Hoppa på tåget/ 38 / Dator
Lördag betyder att det är dags att Hoppa på tåget för att ta sig fram till destinationsordet Dator.
De som brukar hänga med har jag länkat till här nedan och vill någon hoppa på och bli länkad så ge dig till känna i mitt kommentarsfält så ordnar jag det. Välkommen med!
Anki, Anna i Portugal, Carita, Karin, Ordodlaren, Paula, Stefan, Znogge, Åke, Åsa
Mina tankar går spontant till mitt första jobb på bank, på Ålandsbanken. Jag var ca 20 år, då jag på grund av min fingerskicklighet, som man kallade det, blev insatt i den datoriserade bankvärldens begynnelse. Jag var skicklig och snabb i maskinskrivning, hade lätt att hantera vilken räkne-eller skrivmaskin som helst utan att behöva se på vad mina fingrar gjorde, så från att ha varit kassabiträde avancerade jag rätt snabbt till att bli t.f. sekreterare åt chefsdirektören Thusse på högsta våningen, medan hans ordinarie sekreterare Margareta, hals över huvud och helt oväntat, drog iväg ut på böljan den blå med sin stora kärlek i livet.
Att ta över hennes jobb, om än tillfälligt, var verkligen en utmaning, för hon var i det närmaste perfekt i allt hon företog sig, vilket jag aldrig har varit. ( min spontanitet/nyfikenhet har alltid fört mig vidare på olika bananskal som jag har halkat fram på i livet) Men en bra erfarenhet fick jag på köpet innan hon återkom från sin kärleksresa, då lite vimmelkantig, mera levande och mindre kontrollerad än tidigare samt med tindrande ögon. Euforin stod som en strålglans runt henne. Inte ens alla hårstrån hölls på plats på hennes huvud längre. Kärlek är wow!
Då fick jag ett nytt uppdrag i bankhistoriens värld. Först hamnade jag i marknadsföringens korridorer men sedan placerades jag samtidigt vid en hålstans nära en bamsestor dator ( IBM, tror jag att det var) längre bort i samma korridor med en ny chef som basade över mig. Plötsligt så hade jag tre chefer. Den högsta på hela banken, marknadsföringens chef Edgar och så datoravdelningens chef Guido. Jag upplevde att jag slets än hit än dit, armarna blev långa, dagarna likaså för datorjobbet pågick många gånger långt in mot natten. Vid nyår ännu längre. Då hade vi bråttom för att hinna avsluta det gamla året Jodå, vi klarade biffen, vi fick vara med om att fira in det nya året i det fria.
I den här storleksklassen var bankens dator men den såg mera ut som ett stort piano...Vi satt tillsammans på en bänk och skötte om att alla uppgifter som skulle matas in kom på rätt plats i världen.Så småningom fick jag sätta mig ner på bänken tillsammans med Ann-Marie vid bankens bamsedator. Den var stor, tänk er själva, vi var två som satt på en bänk och jobbade tillsammans framför underverket, med underverket och under underverket låg oftast Rainer, dataexperten och reparerade.
Och jag hade enbart en chef, Guido. Halleluja! Ordning och reda, ingen slet i mig längre, bara Guido som basade, vilket i och för sig var mera än nog. Men han var en glad prick.
Ann-Marie och jag fick nya kläder av banken. Från att ha haft kortkorta kjolar så fick vi långbyxor, haha. Vi var unga och vackra på den tiden, nu är vi bara vackra.😏 Men lite prydhet var på sin plats med tanke på att det oftast låg en Rainer under underverket där vi satt och dinglade med våra ben i våra kortkorta kjolar. Jag vet, det här har inget som helst med datorn som så att göra men det hör på något sätt ändå till datorhistorien där jag har varit med. Rainer var nog inte det minsta intresserad av våra unga spiror, han var fullt sysselsatt med alla mojänger som skulle fungera i datorn men ett par långbyxor extra var helt okay för oss tjejer att ha.
Ja, sen drog jag själv iväg till Guidos förtret. Han var faktiskt lite arg på mig som lämnade mitt jobb för att ägna mitt liv åt att cykla i Lappland en sommar. "Dumheter", tyckte han. Kanske han hade rätt, hade jag stannat kvar så hade jag antagligen varit bankmänniska än i denna dag men så är det ju det där med bananskal och jag. Jag halkar iväg mitt i allt på grund av att jag vill veta vad som finns bakom varje knut ungefär. Livet blir mera spännande så...
Till hösten när jag hade cyklat färdigt i norra Finland hade jag andra jobb på gång i ett par konkurrerande grossistfirmor, där jag på dagtid var telefonist i den ena av dem och sedan satt vid en bamsedator på kvällstid i den andra. Det jag minns särskilt mycket och väl var att bamsedatorns chef gav mig goda chokladkakor. Han tyckte lite synd om mig som jobbade så mycket. En liten bula hade börjat skönjas på min mage. Min dotter var på väg...
Ja, sen har jag förstås haft egna datorer...men så här långt den här gången. Det räcker gott och väl.
Ha det bra med era datorer, jag har det bra med min ...
Nästa lördag är ordet vi ska ta oss fram till med tåget:
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Jag hade en sträng maskinskrivningslärare på högstadiet, vilket jag hade stor glädje av på gymnasiet. Långt ifrån alla kunde skriva skrivmaskin utan att titta på tangentbordet. Och då jag läste på högskolan skulle ju alla dokument lämnas in renskrivna på maskin och jag vet hur mina klasskamrater slet och led....medan jag som du lekande lätt spottade ut mina papper. Ha nu en bra lördag, här smattrar regnet mot rutan- men jag ska hålla mig i köket och baka Floretiner.
det går för det mesta undan i det mesta när det gäller mig. Det var lätt att göra "karriär" tack vare maskinskrivningsvilliga fingrar. Lätt som en plätt, så är det fortfarande, lätt att skriva, ja, du vet! Ha detsamma du med, låter gott det där med Floretinerna!
Min första var en Mac, en liten kub, med 2 megabytes minne. Gissar att året var 1982. Såg till att en liknande apparat inköptes till skolan. Den stod i ett litet arbetsrum i den mögrldrsbbade källaren. Var nog bara jag som använde i början. Kollegorna var skeptiska till vad jag "dragit in".
Nu snöar det hos oss på sydsvenska höglandet. Blä, säger denna förkylda tant.
Samt önskar dej rn god lördag!
ja, vad vore livet utan datorer? Det fanns en tid då man såg annorlunda på datorer än vad man gör nu, tack och lov. Datorer är bra!
Jag var helt övertygad om att jag skulle ha en egen dator så snart man kunde betala sina räkningar hemifrån och så blev det också. En Apple allra först.
Ha detsamma du med !
Tack för det! Jag "pratar" nog en massa i vanliga fall men sällan om mitt privatliv, vilket du säkert har märkt. Får försöka "bättra" mig lite...
Min allra första egna köpte jag begagnad av en bekant, under den tiden jag brukar kalla tiden ( fyra år) mellan mina äktenskap, en Apple..den också. Var jättenöjd, hade en kompis som var nörd och som kunde hjälpa mig när det behövdes. Sen gifte jag mig med Uffe och nu är det han som är nörden. Själv är jag rätt onördig, gillar datorer nog men inte sååå där mycket att man kunde kalla mig nörd precis.
Usch ja, förkylda tanten, här hopar sig regnmolnen över oss och regnet är välkommet efter en lång torr sommar.
Tack och tack detsamma!
Tack! Karriär och karriär, haha, lite kul har det varit på vägen vad gäller mitt datoriserande. Det känns märkligt att man har varit med om dessa stora datorer, mera räknemaskiner egentligen...börjar nog bli lite grann Hedenhös-stuk över mig. Tror jag.
Den här helgen ägnar vi oss åt portugisiskan och bloggen, jag tittar in och ska läsa allt du har skrivit. Äntligen.
Kram
Nej, det var inte bättre förr. Tänk bara på storleken av datorer på den tiden. Vissa IBM-maskiner sträckte sig ju från golv till tak på den tiden.
En intressant karriär du har gjort! Och till slut tröttnade du kanske på stress med mera och valde skaffa dig ett café:-)
tack! Det finns rätt många fina gratisbilder på nätet, man behöver inte ens leta länge.
Ja, man gick till banken och betalade sina räkningar..exakt. Jag var helt förvissad om att jag skulle skaffa dator så snart jag bara hade råd och kunde när man hade kommit så långt att man kunde betala sina räkningar hemifrån. Min dåvarande make var helt emot det men mellan äktenskapen så slog jag till och sen så blev det så lyckat i nästa äktenskap att jag hade hittat en nörd inom området.
Här regnar det rejält, blåser hård vind och är allmänt höstligt men fortfarande varmt och skönt.
Ha det gott med Giovanni!
Härliga bilder du har hittat! Tänk, att jag någon gång på 1980-talet påstod att jag skall klara mitt arbetsliv utan dator! Men då var jag inte studiehandledare ännu. Och man kunde gå in till banken och få räkningar betalda, det var papperspostutdelning varje vardag - men inga bloggar!!! Tänk, så mycket man får uppleva via bloggarna, få nya vänner... Skulle gärna träffa fler av mina bloggvänner, alla är ju så trevliga! Högsommarvärme här, +4,4... Tog upp dahliarötterna idag, den översta jordskorpan var frusen... Solen skiner smått försiktigt. Ha det gott, don Giovanni för oss ikväll!
tack! Nja, jag började jobba tidigt, tror man skulle ha sagt att det var barnarbete. Får nog göra en CV på något sätt, berätta om allt ja g har haft för mig. OM jag nu kommer ihåg allting sen. Men du kommer att blekna BP, jag lovar. Jag gör det själv när jag tänker efter allt jag har jobbat med för överlevnadens skull.
Haha, ja caféverksamheten var ju väldigt lugn den. Upp klockan 3-4 varje natt för att ha färskt bröd att lägga på hyllorna och så stängde vi kl. 18 men ibland mycket senare. 19 timmars arbetsdagar var ingen ovanlighet. Men stress, nja, man kan ju jobba lugnt 😉
Jag hann inte med denna vecka, det har varit lite mycket med hunden och alla jäkla bokutmaningar, men nästa vecka ska jag vara på igen! Tack för ett glädjefyllt inlägg som fick mungiporna upp i öronvecken
Kram från pörtet
tack! jag inser att vi har många gemensamma nämnare, igen. Känner igen oss i varandra på vårt särskilda sätt. Ja, det där med räntorna på nyårsafton var viktigt det. Även jag vann en tävling i maskinskrivning, allt höll man på med också. Men så var nöjet då...
nu är vi dinosaurier, unga och vackra istället. 🤣
Kul att du hänger med nästa vecka, då tåren ska beskrivas. Ska försöka ta mig in hos dig, ligger efter enormt i besök. Att bli portugis är ett heltidsjobb verkar det som. Men skitkul!
Tack själv Paula,
Kram från gränden!
I tidernas begynnelse var datorer något som bara var en mode nyck 😅 har hört berättelser om när datorerna invaderade till exempel verkstadsindustrin.
På grund av vissa omständigheter orkade jag icke med något Hoppa på tåget 🚂
👋 /åsa
tack!
Ja, det fanns ett rätt så stort motstånd mot datorer, de skulle göra folk arbetslösa etc...det blev precis tvärtom istället.
Det är ju frivilligt att hoppa på tåget Åsa och orkar man inte så orkar man inte. Hoppas du orkar komma med på tåget inkommande lördag istället. Allt gott! 🧡