Jag gick på konsert, fortsättningen

                                   I förra inlägget om konsertbesöket nådde jag nästan julgranen. Nu är jag där, hos granen


Första julen som vi firade här i vår lägenhet, så blev vi överösta av julgåvor i form av likör, kakor etc och naturligtvis så ville vi ge någonting åt givarna/ våra grannar i vår tur. Det blev vin, det blev konsthantverk och så hade vi bra ljus som vi också gärna delade med oss av. 

Nu vet jag inte om det är vanligt hos alla här på Madeira men man tänder inte ljus i sina hem fick jag veta annat än när någon har dött.  Men tacksamt togs ljusen emot i alla fall av grannen Z. som skulle ta dem till Nossa Senhora das Dores i någon Igreja/kyrka under julen. Jag såg säkert ut som ett frågetecken men i fredags kom jag på vad som menades.....


Jag träffade Senhora das Dores i katedralen och hos henne kan man tända ljus för någon annan och för sin egen del. Allt ramlar på plats, pusselbit läggs till pusselbit. Jag blir lite, lite mera portugis för varje liten stund som går eller om jag rent av blir lite, lite katolsk? Det är spännande att leva

                     
                      Påven var också närvarande på sitt sätt. Att bilden är på sniskan en aning är för 
                      att jag klippte bort en del människor. Så påven fick ta smällen så att säga, bli lite 
                      sned. Han klarar det säkert.
                      
                      

                                   Så småningom hade jag rundat katedralen "invärtes" och slog mig ner
                                   för att lyssna på julkonserten...

                                   




            Altartavlan i sig är ett enormt konstverk, fönstret strålande vackert.


Förra gången jag var på konsert i katedralen och lyssnade på Svetlana Kuznetsova, sopran och hennes pianist Tetiana Seménova, så gillade jag det jag hörde men kunde konstatera att akustiken inte var särskilt bra . Då befann de sig uppe på läktaren och redan då diskuterade vi, Uffe och jag, att det borde vara mycket bättre om de är nere vid altaret. Så var de den här gången...det lovade gott, det lovade bättre.


Det var ännu värre den här gången, tyvärr. Svetlana är en utomordentligt god sopran, hon har en väldigt fin "pipa"/röst men akustiken i stora katedralen är förfärlig och gjorde ingen rättvisa alls åt framförandet. Hon borde ha haft någon form av ljudförstärkning, mikrofon. Hon hördes dåligt och då satt jag rätt nära ändå.  
Jag tyckte uppriktigt sagt synd om dem båda. Inget programblad med låtarna som framfördes delades ut, musiken kände jag inte alls igen och någon julstämning fick jag överhuvudtaget inte. Det var hemskt helt enkelt. Undra på att ingen av dem orkade le naturligt annat än lite ansträngt


              
    Så synd på rara ärtor. Folk steg upp och gick ut, långt ifrån alla tack och lov, men jag svek jag också. 
    Jag upplevde det hela som pinsamt. Det glada juliga fick jag leta på annat håll...
    De borde bygga om katedralen, tänkte jag när jag stegade ut i solskenet. Ta ner taket. 
    Helt förvissad om att det kommer aldrig att hända, naturligtvis. 
    Tack och lov! 

    Sen gick jag raka vägen till Stadshuset för att se vad barnen hade gjort för krubbor....
    Jag visade några senaste söndag, nu visar jag några igen

    

            Det dricks en hel del kaffe i den här stan...


            Jag gillar de tre vise männen och deras uppsyn. Jesusbarnets också...


Plötsligt fick jag svårt att andas... 😧 Det är trångt om saligheten i den kaffeburken...


                                                                     Den mest stilfulla i mitt tycke...

Vad vore livet utan barn? Barnlöst förstås, men ack så tråkigt.

    
     Det hör till att jag går ut på innergården för att se på kakelväggen, julstjärnorna och stenläggningen.
     Tradition är tradition.

     

                                        Jag började med en julgran, jag slutar med en julgran

Jag kan lugnt säga att det här med att gå på konsert denna gång blev väldigt mycket mera än att gå på konsert. Konserten kom av sig mera eller mindre för min egen del.  Tur att det finns så mycket annat att uppleva istället.
Nästa gång jag går på konsert så blir det någon annanstans och inte i Sé Cathedralen. Tror jag. Jag är dock inte helt pålitlig. Ibland lurar jag t.om. med själv.🙄


                                                           Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Så konstigt att det inte är bra akustik i en katedral. Synd om sopranen... men ska man gå på julkonsert, så ska det juvvara kända låtar.
Ha det gott! Kram
femfemman,

katedralen blev byggd mellan 1493-1517 och är antagligen inte byggd med tanke på akustiken alls utan mera för att vara pompös. Troligen felkonstruerad säger en lekkvinna, som egentligen inte vet ett skvatt om det här men som är starkt troende i det här vad gäller byggnadskonstruktionen.

Exakt så kände jag det också. Man ska känna igen jullåtarna..det finns så mycket fint klassiskt som är internationellt känt.
Ha det gott du med!
Kram
Kram!
BP sa…
Visst skrev du att konserten var gratis!? Gratis är inte alltid gott. Tycker bara så otroligt synd om sångerskan. Det hade nog varit smartare att ta betalt och använda pengarna till mikrofon, förstärkare med mera. Så synd om sångerskan.

Dina krubbor är helt underbara. Bättre återvinning finns liksom inte. Och den som kommit upp med idén borde få ett pris:-)
LillaSyster sa…
Stackars sångerska, men hon måste ju övat där och insett att det inte lät bra?
Coola skapelser och en tradition är ju en tradition =)
Inte illa att kunna lura sig själv. Ha det gott!
BP,

ja, konserten var gratis. Det finns mikrofon i katedralen, helt säkert. Jag vet inte varför hon inte använde den..Ja, det var synd att det blev som det blev, men det fanns ändå rätt många i publiken när jag gick därifrån.
Krubborna är underbara, den bästa tänkbara återvinningen som finns. Barnen lär sig återvinning samtidigt.
Absolut, jag håller fullständigt med dig om det!
LillaSyster sa…
PS. När Rim är klara på andra sidan kan du säkert övertala dem att fixa till katedralen =)
Så tråkigt att det blev en pinsam konsert. Förvånas dock över att de fortsätter att ha konserter där, jag menar, sångerskan hade ju varit där en gång tidigare till och med. Hoppas du får höra henne på en bättre plats nästa gång. Go kväll! Kram
LillaSyster,
LillaSyster,
ja, det var synd om henne. Hon var inte glad..redan innan så märktes det på hennes humör. Troligen kände hon till att akustiken var sämre där nere än där uppe på läktaren. De har rätt ofta konserter i katedralen. De flesta kanske inte är lika kinkiga som jag och ett antal andra var. Det var rätt många som ändå satt kvar..det kan vara min plats i katedralen som är en av de felande länkarna också. Jag försökte lyssna mig igenom katedralen när jag gick ut...det var lite bättre längre bak.
Ja, en tradition är en tradition och barnen är jätteduktiga.
Haha, jag kan lura mig själv ibland. Ha det gott du med!
LillaSyster,

haha, jag kanske ska försöka med övertalning. Tror nog att jag får ta ner månen allra först för att få dem övertygade om att de behöver fixa till katedralen. Men försöka duger....
Anna i Portugal,

ja, visst är det tråkigt. Men flera satt troget kvar och lyssnade...men visst måste det ha känts när hon såg rätt många lämna katedralen. Jag klarade i alla fall inte att sitta kvar, det lät inte alls så som det ska låta. Det kan ha haft med min plats i katedralen att göra. De som lämnade katedralen innan jag gjorde satt också i min närhet.
De har kanske inte annat val just där i centrum..jag vet inte varför. Förra gången var det inte bra men då var det bättre trots allt.
Go kväll-kram

Tove sa…
Om akustiken var dålig, sämre en senast - vilket ju är en stor synd i en katedral kanske -så var det ju upplevelserikt att döma av dina bilder! Inte alla fotografer som får till påvebilden på sniskan kanske :-)
Krubborna - jag tackar så krubbrikt jag kan även för dessa 🙏
Hi hi - jo jag fick något utslag av fri fantasi när jag fick in taklampan som trostorkare förra avsnittet :-)
Kram o tack!
Tove,
stället där sopranen var senaste gång var sämre plats att vara på än förra gången. Jag fick en känsla av att de prövar sig fram...det beror säkert på mycket när det gäller akustik. Mängden människor kanske.
Och var man själv sitter, kom jag på.
Det var upplevelserikt många gånger om. Jag ångrar inte mitt besök fastän jag blev besviken på musiken och då inte bara jag.
Krubborna är ljuvliga. Snart är det december igen och då får jag gå dit på nytt och se nytt.
Taklampan ja, ...det borde gå att slänga dit trosorna faktiskt. Jag ska träna på det, haha..

Kram och tack till dig med!
Susjos sa…
Så trist med konserten, min "konstgjorda hörsel" hade helt klart inte gillat det heller. Men du delar med dig av fantastiska foton! Tack för dem!
Kram
Susjos,

ja, det var trist. Det var av den anledningen som Uffe stannade hemma den här gången. Han hade det jättejobbigt med sin konstgjorda hörsel förra gången.
Tack snälla du!
Kram
Paula sa…
Jag gör klart direkt: sopraner och jag går inte ihop! För mig låter de som skrikiga barn, kvinnor i sjönöd eller något ännu värre, Gud bevare...Jag är musikalisk, jag har försökt ta till mig olika musikstilar, men opera och jag är inte kompatibla. Jag gillar heller inte påvens bild där vid altaret, han är ju en människa som vi andra. man tillber inte en människa, men, han är väl Guds ställföreträdare på jorden? Nä, nu blev det inte så lyckat. Jag vill absolut inte häda. Jag älskar din nyfikenhet och din förmåga och vilja att ta till dig allt nytt i ditt nya liv!
Kram från pörtet
Paula,

jag är själv mera intresserad av att höra på en mezzosopran, en alt eller så. Det låter oftast mycket bättre men den här sopranen låter väldigt väldigt bra. Hon sjunger, hon skriker inte och låter inte som en pinad katt, vilket jag också kan tycka att vissa sopraner låter som. En del kan, andra kan lite mindre...
Den stora Maria Callas gillar jag inte...och det är som att häda har jag förstått.
Jag är allätare vad gäller musik, inte främmande för någonting inom det området. Jag lärde mig att tycka om hårdrock också när sonen och fostersonen var i den åldern...ja, jisses ja, taket på vårt hus ...det stod högt över den övriga byggnadskonstruktionen emellanåt. Det jag tycker allra mest om gör att jag trivs extra bra här i Portugal. Fado, fado, fado...Lyssna på Ana Moura om du har möjlighet..finns säkert på You tube också. En dag utan hennes sång är nästan inte värd att leva.
Jag är nyfiken av mig, vill alltid veta mera mera mera om sådant som jag kan lära mig något bra av. Jag kommer att dö nyfiken, helt säkert. Det är en tillgång, livet blir sällan tråkigt.
Kram från gränden!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio