Svar på en fråga....
Nu och då får jag frågan om jag saknar något hemifrån (Åland).
Saknar jag något?
Egentligen inte, men jag minns med glädje vissa saker och i all synnerhet nu i vårliga tider då fjärdarna ligger öppna och sjöfåglarna är i full färd med att bli flera. Skärgården i nordliga sammanhang är unik och det kanske man inte förstår när man bor mitt i den unika världen som finns längre norrut i världen.
Uffe och jag brukade ta båten och fara rakt ut på Västerfjärden, stänga av motorn och bara sitta där och guppa med och i vågorna och lyssna på gudingarnas lockrop. Det är underbara minnen som sitter som berget i min själ. Så länge jag kan minnas så är jag där när jag behöver det. Det ena förtar inte det andra.
Det går inte äta kakan och ha den kvar samtidigt. När vi flyttade hit så var vi verkligen mogna för att göra det, för att lämna Åland och för att landa här i den vulkaniska jorden. Det känns rätt, det känns helt.
Ett äventyr är det, absolut, ingen dag är den andra lik. Vi lär oss nya saker hela tiden. En ny kultur är en annan kultur.
Vi ångrar det verkligen inte, trots att vår tillvaro här är så annorlunda mot vad den var "hemma" på Åland. Nu njuter vi fullt ut av allt som vi bjuds på här i den här typen av "skärgård", natur och allt vi får vara med om i en helt annan kultur.
Livet är här och nu. Vi guppar på så gott vi kan och förmår och gör det bästa av vår tillvaro på jorden.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Härligt att ni vågade ta steget och förverkliga en dröm.
Önskar en god kväll nu!
Kram
Däremot tycker jag att det är väldigt modigt att helt flytta till ett annat land "så sent i livet". Jag menar många svenskar har ju semesterbostäder i Sydeuropa, men inte lika många har flyttat permanent till ett annat land.
Eloge!
ja, det är lätt att bli lite hemmablind. Absolut. Även här har vi redan blivit det, ser inte allt det vackra vi har framför ögonen varje dag. Det är lätt gjort.
Så är det, allt har sin charm, sin skönhet på sitt sätt.
Personligen, trodde jag att det skulle kännas mera, än vad det gjorde att lämna den ö där jag har funnits hela mitt långa liv, men märkligt nog, så kände jag enbart tacksamhet över Åland, och nyfikenhet på Madeira. Det var dags att ta steget...om några år skulle det ha varit för sent.
Tack Znogge! Jag önskar dig detsamma!
tack! <3
På sätt och vis så är vi det, ja...vi håller oss friskare här också med tanke på Uffes "problem". Så länge vi håller ihop så fixar vi att gå här i backarna.
Härligt att du gillar att följa oss, det känns bra, vi har ju följt varandra länge du och jag. Ja, vårt liv var spännande då också! :)
Tack för att du vill följa med på vårt äventyr här!
Kram!
flera grattis, flera gånger, alltid!
ja, så blev det och det var klimatet som avgjorde det hela, i all synnerhet för Uffes skull men också för min förstås.
Det går inte att jämföra, skillnaderna är enorma.
Vi fungerar så, Uffe och jag, allt eller intet. Så ungefär. Vi tar varandra i handen och så hoppar vi.
Tack BP!
ja, ni två vet ju vad det handlar om ni också.
Eller som Sören Kierkegaard sade:" Att våga är att förlora fotfästet för en sekund. Att inte våga är att förlora sig själv"
Underbart sagt, älsket är större än saknet! <3
Och vi fick ofta den frågan när vi under nästan fyra år bodde i Peking. Fantastiska år och fantastiska minnen. Och sedan har vi ju från 2013 till 2022, i nio år delvis bott i Spanien. Sammanlagt många år utomlands. Därutöver har jag jobbat och bott utomlands i olika länder tidigare när jag jobbade so reseledare. Och utöver det ett år i N.Y.
Men att permanent bo någon annanstans vill jag inte. Ett mycket medvetet val. Och hemma är här.
Skulle dock aldrig vilja vara utan alla erfarenheter jag/vi har med oss.
Å andra sidan har jag testat i många år och det ger mig den erfarenhet jag har för att ha fattat beslutet.
Är så glad att ni känner att ni gjort rätt och så har vi också känt. Så många erfarenheter vi har med oss och så många vänner. Bara att tacka och ta emot. Och vi har verkligen testat och med fina minnen och fantastiska erfarenheter med oss.
Även som liten bodde jag utomlands och har även de positiva åren med i bagaget.
Är så glad att ni känner att det blivit så bra . Gläds verkligen med er och önskar er det allra bästa.
Och har en aldrig testat något annat så kan en ju heller inte veta.
Varm kram
tack!
Ja, du och Bosse har ju prövat på att vara utomlands om några har. Först Peking, sedan delvis i Spanien och så vidare. Reseledare, resor...jag listan kan göras lång för er del.
Jag förstår väl att du inte vill bo utomlands permanent, du har ju prövat på så mycket på ett annat sätt än vad jag har gjort. Du har "erövrat" världen och då är det naturligt att ha en plats hemmavid, ett ställe som verkligen är hemma. För jag tror att det är den känslan som är det viktiga i sammanhanget.
För min del så har jag varit "hemma" och tagit emot världen , vilket har varit underbart. Jag ville resa men kunde inte p.g.a. mina företag och andra faktorer. Men världen knackade ideligen på min dörr, vilket jag var jätteglad över. Många utländska vänner fanns runt omkring mig via min tidigare make och via Uffes och mitt gemensamma företag.Men också via min sjömanssläkt från båda sidor. Nu talar jag alltså inte enbart om Pettas-tiden utan även om alla åren innan..
Jag längtade ut men stannade hemma av praktiska skäl men jag fick besök av många olika nationaliteter, vilket verkligen har berikat mitt/vårt liv på olika sätt. Givetvis så har jag besökt länder som turist flera gånger men det är ju inte detsamma som att bo permanent någonstans.
Uffe däremot har varit mera ute i världen och har prövat på det livet på ett helt annat sätt än jag har gjort.
Första gången, redan på inflygningen hit så kände jag att jag kom hem, en sällsam känsla. Jag hade inte ens landat här och stigit ur planet men jag kände att jag kom hem. Det var år 2007 och sedan dess har vi varit här så gott som alla år förutom ett par år som vi testade på att besöka andra öar i syftet att ev. flytta till när vi hade lagt ner vårt företag och pensionerat oss. Inget gillades, Madeira vann. Ett par år tidigare än vad vi hade tänkt oss det men pandemin hjälpte till, Uffe behövde ett bättre klimat för sin hälsas skull, vi fann vår lägenhet så passligt nära till allting här. Vi blir ju inte yngre så det gäller att ha det bekvämt och nära till det mesta.
Ja, vi känner att vi har gjort det rätta, även om Åland alltid, alltid kommer att finnas inom mig, det är ju där jag har mina rötter. Jag är ju de röda klipporna, jag är havet, jag är vinden....
Det ena förtar inte det andra som sagt men på Åland har jag ingenting kvar som binder mig där, Åland har berikat mig oerhört och jag känner enormt stor tacksamhet över att jag har fått vara där så länge som jag har varit. Åland går aldrig någonsin ur..men nu var det tid att göra någonting annat som kändes helt rätt att göra. :) Nu är hemma här. Också. Nu är navet här för mig och för oss. Allt det jag inte har gjort tidigare gör jag nu...så länge jag varar.
Så spännande våra liv är Ditte, trots olikheterna. Men ändå har vi gemensamma likheter på något sätt i alla fall.
Så skönt för dig, så skönt för mig att vi är hemma där vi är hemma. Vi gör våra val, så sant så.
Varm kram till dig med och stort lycka till med rehabiliteringen och med boken.
Hälsa din ålänning också förstås :). Där gjorde du sannerligen ett gott val. Lite åländsk är jag nog som du märker, vi är ju bäst i världen vi ;)
När vi var tvungna att sälja vårt paradis i kanten av skogen, så trodde jag aldrig jag riktigt skulle trivas någon annanstans - att bo i en lägenhet kändes otänkbart, men det gick bra. Jag hade ju inte räknat med att bli änka, men livet blir inte alltid som man tänkt.
Att jag nu knappt två år senare skulle flytta en gång till var otippat, men så bra det blev! Det känns som jag kommit hem. Men visst finns det mycket jag minns med saknad ... men allt har sin tid som det heter.
Tack! <3
Jag förstår dig fullständigt, har man ett paradis som man trivs med och i, så räknar man med att stanna där för gott. Ett stort steg i livet är det att sälja och flytta. Nu blev ditt steg ännu större i och med att du blev änka, ett stort tungt steg, men som du skriver, livet blir inte alltid så som man har tänkt sig det.
Nu bor du så bra, så perfekt med tanke på dina intressen och så för Muffin.
Saknaden finns, så också för min del ibland, men inte vad gäller platser som så utan mera på ett personligt privat plan. Barnen bor långt borta. Även om det tar endast några timmar från Arlanda hit och tvärt om, så tar det tid. Alla lever vi våra liv, allt har sin tid. Så är det! Ha det gott Anki!
Så tyckte vi också tidigare, det var roligt att resa utomlands och komma hem. För vår del kändes det helt rätt att göra som vi gjorde, vi orkade inte med den stora tomten och det stora huset längre, värmen behövdes för i all synnerhet för Uffes del etc etc..
Vi har ingenting på Åland som håller oss kvar där, barnen bor i Sverige.
Tänkte på dig här om dagen då jag i min tur tänkte på barnen i Sverige. Det är nog så för oss alla mera eller mindre, att vi har gemensamma nämnare med att våra barn bor långtifrån. Så vanligt och helt ok, de har sitt liv, vi har vårt.
Lycka till med försäljningen! Jag vet, det är en väldigt tveeggad känsla, men jag förstår dig fullständigt. Huset är fullt av minnen från din och Görans tid. Kram <3 !
Tänk att ni bor där nu!!
Har bekanta som nyss varit på er ö (har ni alltid bott på öar??) - ska få träffa dem nästa vecka och höra hur de haft det.
Jag har varit där för många år sen (allt är ju många år sen..) berättar mera en annan gång!!
Ser att jag ska åka och besikta bilen nu - vi hörs en annan gång.
Kram från gråkallt Dalarna - minus 6 i natt. Men varmare nästa vecka! Hoppas.
tack säger jag själv! Är så glad över återseendet!
Ja, nu bor vi här! :)
Jag har alltid bott på öar, Uffe till en stor del :) Lite holmtokiga är vi nog ;)
Kul med vänner som har varit här, hoppas de har haft det bra på alla sätt!
Exakt, allt är många år sen nu. Lycka till med besiktningen av bilen.
Kram, här har vi lite varmare på nätterna. + 22 ungefär.
Snart har ni vår och försommar där ni också!
Min faster som bott i Tyskland sedan (tror jag) 1966 då hon och hennes tyske man flyttade ”hem” innan min kusin föddes, hon har fortfarande en sorts längtan hem till Sverige.
Min faster och hennes man var hit när min far fyllde 80, det är nu drygt 10 år sedan.
Men min faster har svenska flaggan hängande utanför sitt hus och har under söka år behållit vissa svenska traditioner.
Till skillnad mot min farbror i Australien 😜 han är mer australier än sin fru.
Så det verkar ju vara olika ifall man släpper sitt hemland eller bär det med sig.
Hur gör Ni?
/åsa
För mig var det ett mer än tillräckligt stort projekt att flytta hemifrån, och då bytte jag inte ens hemort.
Men längtar man bort, och kanske behöver värmen p.g.a problem med kroppen, förstår jag att det är ett projekt man gärna tar sig an.
Detta att en dörr öppnas och en kliver in och vet inte riktigt vad som ska finnas där. Och det är ju set som är så fint. Att utforska och upptäcka en ny värld och miljö. Var sak har sin tid. Jag var tidig med mitt resande, redan som liten, bar det iväg med mina föräldrar och sen har det tuffat på.
Ja, våra liv är liknande men i olika faser och att våga göra det en önskar tror jag mycket på. Då behöver en hellre aldrig ångra något.
Och hur som så finns Åland alltid mer er. Och Madeira liksom Åland ger så mycket.
Varm kram
tack! Nej, vi har inte återvänt. Ännu. Vi har haft fullt upp med att etablera vårt liv här, få ordning på byråkratin, lägenhetsrenovering etc.
Vi har de facto ingenting som drar oss till Åland just nu, barnen med familjer bor i Sverige, så när vi kommer norrut blir det till Sverige först och främst.
Tillsvidare har jag ingen längtan tillbaka, men vi har ju bara varit här drygt 1,5 år, så man vet ju aldrig vad som kan hända...men det känns enbart bra så här långt. Jag tror att vi var så mogna för att ta det här steget..
Vi anammar, så mycket vi kan, de madeiranska traditionerna, men vi har mycket kontakt med bl.a. svenskar och finländare,som gärna håller sina speciella helger enligt hemlandets traditioner. Senaste julafton blev en typisk nordisk jul som vi firade med svenskar. T.ex.
Men det är ingen som helst nödvändighet för oss, vi är inte särskilt traditionsbundna alls.
Vi försöker anamma vårt nya hemlands traditioner, bär inte med oss det gamla särskilt mycket. /Karin
jag gissar att det också handlar om åldern i det här sammanhanget. Men givetvis så skulle det kanske ha varit lättare att flytta när man är yngre än vid vår ålder som pensionärer. Barnen är vuxna, har egna familjer, sina egna liv, vi är fria som fåglarna och som sagt det var en nödvändighet för hälsans skull. Vi kanske är lite så sinnade Uffe och jag, vi har haft lätt för att hoppa rakt ut i det okända vi har gjort tillsammans.
Bekvämt har det inte varit, utan tvärtom, det krävs en hel del både i hemlandet och det nya landet att få ordning på innan man är där man har valt att vara.
Projekt är ett bra ord i det här sammanhanget.:)
tack!
Det var en sällsam känsla, att landa i något som kändes hemma innan man ens hade landat. Uffe hade varit här tidigare, det var första gången för oss tillsammans här som jag kände det så. Han ville till Madeira men ville veta vad jag tyckte. På den vägen är det.
Mäktigt är ett lämpligt ord, absolut.
Vi är båda nyfikna av oss av det här slaget, att ta reda på mera om ett ställe, om människornas livsbetingelser, kultur etc. Lite livsforskare helt enkelt.
Så är det, absolut, man ska inte vara rädd, man ska våga hoppa. Landar gör man alltid :).
Exakt, vi bär Åland med oss, det ena förtar som sagt inte det andra.
Tvärtom, det berikar istället.
Varm kram till dig med!
jag kan förstå att B och du inte vill flytta från det ställe ni har. Hur i fridens namn skulle ni klara av det? Det skulle nog inte jag göra heller. Det är ju ett livsprojekt ni har, som ni förvaltar.
Det är bra att livet tar tag i en emellanåt och rubbar ens cirklar, visar var man ska vara. Du är ju runda rabattkryparen, (tycker jag förstås inte) ordodlaren. Var skulle du vara om inte där du är? Men jag förstår bra att klimatet kunde vara ett annat, åtminstone vissa tider på året.
Så är det absolut, som du skriver om din bekanta i Fuengirola-trakten. Allt handlar till syvende och sist om relationerna man har. De våra fanns inte kvar på Åland längre så det var enkelt att förändra livet. Det gjorde inte ens ont när vi drog iväg och jag var förundrad över mig själv...född på Åland och så drar jag iväg utan att ens gråta en skvätt. Försökte nog men det fanns ingenting som var sorgligt, ledsamt, det var bara rätt helt enkelt.
Att göra sig av med egendom underlättar betydligt. Saker låser en..har du dem inte så lättar du, kan ge dig av. Du behöver hitta en väg där du kan vara i varmare klimat för att må bra även hemma i Finland. Klimatet var viktigt för oss, för Uffe. Fukt har vi, men hetta? så där lagom..Vädret är som vädret är. Det sköna är att vi nästan inte alls behöver vinterkläder här.
Med livet från förr när tiden var där väl förankrade inom sig, klar att fortsätta någon annanstans, välja ny fil på livsvägen och leva där med öppet sinne och ta sig an äventyret omkring sig.
Ni är äventyret du och Uffe ✨tänker jag.
Hjärtlig kram till äventyrarna 🌞
tack! :)
Så är det ju och det vet ju du också , som har flyttat på dig en hel del. Man bär det mesta med sig, inom sig, bara att plocka fram om man vill eller när det vill komma fram.
Ny fil på livsvägen..så bra sagt Tove, tack för det!
Tack snälla du och hjärtlig kram kommer till dig från äventyrarna! <3
Som ngn sa ovan, ni växelbor inte heller (som ju många gör som drar söderut), ni flyttade verkligen.
Men så är det väl så här också, man kan ta flickan ur Norden, men aldrig Norden ur flickan.
Jag känner som du, har ett ständigt klapprande nordiskt hjärta även om jag älskar att bo här.
Jag ser det som att jag har det bästa av två världar.
Älskar att du och Uffe tog klivet!!
KRAMAR!!
Ja, vi flyttade helt och hållet, tog klivet rakt ut och landade här efter moget övervägande. Ibland bara måste man göra det som känns rätt att göra. Skulle det ha blivit fel hade vi fått ändra på oss, gjort någonting annat istället.
Precis så är det, man kan aldrig ta Norden ur flickan...den finns här inne för evinnerliga tider. Allt finns inom en.
Tack Annika!
KRAMAR!
tack!
För vår del blev det kanon..:)
Du har en poäng där Paula, t.om jag har blivit både finsk och åländsk nu i främmande land. Åland vet man inte vad är men Finland gillar man bra.
Se där, till dig har världen kommit, du har den nära inpå.
Mammor som ser ut som söta påfåglar, så underbart beskrivet.
Kram till det vårlika Dalom, från det somriga Madeira. :)