Edgar fixade det!

Det hör till mina och Uffes vanor att minst en gång per år gå till tandläkare för att besikta våra garnityr.

När man flyttar utomlands så tappar man sin vanliga komfort-zon en aning. Man känner sig trygg med det invanda och på det språk man behärskar allra bäst, men man blir som barn på nytt när man landar på "främmande" mark. Så mycket nytt ska läras in, tas reda på..

Vi har redan länge talat om att vi behöver få tag på "en egen" tandläkare som vi kan gå till en gång per år också här i vår nya hemmiljö. Den ena dagen har lagts till den andra med allt vad det har inneburit av byråkrati både här och i det gamla hemlandet, renoveringar, etableringar etc., listan kan göras lång. Det är rätt mycket av allt sådant man får på köpet när man lättar ankar på ett ställe för att ankra på ett annat ställe, i en helt annan kultur.

Plötsligt så märkte vi  att tiden hade gått och att det närmade sig två år sedan vi senast var till tandläkaren. I slutet av augusti-21, oops! Så kan vi ju inte ha det. En gång om året ska det vara allra minst. 

Här finns ett stort utbud av tandläkare så det borde förstås inte vara svårt att få tag på en, tänkte vi men jag frågade ändå bekanta och vänner om de kunde rekommendera oss någon som de tycker att är bra. 

"Du ska gå till Fatima på Madeira Dental!" ( Clinica Ortodoncia e Medicina Dentâria) . Hon är jättebra fick jag veta på direkten när jag ställde min fråga. Jag fick också veta att hon sjunger när hon jobbar med sina patienters tänder.  Musik under arbete uppskattas förstås..Undrar om man kan välja repertoar och om det ingår i det vanliga tandläkarpriset? Ja, det lär göra det fick jag veta. Musiken får man på köpet så att säga om man vill eller inte. Repertoaren står tandläkaren för...inget val där alltså. 

Jag fick också ett tips av en annan bekant, som berättade om hur det gick för henne som inflyttad utlänning här på ön, den första gången hon besökte en tandläkare. Hon som alltid brukar ha hela tänder fick veta att hon hade ett tjugotal hål! som behövde åtgärdas. Givetvis blev hon chockad av att höra om förfallet som hon inte själv hade lagt märke till . Hon drog öronen åt sig och innan hon gick till tandläkaren som påstod detta, så tog hon en second opinion från en annan tandläkare som i sin tur inte hittade några hål alls i hennes mun annat än själva munhålet då förstås. Ja, vi fick ett namn dit vi absolut inte skulle gå. Tacksamt att veta. 

Det finns lurendrejare även i den bästa av tandläkarvärldar. 

Vi bestämde oss för Fatima och jag tog fram telefonnumet för att ringa henne för bokning av tid. Vid den vanliga tandtrådsrengöringen av mina tänder dagen innan jag skulle ringa, så ramlade en plomb ur en tand helt plötsligt. 

Oj, nu blev det plötsligt akut! Jag lade plomben som var vit och stor på en uppsatt plats ungefär som om mitt undermedvetna trodde att en tandfe skulle hitta den och lägga dit en slant istället. Man kan ju alltid hoppas eller hur? Så ringde jag till tandläkarmottagningen men fick veta att det inte fanns tid hos Fatima förrän tidigast den 14 juni. 

"Ge den tiden åt min make och ge mig en annan tandläkare som kan ta emot mig akut, jag har tappat en plomb!!" Jag var lite chockad för tandhålet kändes så stort, nästan som om tanden var tudelad. "Tungan  kan den", tänkte jag. Jag fick en tid ganska snart i alla fall när de insåg mitt dilemma. Från ena dagen till den andra så satt jag i tandläkarstolen med Edgar som tandläkare. 

Tandläkare Edgar var chockad han också, (det är mycket chockartat som händer i tandläkarvärlden, inser jag)  Edgar förstod inte alls att jag inte hade värk. Jag hade röntgats innan så han såg bilden redan innan jag fick komma in till honom. Jag borde ha haft svår värk. Lite brydd var jag förstås och jag fick nästan dåligt samvete när jag inte  kunde leva upp till den där värken som jag borde ha haft men ja...någon värk kände jag inte av.

Sen fixade han tanden på bästa sätt, rotfyllde den, lappade ihop den och lovade att nu håller den ett tag men att frakturen var djup, om och när det händer nästa gång att plomben behagar hoppa ut, så kan han inte rädda tanden, då måste han dra ut. 

Den dagen, den sorgen, tänkte jag glad i hågen över att jag hade hittat en jättebra tandläkare trots att han inte sjöng en endaste liten trudelutt för mig medan han jobbade med mina tänder. Personligen funderade jag mera på hur i all världen jag hade fått en fraktur så där bara ? Går damer i mogen ålder i bitar, bit för bit? Ska jag äta mera kalk? 

Han bedövade min tand när han jobbade med den. Rejält visade det sig, för vid middagen några timmar senare så förstod jag inte vad jag hade lagt i maten som var så segt och svårtuggat. Där satt jag och tuggade och tuggade en god stund medan jag funderade på den svårtuggade kycklingen, innan jag insåg att det var på mig själv jag tuggade. Tur att jag inte bet ännu hårdare...det räckte redan med det blodvite som uppstod.

Följande morgon vaknade jag med en rejäl fläskläpp som jag själv hade förorsakat vid middagen dagen innan. Då hade jag rejält ömt  och någon dag på det till innan fläskläppen försvann. Så kan det gå i den bästa av världar.

Jag kunde också konstatera att jag inte smakar särskilt gott alls, rätt så smaklös är jag t.om..

Sen visade det sig att plomben inte var en plomb utan en bit tandben. Tanden bara gick sönder så där mitt i allt, frakturerade sig själv. ( ja, t.om fakturerade sig själv också ) Vad har hänt ? Ja, det är frågan det. Tandfeén kan man inte lita på, ingen slant fanns på stället där tandbiten låg. Kanske jag borde lägga den under kudden istället? 

Efter någon dag fick jag ett blåmärke på höger kind, där den reparerade tanden finns ...Uffe såg smått road ut, men blev också lite oroad, för tänk om folk skulle tro att han har misshandlat sin hustru? En fraktur, ett blåmärke och dessutom en fläskläpp.  Aj, aj, aj...så det kan bli ;) 

Vad jag betalade för den drygt en timme långa behandlingen ? 65 euro! Det ni, hemma på Åland hade det kostat lika mycket bara  av att öppna munnen, sen skulle arvodet för själva jobbet plussats på också.  Tanden, den lappade mår hur bra som helst, ja! Edgar fixade det! 

Nu är han min tandläkare och jag har varit till honom på undersökning och allmän tandvård/rengöring en gång efter den första gången. Lite roligt blev det då också men det tar jag en annan gång. Jag har hittat min tandläkare. Nu återstår att se hur Uffe kommer att gilla sin sjungande Fatima. Livet är rätt så spännande, minsann. 

Alla foton har jag hittat på nätet, de hängde där till gratis användning...

Sen fick jag en aha-känsla, så där bara i lördags om kväll då vi såg på Mello-finalen. Den första låtens namn var Who the hell is Edgar? Det är ju min tandläkare! Nu vet ni det! 😉

                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira