Språkkursen
Inget blir som jag planerar just nu men jag har en viss förhoppning på att det finns en förståelse för det bland alla er som brukar följa mig på bloggen. Det portugisiska livet och inlärandet av det nya hemspråket tar mig med hull och hår...bokstavligt talat. Bokstäver blir ord som sagt..
Nu har vi den Intensiva kursen (Intensivo curso) bakom oss och jag är fortfarande chockad över att jag klarade testet så bra som jag gjorde. Jag tyckte att det var svårt, i motsats till vad mina studiekamrater tyckte, så döm om min förvåning när det stod PARABENS! (gratulerar) med stora bokstäver på min första sida !
Av hundra möjliga procent klarade jag 99,5 , så jag är förstås helnöjd och mera än det. Jag nyper mig själv i armen lite nu och då bara för att kolla att jag är, att jag finns, att jag är vaken och inte drömmer.
 |
| Ja, just det, tomater måste det till en dag som denna... |
Inkommande tisdag börjar vi en fortsättningskurs på femton veckor men inte lika intensiv som den tre veckor långa var och som i huvudsak handlade om grammatiken och grunden i språket till största delen. Nu blir det andra bullar, säkert lika intensiva på sitt sätt, men nu ska vi prata portugisiska mycket mera. Faktum är att det är både en himmel och ett helvete, jättesvårt och jätteroligt samtidigt; lite så där som jag upplever att hela den här ön är. Levande, dynamisk.
Jag ser verkligen framemot att få lära mig mera, mera, mera...
Så mycket mera skriver jag inte idag, vi ska få gäster till middag, goda grannarna Elsiebritth och René som hjälpte oss med flyttlasset från Åland till Madeira,( vi delade på en container) ska äta pannbiff, hasselbackspotatis, sallad. Till efterrätt blir det en krämig citronefterrätt.
Hos dem bodde vi också de tre första nätterna här på ön medan vi väntade på att de nylackade golven skulle torka ordentligt innan vi flyttade in på riktigt i vår egen lägenhet.
Vi har goda minnen tillsammans från deras högtliggande balkong med utsikt över Atlanten och alla små fiskebåtar som just då var ute på havet. Vi satt uppe hela natten till morgonen och höll på att prata ihjäl varandra, njöt av livet och så har det fortsatt med vissa naturliga gupp på vägen som kallas livet.
Jodå, jag vet att frågan hänger i luften. Bygget på andra sidan pangar på som vanligt. Jag återkommer till det också så småningom. I tisdags fyllde RIM 25 år och det firades med baluns, god mat, dryck och musik för alla behöriga. Vi fick en liten smak av detta goda vi också. När vi kom hem från kursen hade vi mat på terrassen som väntade på oss. Mycket god espetada, mums filibabba. Gissa vem som var lycklig som inte behövde laga mat den dagen? Det var bara att sätta sig ner och fira PARABENS!- resultatet.
Hoppas att dagen blir fin för er alla!
Jag kommer inte på besök ännu, jag har inte tid, jag ska fira med god mat och goda vänner! Men snart, snart är jag normaliserad igen. Tror jag. Om man nu kan bli det som portugis😏😉
Jag tror jag låter bli, det låter ju väldigt tråkigt det där med att vara normal.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Ha nu en fin fortsättning på september!
Fortsätta och fira du, det är du värd. Underbart när man känner känslan att komma hem. Det är faktiskt så jag känner när vi landar på GC. Vem vet....en dag kanske flyttlasset går även för mig.....fast jag har sagt att nästa flytt är till ålderdomshemmet.....
Kul att RIM lämnade mat åt er för att fira. Å vem säger att man måste laga mat varje kväll? Man kan ju gå på restaurang också. För portugisiska/spanska restaurangpriser är ju så fördelaktiga att det knappt lönar sig att laga mat själv...
Roligt att både du och Uffe känner att Madeira är hemma. Nog så viktigt. Och skillnaden i landskapet mellan Åland och Madeira är ju stor. Men öar är det ju.
Vi bodde ju i Peking i fyra år och det var också hemma, så känslan förstår jag. Men idag är det Stockholm som är hemma för mig. Här vill jag bo och här trivs jag . Har ju rest i stort sett hela mitt liv från det jag var bebis och vistas längre tider utomlands men alltid landat här hemma i Stockholm.
Och just känslan av att vara hemma, var det än är, är ju viktig.
Å andra sidan kommer jag ju att fortsätta att resa så länge jag kan.
Lycka till nu med fortsättningskursen. Och säkert går den lika bra.
Kram
Grattis till examen på det sättet!
Portugisa länge leve!❣
javisst är det så! glädjen i att lära sig finns inom mig.
Ja, din undran ska få mitt svar. Jag kan inte svara för "man", bara mitt, vi är ju alla olika med olika förutsättningar men din fråga är intressant och jag tar den på fullaste allvar i ett eget inlägg om den saken, troligen under inkommande vecka. Vi är ju många som bor utomlands och långt ifrån varandra så, ja, absolut, jag ska ge min synvinkel, min tanke och erfarenhet bakom. Jag vet att du har tangerat denna fråga tidigare så det är säkert dags att göra någonting av den, du är säkert inte ensam om den och jag är säkert inte ensam om att vara den som flyttar utomlands.
Kram
många tack!
Ja, för min del kändes det verkligen fantastiskt. Tack, jag ser framemot fortsättningen, att kunna prata mera, lära mig mera.
Jag är hemma, så enkelt är det.
Ha en fin fortsättning på september du också!
Tack snälla, ja, du är den sanna optimisten, större än vad jag är i fråga om den egenskapen.
Ja, här firar jag så det står härliga till med god mat och lite dryck.
Ja, det är underbart att känna att man landar där man hör hemma. Märkligt nog men så var det, så är det.
Underbart att läsa, mitt i allt så blir vi nästan grannar, kan stå och vinka åt varandra över havet;). Äh, det där med ålderdomshemmet kan man välja, varför inte på GC? Vi valde...och blev allra minst tio år yngre på kuppen. De e bara te åk, som en viss Stenmark sade.
TACK!
Alla som deltog i kursen, måste delta och lämna in tentan. Sen fick vi den tillbaka, gick igenom allt och så togs tentan in igen...Uffe lämnade in men han kan inte skriva på grund av sitt handikapp så han fick göra tentan muntligt istället dagen på.
Javisst kan man gå på restaurang men jag håller helst min egen restaurang; jag gillar ju att laga mat från grunden. Det händer att vi går ut och äter men inte så ofta.
Priserna är inte vad de en gång har varit här, man kan hitta förmånliga priser på ställen där ortsbefolkningen är men inte i turiststråken. Borde kanske göra prisjämförelser i bloggen någon dag? Inläggsidéerna kastar sig över mig.
Tack BP!
tack, tusen tack!
Exato, så blir livet, mycket enklare när man kan prata med varandra på samma språk, men vi har nog ett bra steg kvar ännu innan vi gör det men början är gjord.
muito obrigada!
Ja, vi klarade grundkursen båda två. 😁
Visst är det ett intressant fenomen detta med att vara hemma, känna sig hemma och alla funderingar om den saken. Ser framemot ditt kommande inlägg, har massor att läsa hos dig men jag kommer över...lita på det! 🤍
Just nu använder vi allt material men jag har säkert sådant jag kan dela med mig av med tiden, så ja, absolut! Varma kramar till er båda och stort tack!
Stort TACK!
Var nog själv säker på att jag skulle klara den men med betydligt lägre poäng, blev så glad för resultatet. Ja, nu har vi grunden, nu måste fortsättningen till och på det en tredje kurs...
Vi har en så härligt bra lärare, bara för det vill vi fortsätta.
Vi visste att vi skulle känna oss hemma här, annars hade vi inte gjort steget över Atlanten. Skillnaden är förstås markant men det finns många likheter också i fråga om mentalitet om inte annat. Lite holmtokiga är de här också; kanske det är just därför jag känner mig hemma? 😉
Så fint Ditte att du är hemma i ditt Stockholm nu, hemma. Du har ju verkligen farit på runt världen...
Säkert far vi också ut på små äventyr längre fram igen, nu är det bara skönt att vara rejält landad.
Tack snälla! Jag jobbar på det att den också ska gå lika bra.
Kram
tack, tack!
Fortsättningskursen blir två gånger i veckan på rekommendation av läraren men då i femton veckor framöver. Kiitoksia paljon muuta och tack så mycket samt muito obrigada!
Att bo bland portugiser kräver att man kan prata portugisiska någorlunda om man vill ha mera kontakt med sina grannar. Som min fina granne Z sade när jag berättade om kursen, att äntligen kan vi börja förstå varandra. Jag skrattade gott, vi har "pratat" hur mycket som helst under de två år vi har bott här, hon och jag. Uffe är lite orolig över att vi kommer att prata ihjäl varandra hon och jag när vi äntligen kan prata med varandra. Risken finns.Italienskan är ett av de vackraste språk jag känner till. Jag gick en kort intensivkurs för många år sedan då jag skulle på bröllop till Rom. Minns inte särskilt mycket alls längre.
Tack från oss båda till er båda!
Tack så roligt att du känner det så! Tack för grattiset!
Det låt nog riktigt bra det där Tove!😀
"Portuguesan" muito obrigada🤍
Ja vad vet vi mer än att vi tar till vara på det liv vi fått och försöker göra det mesta och bästa möjliga av det. Jag är djupt imponerad av dina språkliga bedrifter. Och istället för att vara lite nöjd törstar du bara efter mer! Får man fråga hur det gick för Uffe, är han lika begeistrad?
Njut av goda vänner, god mat och förmodligen ett härligt sommarväder! Kram från pörtet
haha, Vi ska försöka skärpa till oss men det är verkligen svårt. Euforin är så stor, nästan skrämmande t.om. Det är stort med stora S.
Tack från hjärtat för ditt grattis, det värmer gott!
Tack, lördagen blev fin på alla sätt och vis.
till och med jag börjar tro det, att det är så. Madeira är mitt hem.
Ja, jag är nog inte lite knäpp, jag håller med, jag vill kunna mera mera mera...jag vill dö nyfiken. Det gick bra även för Uffe men han kan inte skriva p.g.a av sitt handikapp så han fick ta det oralt till en viss del av testet.
Jag är nog mera begeistrad och i det blå...han mera jordnära men gillar att kursa han ocks.
Tack och stor kram till dig Paula, från svedjetiden.