En härlig lördagsvandring

Senaste lördag, den 1 april, gjorde vi en vandring längs levada dos Tornos med början från Curral dos Romeiros. En vandring vi gör nu och då för att få uppleva skillnaderna från årstid till årstid. 
Jodå, gott folk, det finns årstider även på Madeira. Allt är inte en enda evig sommar här heller 😉

Nu är det rätt så länge sedan vi gick där, mest på grund av den ögonoperation som Uffe gjorde i augusti- 22. Vi har längtat men det har bara inte fungerat för honom att vandra längs levador igen innan synen har "suttit" där den ska sitta. Nu sitter den bättre, tack och lov, men inte helt och hållet  där den ska sitta ännu, kanske den aldrig kommer att göra det till hundra procent. 
Men det fungerar bra när vi går i vår takt och kan njuta av väder och omgivningar på vårt sätt. 
Vi står för det mesta med rumporna upp i buskarna längs vägarna där vi vandrar fram. 
Nyfikna som vi är på växter och smådjur.  


Vandringen började med synen av detta citrusträd. Jag är inte hundra procent säker på vilken frukt det är men jag tror att det är tangeriner, vanliga här på ön. 
Till julen får vi alltid en flaska tangerin-likör av grannarna som bor ovanför oss...


    Detaljer är alltid roligt att se på när man går förbi gamla hus med fina tak...


Sen träffade vi vår sötnos, som tycks överleva påsken i år igen. 
Ibland tror jag att han känner igen oss men jag gissar att han är så van med alla möjliga konstiga tvåbenta varelser som vandrar förbi honom titt som tätt och som troligen också stannar till liksom
vi gör och pratar bort en liten stund med honom. 
Antagligen förväntar han sig att någon pratar med honom stup i kvarten. 
I närheten stod hans husse och log förnöjt, tillsammans med sin hund som snällt 
satt vid hans fötter. Den var helt tyst, ovanligt nog...


 
"Shit också ", undlät jag mig, "jag har inte en cent på mig...bara kort." Det skulle ha suttit bra med några extra bananer men utan kontanter så fungerar det inte i den här typen av butiker. 
Stolsamlingen vid sidan om fick också igång mina tankar . 
Var den gamla skraltiga stolen också till salu? Renoveringstanten vaknade...
Antagligen inte, den var nog där bara för att man skulle få vila benen ett tag
( Uffes blick sade klart och tydligt att vi drar inte med oss en stol längs levadan, bara så du vet! Haha. Han känner sina löss på gången tror jag 😉)


Så vi gick vidare utan både bananer och skrutt-stol. Den observante ser säkert hur vårligt ljuset är. Svårfångade blev fotona, kontrasterna är så skarpa så en viss koncentration krävs för att fokusera på föremålet innan fotot sitter som det ska eller nästan ska. 
Jag var så där lagom koncentrerad ....jag bara njööööt. Vi njöt.


Frön av olika slag flög runt våra huvuden, akasior stod i blom, lavar fanns längs levada-kanterna, körsbären blommade. Ett vårskrik a´la Ronja Rövardotter pockade på men jag har lärt mig att man ska vara tyst i skogen och i naturen. Lågmält vandrade vi vidare...


Det fanns mycket vatten i levadan, det fanns mycket vatten som rann ner från bergen, trots att det på sina ställen var torrt, antagligen för att  man har förändrat växtligheten, glesat ur på sina ställen. Växtligheten hinner inte acklimatisera sig i samma takt som avverkningarna sker.


Afrikas blå lilja växer sig hög längs levada-kanterna. Uffes vandringsstav är 150 cm lång. Ni ser hur högt de växer de vackra liljorna som fortfarande mest är i knoppningsstadiet. I juli står de i full blom längs den här levadan. Den som vill kan titta in HÄR och läsa om vår vandring som vi gjorde senaste sommar längs samma levada. Då blommade verkligen Afrikas blå stjärna!






Geranium Madeirense får mig alltid att gå i taket.  Denna vackra endemiska ört finns bara här på Madeira och växer på höjder över 700 meter ö. h. 
Det finns undantag, javisst, när finns det inte det? men i naturligt tillstånd 
så håller den sig högre upp i periferin. 
På portugisiska heter den Gerâneo da Madeira.

När vi var här år 2009 och bodde på en ekologisk farm i Aviceiros så gick vi dagligen 
ut för att hitta den madeiranska nävan och alltid gick vi bet. 
Vi kände till att den fanns men hade aldrig sett den i verkligheten (trodde vi). 
En dag frågade vi vår värd Duarte Camara om han visste var den växte. 
Då stod han utanför huset Pomar som vi hyrde hos honom 1300 meter ö. h. 
Han skrattade stort och pekade på den stora busken utanför vårt fönster
vid ingången till bostaden. 
"-Där växer den!" 
Tala om att inte se träden för skogen eller hur man nu brukar säga. Vi var så absorberade på 
nävan att vi inte såg den utanför vår dörr, stor och kraftig. Vi sökte en pytteliten sak...

Idag avslutar jag vår vandring här för att fortsätta  med den i nästa inlägg. Hoppas ni vill komma med då också! 

Ha en riktigt bra måndag alla! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira














    

 

Kommentarer

Karin sa…
Men så fint! Alla dessa agapantus tar priset, Afrikas blå lilja, som är så vacker. Den och blå bergvallmo är mina favoritblommor. En olycklig kärlek, eftersom jag ständigt misslyckas med dem! Fint att få hänga med på er vandring. (Du tog inte med dig stolen när ni gick tillbaka?)
Karin,

tack! De är otroliga agapanthusarna! Vi ska förstås dit i sommar igen och titta om de blommar lika frikostigt som senaste sommar men vi har våra aningar att det inte blir lika "stort". Växtligheten är ymnig, många andra plantor kämpar för att ta över . Vi vår se hur det går.
Nej, det blev ingen stol...vi tog en annan väg hemåt! :)
znogge sa…
Tack för att jag fick hänga med på denna härliga promenad, eller vandring ska jag väl säga. Vilken fin och tilltalande miljö att gå i. Nästa gång får du ha lite kontanter med dig ;-)

Önskar en fin måndag!
Znogge,

kul att du hängde med! Tack för det! Hoppas du vill göra det nästa inlägg också. Ja, nu har jag lärt mig min läxa, kontanter med nästa gång så vi kan köpa bananer :)

Tack detsamma!
Guldkryckan sa…
Citrus visste jag inte vad det var innan jag gick en utbildning hos ett "politiskt parti", någon där var allergisk mot citrus, nu vet jag vad citrus är. ;)

En get där möjligtvis?

Söt oavsett vad.

Ha en fin kväll.
Paula sa…
Tack för promenaden, vilken rolig historia du berättar om Geranium växten! Ni blev säkert lite snopna, men det händer att man inte märker det man har framför näsan. Så glad att se knoppar och blommor i allsköns färger, vi har snö på marken, skitig sådan, grus i mängder på gatorna, och inte ens en lite söt tussilago har jag sett! spanade längs tågrälsen idag på promenaden men icke. Hoppas det blir ännu bättre med Uffes öga, men som du säger, garantier kan vara svåra att få o då får man göra det bästa av situationen. Livet är rikt även om man är enarmad och har lite sämre syn! Han har faktiskt en underbar livsledsagare...
Kram
Ditte sa…
Härligt att vandra tillsammans med er. Verkligen en vacker promenad och med fantastiska bilder Vad gäller nävan fick jag jag också ett gott skratt. För visst är det så att en ibland inte ser skogen för alla träd.
Just kontanter är vi så vana vid från Spanien att alltid ha med oss och där är det ju inte alltid att en kan betala med kort.
Men säkert tar ni med nästa gång.
Vad gäller stolen kan jag förstå Uffe här.
Hoppas och önskar att Uffes ögon kan bli allt bättre men lika bra att skynda långsamt.
Och visst hänger jag gärna med på fortsättningen av vandringen. Väldigt gärna.
Kram
Tove sa…
Ser inte skogen för alla trän ...
Näva - en stor släkt och den du skriver om finns bara där! Midsommarblomst tänkte jag ... Jag minns att det var upp i Ske-å som nån gammal sa näva om den. Nu är er geranium näva speciell då!
Bilderna, jag har klickat på vart och ett såklart för de där detaljerna jag älskar. Bladet i vattnet blir min favorit!
Underbart för er två leva - da runt där och njuta! <3
Kram åt er som delar med er.
Guldkryckan,
ja, det är många frukter det som är citrus..
Jadå, det är en get. Ofta håller de en get för att ätas under påsken men den här har överlevt flera påskhelger nu :). Kanske att getens killingar går åt istället?
En riktigt söt-get är det.

Ha detsamma du med!
Paula,

kul att du hängde med, förmodar att Daniel också fanns med på ett hörn.
Javisst blev vi förvånade, vi hade ju vår föreställning om hur växten skulle se ut och så stod den där och var hur stor och vacker som helst.
Ja, nu är det vår hos er när snön är skitig, grus överallt och så småningom blir det tussilago som skiner som små solar i dikeskanterna. En fin känsla av lycka brukar man känna då.
Jadå, vi är glada att det är så bra som det är, mycket hellre en enarmad småseende make än ingen alls.
Uffe märker dock att synen blir lite lite lite bättre hela tiden. Tack du fina Paula, så himla go´du är! <3
Bamsekram!
Ditte,

tack! :)
Vi var verkligen blinda den gången. NU vet vi hur Madeiranävan ser ut, lita på det.
Försäljningen av bananer och vatten fanns längs levadan i skogen och tidigare har det inte varit någonting där alls att köpa på länge länge. Men mitt i allt så har försäljningen satt igång igen och nästa gång har jag pengar med, utan minsta tvivel.
Äsch då Ditte, hur kan du förstå Uffe? ;) Stolen kunde ju ha blivit jättefin, haha..
Det är inget Uffe kan påverka längre vad gäller synen. Den blir bättre om den blir bättre oberoende av att skynda långsamt eller inte. Det tar sin tid och så får vi se hur det blir. Men som han säger själv, kunde han vänta så lång tid på att få operationen gjord som han väntade så kan han vänta lite till. Han blir i alla fall inte blind på ögat, vilket annars skulle ha varit framtiden för honom. Så allt är idel solsken, som du säkert förstår, hur bra som helst.
Så roligt att du hänger med oss på vår vandring när vi fortsätter i nästa inlägg! :)
Kram
Tove,

just så kan det gå och går ibland :)
Näva är ett stort släkte men den här är släkt med pelargonen, geranium. Väldigt speciell och vill ha lite högre luft och lite kyligare för att må bra. Så fin i mina ögon.
Kunde just tänka mig det att du om någon gillar bladet i vattnet. Jag hade satt mig ner en stund för att bara se mig omkring och så fick jag se bladet...blev själv så förtjust i det också.
Vi har det väldigt bra , jag kan bara skriva under på det du skriver Tove!

Kram från oss båda! <3
LillaSyster sa…
Följer absolut med. Helt underbara omgivningar och till nästa gång ni vandrar där har du lite mynt med dig.
Tack för en härlig promenad ♡
Anita sa…
Vilken härlig vandring du tar oss med på. Och nävan ... skrattade när jag läste att den växte utanför fönstret. Jag älskar nävor och den här är fantastisk.
Tack för att jag fick följa med!
femfemman sa…
Vilka härliga vyer. Minns våra levadavandringar med glädje. Massor av bilder blev det. Kommer också ihåg att det fanns livsfarliga levador, och att några kvinnor just hittats döda, då det passerat en avspärrad levada.
Synd att du inte hade lite..euro??.. I fickan. Såg gott ut med banan. God kväll och kram!
åsa sa…
Sån underbar promenad jag ramlade in på och fick äran att följa med 🤩 så mycket fin blomster och en söt get 🐐
Den vandringen hade jag icke tackat nej till om jag kunnat slå följe i verkligheten.
LillaSyster,

kul, vi blir flera stycken som vandrar tillsammans i nästa inlägg. Ett, två, tre, fyra , fem och sex och sju, ut i skogen vandrar alla nu ;)
Absolut, kommer det lite kontanter med på färden.
Tack själv! <3
Anita,

tack! Ja, så där är man ju, ser inte det man har framför ögonen. Madeiranävan är fantastisk, jag håller med dig fullt ut.
Tack för att du ville komma med!
femfemman,

ja, här finns det härliga vyer, det vet du som har varit här. Det här är en "snäll" levada, men likväl ska man veta hur man lägger fötterna och inte gå ut på kanterna. De är förrädiska. Det är inte längesedan som en ung kvinna föll på den levadan vi gick på i lördags men hon var en tuffing..när räddningspersonalen kom så steg hon upp och gick vidare, nekade att åka med till sjukhus. Ovanligt förstås men hon klarade sig med blotta förskräckelsen.
Det finns levador och levador, allt som allt finns det 3300 km levada tillsammans. Jag minns den händelsen med de båda kvinnorna som gick vidare fastän levadan var avstängd. Så ska man inte göra...Det var 2011? Kan det stämma? Tyvärr händer det olyckor av den orsaken nu och då.
Ja, visst var det synd, vi hade bananer med oss men vi behövde flera att ta med oss hem men för dumt huvud så..Bara för bananerna kan man flytta hit :) Detsamma-kram till dig!
åsa,
så roligt att du gjorde det också, ramlade in.
Jag förstår dig, nu får du följa med i mitt nästa inlägg också! Välkommen med!
Vad roligt att få gå den levadan igen ett par månader senare än vi gick den. Känner igen vissa av platserna. Stånden var tomma när vi gick förbi, synd det inte bidde några bananer eller en extra stol :)
Kram
Anna i Portugal,

Tänkte på er när vi gick där. Vi går den med jämna mellanrum..dock inte i höstas då jag ville dit för Kapamaryllisen Bella Donnas skull, men vi får ta det i år den tiden istället. Är så kul att se de olika blomningstiderna. Ståndena har varit tomma länge så vi blev förvånade att ett av dem var på G helt plötsligt. Det andra på vägen är ju helt förfallet, en skugga blott...
Kram
Susjos sa…
Ser nästan ut som persikor där på träden, de ser goda ut!
Vilka härliga bilder från er vandring, och viken kul historia där på slutet ;-)
Ha det gott!
Kram
Susjos,

jag kan hålla med men här växer det inte persikor, tyvärr. Skulle gärna få göra det. Tack!
Ha det gott -kram!
Lena i Wales sa…
Härlig vandring och så fina bilder!
Lena i Wales,

tack och tack igen! :)
Bosse Lidén sa…
En riktigt mysig lördagsvandring. Jag är mycket förtjust i den ståtliga Afrikas blå lilja. Jag känner allt för väl igen det där med att inte se träden för all skog. Stolen var ett klokt beslut men ett rejält Ronja Rövardotter vårvrål kunde du bjudit på.
Hoppas Uffes ögon fortsätter att långsamt bli bättre.
Kram från ett äntligen vårligt Gotland
Bosse Lidén,

tack för att du kom med!
Afrikas blå lilja är magnifik.
Ronja Rövardottervårvrål ja, jag ska ta det nästa gång på dessa höjder så taken ramlar av husen nere i Funchal, åtminstone darrar till litet..;)
Tack!
Kram från Funchal till Gotland, kommer över havet här!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio