synd på dyra droppar också påstod de. De måste ju tas om hand. Två rara ärtor så där bara..

Jag satte mig på cykeln och trampade iväg mot Mariehamn (vi bodde några kilometer utanför stan)  och tänkte att nu får det bära eller brista, jag cyklar ju mot sjukhuset på vägen in till stan om det händer något med mig.  Jag cyklade glatt och icke illamående förbi sjukhuset och efter det mådde jag som en prinsessa ända fram till förlossningen. Illamåendet försvann så där bara. 


De som däremot mådde dåligt följande dag var barnafadern och den blivande gudfadern men det tyckte de att det var värt, för det hade ju haft den goda verkan som de tänkte sig. Vi skrattade gott åt det många gånger senare. Ibland blir det ju bra, så där bara, rakt av. Men då hade jag spytt mig avig i en månads tid innan ungefär. Inte roligt alls men är man i det så är man i det. 




Där sitter jag någon vecka innan förlossningen och lyssnar på barnmorskans goda råd om att andas rätt
  Med andningen gick det som det gick men ett fint litet välskapt flickebarn kom till världen 💗ett par   veckor senare.

Våra grannar, som var mycket äldre än vi var på den tiden, hade två barn i min dåvarande ålder.  När jag berättade om cognacen och missfallet som uteblev, så tittade de på varandra och började storskratta. De berättade att när de skulle få sitt första barn, så ville de ha det där missfallet som jag inte ville ha, de hade inte tid och råd med barn, det var just efter kriget, de var ogifta vilket inte sågs med blida ögon av omgivningen på den tiden 

Så barnamodern i det fallet, drack cognac för att barnet skulle försvinna. Undra på att det inte gick vägen,  skrattade de och höll sig för magen.  Det hade tydligen helt motsatt verkan. Vilket de förstås var väldigt glada över senare, för utan sitt barn hade de inte velat vara.


Ett minne så där bara dök ner från ingenstans när vi, C och jag pratade om hur det är att må illa då man är gravid. Men C, tänker inte dricka något starkt alls och jag tycker att hon är en mycket klok kvinna. Jag drack det ju inte jag heller, det gjorde fadern och gudfadern istället. Ett gott samarbete eller hur? 

Sen är det förstås en annan femma, att min gynekolog, som var väldigt ung och en gröngöling,  sadlade om helt och hållet ett tag efteråt och blev ortoped. Det där med cognacen ska man nog ta med en nypa salt ? Tror jag 😉



Och min dotter, hon älskar naturell yoghurt och tomater. Kan ni tänka er? 😊






När jag väntade min son så åt jag helst äppel och ärtsoppa. Vet ni vad han älskar? Just det, äppel och ärtsoppa. 😊






                      Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

BP sa…
Hahaha! Det var bättre förr - tänker på rådet med Cognac. Ett nytt grepp helt enkelt som ju hade önskat effekt fast tvärtom om man säger så.
Om du skriver "medelålders" så är föräldrarna mellan 40 och 60 år. Kan bara önska paret lycka till, speciellt (den stackars) kvinnan. Du kanske borde köpa en flaska Cognac till henne;-)
BP,

ja, enkelt och koncist...ibland ska man inte krångla till livet alls, tänker på våra grannar.
Fyrtioåringar är de..Tror inte hon tar den där cognacen även om jag köper den åt henne.😉
LillaSyster sa…
Tänk att min mamma var helt galen i ärtsoppa då hon väntade mig. Och ja, jag gillar ärtsoppa =)
Det var nog bra att han sadlade om. Ha en bra dag!
femfemman sa…
Men inte åt jag vegetariskt då jag väntade mina döttrar. Eller oxå är det så att det inte stämmer på alla. Mådde f.ö. väldigt bra under de båda graviditerna. Men varvinte så bra på att föda fram...Kul inlägg!
Anki sa…
Skrattade gott åt din berättelse med rådet att dricka cognac ... men det funkade ju, även att det inte var du som drack den :)
Många väljer att bli föräldrar senare numer ... men efter 40 är kanske inte så vanligt.
Jag mådde aldrig illa under mina graviditeter ... när jag väntade Calle drack jag mjölk ... massor med mjölk - och åt saltgurkor ... massor med saltgurkor. När jag väntade Basse hade jag inget sånt för mig, inte som jag minns i alla fall :)
Ha det gott Karin!
Märtha sa…
Härliga historier, speciellt med koppling till matförtjusningarna senare i livet! Undrar om min mamma mycket vatten när hon väntade mig. I fängelse torde hon inte ha varit, men jag gillar bröd också... Egentligen vet jag inget, mamma berättade inte, jag hade inte förstånd att ens fråga. Hur fungerar posten? Skall just skicka en liknande försändelse till Luxemburg...
LillaSyster,

ja, tänk vilka nojor man kan få för att man är gravid. Din mamma också, haha..och du med gillar ärtsoppa. Kanske en ny melodi, ät vad du vill att ditt ofödda barn ska äta!? 😉
Det var bra att han sadlade om...utan tvekan. Gynekolog skulle han inte vara, av flera orsaker men dem går jag inte in på. Idag.
Ha detsamma!
Femfemman,

vegetarian var inte jag heller, det blev mycket fisk och en viss del kött också, kyckling etc. men när jag mådde som mest illa så blev det yoghurt och tomater som gällde.

Det där födandet ja...ibland förstår man inte att man ens har överlevt och då hade jag ändå väldigt lätta förlossningar.
Tack!
Anki,

det funkade, haha...fastän inte jag drack cognacen. Tron kan försätta berg som det heter.
Det är rätt festligt detta med alla "smaklustor" man får när man är gravid.

Ha det gott du med Anki !
Märtha,

tack! Ja, man kan undra...min mamma berättade inte heller vad hon gillade när hon väntade på mig.
Haha, i fängelse torde hon inte ha varit...😁du är verkligen rolig!
Posten har inte fungerat ännu vad gäller boken men den kommer helt säkert och jag hör av mig så snart den dimper ner. Det tar sin tid. Igår berättade min f.d. svägerska att hon hade fått julkort av oss. Julkortet jag sände i slutet av november. Det du! Nästa gång börjar jag skriva julkort i midsommartid.
Annika sa…
HAHA, idag skulle ingen läkare eller barnmorska ge rådet till en gravid att dricka cognac. MEN killarnas intag av cognacen gjorde att du slapp må illa mer, haha. Nej, men så hemskt att må då dåligt som du gjorde. Det finns ju de som har det så i nio månader. THE HORROR!!!
Hur gamla är de som ska bli föräldrar? Bara nyfiken. Var skärigranne trodde hon var i klimakteriet som 47 åring, men det visade sig att hon var gravid. Chocken liksom. MEN idag har de en sladdis som är sju år. Det blev bara så lyckat.
KUL för dig att följa detta också, och att sen få en bebis i bekantskapskretsen. HÄRLIGT!!!!
När jag väntade K mådde jag lite illa i början, spydde inte. Men åt äpplen och salta pinnar i sinne :-D
Kramar till dig!!
Mysigt att minnas, själv har jag inte mått illa. Undrar vad medelålders är... två av svärdöttrarna hade fyll fyrtio när de fick barn.
Annika,

nej, ingen skulle nog rekommendera någonting alkohol-aktigt åt en gravid i dagens läge. Det har jag svårt att tro.
De är fyrtio åringar, vet inte exakt hur många år...men de kallar sig själv medelålders. Ja, det finns föräldrar i min vänkrets som har blivit föräldrar vid 46-50 års ålder, så helt ovanligt är det inte.
Att må pyton hela graviditeten måste verkligen vara HORROR. Usch...det räckte gott och väl med en månad för min del.
Äppel och salta pinnar, vi har våra nojor när vi väntar barn.

Kramar till dig med Annika!
Hanneles bokparadis,

ja, det är roligt att se sig om lite grann och att minnas.
Medelåldern är en ålder mellan ungdom och ålderdom säger Wikipedia, en del säger mellan 40 och 60 år, andra mellan 45 och 65 år...
Nu är det rätt vanligt att vara lite äldre när man får barn än tidigare har jag förstått.
Läste nyss om en kvinna i Sydamerika som blev mamma när hon var 73 år ...allt tycks vara möjligt och bakom det hela lär de tidiga p-pillrens verkningar ligga.
Susjos sa…
Vilken underbar historia! Och ja, det var nog bra att doktorn där sadlade om till ortoped, haha!
Vi går ju i väntans tider, svärdotterns ska ju ha barn alldeles snart, tror jag är mer nervös än henne!
Vilken fin bild på dej med barnmorskan där!
KRAM!
Susjos,

tack! Ja, jag är helt övertygad om den saken jag också. Ortopeder behövs de också.
Ja, jag kan tänka mig att du är mera nervös, så där är det ju alltid.
Lycka till med nya barnbarnet, så himla roligt för er alla!
Tack, barnmorskan var underbar.
KRAM!
znogge sa…
Jag mådde extremt illa när jag väntade vårt första barn och först i sjätte månaden försvann det. Någon cognac var det dock inte tal om för allt som luktade alkohol gjorde det värre. Drack Husse vin fick han sätta ett fat över glaset.
Jag fick däremot höra att om man mår mycket illa är risken för missfall mindre. Om det stämmer eller inte låter jag vara osagt...
Så bra att det blivande barnet får portugisiskt medborgarskap direkt.

Önskar en god kväll!
Znogge,

uj, det var lång tid att vara extremt illamående. ja, inte kunde jag dricka cognac heller.
Jag hade redan ett ev, missfall på gång, blödde, när jag ordinerades cognac...inte för illamåendet som så. Men som sagt det där ska man ta med en nypa salt. Susjos skriver under på det.
Ja, det är genialt att det blir ett medborgarskap på direkten. Kruxet är att föräldrarna ska ha varit här ett år och det har de varit när barnet föds.

Tack detsamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio