Flera röksignaler

 Fortsättning på inlägget från igår. Annika i Restons frågor besvaras. 

Ser ut som rök men är ingen rök utan ånga..

Fråga 6. Eller så har du ännu fler galna rökminnen än vad jag har


Ett av de galna rökminnen som jag har är att när min far och mor hade dött, de dog samma år med kort mellanrum, så avsade jag mig mitt arv, jag behövde ingenting, mina bröder fick ta allt men ett par saker ville jag ha och det var min
pappas glas-askkopp och en av hans hattar.



Brorsorna reagerade inte nämnvärt, de var vana med mig, lillsyrran, och mina nycker.

Askkoppen var så starkt förknippad med min älskade pappa; 
den hade jag diskat så många gånger åt honom så jag ville absolut ha den som minne. 
På något sätt så levde han kvar i och med den.  
En tid. 
Det var ungefär likadant med hans hatt, doften av honom fanns kvar i den.
Där satt jag med näsan i hatten med jämna mellanrum och tittade på den tomma askkoppen medan tårarna rann💕


Senare skrattade jag gott åt mig själv.
Glas-askkoppen fick priset 1.50 € på Emmaus.  
Jag lämnade in den där så småningom tillsammans med den rentvättade hatten, när jag hade bearbetat sorgen och insåg att jag inte behövde varken askkoppen eller hatten för att minnas och känna hans närhet. 
 
Jag behövde inte betala någon arvs-skatt.😉
Utifall att någon undrar.


Ett annat helgalet rökminne är att jag tillsammans med min dåvarande man G. och våra två små barn satt på centralstationen i Köpenhamn och väntade på tåget som skulle ta oss till Helsingborg i Sverige.
Då fick jag se en äldre kvinna som rökte cigarr vid ett bord.
Hon rökte den med vad jag tyckte, en alldeles särskild känsla och finess, med en skön hållning och tycktes njuta stort av den. Magi uppstod, rökmagi. 
Jag blev mera eller mindre trollbunden och kunde knappt ta ögonen ifrån henne. 
Än i denna dag finns bilden av henne mitt i rökslingorna från cigarren hon rökte, på min näthinna. (Kanske bakom näthinnan i och för sig...🤔)

Vad händer? 
Karin, den unga modern som borde ha varit en förebild av det bättre slaget,  stiger upp, räknar de sista danska mynten och går och köper en cigarr för dem! Rakt av! 
De två små i familjen såg ut som fågelholkar!?!😮😮😲👀
Munnarna var på vidgavel. 
Vad hände med vår mamma? Fick hon spel?
Jodå, älskade barn, mammor kan få spel, hur  mycket som helst! 💗
 
Nej, han håller inte på att gå upp i rök, det är inte ens rök..

Cigarren tog jag med mig hem och tänkte att vid något alldeles speciellt tillfälle så skulle jag  röka just den cigarren. 

Det där speciella tillfället kom då jag tillsammans med G och våra vänner T och L hade skäl att fira. Men vad hände? 
Karlarna rökte upp den mitt framför ögonen på mig! Jag fick inte ens en chans. De retade mig så mycket de kunde, drog undan cigarren när jag försökte få tag på den.
Jag hann bara snoppa den så försvann den, ja, den gick faktiskt upp i rök. 
Så gick det med den fina cigarren...
Snopet. 





Men skam den som ger sig, G och jag skilde oss, vad gör man inte för att få ha en cigarr för sig själv? 😂 Bara doften kan ju göra en salig.

Naturligtvis är jag fullständigt allvarlig nu...fullständigt..
haha🤣😂😁😉😃



Jag var i Göteborg, gick in i en tobaksbutik och köpte en cigarr. Nere i källaren var väggarna klädda med glasskåp och på varje hylla och i varje låda fanns det cigarrer. Tänk er, ett helt rum fullt av cigarrer från golv till tak.  Där stod jag med en  expert och försökte bestämma mig... Wow!  Han var som en väderkvarn, armarna gick och ögonen lyste. Han var så glad för  att  någon ville veta allt om cigarrerna han sålde. Jag var ju totalt ovetandes om de ädla rullade..

Bara för allt jag fick lära mig då så var det värt att köpa en cigarr. 
Dyr blev den också när jag väl hade bestämt mig, det minns jag, för jag hade egentligen inte alls råd med sådan lyx men, men.....den där danska damens lustfyllda rökning spökade fortfarande fastän det hade gått flera år. Så där ville jag också känna mig som jag upplevde att hon, den äldre damen, hade gjort. Och då skulle det minsann smaka och dofta gott! 
För att kompensera den förtunnade plånboken åt jag rödbetor en hel vecka. Allt ordnar sig.

                            
Ibland försöker jag att kontrollera sånt som inte går att kontrollera. Livet till exempel...


Cigarren kom med mig hem till Mariegatan där jag bodde då...
Min goda vän Maggie blev en väldigt ung mormor en dag och givetvis så måste vi fira det tyckte vi. Jag tog fram cigarren! Det var dags!  Då kom en granne, Toffa och hälsade på så där bara. Ja, det gick som det gick när jag bryggde kaffe åt oss alla tre, den nyblivna mormodern och grannen satt på min trappa och rökte upp min cigarr😪... ok jag fick känna doften av den i alla fall. Alltid något. 
Jag hade fått äran att snoppa den innan kaffebryggandet och så var det med det.
Då gick jag efter en vinflaska. 
Ja, hade M. blivit mormor så skulle hon firas🍷🍷🍷 även om det var mitt på en vardag och på min kökstrappa.
Mitt vinglas fick jag ha ifred, jag höll i det för president och fosterland, lita på det! 
 
Och jag utsåg mig själv till en  cigarr-snopperska av rang, för det var  jag bra på.

Efter det gav jag upp rökandet helt och hållet. 
Det kom av sig varje gång jag försökte få till det
Till slut tog jag det som en vink om....😏 
att livet ville något annat med mig. 
 

                                     ********************



Helt utanför allt detta kan jag berätta att jag ändå har ett visst förhållande till rökning och cigaretter. 
Jag har smugglat cigaretter! Många gånger om. 
Ja, sätt er eller lägg er ner direkt, så ni inte faller baklänges nu 
när jag bekänner mina synder. 
Det trodde ni inte om mig, lilla "oskyldiga" Karin 😈

                                          Glöm själva misstaget! Kom ihåg vad du lärde dig! 
 
Nu är de synderna säkert preskriberade så jag biktar mig med världen som vittne. Jag jobbade ett år i matsalen på ett kryssningsfartyg som gick mellan Stockholm och Mariehamn 
Vi som jobbade ombord fick handla varor  billigare i något som kallades Slabben. 
Min granne A. och min bror K., ville gärna att jag tog ut det jag hade rätt till att köpa, vilket jag förstås gjorde, för att förse dem med billiga cigaretter.  
A. kunde jag ha rullat ut en röd matta åt när som helst, han var en verkligt gullig granne och brorsan, självklart!  😍


Det fanns ett krux och det var att man inte fick ta iland hur stora mängder tobak som helst per iland-gång, vilket vi nog alla kände till som jobbade ombord men det blev en sport att försöka lura Tullen. Det var spännande helt enkelt.  





Det gick jättebra många gånger om, ända fram till den måndagskvällen då vi var ett stort gäng ombord som gick av jobbet i Mariehamn för ledig vecka. 

Tullen stängde in oss allihopa! 

Den ena dörren ut och den andra dörren in bara slogs igen och låstes om oss.


Vi var som en fårskock mitt emellan dörrarna, som i en bur och sen kom tulltjänstemännen rakt in i vår skock med mera eller mindre glödande ögon, de såg ut som vargar som snart skulle lägga tänderna i oss fårskallar. 

Jag minns blickarna som vi gav varandra vi som  var arbetskompisar. Obetalbara. Vi visste alla vad vi hade på oss och med oss som vi inte fick ha. Inte enbart tobak... 
Plötsligt så blev livet väldigt spännande.

Jag hade en rosa täckjacka, med möjlighet att fylla upp cigarett-askar mellan fodertyg och yttertyg. Det syntes inte ens att jag var en vandrande cigarettbehållare a´la Michelindäckstyp,  men visst märkte jag att kallsvetten började kännas av och att pulsen steg.

En av tulltjänstemännen tog sikte på mig och väl framme så kramade han mig länge och väl, vilket han aldrig någonsin hade gjort tidigare. 
Faktum är att jag varken förr eller senare har blivit kramad av en tulltjänsteman. 🤔



-"Du är god du Karin, att krama om", fick jag veta...

Uppriktigt sagt så vet jag inte hur jag såg ut i det ögonblicket 
(kanske som en fårskalle?)
 men helt säkert är att han kände varje liten Marlboro-ask som jag hade gömt i min täckjacka, det kände jag när han kramade om mig.
Han mera eller mindre räknade askarna och de var många, riktigt många. 
Flera limpor..
Samtidigt så skrattade han högt, den jäkeln! 

Ingen rök utan eld, men det är ingen rök...det är betongdamm



"Nu är det kört", hann jag tänka. 
I nästa ögonblick öppnade han dörren och släppte ut mig i det fria och sade -"Gå hem nu! "
Det var en order!? 

Han lät mig gå, ja pushade ut mig, ungefär så, för att ingen annan tullare skulle komma åt mig. ( tala om att halka ut på ett bananskal)

Jag var rätt skakad när jag kom hem, det medges. 
Hur det gick för mina arbetskompisar/smugglarkompisar vet jag inte....
Jag var först ut så att säga. 
Mera eller mindre utkastad tillsammans med alla mina cigarett-askar som jag hade på mig. 

Post och tullhuset i Eckerö på Åland. Det var inte där vi blev instängda mina kompisar och jag.


Efter den dagen smugglade jag aldrig igen. 
Langningen upphörde på direkten. 
En ny chans skulle jag inte få, det visste jag. 
Så mycket förstod tull-mannen också, att jag förstod.
Med ens så tänkte jag mycket snälla tankar om honom...
jäkeln blev plötsligt riktigt änglalik i mina ögon. 🧚‍♀️


Varför han lät mig gå vet jag fortfarande inte. 
Jag kände honom överhuvudtaget inte, 
(kanske han hade stigit ner från planeten Sirius?) 
men han visste vem jag var och kunde mitt namn. 

Frågor som kanske aldrig får svar. 
Jag kan bara spekulera fastän jag har förstås mina aningar...




Så där ja, nu vet ni det också. 
Jag vet också att det är många, många, som gjorde samma sak som jag gjorde, men kanske aldrig skulle ha berättat det för omvärlden. 
Men det här är en del av min verklighet det också.
Jag vill inte hymla om den.  

                      Plötsligt kan livet ta oväntade vändningar, vilket kan vara ganska så spännande.


Så till det paradoxala, med tanke på mina små försök att bli en rökare och också är en före detta ( om än tillfällig) cigarettsmugglare.

Håll i er! 
Jag är utbildad rökavvänjare!

Det trodde ni aldrig, ni som har läst både det första inlägget och det här inlägget om röksignaler.
Livet överraskar🤪

                       Läs- och skrivglasögonen fick vara på. Visst ser man lite klokare ut i sådana? 😊

Nu släcker jag ner för idag efter att ha lagt ut en bild på mig själv, efterfrågad. 
Rökavvänjaren tar jag tag i litet senare
Det är också en ganska lång historia att berätta. 

Så där ja, stig upp nu och damma av er ! 😉
Vi ses förhoppningsvis i nästa röksignal-inlägg också
Då jag ska avvänja er alla som röker, haha..🤣
Nu kände jag mig nästan som en av de där tull-vargarna i fårskocken
Snudd på bestialisk med vassa tänder och glödande ögon...grrr grrr...


Ta det lugnt, jag tänker inte ens försöka. 
Jag lovar, jag vill inte ens.
Det krävs så mycket mera än en vanlig trollpacka till det. 
Det krävs någonting väldigt viktigt.
Motivation, vilja....

Men jag ska berätta om mitt steg in i den världen,
och om mina steg inne i den världen.
Absolut!



                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

BP sa…
Hahaha! Ciggisar och du går liksom inte ihop, inte riktigt i alla fall.
Det var nog meningen att du inte skulle dra ens ett litet bloss av en cigarr. För om jag ska vara ärlig så luktar cigarrök hemskt. Då föredrar jag lukten av god tobak i en pipa...

Det där med smuggling - nu har jag ju inte jobbat på en färja, men kompisen och jag "greps" just på en finlandsfärja på vägen hem till Stockholm. Märkligt nog hade jag samma tur som du, fast jag slapp till och med kramen.

I motsats till dig avskräckte det mig inte att "smuggla" både sprit och ciggisar även efter det. Jag menar sprit och cigg är ju svindyra i Sverige, så då är det värt att ta risken;-)
Gunnel sa…
Du är heltokig, Karin! Jag sitter här och skrattar så tårarna rinner. Det var precis vad jag behövde idag. Tack för underhållningen och en stor kram...fast jag inte är någon tulltjänsteman.
LillaSyster sa…
Du är verkligen en äventyrare =) Så himla modigt, själv hade jag aldrig vågat försöka smuggla något genom tullen.
Fin bild på dig. Ha en bra kväll!
BP,

ja, konstigt nog, för jag har ju haft med cigaretter att göra hela mitt liv..mera eller mindre.
Jag kan hålla med om att det finns fin piptobak också, som doftar gott. Men cigarr ska det helst vara..om man inte får Chesterfield, då förstås, haha.
Oj, slapp du kramen BP!? Haha..var glad för det. Hans armar och händer var överallt på mig.
Jag smugglade nog en hel del annat också men nu handlar det förstås om röksignaler...Vi fick köpa alkohol, socker, smör, charkuterier etc..jag bar iland så mina armar är långa ännu. Vi gjorde det alla, som jobbade ombord.

Jag har nog inte smugglat efter det, kontrollen blev väldigt hård. Då gick det fortfarande bra..och det gick ju bra för mig som sagt.
Även om jag blev utkastad så där bara...😉 tack och lov!
Gunnel,

ja, jag när nog det, jag kan bara hålla med.
Men som du vet så underlättar det...
Härligt att du får skratta Gunnel, jag är så glad att du är tillbaka på banan igen...inte på ett bananskal då förstås.
Tack för kramen och för att du inte är en tulltjänsteman !❤
LillaSyster,
🙃
På den tiden detta begav sig var det inte så farligt alls. Nu är det en helt annan bevakning av allting i och med alla droger som smugglas. Nu gör jag det inte längre, då var det en annan sak.
Tack! Tack detsamma, ge kram åt Busan!
Susjos sa…
Ojojoj...vilka fantastiska historier du bjuder på, så mycket spännande saker du har varit med om, och så fick vi se en bild på dej, hej hej fina Karin!

Jag har ju rökt en gång i tiden, gick sedan med i "Non smoking generation", och blev en riktig antirökare..ett tag, sen blev det lite feströkande igen innan jag helt avstod från cigaretter när jag blev gravid för ...34 år sedan! Aldrig mer cig!

Tack för de härliga historierna! Minns att min pappa till jul alltid rökte Bellman, som var nån typ av cigarill och luktade bättre än cigaretterna som han annars rökte, eller pipa!
Kram!
znogge sa…
Vilket härligt inlägg och så många fina minnen kopplade till röksignaler. Förr rökte många äldre danska kvinnor cigarrer eller cigarrcigaretter. Tror inte att det är riktigt samma sak nu lägre.
En askkopp och en hatt är kanske lite udda minnen men jag förstår att båda sakerna betydde mycket för dig.


God kväll!
Susjos,

Ja, livet är, verkligen!
Ja, ibland lägger jag ut en bild på mig själv när jag blir tillfrågad. Det händer men inte ofta..😊

Du är rökfri, helt säkert efter 34 år men faktum är att det finns människor som fortfarande kan falla dit efter ett riktigt långt uppehåll. Vi är olika på den fronten.

Bellman, låter väldigt svenskt. Ja, vi har våra minnen, doftminnen.
Kram!
Znogge,

tack!
jag tror att det var rätt vanligt för danska kvinnor, minns att även mina danska väninnor ofta rökte cigarrcigaretter.
Allt ändrar förstås...här röker folk fortfarande friskt. Det är mycket liberalt tänkande kring rökningen här.
Mera restriktivt högre upp i Europa.
Jag stod min far väldigt nära, givetvis min mor också men bandet mellan min far och mig var väldigt starkt.
Det var förstås dofterna som fängslade mig..
ha en fin kväll!
Underbar story vännen! Jag har inte smugglat, däremot snattat... Har aldrig skämts så mycket när jag blev påkommen. Det var första och sista gången. Kram
Anna i Portugal,

tack! 💗
Det är de där grejerna, de mänskliga snedstegen man växer av. Vi gör våra misstag för att lära oss.
Kram!
Annika sa…
Men gud, den kommentar jag skrev igår finns inte här!!!
FATTAR inte.
Men jag skrev en lång kommentar till dig på det här inlägget. OCH den är borta.
Nu måste jag sticka. Men du SKA veta att jag har svarat på detta och jag är besviken att det inte syns för jag hade en del frågor.
Fasiken.

Måste gå nu!! Kram igen!!
Annika,

sånt händer...tyvärr. Kram och ha det fint. Gillar ordet fasiken, haha..

Kram igen!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio