Hoppa på tåget / Kamera/ 1 -2024

Åke i Nacka är lokföraren, som tog över efter mig för en vecka sedan. 

Nu är det Åke som ger tonen, som visar vart vi är på väg, mot vilket ord. Sen har alla som deltar säkert olika syn på samma ord, det är ju det som är det roliga i det här med Hoppa på tåget. Jag hoppar på nu och då när jag känner för ordet och har den rätta tiden för det. Ibland kommer jag att avstå tågresan på grund av andra skäl. Vilka andra som deltar vet jag inte men titta in till Åke så får ni veta vem som är med på tåget idag. 

Jadå, jag har förstås en kamera, ( ja, t.om. tre kameror, varav två står på hyllan rejält använda, lite slitna, lite trötta, men som fungerar och finns kvar som en liten extra reserv utifall att) men jag kommer ändå inte att skriva mera om dem än att de är av märket LUMIX och har ett Leica-objektiv. Jag gillar verkligen mina kameror. Helt ärligt så är det Uffe som har köpt dem åt mig. Det är han som är den som kan det tekniska, som bryr sig...jag är bekväm vad gäller den saken, det medges. Jag tar foton i parti och minut när andan ligger på, men så snart det trasslar på något sätt så ropar jag på Uffe. Bortskämd? Men det kan ni väl ändå inte mena? 😉👀 Ok, jag erkänner, jag är bortskämd. 

 
Jag passar på att önska Åke ett sprakande trevligt tågåkande inför framtiden med ett foto taget av någon som har en drönare. Bilden har jag "lånat" från en av de portugisiska tidningar jag läser på nätet.

Kamera, ja, vad betyder egentligen ordet kamera? 

Så tänkte jag när jag beslöt mig för att vara med på tågresan idag. Kamera kommer av latinets Camera Obscura, vilket betyder mörkt rum. 

En gång i tiden var jag med i en förening som hette Obscura, där jag tillsammans med Guy, Patrik och Gerhard framkallade bilder. Så spännande det var att se bilderna växa fram i framkallningsvätskorna och sen hänga fotona på tork i mörkrummet.  Oj, vad jag gillade att få vara med på ett hörn och få ta del av allt det snudd på magiska som händer i en framkallningsvätska i ett mörkrum. 

Så vad gör den här tågresenären idag? Hon söker upp mörka rum, som hon har tagit med någon av sina kameror. Det blir min version av ordet kamera.

Tunnlar är för det mesta mörka rum. Här är jag på väg ut ur tunneln som leder ut till Praia Formosa här i Funchal. I dagsläget ser stranden helt annorlunda ut än då jag tog fotot. Nu för tiden kan man gå på på ett jämnt underlag, ha högklackat på sig om man så önskar. Vad gör man inte för turisterna på denna ö? 😉Själv går jag som inte är en turist längre, gärna barfota på sådana stenar som man ser på fotot. 

 
                   Det här är också ett slags mörkt rum som jag hittade på vägen mellan Arco de Calheta
                   och Canhas...

                  

   Man kunde tro att det bor Tolkien-hobbitar i de här två tunnorna som ser väldigt mörka ut invändigt
   (jodå, jag ser att det finns en glödlampa i en av dem). 
   Fotot är taget i Museu Familia Teixeira senaste sommar. 
   Jag gick aldrig in i dem, det väntar jag med till inkommande sommar..

   





Det händer nu och då när man är ute på en levada-vandring 
att man kommer till ett mörkt rum, som ibland kan vara avlångt 
och väldigt lågt..
Det finns tunnlar hur många som helst att passera på denna ö, 
som är som en egen schweizerost i sig.
En pannlampa är ett nödvändigt ont eller så har man en ficklampa i handen.
Annars så får man famla sig fram i det mörka rummet tills man ser ljuset i tunneln med risk för att ramla ner i levada-vattnet.









I Berardos Monte Palace Tropical Garden finns en spännande grind och ett spännande mörkt rum. Men grinden var låst och jag fick snällt vända om utan att ha fått möjlighet att "inspektera" det mörka rummet.










Jag minns inte var kyrkan ligger men någonstans på norra sidan av Madeira i Santanatrakten.  Det ser ut som att det är väldigt mörkt där inne, vilket det var till en början men sen glimrade det till, så man blev rent av bländad...



    Ett litet mörkt rum, som ser riktigt mysigt ut...

    Så här ser mitt lilla bidrag ut till årets första Hoppa på tåget- resa där Kamera är ordet för dagen. 


                                       Jag önskar er alla en fin Trettondagshelg! 


                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Tove sa…
Du har snitsen på detta tema också! Mycket fint inlägg, allt är läst och bilderna skådat! Kul du hänger med fast du skulle sluta, ändra sig är guld värd och ger så mycket👏
Kram
Tove,

jag slutade som lokförare, jag har hela tiden sagt att jag hoppar på tåget när det så känns, om någon annan ville ta över; den biten har jag inte ändrat på. Att vara ständigt närvarande som lokförare ville jag inte var längre.
Tack för dina fina ord!
💕
LillaSyster sa…
Vilken fin grind=)
Ha en bra lördag!
Karin sa…
Visst är det spännande med mörkrumsarbetet! Det är väldigt bekvämt och praktiskt med de digitala bilderna, men den där magin finns ju inte kvar. Alla dessa timmar som jag tillbringade i min pappas mörkrum på somrarna! Man kan ju bli besatt av idén att få fram den perfekta kopian: Kanske ett mjukare papper – eller hårdare? Matt eller blankt? Lite längre belysningstid? Kortare? Och så den spännande processen när bilden växer fram. Dofterna av framkallningsvätska och fixeringsbad. Jag kan sakna det ibland!
LillaSyster,

ja, den grinden är verkligen fin...jag bara drogs mot den.
Ha detsamma du med!
Karin,

ja, mycket spännande, jag skulle gärna vara med om det igen. Vi hade planer, Uffe och jag men det blev bara planer...annat tog över.
Exakt, så var det som du beskriver det! Matt eller blankt, mjukt eller hårt, tider...det mest spännande var att se när bilden växte fram.
Jag saknar det jag också.
Guldkryckan sa…
Spännande och kul att framkalla bilder själv förstår jag, härligt.
Fina bilder här idag på tågfärden, bra jobbat.

Ha nu en fin lördagskväll.
Guldkryckan,

ja, det är väldigt roligt att framkalla bilder själv.
Tack snälla du!

Ha detsamma!
Ditte sa…
Tittar in här på tåget ibland och idag var en sådan dag. Kul att läsa dina funderingar och se dina fina bilder. Är ju inte med på några tågresor längre men kul att åka lite snålskjuts.
Har också förr framkallat bilder och visst var det roligt. Gick ett antal kurser. Numer tar jag ganska få bilder. Har två systemameror, "Canon" med väldigt bra objektiv , men jag tycker kameran och objektiven eller bara ett är alltför tungt att bära med mig numer. Och jag har inte längre krav på att bilderna ska gillas annat än av mig själv. Har däremot en riktigt bra kompaktkamera som ofta är med. Den erbjuder det som jag behöver och en hel del därtill.

Ha det gott!
Kram
Ditte,

så roligt att du tar dig tid.
Det är ju helt legalt att åka snålskjuts, så gör jag också ibland. Det är blogglivet det.
Det är roligt med svart vitt, vilket jag var med och framkallade. Uffe har haft en Canon, var väldigt nöjd med den.
Det är tungt att bära kameror med sig, jag brukar ha min i en liten rygga, och tar foton när jag stannar upp..som t.ex på levadavandringar. Det är ju huvudsaken att man själv är nöjd. Resten kvittar egentligen.

Ha det gott du med !
Kram!
Anonym sa…
Att bese (heter det så) världen utan kamera är inget för mig, vi myntade uttrycket finns det inte på bild har det inte hänt när min Elin var mycket liten.
Kan berätta att jag inte var så observant att jag såg att Elins lugg hängde dom en rullgardin framför hennes ögon när hon var typ två år… inte förrän jag tittade på henne genom kameran och såg hur Elin lyfte upp luggen ned ena handen när hon skulle utforska världen.
Fin grind och många mörka rum,
Kul att stöta på Dig under dagens Hoppa på tåget ❣️
/åsa
http://naltax2.blogspot.com/
BP sa…
Min man framkallade bilder i ett eget mörkrum på sitt jobb. Det luktade illa därinne, men att se själva processen var fascinerande. På tal om fascinerande - bilden du "knyckt" från tidningen är absolut fenomenal - WOW!!!
Camera Obscura - var det inte en tv-serie på 1980-talet också, där man "lurade" folk att man till exempel bar på en glasskiva. Alla stannade upp och lurades att det var en skiva. I verkligheten bar man på ingenting.
En rolig och annorlunda tolkning av temat. Gillas:-)
Åsa,

tror att det heter så.
Man upptäcker mycket via kameran, både om sig själv och andra. Det är ju som en spegel på sitt sätt.
Jag hoppar nog på tåget när jag känner för att göra det, beroende på.
Tack Åsa! 😍
BP,

det är fascinerande att se bilder växa fram.
Ja, den är superb, min knyckta bild, de måste ju bara knyckas...
Något känner igen det du skriver om Camera Obscura och glasskivan som inte fanns.
Tack BP!

Bloggblad sa…
Det verkar så vackert överallt på ön!
Jag såg just ett köpa-hus-program i tv från Madeira - lite av Funchal var med men också andra platser runt omkring. Då tänkte jag på dig och Uffe.
Som du kanske märkt har mitt bloggande stannat upp, mest för att jag har haft så mycket annat för mig - en ny bok är på gång bl.a.
God fortsättning
Bloggblad,

det är vackert här, enastående vackert på sina ställen, lite overkliga.
Jag minns att du skrev om det tidigare Marianne, att du håller på med en ny bok. Jag ser framemot att få läsa den också så småningom. Lägger in en beställning så här rakt av. Jag gillar ditt sätt att skriva.
God fortsättning önskas förstås hur mycket som helst!
Rajani Rehana,

I have already done it !😊
Stefan sa…
Min första kamera minns jag inte namnet på, men jag fick ärva den av mina föräldrar någon gång på 70-talet. Var den blev av undrar jag, för det hade varit extremt kul att behålla den som minne. Använde den för att ta bilder av min lumpartid.
Annars min jag fickkameran man kunde köpa på bensinmackar och som rymdes väl i fickan och blev därför en ständig följeslagare.
Det var andra tider då :)
Stefan,

du fick ärva en bra kamera då, kan jag tänka mig. I min familj fanns inte något som helst intresse av att fotografera. Jag köpte en Instamatic...och tog några filmer, sen blev det en annan typ av kamera även för min del. Minns inte längre.
Det var andra tider då! Absolut! 😊

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio