Vardagsliv..
Vi har Atlanten framför våra ögon. Vi har en härlig utsikt från vår lägenhet. Alla dagar om året.
Det kommer mängder av kryssningsfartyg hit den här tiden på året, vi noterar dem och tänker att idag går vi inte ner på stan och rör oss där turisterna är ( så mycket lokalbefolkning har vi blivit, kan ni tänka er 😉) Vi vill inte trängas, vi går lite högre upp i stan, tar andra gator för att slippa de värsta turiststråken.
Ändå är vi väldigt glada för att det kommer turister hit i stora mängder, det håller samhället "flytande" rent ekonomiskt. Levebrödet är viktigt för alla. Vi vet ju själva, vi som kommer från Åland där turismen är lika viktig som för Madeira. Vi levde också till stor del på turismen, åtminstone sommartid.
 |
| Så här såg det ut för några dagar sedan, just innan solen gick ner. Atmosfären var rosa.. |
Men lite blasé har jag blivit, absolut. Bara att konstatera, men så mitt i allt så fastnade ögonen på någonting lite annorlunda där långt ute vid horisonten för ett par dagar sedan.
 |
| Det här fotot där bogserbåten är med är inte mitt, det har Brian Griffith tagit. |
Jag har det här med fartyg i blodet också. Inte bara dille på hus. Det hjälps inte..är man en öbo i själ och hjärta så är man. Så många av mina släktingar och i min familj har och har haft sin utkomst på de sju haven...jag själv till en viss del jag också. På ett kryssningsfartyg men också på ett par segelfartyg...
Jag bor på rätt ställe i livet, känns det som, vågar jag påstå. Husbyggnationerna finns på andra sidan gränden och så havet ett stenkast, nåja ett ganska långt stenkast över "gamla stan" stadsdelen Santa Maria, men ja...med lite kvinnlig viljekraft bakom så kanske jag får stenen att plaska ner i Atlanten. Tron kan ju försätta berg som det heter😏
 |
| Lyftkranen i fredags om kväll då vi var hos grannen en bit ovanför oss.. |
På andra sidan gränden har man byggt mig över huvudet men likväl så är det intressant att följa med vad som händer även under vardagarna där. Att sitta och dricka mitt eftermiddagskaffe och titta ut lite nu och då är riktigt spännande. Jag lär mig alltid någonting nytt.
 |
| Upp, upp, upp och snart över kanten till höger. Nu ska det muras hejvilt däruppe, dit jag inte når med min kamera hur högt jag än sträcker mina armar😉 |
Att killen i lyftkranen är skicklig, det kan ni ger er den på.
De är alla proffs på andra sidan..
Jag ser de små detaljerna, jag "ser" hur krankillen däruppe, som med små rörelser kan flytta på kroken Jag har ingen aning om vad sakerna heter men om ni ser på fotona så förstår ni kanske vad jag menar.
När den där gula mojängen/lastaren? kommer ner till byggstenarna, så är kroken placerad längst bak. När mojängen är lastad så drar krankillen kroken längst fram för balansens skull, antar jag. Så där bara, ungefär som om det var en barnlek, enkelt och lätt. Det kanske är det också, vad vet jag , men imponerad är jag att någon, många meter högre upp, kan fixa med sådana saker nere på markplanet.
Tala om finjustering.
Så upp, upp, upp igen, mera stenar
Det är detaljer som jag sitter och tittar på när jag tar paus från det portugisiska språket och mina läxor och dricker mitt eftermiddagskaffe.
Vad brukar ni syssla med när ni dricker kaffe?
Mitt i allt så fick jag se en regnbåge också, men då hade krankillen ledigt, annars hade han kanske kunnat vandra ner på den från jobbet den dagen. Eller åkt rutschkana
En parentes...
Ja, jag vågar nästan inte skriva det här, med tanke på att flera av er tycker att jag har jobbat med så mycket, vilket jag har också. Jag har en treårig antroposofisk småbarnspedagog-utbildning i bagaget också. Barnasinnet, lekfullheten är en tillgång när man har med barn att göra. Ja, med vuxna människor också. Det heter ju att man är vuxen när man har barnasinnet i behåll, varvat med allvar och mogenhet.
Jag har köpt det påståendet rakt av.
I fyra år jobbade jag med barn, ett jobb som jag verkligen älskade och som gav mig så oerhört mycket Någon dag måste jag berätta om hur det gick till. Som vanligt så låg det där bananskalet framför mig och jag bara halkade iväg. Igen. 😊
Det var en oerhört fin tid, där jag personligen utvecklades mycket som människa. Man kan lära sig så mycket av och genom småbarn/ människor. Jag var specialiserad på barn mellan 0- 3 år, vilket är basen i livet för oss alla, den som bär oss genom livet.
Parentesen slut
****************
Nu uppåt igen, mot höjderna, innan jag avslutar det här inlägget.
Kommentarer
ja, ibland ser ögat långt när jag sitter här och dricker kaffe, läser portugisiska etc..
Absolut, sånt är livet, nya tider, nytt att skriva om..
Den som lever får se.
Ha detsamma Anna!🤍 Kram!
Du är en fantastisk ciceron för Madeira,du borde få medalj för det enorma pr-jobbet du gör! Finns väl ingen som hälsat på i din blogg som inte känner ett tryck i flytt-tarmen!Jag tycker jag har varit med om mycket och flyttat och haft mig, men hade nog gärna fortsatt med upplevelser några år till, men orken finns inte där längre. Tur då att man kan vara "medresenär" och uppleva världen genom vänners bloggar, ett alldeles utmärkt komplement till det dagliga stilla livet.
Du får gärna berätta mer om din tid som barnpedagog, dessutom med en specialinriktning. Jag erkänner att jag är ett hopplöst fall vad gäller barn, de är ufon som ramlar ner från himlen. Ju större barnen blir desto lättare har jag att umgås med dem. Har gällt både mitt eget barn, barnbarnen och nu nästa generation. Självklart hade jag kunnat förkovra mig i ämnet, men det har liksom inte blivit så, jag har tagit den lätta vägen...
Hoppas du får en fin första decembervecka, vi har svinkallt enligt Daniel, rätt kallt enligt mig, -13 i skrivande stund, och utevistelsen ytterst kort.
Kram från pörtet
Tack igen, jag har fått medalj en gång, den bästa tänkbara....då jag fyllde 96 år, det du Paula! Jag har upplevt den dagen redan.
"Mina" ljuvliga små "ufon" visste om att jag fyllde år och beslöt sig för att ge mig en medalj som de fixade av papper.
På den stod den Gratis Karin, 96 år! Det där med siffror är inte helt lätt alla gånger men jag blev jätteglad för medaljen. Den födelsedagen räknade jag inte med att få fira. Nu har jag det gjort! Dessutom hade de tillsammans med de andra vuxna och med de äldre barnen på daghemmet inrett ett helt rum till äventyrsland, där jag fick vara äventyrare hela dagen. Den bästa presenten som jag någonsin har fått. Där fick jag krypa i tunnlar av olika slag, klättra högt och så vidare. Ingen annan vuxen hade tidigare fått en present, så jag kände mig oerhört mallig och utsedd. Kanske för att jag är så mycket barn i mig själv? Trots allt.
Tack detsamma Paula, jag förstår att Daniel inte gillar kylan men du brukar ju tycka om den eller hur?
Kram från gränden !
Och så fick vi veta lite mer om dig också.
tack! Härligt att veta, ibland känner jag att det kan bli för mycket av bygget men så hör folk av sig och vill veta mera. Otroligt nog men riktigt roligt är det för min del.
Tack igen Anita, ha det bra!
Grande Senegal verkar vara ett olycksförföljd fartyg. 14 år är ju ingenting för en sådan båt. De flesta lyxkryssningsfartyg har betydligt fler år på nacken. Här
https://www.vesselfinder.com/news/8621-ConRo-vessel-GRANDE-SENEGAL-troubled-at-Gibraltar-harbor
kan du läsa att det var 2017 fartyget drev fritt fram vid Gibraltar. Minns att BBC rapporterade om det.
Tänk di kostnaderna!!! Undrar vilket försäkringsbolag får punga ut miljonbelopp här...
Ja, vad ska du göra när RIM är klar med ditt grannbygge? Att "stirra" in i en husfasad med eller utan balkonger har ju inget högre nöjesvärde om man säger så. Sedan tycker jag att det är otroligt modigt gjort att använda en "gaffeltruck" utan truck då för att lyft stenarna upp i luften. Navigatören må vara skicklig, men herreguuuuu så farligt. Sådan spänning bjuds det inte på i Sverige;-)
det var ett alldeles speciellt ljus då jag tog fotot. En minut och så var det över..ungefär.
Ja, Grande Senegal är olycksförföljt. Tack för din länk BP! som jag har sagt tidigare, du är en fena på det här med att ta reda på.
Det blir tomt förstås men allt förändras ständigt, jag är ju aningen skämtsam när jag skriver om abstinens. Men jag vet att jag kommer att känna så..Jag kommer absolut inte att sitta och stirra in i en husfasad, jag är inte så lagd helt enkelt.
Aha, det heter gaffeltruck, utan truck, haha..jag lär mig hela tiden. Navigatören är SKICKLIG, jag lovar. De är alla väldigt skickliga, oberoende av vad de håller på med. De kan det här, vet exakt vad som ska göras, var man ska vara etc..jag är full av beundran. Jag vet inte ens om jag upplever att det är spänning, litar på dem förstås.
Att jobba med barn tycker jag är givande och jag har haft många trevliga år i skolans värld. Slitsamma med för den delen men så är det med alla arbeten numera misstänker jag.
Önskar en god kväll!
ja, vi har en spännande utsikt. Nej, självklart så vet man aldrig vad som händer i framtiden, även om vi känner oss rätt säkra. Nedanför oss har vi en skola med fotbollsplan och simhall...och vad anbelangar RIM på andra sidan gränden så har vi egentligen bara fått en bättre utsikt mot vad vi hade tidigare.
Att jobba med barn är mycket givande och visst är det slitsamt det med, så är det när man jobbar med människor. Men jag misstänker som du gör, alla arbeten har sitt att tampas med.
Önskar dig detsamma!
Själv tittar jag på småfåglarna, men nu är rasten strax slut. Ha en bra tisdag!
overkligt stor med tanke på så små de ser ut. Avstånd kan vara förvillande.
Småfåglar är mycket bättre att titta på. Ha det gott du med!
Vilket ovanligt fartyg också. OCH med bogsering.
SÅ bra att du fick se detta, för det är ju spännande och lite kusligt och lite allt möjligt. Vet inte vad jag ska säga för att det ska låta rätt.
DU bor på rätt ställe i livet!
Jag är väldigt avis på att du får spana på fartyg så mkt som du gör. MEN så glad för din skull.
Läste på Insta att Royal Caribbeans största och nytillverkade fartyg har lämnat Åbo för transport till Miami (tror jag det var). Det lär vara världens strövas kryssare. Undrar så om hon kommer att passera Madeira? Isf lär du ju inte kunna missa henne, haha. Tror den heter Oasis of the Seas.
Du har verkligen gjort mkt i ditt liv, Karin!!
Stora kramar från mig!!
ja, verkligen otursförföljt...och nu snart bara ett minne.
Vi bor bra, känner att vi har haft en enorm tur som hittade det här stället åt oss. Det är inte helt lätt längre att hitta ett ställe med terrass och fin utsikt till pris som vi skulle klara av. Vi var ute i rätt tid.
Ja, Royal Caribeans nya fartyg är det största kryssningsfartyget i världen. Ja, om hon passerar här och kommer in så ska jag givetvis föreviga henne. Utan vidare.
Ja, jag har varit med om mycket, jobbat med mycket...
Stor kramar från mig också Annika!
Rosafäegat är vackert! Kram
ja, det är aldrig tråkigt här på gränden.
Tur att den höga höjden är på bild för din del..Tack och ha det gott du med!
ja, jag är nog det. Jag måste hålla med. Söker egentligen alltid något fotomotiv och då ser jag saker..
Absolut så ska du göra något, res till Åland. Lycka till och när du är där ska du böja dig ner och klappa ön från mig, ja, du kanske kan pussa varje björk så där som Povel Ramel gjorde..
Kram!
ja, bilder från ovan är väldigt förtydligande. Ha det bra imorgon som självständighets-marknadsgumma. Vi firar självständigheten vi också, i dubbel bemärkelse. Uffe har födelsedag.
jättetrevligt, då får vi försöka få till en träff!