Nostalgi-dags igen
Andra veckan i rad och jag skriver ett nostalgi-inlägg igen. Bara att konstatera att jag åter har systematiserat det spontana...Sån är jag, bara att konstatera det också.
På bilden här ovan kan man se Badhus-paviljongen i Mariehamn. Gissa vem som har dansat där? Som bara barnet, allra först med sin pappa som dansade vals till tango, haha...men bra gick det också. Han var total "ton-durak" i den meningen, även om han var en jättebra sångare/visslare och även hanterade både trumma och trumpet, men det där med dans och vilken slags dans det var?
Nähä...men han drog iväg med mig till tangotoner i valstakt hur som helst. Gör om det den som kan. Jag var så liten att jag kunde stå på hans fötter och då var det ingen som helst sak att åka med i dansens virvlar. Men jag minns att det kändes lite märkligt. Rytmer och jag är en helt annan sak än de var hos min pappa.
Vals hade jag ju lärt mig av tant Lala i hennes kök; jag visste hur vals skulle dansas. När hon och jag dansade så snavade hon på köksmattan och vi ramlade rakt in i köksfönstret, så glaset sprättade runt omkring när det gick i kras. Jag har fortfarande ett ärr på min vänstra hands översida, som påminner mig om min danskurs i vals när jag var en sex-sjuåring.
Senare, när jag var äldre och dansade i Badhusparkens paviljong gick det som det skulle gå. Vals var vals, tango var tango, foxtrot var foxtrot. Ja, det var ordning och reda och jätteroligt att dansa.
Jag älskar att dansa och jag gör det fortfarande men nu mera för mig själv här hemma. Jag dansar till tonerna av Ana Mouras ljuvliga fadotoner. Ja, nu förstår ni förstås inte alls men många av fadosångerna är oerhört rytmiska och dansanta. Här dansar en Karin så det står härliga till, från vägg till vägg, runt bord och stolar och så tillbaka igen. Dagligen.
Ett av de sista tillfällena jag var i Badhusparken så dansade jag inte själv utan var där för att servera drycker och ätbart i pauserna för dem som var med i Windjammers Ball. Det var den 14 augusti 2011, så det är rätt längesen redan. Men det är ju ett nostalgi-inlägg detta.
Vi, Uffe och jag , stod på utsidan av hela danshärligheten och tittade på midsommarstångens alla segelbåtar som drog på runt stången tillika som vi såg till att alla fick någonting att äta och dricka i pauserna.
Deltagarna spred ut sig i backen, njöt av solen, värmen och att bara vara, mellan dansstegen inomhus. Jag har redan tidigare fått "tillstånd" att visa foton av hela etablissemanget, utifall att någon undrar.
Musiken stod deltagarna själva för. Gratis är bra och bra lät det om dem.
Kommentarer
Dans förutom "fridans" som twist och disko var aldrig min grej. Jag trampade alltid på killarnas fötter, vilket de inte gillade. Men dans utan "närkontakt" tyckte jag var riktigt roligt.
Mina föräldrar älskade att dansa, och som jag förstod det var just vals deras paradgren. Tango däremot är min spanska grannes favvo...
får jag lov? Nu ska vi dansa tillsammans så vågorna får vitor på topparna här i vårt land. Visst är det underbart. Jag tog just en liten sväng runt matsalsbordet.
Kram
ja, vi har ju det, inser jag också. Det är roligt att läsa om Åkes minnestrippar. Jag minns jag också men särskilt mycket nu när jag hittar foton som ska granskas innan ev. radering.
Jag har alltid gillat dans i alla dess former. Gick även på jazzgymnastik ett tag för längesen. Twisten ja😀
Vals är min favorit också, utan minsta tvivel.
Margaretha
Ett skiffleband och bra lät det om dem också. Nostalgi, minsann.
Karin
Älskar sånt.
Kul med alla dansminnen. Ja, jag brukade också stå på min pappas fötter då vi dansade när jag var liten.
Annars är jag ingen duktig "pardansare" alls. Kan köra en foxtrot, vals och en schottis. Det är allt.
Om danspartnerns vill ta ut svängarna hänger jag inte med, haha. Nej, jag är ju mest uppvuxen med att stå och studsa upp och ner på ett disco. Och det är väl just sån dans jag föredrar än idag.
FAST, jag är ju balettälskare av rang, dock inte själv (MOHOHAHAHA), men att se proffsen i de världens främsta balettkompanier ... AHHHH!!!
OCH att se tävlingsdans är inte dumt det heller, ball room alltså---AHHH!!
Fint inlägg!
Kramar över halva havet!!
ja, visst är det fint med nostalgi emellanåt. Så mycket man har hunnit med och varit med om egentligen.
Så kul att jag fick dina minnen att blomma upp!
tack!
ja, jag vet att du är en queen av nostalgi också.
Så behändigt att åka med i dansens virvlar på sina pappors fötter eller hur?
Det är väl som det mesta här i livet, det krävs träning och praktiserande. Numera dansar jag för mig själv och tar ut svängarna så man får vara glad för att tavlorna hänger där de hänger, haha..
Jag gillar också att se på balett och på dans överhuvudtaget. Man kan ju bara bli euforisk av sådant eller hur?
Tack Annika, kramar tillbaka över de vita vågkammarna idag!
Så roligt med dina minnen från Badhusparken i Mariehamn.
Har passerat den men inte varit där på dans. Har däremot besökt restaurang Nauticat.
Har fina minnen från New York och den då berömda Studio 54 med "alla kändisar". Och så vi. (Inte Bosse på den tiden) Men jag bodde i N.Y. ett år 1978-79.
Och dansandet har fortsatt i livet. Så roligt. Även idag men nu begränsar min rygg mig men ibland så släpper den loss mig. Har dansat mycket jazzbalett, stepp och annat. Har också gillat gammeldans när det begav sig och kan nog fortfarande.
När vi kryssade i Sydamerika var jag med på argentinska tangokurser och det var verkligen speciellt. Väldigt roligt.
Önskar dig en bra vecka.
Kram
ja, det är roligt med nostalgi. Det var inte min hand som gick genom rutan men jag fick glassplitter i den då Lalas hand gick rakt igenom.
Tack! Nu vet jag inte om man har dans i Badhusparken längre, förr om somrarna hörde det till. Nautical är trevligt och i när anknytning.
Ja att dansa är roligt, jag håller med om det. Se där, du har varit rörlig som bara den, och det vet jag ju redan sedan tidigare.
Önskar dig detsamma!
Kram