Mitt i veckan

och mitt i studierna, de intensiva, portugisiska, känns det som om några foton från de senaste dagarna skulle sitta bra. Ett paus-inlägg, ungefär. 

Jag radar upp "händelserna", platserna rakt av och passar på att önska er alla som brukar titta in hos mig en fin onsdag! 

    Cassia i Catarina-parken

    


    I samma park

    


Känns som en villhöver-blomma. Har dock ingen plats, jag får gå till Catarinaparken och njuta av konstverket.

Nedfallna tulpanträdsblommor, så himla vackra. Undrar vad de pratar om? Jag med min galna fantasi ser ju tydligt att den till höger viskar något åt den till vänster som öppnar örat lite extra. Nog är hon ju lite knäpp den där eller hur? Vafalls?


    Låga moln, brandrök eller en dust från Sahara? Det var frågan det...kanske en salig blandning? 

    


Lite hemmablind har jag blivit, absolut men ibland händer det att en vacker hibiscus fastnar på linsen i alla fall. Här växer allting som om det var ogräs. Vi befinner oss i paradiset. 


    Jag tog ett skott men skottet blev bortglömt i min ryggsäck...men jag vet ju var pelargonerna finns.

    


   Skirt och vackert....

   


    En svan kom simmandes

   Och jag tar mig ut ur bloggvärlden för en stunds portugisiskt språkbad igen. Vår tentadag närmar sig

   

                                                               Karin Eklund, Funchal, Madeira
 

Kommentarer

LillaSyster sa…
Du är inte knasig du har bara barnasinnet kvar! Ser också tydligt hur det viskas. Villhöver blomman kräver en ganska stor trädgård om den ska komma till sin rätt, så det är ett bra beslut att gå och hälsa på den i parken.
Du har tuffa skoldagar förstår jag - men kämpa på!
Tack för somriga och fina bilder så här i mitten av oktober. Ha en bra kväll! Kram
Som vanligt dokumenterar du utmärkt - fina blomningar och jag älskar den där betong/marmor blomman! Fortsatt lycka till med språkandet, jag har nu rutin att ge språket en timme varje morgon.
Stefan sa…
Underbar bild över landskapet. Vackert och mystiskt på samma gång.
Märtha sa…
Galen fantasi??? Helt normalt, ju. Alla har liksom bara inte ögonen öppna för det som händer omkring oss... Och den där jätteblomman har jag också varit och tafsat på. Blommande träd är jag ytterst svag för, och då menar jag ingalunda diskret blommande, utan såna som blommar så det syns lång väg. Sälgar njuter jag av, till exempel, det finns en hel del stora här environgerna. Hösthortensior av alla sorter har jag njutit av nu, men nu börjar den bruna färgen överväga, tyvärr. Allt har sin tid. Kollade just utetemperaturen, det har blivit varmare! För en timme sen -1, nu bara -0,6... Klockan är 23.40.
BP sa…
Ja, det märks att du lever kvar i "summer mood", medan det är nästan nollgradig här och det enda som finns i blomsterväg är (tråkiga) ljung.
Till och med tulpanträdsblommorna är vackrare än här. Fel! Vi har inga tulpanträd här kom jag på precis;-)
Villhöva-blomman borde göras i miniformat typ 20 cm x 20 cm. Då skulle jag slå till direkt:-)
Isande kallt här imorse, då är det skönt att få komma med på en promenad bland blommande växter. Och visst viskar tulpanträdsblommorna med varandra. Det ser jag tydligt.
Lycka till med pluggandet och den kommande tentan!
Anki sa…
Såå fina bilder Karin!
Ha det gott - och lycka till med kommande tenta!
Ditte sa…
Tack för fin hälsning! Och verkligen vackra bilder. Sommar fortfarande. Här har vi haft vackra höstdagar och tagit dem till vara. Passade på att med döttrar och yngsta barnbarnet ta några dagar i London. Verkligen trevligt och med lite sommarkänsla där med +18 grader.

Grattis till framgångarna med era studier i portugisiska. Så roligt. Och som jag alltid tyckt är ju språket nyckeln till så mycket när en bor i ett annat land än där en behärskar språket.
Kämpade på med spanskan i flera år och visst blev det så mycket bättre och öppnade så många dörrar.
Ha det gott!
Kram
Paula sa…
Tulpanträdsblommorna, såå delikat vackra, och färgen, wow! Du har så mycket vackert och färggrant omkring dig, visst är du i paradiset, hoppas ni slipper ormar! Kram
LillaSyster,

tack för det! Barnasinnet visar kanske istället på att man har blivit vuxen? Jag har läst någonting klokt om det någon gång som säger någonting liknande. Ja, exakt, den villhöverblomman kräver lite mera än vår lilla terrass och täppa. Minst en stor quinta eller så.. Så den får ligga där den ligger den vackra..
Tack, jag kämpar på; jag vill verkligen lära mig mitt nya hemlands språk. Men jag har lång väg kvar men lite lite mera för varje dag fastnar...och mitt i allt så tror jag att dessutom förstår. Språk är roligt även om det är svårt.
Du har tuffa skoldagar förstår jag - men kämpa på!
Ha en bra kväll du med! Kram till dig och till Busan!
Anna i Portugal,

tack! Ni kunde säkert ha en så stor blomma i er trädgård. Det fixar säkert Roger lätt som en plätt.
Tack vad gäller språket också. Tänk Anna om vi snart kan prata portugisiska tillsammans? Så kul det skulle vara.
Du är som vanligt så oerhört strukturerad, beundransvärt. Heja dig!
Stefan,

tack! Landskapet här bjuder till varje dag, varje stund.
Jag är säker på att du snudd på skulle få din kamera så het att den nästan brann upp om du var här med den.
Märtha,

jaha, du är lite galen du också, förstås på ett normalt sätt. Förstod ju det att du har varit där och tafsat på den, man kan ju bara inte låta bli.
Så kul att det blir varmare hos dig 😉
BP,

här blir det också vinter, nu just höst men visst är det som en bättre sommar hemma i norden.
Haha, ja, nog är tulpanträden vackrare här än där alltid.
En villhövablomma i miniformat, absolut, jag skulle också slå till .
Anita, de fyra blomsterhaven sa,

ja, jag fick foton från dottern...vintern är på intåg hos er.
Ja, de viskar de där orangea skönheterna..
Tack snälla!
Anki,

tack och tack detsamma!
Här läser jag palavras och verbos dagarna i ände..
Ditte,

tack själv! Ja, här är det sommar fortfarande även om vi kallar det höst, nu bara drygt 20 grader varmt.
Så fint att vara med barn och barnbarn i London. Jag förstår att ni njöt allihopa.
Framgångar och framgångar, gångar är det onekligen. Och visst lär vi oss något nytt varje dag. Idag en hel rad med olika vocabulária.Absolut, jag håller fullständigt med om detta. Man ska ta sedan dit man kommer och försöka lära sig det språk som landet har. Folk här är väldigt behjälpliga när de märker att man försöker men det är lång väg kvar innan jag har nått Tipperary...men kul är det.
Ha det gott!
Kram
Paula,
de är verkligen tjusiga..
ja, här finns oerhört mycket vackert att titta på.
Ormar finns det inte i det här paradiset, inte de slingriga sakerna i alla fall. Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio