Hoppa på tåget/ 33/ Hand
Så denn ja, som dansken sa´, det är lördag och dags att hoppa på tåget igen för den som vill ta sig fram till destinationsordet Hand, tillsammans med oss andra som brukar vara med ombord.
Jag har länkat till dem som brukar vara med men om någon vill hoppa på med oss andra, så ge en signal om det till antingen Tove eller mig så fixar det sig med länkandet. Det går bra i kommentarsfältet. Välkommen med ombord!
Anki, Anna i Portugal, Carita, Karin, Ordodlaren, Paula, Tove, Znogge, Åke, Åsa
************
Jag har funderat hela huvudet runt som man säger i Jomala på Åland. Vad i fridens namn ska jag skriva om Hand? En titt in i bildarkivet blev avgörande för dagens inlägg.
Nästa hand befann sig också i Spanien, nämligen i Malaga, år 2018
I Centre Pompidou som till en viss del ser ut så här. Konstruerad med både hand-kraft och snille mm,.
Inne i Centre Pompidou fanns händerna jag vill visa er idag
skapade av denna konstnär, Eva Aeppli från Schweiz, född 1925 , död 2015
Som textilhantverkare blev jag förstås förtjust i hennes skapelser av naturmaterial
Händerna fascinerade mig allra mest....
Jag kände att jag egentligen borde ha slagit mig ner på en av de tomma stolarna,
lyssnat på deras samtal, deras lyssnande, deras rörelser men höll mig på min kant som åskådare
istället. Fortfarande undrar jag vad de egentligen väntade på? Att föreställningen skulle börja?
På flera åskådare, en liten kvinna från Åland/Madeira var ju inte särskilt mycket att titta på,
bara lite besvärande tycktes det som. Mannekängerna som jag tror att de kallades var klädda i siden,
sammet, trasa och lump, ungefär, alla med sina händer i knäet
Spännande varelser minst sagt...alla med händerna i knäet
Jag minns inte symboliken längre, men den här kvinnan hade bara en hand.
Tur att man inte är så lättskrämd av sig...
Massor av tyg i kjolen....
Så här blev det idag för min egen del. Konsthantverk där händer verkligen syns.
***************************
Orden som gäller en tid framöver.
23 sept Jord
30 sept Luft
I oktober har Tove valt följande ord
7 okt Trä/träd
14 okt Väg
21 okt Dator
28 okt Tår
I november har jag valt dessa ord:
4 nov Tak
11 nov Motiv
18 nov Under
25 nov Böna
I december är det åter Tove som har valt ord:
02 dec Lampa
09 dec Fönster
16 dec Detaljer
23 dec Minne
30 dec Resumé
En trevlig lördag önskas!
Välkommen med ombord om du känner för att vara med!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Tack med handen och tack med kramen och med 💖
Önskar en god lördag!
Gillar handen i sanden 👍
👋/åsa
-När jag träffar en ny person, så är händerna det första jag tittar på, sa värdinnan. Jag nästan satte mig på mina "fula" händer, med bitna och omålade naglar.
´Jag kollar sällan på någons händer. Ögonen är de viktigaste för mig.Det finns de som inte kan titta andra i ögonen. De skrämmer mej.
Men händer är bra att ha! Jag är tacksam för mina båda, tämligen välfungerande... Kram
de här händerna får en att haja till, åtminstone så gjorde jag det. Gissar att konstnären tänkte det så också. Uttrycksfulla händer, kroppar, ansikten som är lite grann som stenansikten. Många funderingar som vaknar till liv..
Ha detsamma du med!
Tack, jag tror att Eva ville röra om lite i känslorna, få en att tänka till..Jag går igång i alla fall..
Handkram!
💖
tack! Absolut så känns händerna lite läskiga, håller med om det.
Önskar dig detsamma!
Jag har funderat många gånger på vad konstnären hade för tankar bakom, kanske många och många som ger tankar åt andra att tänka till om...
Handen i sanden är hög, nästan 1½ meter...Jag gillar den jag också.
Ha det gott Åsa!
tack!
Det är liksom lite ordning på den första handen, jag gillar den också väldigt mycket. Medelhavet i bakgrunden.
vi har lite liknande händer du och jag då. Omålade naglar har jag, kortklippta för att det är så praktiskt och bra. Dock inte påätna ;)
Sen är jag helt säker på att du inte har några fula händer. Allt välskapt är vackert...
Ögonen är det viktigaste för min del också.
Händer ska man vara glad för, precis som med fötter, som Birgitta Andersson sjöng en gång.
Kram
Samtidigt är konstverken otroligt skickligt gjorda, ja annars hade jag ju inte tyckt som jag gjorde. Funderade på att fota mina egna gammeltanthänder först men det var inte så lätt. Man kan uttrycka mycket med händerna, det första fotot med de nedgrävda fingrarna ropar på hjälp! tycker jag...
Hand #2 ser ut som en läskig insekt. Centre Pompidou gillar jag skarpt. Å resten av figurerna med eller utan händer är så fula att de nästan är fulsöta, fast bara nästan;-)
de är i läskigaste laget, jag håller med, därför minns jag dem tydligt också. Äh, inte ligger man väl hjälplös i sängen Paula?!😉 Lite finsk sisu så ryker alla fula fingrar sin kos.
Händer berättar mycket om åldern hos folk, helt rätt. Förr tyckte jag inte om att mina händer blev gamla men nu gillar jag det, kan du tänka dig. Lite konstig har jag nog blivit med åren...
Ja, så kan man också se det, hjälp mig upp ur sanden-handen! En palm är i vägen!
Man ser verkligen fingrarna i sanden vid stranden ...går inte att missa dem. Fulsöta, rätt ord i sammanhanget, absolut.
Av 500 svenskar som år 1936–38 kämpade för Spaniens demokrati stupade var tredje. De gav sitt yttersta vid Madrid, Jarama, Guadalajara, Brunete, Teruel, Aragon, Ebro. Vandrare, stanna – minns dem med stolthet.
jag förstår mycket väl att du minns dem med stolthet. All heder och ära åt dem. Den handen får inte glömmas bort.
Yes, you are so right, I agree with you! 😊
så fint du beskriver det ...
Det är skillnad på levande fingrar och på skapade tygfingrar förstås, så kan man också se på det. Jag vet inte vad Eva Aeppli egentligen hade för budskap, något var det säkert men kanske bara att man skulle haja till. Vete gudarna. För min del ger det nog positiva vibbar trots fingrarna, jag tänker lite annorlunda än du just nu. Är fascinerad av konsten som så, försöker tänka mig in i ...
Glad är jag att jag hade fingrarna i arkivet att visa.