Sjön suger...
Men det finns ett annat sug också
Just det; det är inte enbart i Norden som ni har snö! 
Sen gick vi vidare mot den italienska glassen uppe på rua Monumental och innan dess så blev jag stoppad av dessa härliga kvinnor som ville att jag skulle ta ett foto av dem och hälsa övriga världen att det här är Madeira, välkommen hit!
Lilla Lobo Marinho akter om "strykjärnet" är också mycket vackrare och ser ut som båtar ska göra.
för någon (läs Karin) som har vuxit upp i en sjöfartsstad (Mariehamn)
med nästan bara idel ädel sjömän i släkten och någon
(läs Karin igen) som själv har varit sjöman både på ett kryssningsfartyg (Apollo III)
Suget efter att få känna av saltet som havet stänker på en är stort emellanåt och då är det ju
bra att bo nära hamnen här i Funchal.
Senaste onsdag stävade ett segelfartyg in och eftersom vi hade möjlighet så drog vi iväg mot hamnen
för att beskåda skönheten på närmare håll.
Vi hade koll på att det var Sea Cloud Spirit som kom på besök och eftersom möjligheten fanns
att det eventuellt fanns vänner från Åland ombord ( ibland händer det att två av tidigare
segelkamrater (Henka Karlsson och Allan Palmer) brukar segla ombord
på Sea Cloud, så måste givetvis saken undersökas för tänk om !
någon av dem också var med på -Spirit- och vi skulle få
känna hemlandstoner oväntat och plötsligt.
Till saken hör att både Henka, Allan och jag har en gemensam nämnare,
nämligen att allas våra farfäder har
seglat tillsammans ombord på samma segelfartyg.
Det kom vi på en kväll en gång i en skärgårdshamn någonstans ,
att vi som är barnbarn till de där " riktiga sjöbusarna" själva var lite sjöbusar vi också ( Albanus)
Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet eller hur man säger.
Allans och Henriks farfäder var båda sjökaptener och min farfar var segelmakare.
Allan och Henrik seglade som skeppare ombord
på Albanus medan jag, som kock, stod vid grytorna och lagade mat åt alla ombord.
Ibland kunde det vara 45 personer + besättning. Maxmängd på kort-seglatser över dagen.
Vanligtvis så var vi 21 personer ombord + besättning när det blev längre seglatser
med övernattning ombord.
Jodå, det går mängder av mat åt när man är på havet...
Vi har gjort många fina minnesvärda resor tillsammans.
Ja, vi har två gemensamma nämnare kommer jag på nu.
Vi har ju själva seglat tillsammans, inte bara haft förfäder som har gjort det.
Jag har aldrig varit med om någon som Allan när han tog iland med Albanus med alla segel uppe.
Så skickligt så skickligt, så beundransvärt.
Vi märkte inte ens att vi var vid kaj mitt i allt.
Han bara smög in fartyget så där bara med alla segel uppe.
Otroligt. Imponerande att ta in ett segelfartyg över tjugo meter långt till kaj som om
det vore ett litet och behändigt äggskal.
Jag är så glad att jag har fått uppleva en seglare som verkligen kan segla.
De flesta gånger togs alla segel ner och med motorns hjälp la man till vid kaj, men som
sagt det fanns tillfällen då jag blev mera än euforisk.
Så tänk om någon av de där två var med ombord som skeppare?
Nej, så var det inte. Inte den här gången...
Men några foton måste förstås ta...
Fartyget är vackert, hur vackert som helst men ingen tjärdoft spred sig ner till kajen...
Vilka nostalgiska krav jag plötsligt fick. Tjära, kära tjära...kom till mig 😉😊😊
En fåfäng längtan förstås men däremot kom det en ormvråk svävandes över oss. Det är inte helt vanligt att få se en sådan så långt nere i stan. De brukar hålla till högre upp på land. Men den ville säkert se på segelfartyget den också.
En drös låg uppe på kajen där fiskebåtarna brukar lägga till med sina fiskefångster...
Först ville de att vi två skulle komma tillbaka till ön men vi kontrade förstås med att vi inte tänkte lämna den, att vi bor här. Vilket förstås väckte jubel.
Då blev engelskan plötsligt portugisiska. Så kan det gå!
Jag älskar människor som bjuder på sig själv..😍
Mera sånt åt folket!
En hund och dess matte var också lite sugna på vatten...
En dag senare såg jag detta fartyg och tänkte spontant på att mitt strykjärn är mycket vackrare.
Allt enligt mitt tycke, någon annan tycker säkert helt annorlunda, hur man nu kan göra det 😉
Åtminstone den som har designat och ritat det flytande strykjärnet gör det säkert.
Nä, ibland är jag inte alls snäll. Men i mörkret såg det rätt häftigt ut...
Idag väntar Edgar på mig och Fatima på Uffe. Våra tandläkare. Vi ska synas och få omvårdnad är
det meningen. Rengöring kallas det också. Som Edgar sade åt mig att här på Madeira går man till
tandläkare två gånger i året och givetvis så lyder jag/vi.
Ha en fin måndag alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
och ett "annat"...
Har varit på kryssning några gånger. Kul att vakna upp på nya ställen varje dag. Lite enahanda på båten dock.
Tandhygienist en gång per år... känns som om det räcker! Kram
jag kan förstå det, man präglas lätt av sin omgivning. Jag är uppvuxen mellan två vikar och som sagt har sjöfarten i blodet. Att sitta i hamnen under våren och höra när de fixade sina fartyg färdiga för långa resor var så himmelskt för min del som det bara kunde vara. Där satt jag bland bergskrevorna ovanför dem med mina läxböcker.
Kryssning är inget för mig, trots att jag har jobbat ombord på ett kryssningsfartyg. Men segelfartyg, JAAAAA.
Här är det vanligt med två gånger per år. Har inget emot det alls. Gillar "krassningen".
Kram till dig med!
Vilka härliga kvinnor och det spontant och glatt möte!
Önskar en glad måndag!
Det är fint att minnas ibland.
Marinlottakåren känner jag till från svenska vänner. Kul Znogge, du har lite sjöben då!
Barnbarnet Wilhelm är sjöscout, min dotter scoutledare så de drar iväg ut på böljan den blå nu och då.
Bra är att det finns bilfärjor. Hur kunde vi vara utan dem tidigare?
Ja, kvinnorna gjorde min dag, det bara sprudlade om dem.
Önskar dig detsamma!
Ett härligt spontant möte också! Och då fick du dessutom möjlighet att praktisera portugisiskan.
Tusen tack för dagdrömmeriet....
Alltså kryssningsfartyg är inte snygga, de är extremt fula. Och vissa av dessa är över 300 meter lång. På tal om lägga till i en hamn med en 20 meter lång segelbåt jämfört med att slussa dessa kolosser genom Panamakanalen alltså.
Har lovat mig själv att aldrig utsätta mig för en lyxkryssning, men är väl medveten om att det var bara Ruth i Virginia och jag som INTE gillade Amas och Anders kryssningar med överdådig mat och dryck.
Ja ja, tur att vi alla är olika;-)
tack! Jag har oerhört många fina minnen i bagaget, måste nog skriva ner dem pö om pö.
Jag har bara varit med om kortare kryssningar som passagerare, bl.a Mariehamn, Stockholm, Visby, Gdansk i Polen och så tillbaka igen. Jag sydde harar nästan hela resan, haha...förutom då jag gick i land och såg mig omkring. Kryssningslivet är inget för mig men jag blev bjuden på resan så...min måg är sjökapten och jobbade ombord på fartyget.
Däremot har jag jobbat ombord och det går an. Jag är nog en "jobbig" människa, trivs bäst så, att ha någonting att göra.
Kvinnorna var härliga och bjöd verkligen på sig själva. Ja, så är det, när man säger att man bor här så svänger de genast om till portugisiska.
Paula,
du är för härlig, härliga kvinna!
Självklart så blev du kär i alla kaptener, fattas bara annat. Ett bra tecken på att du fortfarande lever!
Jag förstår att du bläddrade förbi Strykjärnet, inte kan ju en kapten vara snygg som jobbar på en sådan mojäng.😉😂
Vet du, 2500 passagerare är ju ingenting, en liten såskopp bara till båt. Här kommer det fartyg med över 5000 passagerare ombord. Då går inte jag ner på stan, jag håller mig i periferin, för vem vill vara där mitt i värsta turiststråket, haha... Undrar förstås vilken av kaptenerna du dagdrömmer om?
ja, vi skyller på kaptenerna.
Jag hamnade in på det yrket så där som jag brukar ta mig in...på ett bananskal ungefär. Jag måste nog skriva om det...det är rätt dråpligt ..och roligt att minnas. Jag har många fina minnen, jadå!
ja, jag har verkligen varit det och det fortsätter, kul nog.
Jag brukar kalla dem till flytande konservburkar, de är inte vackra de där stora hotellen.
Jag gillar inte heller kryssningar av det slaget, är inte min stil alls, så det är du och jag nu BP, som tänker så. Ruth i Virginia i saligt minne. Hon kryssar på annat sätt nu.
Det är toppen att vi är olika, för hu så trist det skulle vara om vi alla var likadana.
Tack för intressant och rolig läsning. Och även fina bilder.
Dessa gigantiska kryssningafartyg tycker jag inte alla som. Mindre varianter är helt ok och allra bäst är ju dessa vackra seglare.
Minns med stor glädje vår resa till havs i Sydamerika och när vi rundade Kap Horn. Mäktigt och det fartyget var en mindre variant. An helt fantastisk resa. Bosse är ju uppvuxen på sjön och hans pappa hade ett fartyg som gick både på Sverige och Finland.
Albanus känner jag väl till och fartyget Pamir som gick från Åland till Australien och rundade Kap Horn har vi hemma på väggen.
Skulle gärna hänga med Sea Cloud Spirit eller systerfartygen.
Har ju varit en hel del till sjöss och gillar det verkligen. Om det inte blåser storm förstås.
Kram
tack själv!
De där gigantiska kryssningsfartygen är ju som städer i sig. Skrämmande med tanke på att det ändå är en farkost som går över djupa vatten. Man får verkligen hoppas på att det inte händer någon olycka...
Jag minns er resa jag också, följde noggrant med.
Som ålänning som Bosse är så har han ju havet i sin ådror. Givetvis.
På Pamir han flera av mina släktingar seglat.
Ja, det är fint att vara på havet. Storm behöver det förstås inte blåsa upp till men sånt händer.
Kram till er båda!
En vecka i Turks and Caicos på en ganska lyxig (motor)båt där vi dök 5ggr per dag - då får man ligga på och hålla schemat för att man ska hinna och det var förstås besättnigen som var fantastisk och såg till att schemat höll. Det var roligt men lite för glassigt för mig...
En annan resa var på en ombyggd schooner och kändes mer rätt för oss. Även om vi mest gick för motor så seglades det lite grann. Skeppet heter Juliet om du är nyfiken https://julietsailinganddiving.com/. Första gången vi skulle med Juliet till Bahahmas från Florida kom vi bara ett par mil på fyra timmar (!) för det var ordentligt med motvind. Vi fick vända och ställa in resan - det gick fort att komma tillbaka till hamnen igen med medvinden, haha. Efter det har vi varit med Juliet i deras vinter tillvist, St Croix. Mycket fint att se i havet där också.
Vi har också varit ute över två nätter för att dyka i den fina nationalparken Flower Gardens ute i Mexikanska Gulfen https://flowergarden.noaa.gov/visiting/. Det finns oljeplattformar där ute runt parken (dåligt rent generellet men faktiskt fint som artificiella rev, massor med koraller och fisk!) men Flower Gardens är bland väldens nordligaste korallrev på 30+ meters djup.
På alla de här resorna har maten varit väldigt viktig och kockarna/kockorna omtyckta.
OK, ledsen att det blev långt och mest intressant för mig. Jag har knappt dykt på ett par år och det märks att jag saknar det :-).
Tack för din långa fina kommentar, jag blir inte ledsen av det utan precis tvärtom. Det är fint att få "vara med om" dina äventyr både under och ovan ytan. Jag är ingen dykare själv men Uffe min man har dykt massor, är marinbiolog och även min son är dykare. Uffe dyker inte längre men sonen gör det i nordliga vatten nu för tiden men även i andra sydligare förr. Jag ska absolut ta reda på mera om allt det du har beskrivit, läsa på och lära mig.
Ja, maten är verkligen viktig och det går mycket mat åt. Näringsrik ska den vara och god. Tomma grytor och kastruller är kännetecknet för varje måltid hur stor den än har varit från början.
Hoppeligen så får du snart ta dig under ytan igen, jag vet att det blir ett måste. Vi har två riktigt goda vänner som reser runt omkring i världen och dyker för sitt höga nöjes skull. Tack Cecilia för en fin kommentar!
Intressant man får ta del av och fina bilder. Min son gillar ju båtliv och jag hade en morbror som ofta var ute och åkte kanot eller seglade.
Ha en skön dag
Hälsning från Malin
så fint att du ändå vill ge en kort kommentar Malin, tack för den 🤍!
Ha en skön dag du med, jag tittar in till dig snart!
Jag skulle älska det också.
Sea Cloud är ju riktigt fint när man ska kryssa. Har sett dem i Karibien. FAST då jag varit ombord på jätteskeppen som du tycker är strykjärn!! HAHA.
Men jag gillar ju sådana också. Men det vet du redan.
Har du sett det fartyg som Royal Caribbean just nu bygger i Åbo? Herregud, tror det är världens största kryssningsfartyg som nu puffar omkring i Åbolands skärgård och finputsas innan hon ska till Miami om några månader. Helt otroligt fartyg.
Men jag är glad att Finland får dessa jättebeställningar när det kommer till kryssningsfartyg. De kan sin sak, och man märker det ombord också, finsk kvalitet. Icon of the Seas kommer att kunna ta 7.600 passagerare. DET tycker tom jag är way too much. Och jag vill inte åka med ett så stort fartyg. Faktiskt inte.
Tycker det är lagom att åka med ett som tar runt 2-3000, men sådana fartyg är ju småpotatis numera.
Tänk om Icon of the Seas lägger till hos er på resan över. DET vore en syn. Hon kanske inte ens kan lägga till, utan får ligga på redden utanför.
Oh well. Tycker det börjar gå för långt med storleken på dessa fartyg, men fascineras av att se dem.
Karin, visste inte att du jobbat på Apollo III vad roligt. Kock såklart. Vad annars. Vilka härliga minnen!!
Ja, men det är säkert så att Ålänningar med jämna mellanrum kommer förbi din ö på olika kryssningar där de ingår i besättningen.
Det är ofta svenskar, norrmän och finländare som har kaptensposter och andra högt uppsatta poster på dessa fartyg.
Hur som, du bor på en underbar plats med bästa utsikten.
Kramar från mig!!!
ja, jag har hamnat rätt i världen. Så tycker jag själv också.
Du skulle absolut älska det. Tänk om du skulle ta din Peter i handen och så lämnar ni USA och kommer hit till vår gränd och flyttar in i de nya husen som är på gång framför oss. Jisses så kul vi skulle ha...
Konservburkar och strykjärn, haha...sådan är jag men det finns riktigt vackra kryssningsfartyg också
och som sagt det ena förtar inte det andra. Jag är bara mera segelfartygstjej än kryssningsfartygs med tanke på storleken och en hel del till.
Finland är bra på att bygga fartyg och jag håller med dig om att det är fint att de får dessa uppdrag. Men 7600 passagerare? Hela Mariehamns befolkning kunde gå ombord, några fick ta till livbåtarna förstås men ändå. Det är inte riktigt klokt.
Det är mera lagom med 2-3000 personer jag håller med dig .
På Apollo III var jag inte kock, det var på segelfartygen som jag har varit det. På Apollo III var jag från första början salongsstäderska, blev smörgåsnissa och så slutligen servitris. Får nog skriva om den tiden i något inlägg längre fram.
Jag bor på en underbar plats och har en otroligt fin utsikt.
Kramar från mig till dig!