Hoppa på tåget/ 9/ Prenumeration

Nu sitter jag i en av vagnarna bakom loket tillsammans med alla de andra som har "Hoppat på tåget" idag. Jag har länkat till de andra passagerarna längre ner i mitt inlägg. Lokförarkompanjonen Tove har tagit över spakarna för april och börjar månaden med ordet Prenumeration. 

Jag medger att alltsedan vi fick veta vilket ordet för den här lördagen var, så har jag haft huvudbry. Vad ska jag egentligen skriva om och hur i all världen ska jag få till ett foto ?  Men hjärnan jobbar på i sin takt medan tiden går och plötsligt så....

*********

I min barndomsfamilj var vi rika i alla avseenden förutom på det som brukar kallas rikedom, nämligen pengar. På den tiden var det mannen i familjen som jobbade medan kvinnan var hemma med de barn som fanns och skötte dem, hus och hem. Så även i min familj. Vilket jag nu i efterhand har insett att var en stor rikedom i sig men det tar jag ev.  en annan gång om andan faller på. 

Nu handlar det om ordet prenumeration  


 Ålandstidningen var förstås tidningen med stora T i familjen, vad annars, ålänningar som vi var, men de år som familjen kände sig stadda vid lite bättre kassa kom även Stockholmstidningen och Hufvudstadsbladet in i vårt liv. Stockholmstidningen och Hufvudstadsbladet fanns till och från, helt beroende på de erbjudanden som gällde. Det fanns specialpris på tidningarna under ett visst antal månader, ofta sommartid och då slog familjens överhuvuden, mor och far, till. 

Då lästes det nyheter i familjen så det prasslade om det. Tidningarna var stora på den tiden. En österbottnisk tidning mellanlandade också någon gång som heter Kuriren. Mamma gillade den p.g.a de olika recept som den innehöll. Så småningom kom det även veckotidningar med i bilden, som Allers, Hemmets veckotidning etc. men de stannade endast så länge tills de var ordentligt genomlästa för sen byttes de ut till andra veckotidningar som någon av grannfamiljerna prenumererade på. Samarbetet fungerade bra. "I år prenumererar vi på Allers, vad tänker ni prenumerera på?" Så slog man ihop sina huvuden och vips så fanns det många tidningar att läsa, fastän man prenumererade på en enda. 


Jag som var den där "skrapabullan"/överraskningen i familjen och på sätt och vis blev ett s.k.ensam- barn med så pass många år äldre bröder ( 9 år och 16 år )  minns särskilt en julafton då jag istället för ett fyrkantigt paket fick ett väldigt platt, rektangulärt paket som innehöll ett brev. Jag fick en prenumeration ( 3 månaders) på Kalle Anka & Co! Jag kan fortfarande känna hur andäktig jag kände mig då. Jag kunde knappt andas. En egen tidning som kom en gång i veckan, det ni! Kruxet var att jag måste vänta ända fram till sommaren. Prenumerationen påbörjades lagom till sommarlovet ( 1 juni) och avslutades innan skolåret började igen ( 1 september) . Jag kanske minns fel, jag kanske inte fick en Kalle Anka tidning varje vecka, kanske det var varannan vecka men det kändes verkligen som en rikedom oberoende av vilket. De där tidningarna var efterlängtade och jag läste dem så det knappt fanns något kvar av dem att läsa innan de gavs vidare till en annan av familjerna på gården som hade barn i samma ålder som jag var i . 

Nu för tiden prenumererar jag inte på någon tidning alls. Däremot följer jag förstås med vad som händer här på ön via Madeira Island News blog som engelsmannen Tobi Hughes tillhandahåller och så tittar jag in på Noticias.... men prenumererar gör jag inte i ordets rätta bemärkelse längre. 

Tack Tove för dagens utmaning! 

Titta gärna in till de andra som brukar vara med i temat "Hoppa på tåget" och läs vad de har skrivit om ordet prenumeration. 


Tove fortsätter som lokförare och ordpåhittare under april med de här orden:  

    08 april    prestation
    15 april    presentation
    22 april    pikant
    29 april    sjunga

    I maj tar jag, Karin, över igen och har valt följande ord för den vårliga månaden: 

    06  maj    Fluga
    13 maj     Kruka
    20 maj     Nyckel
    27 maj     Staket
 
introduktionen kan du läsa mera om du vill vara med! Kom gärna med! Vi har både hjärterum och stjärterum. Vagnarna väntar på att bli välfyllda! 

Bem vindo! Välkommen! 

Kommentarer

idag var det en riktigt svår utmaning! Särskilt att fota till. Så jag gjorden tvist som jag hoppas duger :)

Jag kan inte minnas att jag prenumererade på tidningar som ung. Jo, Kamratposten kom hem i brevlådan under en tid.

Trevlig helg vännen! Kram till er båda
Åke sa…
Men så glad jag blir åt din Kalle Anka. Det var samma här innan jag ens kunde läsa. Det var också den första tidningen jag läste själv där på pojkrummet, stolt gick man upp till mor och berättade det. (det hela tog tre dagar) Jag har den med såklart med på första plats idag :)
Prenumererat på många tidningar genom åren har man ju gjort :-)
Jag vågar inte hoppa på tåget - men utmaningen är kul!
Jag är med i så många utmaningar redan och kan ta mig an fler tidigast då jag blir pensionär känns det som. Just nu tar jobbet all min tid.

Anna i Portugal,

ja, det var knepigt för min del också. Fotografierna blev aldrig tagna för min del, jag lånade...
Du påminner mig om någonting jag prenumererade på som tonåring men just nu kommer jag inte ihåg vad den hette, tidningen. En typisk tonårstidning i all synnerhet för flickor :) var det. Äh, nu minns jag, Mitt livs novell. Ingen höjdare för min del dock.
Detsamma till dig Anna och kram till er båda från oss båda, på väg ut på levadavandring!
Åke,

Så roligt! Vi har en gemensam nämnare idag då!:) Kalle Anka!
Härligt, jag tittar in till dig om en stund!
wiper sa…
Du har härliga utmaningar men jag hinner inte riktigt med just nu så jag får avstå

Ha nu en skön helg
Kram från Malin
Carita,

så är det ju och lite synd är det att åtminstone jag inte har fullständig koll på vilka tidningar som jag har prenumererat på. Hade man haft lite vett så skulle man ju ha sparat på dem. Är ju ofta rena klenoderna att läsa senare igen.
Jag har full förståelse för att du inte kan hoppa på tåget ännu, jobbet måste prioriteras och det man redan är med i. Men det kanske finns möjlighet längre fram istället.
Ha det gott och tack för titten in!
Wiper,

tack! Men roligt ändå Malin att du ger dig tid att titta in!
Förstår dig till fullo, allt har sin tid, ibland måste man prioritera.

Ha detsamma du med!
Kram!
åsa sa…
Prenumerationer kommer och prenumeration går och där emellan kommer nått lösnummer 😜
När jag var barn så var Lokaltidningen självklar liksom tidningen Land, den hörde väl till bondesamhället 🐄
Så bra och intressant tolkning Du gjort 👍
Tove sa…
Visst löser det sig om en släpper lösningen/tolkningen fri - det har du gjort kära kollega!
Kalle Anka som jag fick med mig hemma i Norge som Donald Duck kom in i mitt liv igen då med svenskfödd son.
Många tidningsprenumerationer! Vilken tidsepok i överblick! Lilla systern som kom sent, men fick med sig bla Kalle Anka i 3 månader, vilken lycka.
Härliga minnen - och det fina i dem, personligt!
Kram och själv tack!
Anki sa…
Som alltid en snygg tolkning hos dig!
Ja, nog har man haft en del prenumerationer under åren ... men ingen efter april månads utgång, då jag sagt upp min digitala morgontidning.
Ha det gott!
znogge sa…
Jag tyckte att ordet var svårt eftersom det bara har en betydelse. Egentligen borde det vara lättare men jag upplevde det begränsande. Kanske en nyttig erfarenhet ;-) Jag tycker du lyckades bra och jag känner igen mig i en del. Min mamma var också hemmafru och nog var det en rikedom att någon alltid fanns där. Morgontidning hade vi också och sedan kom det en del veckotidningar in i bilden. Inom släkten bytte man med varandra eller bara gav vidare. En bra lösning helt enkelt :D

Önskar en fortsatt fin lördag!
Ditte sa…
Väldigt roligt att läsa din tolkning och hur det var med prenumerationer hos er. De olika Ålandstidningarna känner jag ju till och har läste dem en del. Stockholmstidningen hade vi också en period när jag växter upp men bytte sedan till Dagens Nyheter.
Kan tänka mig din glädje när du fick en egen prenumeration på Kalle Anka. Verkligen lycka.
Jag tyckte också ordet var svårt att tolka. Men hamnade i en helt annan prenumeration.
Önskar dig en fin helg.
Kram
Paula sa…
Nu blev jag nostalgis, Husis läste vi också i barndomshemmet! Och vet du, jag byter fortfarande tidningar med grannarna. Ja eller gjorde, i Sundborn. Tyvärr fick jag dock inte olösta korsord av de andra, dem löste de själva...
Din barndom var annorlunda än min, jag växte upp med mamma som jobbade på försäkringsbolag och mormor som var vaktmästare på Svenska teatern. Jag gick på dagis och när jag börjat skolan blev jag nyckelbarn.
Kalle hade jag inte men väl Bamse! Och nu har jag i några år prenumererat på Kamratposten till äldsta barnbarnsbarnet som en stående julklapp. Men nu anser hon sig vara för gammal för den, hon har ju fyllt elva...
Ja tänk vad ett ord kan väcka många minnen! Tack för din fina tolkning!
Karin sa…
ÅH, Kalle Anka! Bilden ser ut att kunna vara från förstaupplagan 1948. Vi hade Kalle Anka hemma och brorsan och jag tyckte den var kul. Min kusin, vars föräldrar ogillade sånt trams, läste den för första gången hemma hos oss när han var i sexårsåldern (han var tidig med att läsa). Han lade andäktigt ner den när han läst klart och sa: "Det här är den bästa bok jag läst i hela mitt liv!"
Åsa,

så är det, en ständig rörelse, än hit, än dit!
Land var en av de tidningar som jag prenumererade på när jag blev vuxen och skaffade egen familj. Den gillar jag!
Tack! :)
Prenumerationer kommer och prenumeration går och där emellan kommer nått
BP sa…
Stockholmstidningen minns jag mycket väl. Prenumererade aldrig på dagstidningar, men minns hur deppig alla var när den gick i graven. Ungefär samma öde som Metro många år senare.
Fick heller aldrig en prenumeration på Kalle Anka, men visst slukade jag häftena när mamma köpte ett till mig, dock inte varje vecka.
Idag har jag bara en prenumeration kvar och det är tidningen "Digital Foto", som egentligen min man läste. Så nu har jag sagt upp den också.
Klarar mig utmärkt med det som bjuds på nätet.
Tove,

Tack! :)
Alla har vi på ett eller annat sätt Kalle Anka/Donald Duck som en gemensam nämnare. Så ser det verkligen ut :)
Det var en stor lycka att få en egen prenumeration. Jisses Amalia! :)

Kram, kram till lokföraren för dagen!
Anki,

tack! :)
Det har varit en del prenumerationer, ja. Tänk om man skulle komma ihåg alla också. Jag har förgäves försökt att komma ihåg namnet på en månadstidning, svensk som jag tyckte så mycket om...Sköna någonting. Men den lades ner alltför snabbt tyvärr.
Jag har inte heller en digital morgontidning längre men lyckas på något hålla mig a jour med världsläget, dagsläget och det jag inte vet så mår jag bara bra av. Tror jag. ;)
Tack detsamma!
Znogge,

helt lätt var det verkligen inte men det löser sig...och det är just det som är roligt med att ha ett ord som alla tolkar på olika sätt.
Tack!
Det var en rikedom, en trygghet att ha sin mamma hemma. Hon fanns där alltid när man behövde henne.
Jag gissar att de flesta gjorde på samma sätt, man bytte tidningar med varandra. Klokt nog!

Tack detsamma! :)

Ditte,

tack! :)
Nya Åland kom ju först senare in i bilden, i början var det enbart Ålandstidningen som var tidningen.
Stockholmstidningen gick väl i graven, om jag minns rätt. Dagens Nyheter har jag också läst samt en till som hette nästan detsamma fastän jag inte minns riktigt vad just nu. Polletten behagar falla ner när den känner för det och inte när jag gör det :)
Jag kände mig nästan stöddig när jag fick en egen prenumeration, haha..lycklig, ja!
Kommer in och läser din tolkning, givetvis.
Tack detsamma!
Kram!
Paula,

jag kan förstå att du blir nostalgisk med tanke på Husis!
Så ska man göra, tycker jag, byta tidningar med grannarna. Så klokt på alla sätt. Men man borde förstås alltid få första tjingsen på korsorden...;)
Minns så väl när mamma löste Husis korsord och det körde ihop sig. Så ett samtal till svägerskan, pappas äldsta syster Greta och så slog de ihop sina huvuden så telefontrådarna gick heta i Mariehamn, fick ihop sina korsord och sände in dem till Husis. Ett härligt och utvecklande nöje. Jag älskar också att lösa korsord.
Det var många som var nyckelbarn också på min tid men ända fram till åtta-nio års åldern var min mamma hemma under dagtid, på kvällarna jobbade hon på en biograf och då fick jag vara med. Senare blev jag om inte direkt nyckelbarn så ett barn som visste var nyckeln fanns, alltid på en spik helt synlig till höger om dörren. Så var det på den tiden i Mariehamn. Men jag minns hur jobbigt det var i början när jag kom hem från skolan och ingen var hemma som jag kunde prata med. Så tyst och så tomt..Usch, inte alls kul. Hemskt rent ut sagt.
Mina barn fick Bamse..Ord väcker minnen och så roligt det är att minnas ibland. Tack Paula!
Jossu sa…
Vad smart att prata ihop sig med grannfamiljen och på det sättet få fler tidningar att läsa. Kalle Anka tror jag inte vi prenumererade på när jag var barn, däremot Bamse.
Karin,

jag är nästan säker på att bilden är från förstaupplagan, dock inte den mest värdefulla. Hittade den på nätet förstås.
En så underbar historia om kusinen. Det var helt säkert den bästa bok han hade läst i hela sitt sexåriga liv. :)
Guldkryckan sa…
Att få vara hemma med barnen var ju en ynnest för mödrar och barnen på den tiden, idag blir de väl mest spottade på i media och av folket i övrigt tycks det.
Lite synd att man gick ifrån det kan jag känna ibland.

Hade alltid min mamma hemma då hon arbetade som telefonförsäljare, jag var glad för det.

Ha nu en fin afton.
BP,

jag kan tänka mig det. Så stor den var också, när man vecklade ut den. Jag höll på att skrämma slag på min far när han under den enda lediga morgonen han hade i veckan (söndag) låg och läste tidningen i sängen och jag (4 år) bara kastade mig rakt på och igenom den...med honom under. Så där som bara barn kan göra. Surprise, här kommer jag! Han blev så förskräckt att han daskade mig i bakändan med Stockholmstidningen, haha...den enda gång han har daskat till mig. Det blev ingen prenumeration på daskandet. Ett enda lösnummer bara, lättsamt dessutom.

Jag klarar mig utmärkt jag också med det som finns på nätet.

Jossu,

det var nog mera regel än undantag att göra så på den tiden. Förhoppningsvis också nu för tiden.
Bamse fanns i min familj när jag själv fick barn. Jag läste den gärna jag också..:)
Märtha sa…
Och jag åkte snabbtåg till 1950-talet då pappa läste Vasabladet och jag blev mer och mer intresserad. Och bäst som det är cyklar jag mellan Stundars i Solf och Vasa tillsammans med Kurirens grundare och chefredaktör Frejvid Weegar, en rolig figur. Sen dess har jag en slogan: Det är varje finlandssvensks plikt att prenumerera på Kuriren! Och det gör jag ännu idag, prenumererar dessutom på den till två vänner i Sverige, som sen låter den gå vidare till andra. På 1960-talet prenumererade Faster Anna på Allers, mamma på Hemmets Veckotidning och moster Laina på en finsk veckotidning - vi bytte förstås tidningar som bara den...
Guldkryckan,

det var en ynnest, även om det många gånger var ont om sekiner med en enda familjeförsörjare men tillika en oerhörd rikedom för barnen i familjer som hade tryggheten på det sättet.
Du har mycket rätt i det du skriver, så är det tyvärr, att de som vill vara hemma med barnen idag, som kan vara hemma, blir otillbörligt angripna som om de var förrädare. Märkligt beteende är det men så har vi barn som mår långtifrån bra.
Kvinnans frigörelse kallades det. Barnens? Jag ville själv vara hemma med mina barn när de var små och började skolan. En svår bit att knäcka men jag knäckte den med att bli företagare med eget hembageri. Jag var hemma när de kom och jag är glad att de fick uppleva den trygghet som jag också fick uppleva som barn.

Ha detsamma du med!


Märtha,

se där, du åker snabbtåg, himmel vad Tove har fått ligga i. Tyckte väl att det gick undan helt plötsligt idag. Härligt! ;) och så har du cyklat med Kurirens grundare Frejvid W. Namnet som jag tyckte att var så speciellt. Frejvid, så frejdigt...
Ibland känns Finland som pyttelitet eller så var det så att det fanns en Märtha som hann vara med överallt ;). Givetvis, vem annars?
Kul slogan! Hoppas att Kuriren känner till din insats för tidningens skull. Heja Märtha!
Lena i Wales sa…
Kul med dessa teman och jag har läst några andras inlägg också.
Vi hade GP = Göteborgs Posten och Borås tidning.
Aldrig några veckotidningar, förutom att mamma köpte Femina då och då. Den tyckte jag var tråkig som barn. Så bra att ni bytte tidningar med varandra.
Inga prenumerationer av serietidningar. Jag köpte någon då och då, men det var inte ofta. Min mamma höll på att trilla av stolen när min 13 år äldre kusin läste statskunskap vid Lunds universitet berättade att han läste Kalle Anka, det fick hon inte ihop.
Ha det bra!
Märtha sa…
Måste bara nämna att jag jobbade mycket med amatörjournalistik ca 1969 - 1975, en sommar jobbade jag på lokalradion i Vasa och skrev då också för ungdomstidningen ÖP. Cyklade till ett pressinfo på Stundars och väl där kom jag i kontakt med Frejvid, som också var en ivrig cyklande reporter. Förstås gjorde vi sällskap tillbaks till stan!
Lena i Wales,

Tack!
Javisst, Femina fanns också ett tag i mitt liv. Men då som äldre, men bara ett kortare tag. Tidningar var och är dyra att prenumerera på så det var nödvändigt för alla på gården att hjälpa till och byta tidningar med varandra.
Statskunskap och Kalle Anka, självklart. Det ena förtar inte det andra. Tror att det säkert var en nödvändighet att ha lite Kalle-kul inblandat med statskunskap. :)
Ha det bra du med!
Märtha,
se där ja, förstod väl nästan det med tanke på vad du håller på med än idag. En journalist bor i dig.
Så kloka ni var som cyklade...

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande