Jag gick på konsert...


   Senaste fredag, den 22 december gick jag till Sé Catedralen för att lyssna på en julkonsert. Jag tänkte 
   att jag kanske skulle få lite extra julstämning i och med vacker musik i juletider. Jag var ute i god tid
   för antagligen tänkte andra som jag gjorde, var min tanke.
   Jag kom för tidigt, jag kom dit i en pågående gudstjänst...

   Vilket i och för sig var rätt spännande för min egen del. Jag har aldrig deltagit i en katolsk gudstjänst.
   Jag är nyfiken av mig och vill veta hur det går till, "så varför inte, jag sätter mig ner och är delaktig",
   tänkte jag. Om jag förstod någonting? Allt tycktes gå på latin, jag kände i alla fall inte igen ett ord 
   som lät som portugisiska, vilket i och för sig inte säger så mycket annat än om mina 
   språkkunskaper. Däremot kände jag igen apostlarnas namn som nämndes...

   Jag har ju blivit konfirmerad en gång i tiden, jag tyckte om att läsa religionshistoria i skolan, 
   Helt borta med vinden är jag inte vad gäller kristendomen.


        Jag gjorde som alla gjorde, steg upp, satte mig ner, steg upp, satte mig ner, steg upp..
        sträckte ut mina händer osv osv..
        Rena förmiddagsgympan blev det onekligen. Bra för benmusklerna, för magen...
        Jag kände mig nästan som en hedning i församlingen, en spion.

        Prästen spände ögonen i mig över allas huvuden. Sånt händer mig ideligen i kyrkliga 
        sammanhang. Jag gissar att de som predikar är vana att se sina kända nunor framför sig.
        Jag sticker antagligen ut. Tomas Tvivlarens dotter sitter där! 
        Skepsismen lyser igenom 

        Jag hör inte till någon kyrka överhuvudtaget, jag är varken det ena eller
        andra i det sammanhanget men jag är ingen ateist heller. Om det står något skrivet i min 
        panna vet jag inte, i mina ögon, i min uppenbarelse. 
        Kanske mina rörelser avslöjade mig? Jag var katten bland hermelinerna helt enkelt.

        Jag har min egen övertygelse, men jag behöver ingen kyrka, jag behöver ingen församling,
        jag hör till livet, till universum, det räcker gott och väl för den jag är.
        Men för den delen är jag ändå nyfiken på . 
        Jag försöker förstå de kulturella skillnaderna, jag försöker förstå andra människor


                                           När jag kan mitt nya hemspråk bättre ska jag gå tillsammans med Z. 
                                           och lära mig mera om den här kyrkliga traditionen. Få bättre förståelse
                                           för andras tankesätt. Jag känner respekt utan vidare men jag vet också
                                           var jag själv står, var jag befinner mig
                  

    Jag brukar bli mera eller mindre upprörd över alla rikedomar som samlas i dessa kyrkor, i katedraler 
    och kapell. Jag blir rent av arg ibland, tänker på dem som sitter på kyrktrappan med utsträckta händer 
    och tigger allmosor av kyrkobesökarna medan kyrkan dignar av guld . Arg är ett snällt ord..
    jag skulle gärna ta tag i en av de upphöjda prästerna och dra ut honom i sina pråliga kläder, 
    be honom lyfta blicken för att SE! 
    Skala av lite guld och glitter, dela med er till dem som behöver det bättre! 
    Inom mig svär jag...
       

                           Okej, biktstolen fanns nära mig. Jag kanske behöver ta en stund där? Det lustiga 
                           just då  var att det satt en man där som såg exakt ut som Father Brown ( ni vet 
                           den där tv-serien?). Jag tog ingen bild av människor överhuvudtaget men jisses
                           vad kameran brände i min lilla ryggsäck för nog hade jag velat föreviga 
                           den som liknade fader Brown på pricken. Uppmärksamheten på gudstjänsten 
                           hittade andra vägar...


                 Det var nattvardsgång. Där gick gränsen för mina handlingar denna dag. 
                 Jag satt snällt och tittade på när andra tog den.  
                 Däremot fick jag återigen en känsla av att kameran ville vara med på ett hörn
                 när alla hade fått sin oblat, sitt vin och sin välsignelse.

                 Den rödklädda prästen intog det sista vinet och jag trodde att han 
                 aldrig skulle sluta dricka. Det fanns tydligen mycket vin kvar i bägaren. 
                 Jag gjorde nog rätt stora ögon och den praktiska Karin vaknade till. 
                 Hoppas att han inte sätter sig i en bil och kör därifrån!
                 Sen torkade han av bägaren med en duk, noggrant och länge, sen tog han en 
                 duk till och gjorde om hela processen. Tydligen diskar man inte i kyrkans värld?
                 Man torkar kalken ren. 

                 Så släcktes alla lampor ner och där satt jag nästan ensam helt plötsligt, väntande på 
                 att konserten skulle börja. 


    Jag steg upp och vandrade runt i helgedomen...oj, så stod jag plötsligt på någons grav..
    Aqui jaz, här vilar Ayres de Ornelllas de Vasconcellos...
    En militär, en författare och politiker från den tiden då Portugal var en monarki. 
    han var en av de mest hängivna afrikanisterna, generalguvernör i Mocambique och minister
    för marinen  och mycket mera . Högt sade jag R.I.P och steg av graven...

Ovanför hängde en tavla av Karl I av Österrike...han dog den 1 april 1922 här i Funchal, är begravd i Monte. Han var gift med Zita, mera känd som Sissi. De två kräver ett eget inlägg någon gång..

  
   Ovanför allt detta glimrade det ordentligt av guld. Det fina i det hela är ändå, det inser även jag, 
   att kyrkorna är fyllda av kulturskatter. Bra så..helt oresonlig är jag inte😉


    Fråga mig inte vem han är men jag gillar skuggspelet


Den här tiden på året pryder alla sina hem, sina trädgårdar och annat med Venussko, eller Sapatinhos som den heter på portugisiska. Jag känner för att skaffa mig sådana skor jag också, att ha i kruka då förstås😏


    Åh, dessa underbara vackra broderade konsthantverk. 
    De är så minutiöst välgjorda så jag får rysningar av välbehag och stor beundran för hantverket
    som utförs här på ön


Valvet, det oerhört vackra får avsluta inlägget för idag. Jag har fortfarande inte kommit så långt som till konserten. Men jag kommer dit i nästa inlägg....häng med då om ni vill. 

                                                     **********************

Mitt i allt detta sakrala skrivande så kommer Uffe in till mig och säger på sitt typiska sätt "att det har tydligen gått vilt till här hos oss!" "Varför då?" frågar jag. 
"Det hänger trosor i golvlampan" och så brister vi båda ut i skratt
Jag hängde upp tvättade kläder, som hade varit ute på tork, lite här och där igår kväll för att de skulle torka lite till innan jag lade dem i skåpet. 
Livet är, vi har roligt, vi gråter, vi skrattar, vi är. 

Idag blir det rester till middag, kan ni tänka er?

God fortsättning önskas er alla! 

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Det var det värsta! Med vildheten! Antagligen är det jag som är för pryd... och för gammal!
Har varit på katolsk gudstjänst med mässa, på Irland. Fattade ingenting. Vi bodde några dagar hos vänners vänner, så vi kände oss bara som deras gäster. Iakttagande!
Hoppas att konserten var bra! Kram
femfemman,

haha, vildheten bestod i praktiskt handlande av att få tvätten torr. Du är för rolig, vad har det här med ålder att göra? Nog tvättar du väl trosor du också? Du är för härlig! 😂
Ja, inte fattar man vad de mässar om..eller man förstår förstås vad det handlar om men inte desto mera rent bokstavligt så att säga.
Iakttagande var jag också även om jag deltog praktiskt till en viss del.
I nästa inlägg berättar jag mera om konserten.
Kram!
LillaSyster sa…
Då har du stillat din nyfikenhet på den katolskamässan. Jag är övertygad om att du snart springer på prästen i affären och att han börjar prata med dig. =)
Ha en fortsatt bra annandag jul!
LillaSyster,

ja, helt oväntat så blev det så mitt i allt.
Det skulle vara roligt om jag springer på honom i affären..då får vi prata om orättvisorna. Tycker jag, vill jag. Bara han inte tar till latin, då går det åt skogen.
Ha detsamma du med!
Susjos sa…
Så spännande! Å vilka fina foton du fick!
God fortsättning önskar jag dig och Uffe!
Kram
Guldkryckan sa…
Har aldrig besökt en katolsk gudstjänst men har fått en rundvandring i en sådan kyrka vid påsktid.
Verkar vara ett riktigt tungt pass för deltagarna på en långfredag tex. ;)

Fina bilder fick du där, toppen ju.

Katolska kyrkor har ofta olika inriktningar har jag fått mig berättat men jag kan inget om det direkt.

Ha det bäst nu. :)
Susjos,

ja, spännande är nog bara förnamnet.
Tack!
Detsamma önskar jag dig och din man också!
Kram
Nyfikenheten tar oss långt och vi får uppleva så mycket. Det vilda livet med trosor som kastas runt, den är kanske förbi. Eller inte? :D Kul har ni i alla fall och det är huvudsaken. Kram till er
Guldkryckan,

jag har varit inne i många olika katolska kyrkor men aldrig deltagit i en gudstjänst tidigare.
Ja, det är nog en tungt pass under långfredagen. Så har jag också förstått det.
Tack snälla!
Ja, det finns den romersk-katolska och den ortodoxa katolska kyrkan vad jag känner till men sen vet jag att de i sig också har olika inriktningar i sitt utövande. Historiken som så kan jag inte längre men jag har läst om den..måste nog pigga upp kunskapen som sådan. Kristendomen har sitt ursprung i den romersk-katolska om jag minns rätt.


Ha det bäst du med!

Anna i Portugal,

ja, precis så är det. Nyfiken tar oss långt.
Inget är förbi men vi kanske inte kastar trosor runt oss så där bara. Bara när de ska torkas inomhus, då kan de hänga lite var som helst och hur som helst.
Ja, kul har vi, utan tvivel.
Kram till er också!
BP sa…
Där ser man!!! Nu fick du vara med om en katolsk gudstjänst också. Katolikerna har en midnattsmässa också. Precis som du är jag varken det ena eller det andra. Och den katolska kyrkan är nog den värsta enligt mig. Jag menar katolska prästar/biskopar är inte så sällan pedofiler. Tror det eller inte, men jag har en viss "förståelse" för dom. Jag menar vilken religion tvingar präster och nunnor att leva i celibat i ett helt liv? Inte speciellt naturligt, eller hur??? Sjukt!

Nuvarande påve försöker visserligen vara "modern" och till och med tillåter samkönade äktenskap inom den katolska kyrkan. Så generöst - grrrrrrr.

Religion rent allmänt är ofta källa till det onda och alla krig med mera.

Det enda som gläder mig är att just den katolska kyrkan finansiellt går på knä. Bra där! Allt guld och glamour härstammar från 1700-1800-talet eller nåt sånt. Idag är kyrkan fattig...

Hahaha med trosorna! Det är en sak jag ALDRIG gör, nämligen torka tvätt i lägenheten över lampor, element med mera. Så gör man ju i England också, bland annat i vardagsrummet. Nope, inte min grej!
Ja, så har jag prövat på det nu också och jag kommer säkert att göra det igen. Tycker att det är intressant precis som jag tycker att mycket annat är det också.
Här har de nyss dömt en präst för pedofili. Det är onaturligt detta celibat, helt emot livet. Jag förstår inte alls...

Normalt hänger jag inte trosor på golvlampan men igår blev det så..ute var luftfuktigheten så stor att kläderna blev våtare än när jag tog dem ur maskinen, så in med allt och vi har en liten lägenhet...golvlampan och klädställningen blev fylld, samt lite till. Sen tog jag bort allting men glömde trosorna, därav skämtet.
Så kan det gå..
Det var nog att prästen inte kände igen dig som gjorde att han ägnade mer uppmärksamhet åt dig. Kan tänka mig att de flesta i kyrkan är vana besökare och då sticker man som ny ut. Det låter lite trevligt dock. Förstår att du inte ville ta nattvarden, det hade jag också känt varit fel om jag inte delat tron.
Hannas krypin,

det kan vara så men i katedralen rör det sig otroligt många turister dagligen...jag satt bland dem där man skulle be och det var kanske det som han märkte, att jag inte bad, föll på knä etc...kom jag på senare.
Nattvarden skulle ha känts helt fel att ta...jag har tagit den med ett par vänner på deras dödsbäddar, varit tillsammans med dem i den just då. Då har det känts helt rätt. Inte i fredags. Det hade känts falskt.
wiper sa…
Du fick verkligen många fina foton och du berättade så roligt och bra om upplevelsen. Du skulle ju kunna skriva en bok om alla detta och alla andra upplevelser. Det var spännande och givande läsning. Jag är inte heller troende för så fort jag träffat på nåt sånt så har jag blivit besviken och rädd.

Det kändes faktiskt som jag läste ett kapitel ur en bok.

Ha nu en skön onsdag
Kramar från Malin
Tove sa…
Min Gud min Gud eller vem det nu är; SÅ mäktigt att läsa och se bilderna! Kan ana en sakral känsla inombords ... lite andäktig ....
Du träffar det mänskliga livet livet med dess innehåll av alla de slag; historisk, religiöst, samhälleligt, kulturellt och säkert lite till.
Trosor i taklampan jaa, då fick du sträcka på dig också - efter allt sitta stå i kyrkan.
Världen är på samma gång helt obegriplig och fullt förståelig.
💝

Wiper,

tack, tack Malin!
Vi har våra vägar att vandra, var och en på sitt sätt.
Tack igen, för snälla ord om bokskrivet osv..

Ha detsamma du med!

Karin-kram!
Tove,

ja, säg det! Det är frågan det som en viss Shakespeare myntade
Hmmm..tja. Jag är som jag är, försöker nog mitt bästa med det mesta men det blir som jag är i alla fall. Men härligt är det att få vara med om allt jag får vara med om. Allt i ett och samma nötskal ungefär och det trivs jag med. Brokigheten är skön. Vi är av samma skrot och korn men på olika sätt.
Nej, inte taklampan, dock golvlampan...behövde inte sträcka mig alls att ta bort dem.
Livet, världen, livet...allt i en och samma handske ungefär.

💝
Paula sa…
Nu är klockan halv ett på natten och jag har inte riktigt full koncentration på gudstjänsten du beskriver. Men, jag håller med om en hel del, kyrkans rikedomar inte minst. Varför har de roffat åt sig för att sedan dela ut små allmosor till de fattigaste...
jag är också konfirmerad men gick ur kyrkan när jag flyttade från Stockholm. Jag var med i finska församlingen där, inte av tros-skäl utan för att prästen där var suverän och för att jag ville att finska församligen skulle leva vidare. Vi går inte närmare in på religion här och nu tycker jag. Men tack för fantastiska foton, jag besöker också gärna kyrkor när jag har möjlighet, alltid fascinerande miljöer.
Paula,

kyrkans rikedomar härstammar från tidigare hundratal men likväl blir jag irriterad många gånger. Det är vackert, absolut men allt eländes elände som ligger bakom där de fattiga fick det ännu fattigare och de rika höjdes till skyarna, får mig att gå raka vägen upp i katedraltaken. Det är ju helt och hållet emot det kristna budskapet.
Jag gick ur kyrkan i vuxen ålder tillsammans med min son. Orsaken till detta är nog en orsak att skriva ett inlägg om någon gång. Maktspelet som figurerar i de religiösa samfunden gillar jag inte, sen må var och en vara salig på sin egen tro.
Kyrkor är kulturskatter, utan tvivel så är de det.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande