På ett högre plan

Nu tar jag ett steg till lite högre upp  i det portugisiska språket. Den här gången utan Uffe som jag givetvis kommer att delge allt jag lär mig under lektionerna. Uffe skämtar och säger att han ska gå på pub istället och lära sig portugisiska där . Det är ju bland det ursprungliga folket man lär sig ett språk. Han är väl unnad! Jag kanske kommer dit jag också efter kursen.😉

Lite skämtsamt har jag kallat detta "De tio små negerpojkarna" ( Agatha Christie) . 

Från första början med intensivkursen som började i slutet av augusti var vi fjorton deltagare. När vi började nästa kurs så var vi sju stycken som fanns kvar av den ursprungliga. Nu blir vi fem. 


Ukraina, Skottland, Italien, Nederländerna och så jag från Åland/Finland är de länder som vi representerar som nya madeirabor. Plus vår eminenta lärare Melissa, från Madeira. Hon är suverän, lyfter oss när vi egentligen inte ens ska lyftas men pekfingret, om det ens finns ett sådant i hennes fall, är uppmuntrande. "Kom igen nu, du kan, men ta tid på dig! Det är normalt det här". 

När man känner att man kommer till korta, när allt står stilla i hjärnan och alla andra språk dyker upp ur hjärnans vrår istället för det portugisiska, så finns hon där med ett varmt härligt leende och glittrande ögon, väntande på undret som ska ske. Ungefär. Jag har aldrig under mitt ganska långa liv varit med om en lärare av hennes dignitet. Hon ÄR verkligen en lärare av det rätta virket. På absolut rätt plats i livet.

Jag kan helt ärligt säga att var det inte för Melissa , så kanske jag inte skulle fortsätta men hon ger mig den rätta gnistan. Det är intensivt detta, på sju veckor ska vi läsa in en årskurs. Vi är fortfarande på ett lågt stadie men grammatiken är vad den är, oberoende av nivå. Portugisiskan är svår.  Från och med i morgon så pratar vi portugisiska på lektionerna och undviker engelskan. Puuuust. 


Det kändes nästan skönt att få prata finska i söndags när jag var ute på min lilla snabba runda. Ett par kom upp för Conde Carvalhal när jag var på väg nedför. Jag hörde att de talade finska med varandra och vad händer med mig? -"Päivä!"( god dag)  säger jag, den svenskspråkiga åländskan. 

Så stannade vi till och började prata. Det gick riktigt bra att prata finska även för min del men när mannen frågade om RIM-bygget på andra sidan muren, om teknik etc.  kom jag till korta och fick förklara mig på finska att jag egentligen inte alls pratar finska, att jag förstår mycket osv. (Ok, jag hade inte kunnat svara på hans fråga ens på svenska 😏).Jag har läst finska i sju år men.... När jag fick fram att jag var från Åland så föll det sig naturligt för det finländska paret att ta till svenskan som var deras ursprungsspråk också. Alla i Finland vet att Åland är enspråkigt svenskt. 

Ett lyft till ett lite högre plan, tillfälligt i alla fall.

De var båda från Helsingfors och här på Madeira för att tävla i bridge. Ibland är det skönt att få en liten känning av hemlandstoner. Jag kom dessutom på att finskan är ett lätt språk i jämförelse med mitt nya hemspråk. Det säger väl en hel del eller hur? Och det har inget som helst med ålder att göra, jag lovar! Så kom inte med det, jag går i taket då. Jag är så trött på åldersdiskriminering. Vi som inte är några gröngölingar längre är jättebra på att diskriminera oss själva, har ni tänkt på det? Ja, jag vet, det krävs ett eget inlägg om detta också😊 

Helgen har gått i vänskaplig närvaro med svenskar och ukrainare. Alla tre kvällar har varit vikta till gemensamma middagar här hemma hos oss. Jag stortrivs med människor runt mig, med vänner, både gamla och nya. Många insikter har vi fått i hur det är i Ukraina, hur man lär sig att leva även om det flyger missiler över huvudet på en, när man blir utan ström, utan vatten ja, allt och så vidare, så vidare...När man inte vet om de nära och kära ens är vid liv. 

Jag känner mig väldigt ödmjuk som har det så bra som jag har det.

Månen den 24 mars-16, då förändringens vind drog in. Så vacker har den nog aldrig varit 

När man lär sig att se det positiva när man är strömlös i flera dygn. Plötsligt så ser man stjärnorna på himlen, dem man inte har lagt märke till tidigare. Jag blir alltid berörd av det storslagna, men enkla i vår tillvaro, att man kan SE det positiva i Alltet även när det är som mörkast. Det är starkt, det är stort, på ett högre plan.  

Jag är en positiv människa, vilket inte alltid är av godo men man blir kanske positiv när man har haft det tufft och man bestämmer sig för att lyfta blicken och för att inte gräva ner sig. Det finns val man kan göra själv många gånger. När man söker styrkan i ett grässtrå som vajar för vinden och lyckas få grepp om sig själv när man betraktar det, då klarar man det mesta. 

Nu blev jag plötsligt lite väl filosofisk kanske men då blev jag det då. Sån är jag också. Ta mig som jag är eller låt bli ! 

Så gott folk, jag fortsätter min resa inom mitt nya hemspråk, en dag ska jag kanske klara av det t.om. 

Det roliga i sammanhanget är att det titt som tätt händer att när jag försöker och även kan prata  portugisiska i flera affärer så svarar man mig alltid på engelska; jag kontrar med portugisiska och så kommer engelskan i retur. Det blir en pingpongmatch över butiksdiskarna men jag tröstar mig med att de förstår ju vad jag säger eftersom de svarar helt korrekt på engelska. I kön bakom mig brukar folk skratta gott, de flesta av dem portugiser.  Mitt utseende, det mera ljusa, inger inte förtroende till att jag ska prata portugisiska utan engelska. Vi är nog lite lustiga vi människor. 

Eller hur?

Tack och lov att det finns små butiker utanför det stora etablissemanget som man kan handla i, där de inte ger sig förrän man har sagt det man vill ha på portugisiska. 

På andra sidan är de, RIM, också på ett högre plan just nu, de bygger sig högre och högre upp för varje dag som går och runt omkring oss flyger både det ena och det andra som man kan se på fotona innan. Jag får frågor via mejl och messenger om bygget, som jag har hjälpt till att göra "världsberömt",  haha...jag vill ju gärna ha trevliga grannar😊. Nej, jag kan inte svara på någonting så ni bara vet men klicka på RIM om det finns mera intresse , där får ni de rätta svaren på eventuella frågor.  

Vänner undrar om det blir jobbigt att ha det så här? Är det inte outhärdligt?  Nej, nej, allting är relativt. Det är inte missiler som flyger över och runt omkring oss. 

Det är FRAMTIDEN!

Trevlig vecka önskas er alla!


                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

femfemman sa…
Du är mångspråkig du! Beundrar folk som klarar att hantera många språk. För egen del, så är jag ingen "främmande språk"-människa. Vet ju, enligt forskningsstudier, att den som redan som barn är två/flerspråkig har lättare att lära sig ytterligare språk.
Vacker måne. Här var det länge sedan... dock ej sju år sedan... som vi överhuvudtaget kunde skönja en måne geneom allyt det grå, Gor eftermiddag! Kram
femfemman,

egentligen inte. Inte fullt ut i alla fall. Men jag har läst finska i sju års tid, engelska, minst lika många och tyska, tagit kortkurs i italienska etc. har lätt för danskan, norskan och givetvis svenskan som är mitt eget språk. Men KAN är nog att ta i, fastän jag klarar mig rätt så bra . Förstår mera än jag pratar. Förhoppningsvis också i portugisiskan snart, där jag förstår mera än jag pratar just nu. Vill snart kunna prata också, mera obehindrat. Men Rom byggdes inte heller på en dag som det heter. Praktisera gäller, i alla språk. Teori är en sak, praktik en annan.
Månen var väldigt vacker denna skärtorsdagsmorgon. Här ser vi månen i olika skeeden. Tänk så den kan fascinera en, åtminstone mig.
God eftermiddag till dig också!
Kram!
Karin sa…
Oj vilka lyft på det bygget! Måste vara spännande att följa.

Visst är det lustigt det där med språkinlärning; ibland tar man jättekliv och sedan står man och stampar ett tag. Och ofta dyker ord från det näst nyaste språket upp, i stället för det man håller på att lära sig. Men språkinlärning är ju alltid kul och dessutom, såvitt jag förstår, den bästa hjärngymnastiken man kan få. Alla små synapser i hjärnan får jobba och hittar nya kopplingar mellan varandra när man går från språk till språk. Underbart med en bra lärare!
BP sa…
Fantastiskt fina bilder - ja, inte den sista då men resten - WOW!
Du är väldigt ambitiös med det portugisiska språket, och du verkar ju ha lätt för språk. Måste dock till viss mån hålla med Uffe, antingen lär man sig ett språk på puben eller i "konversationer" med små barn.

En himla tur att vi alla är olika. Även om du inte gillar att man (läs: jag) tar upp det med åldern, så tar det betydligt längre tid nuförtiden att få nåt att fastna i hjärnan än vad det var för 20-30 år sedan. Då sög man upp ord/glosor som en svamp. Det gör jag inte längre. Men som sagt, vi är alla olika.

Sedan ska man ju inte nödvändigtvis jämföra sig själv med dom som har det sämst, typ Ukraina, Israel, Palestina utan gärna med dom som har det bättre. Då har man ju nåt att sträva efter.

Kollade RIM och chockades över priserna. OMG!!! Jag ska genast sluta gnälla över lägenhetspriserna här i Stockholm... Men att se byggnaden hur den ser ut när den är färdigbyggd var kul. Snyggt! Och stora balkonger, tack:-)
LillaSyster sa…
Så bra att ni har en lärare med tålamod =) Katten på taket- en riktigt goding och läcker täckning. Fortsatta lycka till med språkinlärningen! Jag tror att Uffes metod också funkar!
Karin,

ja, det händer saker på bygget och det är spännande att följa med. Jag ser ju skillnaden från dag till dag.

Så är det med språkinlärning. Sedan vi fick ut våra tentaresultat har jag legat väldigt lågt, bara varit och jag har nog aldrig tidigare pratat så mycket portugisiska som senaste veckan. Ibland tror jag att hjärnan behöver semester från teorin också.
Det är en bra hjärngymnastik, utan minsta tvivel. Ja, Melissa är guld värd många gånger om.

BP,

tack!
Den sista bilden är ju bara på skelettet och jag är så galen att jag tycker att skelettet är vackert, haha. Du är duktig på att kolla länkarna, du är en riktig fena på det och det lyfter jag på min solhatt för. Ja, det blir ett riktigt vackert hus när skinnet har kommit på och allt annat är färdigt.

Jag vet inte om jag har lätt för språk, men kanske ganska lätt. Jag gillar språk och tänkte faktiskt en gång i tiden ta språklinjen men så halkade jag på ett bananskal, så där som jag gör och blev mera inriktad på helt annat istället.
Uffe har lätt för språk, kan prata flera olika och har också lättare för portugisiskan än vad jag har. Han är jättebra på allt vad innehållsdeklarationer, teknik och liknande heter.

Jodå, BP, man får absolut ta upp det här med åldern, jag ska försöka få till ett inlägg längre fram om det jag upplever som en stämpel av något slag, Jag är smått allergisk mot att man använder åldern som en förklaring, en undanflykt eller vad jag ska kalla det i så många sammanhang när det gäller oss som inte är unga längre. Ungefär som att det är något man ska förvänta sig att när man blir äldre så fungerar man inte så bra. Givetvis så kan det vara så men det behöver inte vara så. Du gillar ju inte att tänka på dig själv som pensionär t.ex, vilket jag förstår. Jag är lite likadan själv. 😊
Uffe säger alltid åt mig att jag borde gå en kurs i att vara pensionär, jag tänker genast att jaha, jag ska hålla en kurs i hur andra ska vara som pensionärer. Antagligen är jag lite tossig, haha..
I båda tentorna har jag haft högsta poäng och ändå är jag äldst, det är så jag menar, man behöver inte vara sämre för att man är äldre. Våra hjärnor fungerar men behöver givetvis träning precis som vilken muskel som helst. Annat är det om man får alzheimers etc. men även yngre personer kan få sådana sjukdomar. Nå, jag ska inte ta upp kommentarsfältet till desto mera om den här saken, jag ska försöka förklara hur jag tänker i ett eget inlägg för sig.
Jag har alltid varit lite disträ, kanske jag blev gammal redan som ung? 😉

Du har rätt i detta med jämförelser men nu var det så diskussionerna gick den här helgen. Att jag har det bra är jag glad för, i jämförelse med dem som lever i krigförande länder. Sen känner jag att jag inte behöver sträva efter någonting annat vad gäller trygghet och det materiella. Jag har vad jag behöver och är nöjd med det. Det jag strävar efter är att hålla mig frisk, att må bra.
Men det är en intressant vinkling du tar upp, något som vi kanske ska blogga om ? Vad strävar vi efter, vilka förebilder har vi som ser upp till?

Vet du att RIMs priser är rätt blygsamma, hur konstigt det än låter.
Både här och på andra ställen, t.ex.i Helsingfors är lägenhetspriserna mycket högre. Men min/vår plånbok skulle inte räcka till för en lägenhet mitt emot oss här på gränden. Vi är så nöjda att vi köpte när vi köpte vår lägenhet. I dags läget när alla priser har stigit så skulle vi inte ha klarat av att köpa den här lägenheten som vi äger utan att ta lån. Vi var ute i rätt tid.

LillaSyster,

ja, hon är suverän Melissa.
Katten är fin, jag hann knappt få den på bild men lyckades, kul nog.
Tack snälla du! Jodå, jag tror att Uffes metod, nu när han har två kurser med grammatiken i sig fungerar hur bra som helst.
Märtha sa…
För läänge sedan läste jag om en kurs i franska där åldersspannet var 20 - 82 år. Hon som var äldst lärde sig i precis samma takt som de andra, men hon fick lite mera tid att besvara frågorna. Ålder och inlärning har inget samband, det är bara så lätt att skylla på åldern. Det gör jag också, men i formen "har jag klarat ett helt liv utan att kunna det här, då klarar jag resten av livet också". Jag har ju levt tvåspråkigt i princip i hela mitt liv, men jag skulle inte påstå att jag kan fem språk - svenska, finska, engelska, tyska och italienska, även om jag förstår en hel del. Och antalet deltagare krymper... Av de 22 som började på nybörjarkursen i italienska för - hjälp - 12 år sedan återstår fyra i gruppen. Men vi har absolut inga prestationskrav! Nä nu är det deckardags! Det har varit "julstjärna" hela dagen idag...
Märtha,

exakt, du lägger fingret på det hela. Ungefär så fungerar det . Ålder och inlärning har inget samband, man tar till den lätta vägen och skyller på åldern och det är då jag blir irriterad, något jag borde ha lärt mig att inte bli med tanke på åldern. Vi har så många bestämda uppfattningar om hur man ska vara .
Jag kan ett språk, hyfsat bra för även svenskan är knepig, ser att vi har läst samma språk både du och jag men man måste ju ligga i och praktisera att språk för att kunna prata det. Så härligt att ni har hängt med i italienskan så länge redan. Ni lär er säkert mycket annat samtidigt och inte enbart språket, säkert också kulturen etc.
Prestationskrav kan vara hämmande, livet ska vara roligt. Ja, just det, man kan läsa deckare också. Jag läser en Enid Blytons Fem-bok på portugisiska just nu. Ingen lätt match, tur att jag känner till handlingen sedan länge tillbaka på modersmålet.
Hoppas julstjärnedagen ger dig en god natt!
Är så imponerad av din uthållighet och din starka vilja att klara portugisiskan. Min vilja finns där också, men det finns så mycket andra saker jag prioriterar. Varför? För det är svårt. För att jag inte har någon att praktisera språket med. Jag vill inte ge upp. Önskar jag hade en Melissa här också!

Och, dina ord om din livsglädje och grässtrået - wow, de slog an hos mig. Starkt. Tack!
Beijinhos!
Kul bilder, att titta på arbetare på högre plan är som titta på film av Jacques Tati.
Anna i Portugal,

tack! Min vilja är stark i det här fallet, absolut. Jag vill , jag vill..
Jag förstår dig bra, det är viktigt att ha någon att prata med, att hålla det vid liv för att kunna leva vidare så att säga. Alla borde ha en Melissa, mera Melissa åt alla som vill lära sig portugisiska!

Tack Anna 💗!

Beijinhos!
Hanneles bokparadis,

du har verkligen en speciell förmåga att se det där särskilda i olika sammanhang. Självklart är det lite grann Jacques Tati över bygget på andra sidan. Nu kommer jag att se på allt detta i en ny version också. Tack!
wiper sa…
Härligt att du kan flera språk. Italienska gillar jag och gick på kurs på Italienska föreningen i slutet av 1990-talet men sen flyttade vi så jag kan bara prata lite Italienska. Min man är rätt bra på tyska.

Svindlande fina bilder du tagit. Härlig text också som man får ta del av

Ha en skön tisdag
Kram!
Wiper,

Kan är nog att ta i men jag kan säga att jag kan "fuska" lite i flera språk. Man måste ju praktisera ett språk för att kunna det.
Tack Malin, ha en fin tisdag du med!
Kram!
Tove sa…
Ett livsgnistrande inlägg!
Smått är stort nog!
För mycket filosofi?
Knappast, ty fiolofin flödar ju vare sig vi är medvetna eller inte. Tro på eller förkasta.
Där vilar det positiva, det ödmjuka och värnar de drabbade. Inga svar ges direkt utan nya frågor som leder framåt.
Människor behöver människor, i viss mån vissa människor att dela med sig av om det svåraste.
Att se världen omkring sig - den som är svart och svår - och ta den till sig är en tillgång även om vi tragglar en del med vårt egna. Hur ska vi annars kunna förstå?
Ord och språk är framtiden!
Grästråfilosofin är tydlig och klar!
Så läser jag in en ödmjukhet i allt du skriver att du kan och klarar av - ta ut svängen helt med ålderns rätt!
Åldersdiskriminering i det uttalandet?
😘
Bilderna är härliga!
Må väl i skrivande fläng och livet som pågår hos dig och alla de andra omkring dig💖





Annika sa…
Grym du är, Karin!
Det är ju så bra att du går denna kurs. Därtill med en så bra lärare också. Bra att ni är få i klassen, det blir ju nästan som privatlektioner då.
Jaa, jag kan tänka mig att portugisiska är SVÅRT! Nu ska ni dessutom bara prata språket på lektionerna. Du ska se att det går fint.
Uffe har nog en bra poäng också, bland gubbarna på puben lär han sig säkert en hel del.

Ha, du träffade finlandssvenskar där på ön, kul!! Så du kan finska, Karin? Fick ni lära er det i skolan då du växte upp? Var det obligatoriskt? Vet ju att det inte var det när min mamma och moster gick i skolan. De fick lära sig finska först på det som kallades mellanskolan. Idag vet jag ju att finlandssvenska barn läser finska från ettan. Är det samma sak på Åland? Antar att ni har egna regler där och kanske inte alls behöver bry er om finska språket. Läste förresten om att svenska familjer flyttar till Åland för att kunna hemskola sina barn eftersom det är förbjudet i Sverige. Sen sa ngn också i intervjun, att även om de måste gå i skola är den åländska skolan mycket bättre än den svenska.

Det där om att bli tilltalad på engelska fastän du försöker med portugisiska. Klassiskt. Vet när P ngn försökt med svenska i Sthlm blir det direkt svar på engelska.

OCH ja, du har så rätt, det är framtiden som växer upp utanför dig. Helt rätt.

Kramar till dig från ett soligt och kyligt Restonland.
Jossu sa…
Jag som tycker finskan är svår med alla böjelser, tänk då hur svårt jag hade haft med portugisiska som jag inte är uppvuxen med. Men med en så fantastisk lärare hade jag kanske klarat det.
Bra kämpat av er elever, och Melissa.
Kramar från Mexiko.
Paula sa…
Sitter o undrar om jag inte skulle känna mig lite förnärmad om jag blev besvarad på engelska när jag själv använde mig av landet språk? Du tar det hela med humor, bra så! Jag blev alldeles varm i hjärtat av ditt beröm till er fantastiska "fröken" Melissa, vet du exets första barnbarn bär det namnet, hon är tonåring vid det här laget, den enda jag vet som bär det vackra namnet här i Sverige.Vad gör er lärare i vanliga fall, undervisar hon barn i portugisiska, undervisar hon andra vuxna, undervisar hon i andra ämnen än språk? en så entusiastisk pedagog borde ju utnyttjas maximalt! I vilken ålder är hon? Nej, jag ska inte dejta henne, men blev rätt nyfiken..som du vet att jag är ibland.
Middagsbjudning i dagarna tre, låter fantastiskt skoj men jag skulle inte fixa det, nu längre. Tyvärr, för jag kan förstå till fullo din entusiasm, men min hjärna orkar inte längre ta in så mycket information och så mycket känslor från olika håll utan den måste vila läänge mellan varje tilfälle. Så var glad att du har en väl fungerande hjärna som hänger med i svängarna! Vi har ukrainare här i Falun, ganska många tror jag, man har byggt tillfälliga bostäder till dem i grannskapet där min dotter bor. Modulhus av något slag. Här i min förort bor de också, o jag har börjat heja på en och annan kvinna på väg till och från bussen. Läget i världen är bedrövligt, vi behöver sannerligen alla leenden och vackra tankar vi kan få. Att vara vänlig och visa medmänsklighet, hur svårt ska det vara...
Varm kram från pörtet
Tove,

tack!💖
Smått är oftast större än stort. Många gånger.
Filosofin finns, ja, så är det.
Ja, i nutid, kanske alltid, har människor behövt människor.
Du skriver så fint Tove, rakt på precis som det är. Alla sidor finns och att blunda för dem som har det svårt finns inte i min värld.
Förståelse behövs, hur mycket som helst.

Åldersdiskriminering i det uttalandet? Nej, inte alls. Åldern finns och den är jag glad åt, för alternativet är ju inte lika kul. Det finns annat jag inte gillar när det handlar om fördomar vad gäller ålder men det tar jag en annan gång.
Tack, ja, tack, jag gör vad jag kan vad gäller att leva väl och må bra. Detsamma önskar jag dig förstås! 💗
Annika,

tack! 💗
Ja, för min del är det verkligen något jag vill. Vi är få i klassen, några till nu sedan idag men ändå få. Jag återkommer till det.
Idag har vi enbart pratat portugisiska, åtminstone vår lärare har gjort det och visst har det hakat upp sig men på något sätt så går det framåt ändå. Jättekul är det även om det är svårt.
Nästa gång vi tentar ska vi prata portugisiska, gulp och bli bedömda efter den kunskapen. Intensivt är det men jag gillar ju intensivt.

Ja, jag klarar mig rätt bra på finska men givetvis, det är ett tag sedan men sju års studier är sju år. Man säljer mig i alla fall inte som man brukar säga. Som alltid ska man prata och praktisera ett språk för att hålla det levande och det är rätt länge sen nu. Tydligen har portugisiskan öppnat slussar i hjärnan som flödade till ordentligt mitt i allt.
När jag började lyceet, realskolan, så var finskan ett obligatoriskt språk även för ålänningarna. Vilket jag är glad för nu långt efteråt. Sen blev den frivillig vilket gjorde att de flesta valde bort den. Men från Lyceet till Handelsläroverket där jag också gick var finskan obligatorisk. Jag kom just på att jag har läst finska i åtta år.
När mina egna barn gick i högstadiet hade de finska, en lättare form och senare kunde de välja bort den helt. De flesta på Åland studerar västerut i Sverige, så finskan var inte nödvändig ansågs det.

Svenska familjer har flyttat till Åland för hålla hemskola. Några sådana familjer fanns i samma kommun som vi bodde i på Åland, nämligen Geta. Jag kan tänka mig att den åländska skolan har strängare gränsdragningar än vad den svenska har, Åland lyder ju under Finland till en viss del trots självstyrelsen. Alla lagar är inte åländska på Åland. Gränser för barn och ungdom har aldrig varit fel.

Ja, det är nog klassiskt att bli tilltalad på engelska även om man själv pratar hemspråket på ön. Det står skrivet i pannan på en att man inte är portugis, helt enkelt och många portugiser vill prata engelska också.Lära sig på samma sätt som jag vill lära mig

Visst är det framtiden som växer fram på andra sidan gränden.

Kramar till dig, varma sådana som bränner bort din förkylning. Krya på dig!

Jossu,

så har jag också tyckt men i jämförelse med portugisiskan så är finskan redig och klar..det trodde jag aldrig att jag skulle säga men nu är det sagt. Plötsligt så är det så med nya erfarenheter i bagaget.
Melissa är toppenbra!
Kramar till Mexiko, hoppas du har det jättebra där!
Paula,

man kommer långt med att se på omvärlden med humor och det är rätt mänskligt trots allt att man här där man lever på turismen tror att jag är en sådan, med tanke på min hudfärg, hårfärg, solhatt och så vidare. Här kommer någon som tror sig kunna portugisiska haha...nej engelska pratar vi nu, ungefär.
Jag tar inte illa upp alls. Snart har jag nog övertalat dem att prata portugisiska med mig. Jag får väl stampa med mina 37-or om inte annat, visa mitt temperament, ta fram lite grann av sisun.

Melissa är heltidslärare på Academia da Linguas de Madeira. Hon har jobb hur mycket som helst och är någonstans mellan 30-40 år skulle jag tro.

Middagsbjudningar går av bara farten för min del, jag har det i mig fortfarande och nu är de ju bara barnleken i jämförelse med hur det var när vi fortfarande hade det som jobb. Nå, så tätt som i helgen brukar vi normalt inte ha middagar men den här gången blev det så.
Jag är glad Paula, så länge det lyser på kontoret.
Ibland blinkar ljuset betänkligt, ungefär som före ett strömavbrott men...
Läget i världen är hemskt, otroligt hemskt. Ja, exakt, vi behöver hjälpa till att tända ljus istället för att släcka dem.
Medmänsklighet behövs mycket, mycket nu.
Varm kram från gränden.
Ditte sa…
Så roligt med portugisiskan! Och stort grattis till framstegen. Och väldigt roligt att du tar dig an nya utmaningar i språket. Språk är ju nyckeln till så mycket.
Tänk, att du även talar finska. Vet att en del ålänningar gör det men också att många inte gör det. (Är ju ett svenskspråkigt land, men som jag alltid sagt och tänkt; att kunna språk är en stor nyckelknippa som ger så många möjligheter.
Förstår att ni trivs och gläds med er.
Att ha vänner av olika nationaliteter ger också väldigt mycket och berikar en på olika sätt.
Många tankar.
Kram
Ditte,

ja, det är det, tack !
Som jag ser det så är det den vägen jag ska gå, lära mig portugisiska så jag klarar mig på mitt nya hemspråk. Det är som du säger, nyckeln till så mycket.
Med finskan är det som med andra språk, man måste träna, praktisera för att inte glömma bort. Finskan som så, sitter rätt bra och skulle jag leva i ett finskspråkigt samhälle så tror jag att det inte tog så länge innan jag klarade mig rätt bra på det språket. Jag kom på att det inte är enbart sju skolår jag har läst finska, det är t.om. 8 år. Sen växte jag upp med finskspråkiga barn och det gör sitt till. De lärde sig förstås svenska när de kom till Åland men i deras familjer talade man finska. Min pappa pratade också finska rätt så bra. Däremot ansåg man på Åland att man inte behövde kunna finskan och visst fick jag också med mig att det var onödigt att lära sig den. Tyvärr, för vilket språk som helst är bra att kunna.
Exakt, så är det.
Tack detsamma Ditte!
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio