Hoppa på tåget/ 19/ Rost
Lokförare Tove styr tåget framåt med van hand och mot destinationsordet ROST.
De som brukar hoppa på tåget har jag länkat till här nedan.
Anki, Anna, En vanlig man, Ordodlaren, Paula, Tove, Znogge, Åke, Åsa
Två helt nya resenärer är med oss idag, Stefan Karlsson och Carita. Mycket trevligt! 😁
En uppdatering måste till här, vi har en Anna till med oss som jag hade missat 😊, så tre nya tågresenärer är med oss idag. Jättekul!
Hjärtligt välkomna alla som är med ombord ! Nu tuffar vi på...
Rost är vackert, även om det inte alls är bra med rostiga saker.
Järnsakerna är på väg att dö, att vittra sönder på sitt sätt men under tiden är de ofta så vackra, så vackra. Jag undrar om inte vi alla, lite grann i alla fall, tycker att rost är vackert? Jag lider av rostomani i alla fall.
Ljusstaken som är gjord för trädgård gav min vän smeden Maggie mig, för många år sedan.
Jag tog den inte med mig hit till Madeira, utan den finns i sonens trädgård i Sverige
På andra sidan gränden där det byggs som allra gladast samlar de ihop "stumpar " av olika slag och lägger dem i en vit hink. I mina ögon ser det nästan ut som en ROS-tig bukett.
*********
Jag har sökt rostiga saker i bildarkivet, det skulle väl inte var jag annars om jag inte passade på att städa samtidigt? 😉😊 Ni får stå ut ett tag, ganska långt tag, ännu.
Då dottern med familj bodde på Åland i det gamla huset från 1700-talet samlade hon ihop en hel del som fanns i gömmorna där och gjorde en liten "utställning" på vedspisen. Strykjärn fanns det hur många som helst.
Plättlaggen var omhuldad och välskött, inte en gnutta rost fanns på den. Många plättar stektes ...
I trädgården stod några rostiga mjölkdunkor, som vi kallar dem på Åland...
Det gamla låset till ett lider visar tydligt vad som händer när rosten har tagit makten över järnet
En douglasgran planterades till minne av min bror Krister.
För att skydda den unga plantan lades en rostig korg av något slag över så att inte rådjur och harar skulle få för sig att tugga på den.
Nedanför oss mot havet till, vid strandkanten ligger ett fort. På en av väggarna hänger
det rostiga draggar ....
När vi vandrade längs den gamla kungsleden Caminito del Rey när vi var i Spanien den 22 februari-18, kan man tydligt se vad rosten förorsakar. Nå, inte bara den förstås, betongen har också sin livstid...
Det såg jag tydligt när jag kom närmare och gick förbi honom..
Från den nya trygga leden ser man vad rosten och tidens tand förorsakar. Syrafast stål är vad som gäller för den nya leden som ni kan se på bilden här ovan.
Det heter att gammal kärlek aldrig rostar och så är det . Däremot kan gamla kärlekslås rosta.
Detta får bli mitt bidrag till dagens tema.
Här hittar du introduktionen om du är intresserad av att hoppa på tåget med oss andra. Bara säg till, antingen till Tove eller till mig i kommentarsfältet , så länkar vi till dig så att andra kan läsa vad du vill skriva. Det går bra att hoppa på för ett enda tillfälle också. Ordet är fritt inom ordets ramar ! 😊
Välkommen med!
Tove har hand om spakarna nu i juni med hjälp av Anna i Portugal den 24 juni.
17 juni Sko
24 juni Hav (Anna gästspelar 😍)
I juli är det jag som har givit orden.
01 juli Eld
08 juli Kram
15 juli Pusselbit/ar
22 juli Skugga
29 juli Vatten
I augusti är Tove tillbaka igen och hennes ord är
05 augusti Brodera
12 augusti Silke/siden
19 augusti Dass
26 augusti Konst
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Variationen är oändlig, vilket kan ses bakom de länkar som hoppat på tåget.
https://stefansvardag.wordpress.com/2023/06/10/rost/
Fascinerande, men också lite skrämmande med första bilden.
Är det Caminito del Rey? Där finns en hel del rost.
Vackert hjärta.
Trevlig helg!
Så fint med granen till minne av din bror. Och dess skyddande ställning, som ser ut som underredet till en gammaldags krinolin.
Den vandringsleden hade absolut inte varit något för mig kan jag direkt säga. Många härliga bilder delar du med dig av.
Önskar en fin lördag!
Ska försöka hänga med även i framtiden.
https://debutsky.com/2023/06/10/hoppa-pa-taget-rost/
rost suger en till sig skulle jag tro. Blickarna dras till rost. Du har så rätt, det är ett spännande objekt för den som fotograferar.
Mycket roligt är att du är med här idag du med. Ska just titta in till dig!
Åke,
ja, jag kunde ju inte låta bli och låta detta vackra rostiga tåg få vara med idag, även om det inte är jag som är fotografen utan Ville från Helsingfors.
Tack !😊
Den rostiga vandringsleden gick till all lycka en meter under oss som vandrade där den dagen då allt var tämligen nyöppnat.
En fin vandring för övrigt. Hisnande vacker
Vad den där rostiga mojängen var vete gudarna, kanske någon människa vet det också.😉 Önskar dig detsamma!
tack!
Javisst är det lite spökligt på något sätt, det gamla vackra tåget.
Ja, det är Caminito del Rey, har skrivit det i inlägget. Tänkte på dig när jag lade inte fotona. Minns dina inlägg 😊
Härliga rostiga bilder!
Trevlig helg önskar jag dig också!
tack, ibland blir jag så glad när jag hittar ett gammalt vackert
förfallet tåg 😊😊
Jag vet faktiskt inte vad det är för ett krinolinunderrede. Vi hittade det och så fick det bli som det blev.
tack!
Visst är rost vackert! Utan minsta tvivel.
Jag har lagt in dig med länk idag, missade att göra det tidigare men nu är du med! Var just in till dig och kommenterade också. 😊
Välkommen med!
exakt, i lagom dos och där det kan pryda sin plats.
Och på rätt plats. Då är rost vackert och skönt att lägga ögonen på.
Vandringleden gick längs bergsväggar men är väldigt säker, men visst, på vissa ställen känns den utmanande. Tack !
Önskar dig detsamma!
exakt, på rätt ställe är rost hur fint som helst. I trädgårdar platsar rostiga saker perfekt.
Det var rätt utmanande på flera ställen, trots att allt var väldigt säkert på vandringen. En upplevelse var det verkligen.
Tågrostkram!
det är jätteroligt att du är med ombord. Jag har länkat till dig högre upp i mitt inlägg. Varmt välkommen med!
Nu ska jag komma på besök till dig!
Min Elin har alltid varit förtjust i tåg och jag trodde så klart jag skulle ha hundratals 😅 bilder på olika tåg… men i mitt arkiv på mobilen finns inte ett enda tåg 🤷♀️
Nåväl nu var det rost och inte tåg som var dagens ord ☺️
Rost har ju blivit väldigt populär inredningsdetalj mest ute i trädgården men även i viss mån utomhus.
Jag kan tycka både 👍👎 det beror på situationen.
Ha en fortsatt fin lördag 👋 /åsa
det är ett makalöst fint tåg som Ville har fångat på bild.
Så där är det, jag trodde i min tur nu när jag jobbar lite grann framåt och på skor, att jag hade egentillverkade skor på foto men men...
Rostigt tåg blev det i alla fall, haha..
Som inredning är rost riktigt vacker ibland, åtminstone i trädgårdssammanhang. Jag är som du, är lite ambivalent men är rostnörd på ett speciellt sätt. Men då ska rosten finnas utomhus och inte inne. Man har sina sidor.
Ha detsamma du med! 🙂
ett inlägg at återvända till rent av!
Du har rostomani och jag har rosteufori; 🤗
Euforimanikram
Arbetade ju med rostskydd på Volvo i många år, vi kallar det således en arbetsskada. ;)
Helt underbart här idag också, ha nu en fin kväll. :)
Tack! 🤍 Denne Ville M är en toppenfotograf, jag blev helt tagen.
Välkommen åter, bästa lokförarkollega, så kan vi rosta på med både mani och eufori.
Rostomanikram!
ja, det finns ju två sidor på medaljen och rost är ett elände när det handlar om bilar etc. Det vill ingen som helst ha ...förstår din arbetsskada.
Tack snälla, ha det fint du med!
Du har en diger samling med fantastiska rostiga föremål. Kan tänkas att du har ett speciellt öga för den detaljen när du är ute och avbildar omgivningen! Jag har absolut för mig att jag sett dessa hårresande bilder från vandringsresan i Spanien då när det begav sig! Ingen, o då menar jag INGEN hade fått mig att traska där, oavsett om jag så fått på mig tredubbla säkerhetsselar. jag får svindel bara av att se bilderna, o ett lätt illamående...huva
Nej då är hjärtanskära hjärtan mycket trevigare att låta blicken vila på, och tänk, visst rostar gamla hjärtan om inte gamla kärlekar...
Ett digert arbete ligger bakom detta snygga inlägg, tusen tack!
Älskar ju rost, dvs. jag älskar dina bidrag till temat.
Gillar speciellt vasen med de rostiga "blommorna", stumparna alltså. YES!
Och de gamla strykjärnen - samlade på strykjärn och hyvlar (rostiga) förut, men sålde dom till slut...
ja, nog är tåget Wow alltid. Killen, Ville, han kan fota!
Jodå, du har gott minne Paula, jag har visat foton i ett inlägg jag gjorde från den resan, helt rätt. Det var en fin upplevelse, som jag gärna gör om igen. Men jag har inte särskilt stora problem med höjder och det är förstås en fördel i sammanhang som dessa. Vandringen är säker...förr var det annorlunda där.
Tack Paula!
ja, det förstår du väl? 😉 Ett så vackert rostigt tåg kan man ju bara inte låta bli att låna av en mycket god fotograf. Se där, du ser buketten du med. RIM killarna tror nog att jag är rejält rostig i rören, som tar foton av deras rostiga järn.
Jag har också haft ett digert gäng med strykjärn. Är man knäpp så är man ...man måste ju leva upp till det .
var har du inte varit?
Säkert har du skrivit något inlägg om det också, ska sätta mig ner och studera din blogg lite extra. Kanske hitta fram till La Paz jag också via dig.
Betänk Märtha, Uffe gick vandringsleden och då som rätt färsk stroke-patient. I och för sig skulle han inte ha fått gå den, för handikappade var förbjudna men vi smög in honom, han och jag tillsammans😉 ...och han klarade det. En bedrift! Den är inte särskilt svår som så att vandra, lite utmanande mot slutet dock, där det går uppåt längs bergsväggen på åtsmintone då, en upplevd lite svajig "trappa". Det var skönt att stå stadigt efter den.
Ja, plättpannor duger bra till tyngder, jag använde strykjärn i min trädgård på den tiden det begav sig, spisluckor också för den delen.
Tack !
Rost tycker jag också är fascinerande och ofta har ju många av dessa rostiga föremål en historia att delge. Och en hel del har ju varit bruksföremål, Kanske så även än idag.
Camino del Rey är ju fantastisk och visst blir det påtagligt här hur rosten påverkat mycket.
Önskar dig och uffe fortsatt fina dagar och att ni kan njuta av tillvaron. Hoppas också att ovädret dragit vidare.
Kram
Ditte
du är välkommen och sen blir man ju aldrig i bloggvärlden så länge inläggen finns kvar. Jag läste någonstans att ni skulle fara iväg på ert eget äventyr till en grekisk ö så jag har anat att ni är på plats Thassos, nu ska jag googla. 😊
Visst är det något visst med rost, det kan man inte säga annat om. Det är ju vackert och ofta finns en historia med.
Caminito del Rey är fin att vandra nu när den är i vandringsskick. En fin upplevelse verkligen.
Ovädret har dragit sin kos. Hoppas ni också har det fint båda två, med sol och bad och allt som därtill hör. Njut för fulla muggar nu när ni har kommit så långt på din rehabiliteringsresa. Är glad för er bådas skull!
Kram